Jag har under en längre tid letat efter en Les Paul Junior, och till slut korsades våra vägar. Det blev en 57:a. Den har sina repor och dings men är ändå förvånansvärt clean för sin ålder. Banden var helt slut, så ombandning efter mina önskemål skedde i samband med övertagandet. Vreden till stämskruvarna har vittrat sönder och ersatts vid något tillfälle. I övrigt är allt original; sadeln, P90:n, pottarna, bumblebeen, p-skydd och rattar. Rak och fin hals.
Jag är oerhört nöjd med hur den låter (trä) och det går att lira både tufft och soft med den. Tillsammans med en blackface fenderstärkare utgör den det perfekta äktenskapet (klyschigt uttryckt, jag vet, men jag kommer inte på bättre i sommarhettan).
Denna gitarr är en keeper. Fint skick men inte så fin att man inte vågar ta den med ut och lira på syltor.
Vi får se. Måste bli lite desperat först.