Tjuvläste i JTM60-tråden. Ville inte hijacka den..

Bara kom och tänka på det där med att löda in ett 1-ohmsmotstånd mellan katod och jord för att läsa bias. Det verkar ju som att de flesta väljer denna metod för att läsa bias?
Jag kan dock inte själv komma på varför man väljer denna metod? Speciellt med tanke på att jag läste någon gång och att man får med någon gallerspänning eller nåt i mätningen vilket gör att det ändå inte blir helt rätt (rätta mig om jag har fel).
Men ändå. Varför orka krångla med att hålla på och löda in ett sånt? Dessutom sitter ju många socklar direkt på ett kretskort och hur ska man då få in ett motstånd där?

Själv mäter jag resistansen på utgångstrafot och mäter där istället. Min miniräknare är smart nog att dividera högre tal än 1.
Nu kanske ert spontana svar blir att jag även med denna metod inte kommer få helt exakta mätresultat, och det är jag medveten om (dock inte varför??), men eftersom jag också kör en biasprobe på ett utav rören så ser jag ju samtidigt vilken felmarginal jag har i mina mätningar. Men även ifall jag inte hade sett denna felmarginal så tänker jag spontant: Vad skulle det spela för roll egentligen? Vad gör ett par milliampere hit eller dit när vissa ändå resonerar att justera till 70-75% och andra tycker det räcker med 50%?

En finess är att ett 10 Ohms motstånd i serie med katoden även brinner av om det blir överslag i ett rör.
( det skall inte vara mer än ett 2w motstånd!) . Och att mäta över ett 10 Ohms motstånd blir hanterliga
spänningar, 0,5V == 50 mA allt relaterat till jord ( mäter du på utgångstrafon hamnar instrumentet på > 400V )

Av samma skäl gör man skyddsmotstånd på skärmgallret med motstånd som snabbt brinner av om man
får flash. Metallfilm eller trådlindad ( inte massamotstånd, det vill man inte ha att flamma upp i förstärkaren)

OK, tack för svaret. Så vad händer ifall motståndet brinner av då? Slocknar röret bara alltså, så kan man stänga av och börja om från början?

Jag vet inte hur Du menar med att mäta på trafot, men jag mäter alltså mellan centertap och anoder. Det blir ju oftast bara ett par volt. Om jag mäter från jord ser jag ju B+ vilket jag givetvis också gör. Man kan väl inte ställa bias utan att mäta B+?

Om man får överslag i ett rör så är röret kasst och skall bytas ( även om det kanske fungerar när flamman slocknat)
Motståndet brinner av men utgångstrafon klarar sig.

Om du mäter mellan centertap och anoder så har du 400V på mätpinnar och instrument. Gör du fel eller slinter
så biter den dig! Mäter man på katodmotståndet sker mätningen mellan chassiet och någon volt, dvs ofarligt.

Jo du kan ställa bias utan att mäta B+, vad man är ute efter är ju strömmen genom varje rör, och då
den totala strömmen ( anod + skärmgaller) . Har du pentodkopplat ( med skärmgallret via motstånd till B+)
så mäter du inte skärmgallerströmmen och ser inte heller om ett skärmgaller drar mycket.
Absoluta värdet på B+ brukar inte vara viktigt, det blir vad det blir, och åker ändå upp och ner med
tillgången på vatten i bäcken alt. mängder elkaminer påslagna.

Vill man säkra av katoderna sätter man väl säkringar där och inte resistorer ej gjorda för att agera som säkringar. Säkringen ska i denna possition vara snabb och inte trög dessutom. Envisas man med motstånd så kan man ju sätta en säkring i serie med detta.....dock......korrekt biasmätning görs med spänningsdroppet över trafon....basta. Nu blire bråk förmodar jag

Jag tror nog man vill veta vad B+ är innan man ställer strömmen!!!!!!!
Och för att fintrimma även efter. Men framförallt INNAN. Blir lite kul om apparaten har 500V eller 400V. Vill man veta om skärmgallret drar för mycket juice så mäter man över skärmgallermotståndet, lätt som en plätt. Mätter man katodströmmen vet man inte vad det är som drar eller fans moster.
Och när man ställer tomgångströmmen vill man veta ANODströmmen i förhållande till Anodspänningen. Det är denna man sen snyggt kan rita in i en graf som finns i databladet för att se att man optimerat sin skit. Se tex http://www.jj-electronic.com/pdf/E34L.pdf

Nu var ju första frågan "varför man satte 1 Ohms motstånd på katoden" Det var det jag svarade på.

Och att man kan mäta på bägge sätt är väl helt klart. I ena fallet har man < 1V på mätprobarna i andra fallet
> 400V. Är man oförsiktig är 400V farligt.

I det ena fallet mäter man skärm + anod i andra fallet bara anod.

Har man klart för sig VAD man mäter så är bägge metoderna fullt användbara.

Vad gäller motstånd i stället för säkring så är det inte så dumt, metallfilms motstånd "exploderar" snabbt
om de har tillräckligt liten effektklassning, dvs bryter snabbt. Säkringar, även snabba, bryter långsammare.
Det finns snabba säkringar, men varför anända dyra saker när ett motstånd "gör jobbet" ?

En extern referens (intressant läsning) : http://www.duncanamps.com/technical/lvbias.html

o så var det igång igen....... 1watts motstånd på katoden skyddar utgångstrafo..
har en marshall v/m på bänken som motstånden fungerat precis så...
även min egna pcl amp satt det i när ett rör lämna in... rykte llte sen tystnade det.

jag kör 1watt o ser att det fungerar ... + att jag mäter bias över den.....ganska lätt...o oprecis mätning men duger perfekt i en gitarrstärkare.... vi pratar inte hifi här...

Time out!
Peter, du säger alltså att jag har fel?
Jag som är långt ifrån expert känner ju mig osäker i att börja försvara mig, men jag får väl ta ett exempel istället.
Senaste stärkaren jag justerade var en Fender Vibroking. Den hade ca 50 ohm per lindning. Jag ställde strömmen på 38mA. Härifrån kan vi ju bara räkna matte. 0,038 * 50 = 1,9V
Jag skulle vilja be om en förklaring till:

..eftersom att jag i nuläget inte kan säga annat än att det är fel. Men jag är idel öra till att bli motbevisad.

Och B+ måste ju givetvis mätas enligt Tubis förklaring, annars har man ju ingen aning vad man ska ställa efter. Man kan väl våga påstå att gubben Georg Ohm's lag kräver det helt enkelt..?

Varför veta anodspänning?
Det är gitarrförstärkare, dvs musikinstrument.
Vi ställer tomgångströmmen inom ganska breda gränser, från "kallt" till "het" av samma anledning som vilonister spänner sin stråke olika. Då vill vi vara säkra att anodeffektförlust håller sig under maximalt tillåten och då helst under 85%. Det har blivit praxis att hamna på 70% som ett säkert livrem och hängslen riktvärde. Sedan finns rationella förklaringar att googla sig fram till varför just 70% blivit riktmärke.

Mätning: använd mätkablar med fjäderhakar, anslut de till mätpunkter med höga spänningar INNAN du slår till strömmen.

Är det bara 2 slutrör så är ju mätning centertapp <-> anod smidig och tillförlitlig, men om man har 4 eller fler slutrör så får man ju inte ut varje rörs individuella strömförbrukning utan bara totalen på resp sida. Vill man individuell justering/rör och dessutom ha externa mätpunkter med låg spänning i dessa så är ju 1-ohmsmotståndet över katoden att föredra , då man bara har mV där.

Ja, så är det ju. Men när jag kombinerar med biasprobe så delar jag bara mätningarna över sidorna på två så är man ju någorlunda rätt. Men även med fyra rör blir det inga höga spänningar. Säg att vi har dubbla strömmen, ca 80mA och sidorna ligger på 200 ohm vilket är väl ganska mycket. Även med dessa siffror hamnar vi endast på: 0,08 * 200 = 16V.

Nej jag säger inte att du har fel.

Men jag säger att det är omständigt och potentiellt farligt ;
- du måste mäta upp utgångstrafon för att veta hur stort motstånd den har
- ditt mätinstrument ansluts på B+ och där är det 400V eller mer.

Om man istället monterar 1 ( eller 10 ohms ) motstånd så mäter man enkelt och individuellt utan
att ens peta på B+. Dessutom får man installerat "överslagsskydd" genom att montera 1/2w motstånd
som kommer att brinna av om man får överslag i ett rör. Dubbel funktion alltså.

Hur mycket man har i B+ är mer eller mindre ointressant och dessutom ändras det efter den
aktuella nätspänningen. Du kan inte heller påverka B+ utan den blir vad den blir.
Din ström genom rören ( 50mA är lagom att börja med för en EL-34 ) kommer också att variera
med dagsformen, B+ och månens ställning, det enda viktiga är att den är ungefär rätt och
symmetrisk på bägge sidor.

Men fel har du inte, du mäter bara på ett annat sätt. Det finns många sätt att flå en katt

Håller med dig i vartenda ord. Men som Tubis sa:


(Efter, kanske är skitsamma. Den kommer ju bara röra på sig ett par volt på sin höjd ändå)

Så hur gör du för att veta ens på ett ungefär vart B+ ligger då?
Kollar du på schemat eller gissar du bara? Det kan ju vara ganska stor skillnad på två maskiner som båda kör samma typ av rör menar jag.

Du nämnde symmetri. Där har jag hört lite olika. Vissa påstår att om ena röret går lite varmare än det andra så kommer det nötas mer och på sätt med tiden jämnas ut med det andra röret. Andra har påstått att två väldigt matchade rör kan fortfarande nötas ojämnt och bli omatchade med tiden.
Vad skulle du/ni påstå stämmer mest utav dessa påståenden?

I övrigt kör jag två helt omatchade RCA rör i min Fender DR. Det ena röret går ganska hett och det andra ganska svalt, men den låter fortfarande hur bra som helst! (Bättre än med 2 matchade Sovtek som satt i innan)

Om jag vill veta vad B+ är så mäter jag, t.ex. på en ellyt eller centertappen på utgångstrafon.
Men varför mäta ? Den är ju ändå inte justerbar. Om grejerna är hela så håller det rätt spänning inom +-10%
Det är större orsak att mäta att skärmgaller och anod har "rimliga spänningar" så att t.ex. inte
ett "screen-blocker" har brunnit av eller att ett rör drar abnormt med skärmgallerström.

Bias vill man (oftast) ändå inte sätta så högt att man närmar sig max förlust, det kortar livslängden och
reducerar marginaler mot t.ex. nätspänningsändringar.

Symmetri, tja, i hifi världen vill man ha symmetri för att få lägsta distortion. Men i gitarrförstärkare är
detta ofta inget mål. Men man må betänka att om man har osymmetri så får man en likström genom
utgångstrafon som kommer, om den är tillräckligt stor, att försämra basåtergivningen ( man mättar
järnkärnan).
Rör åldras och ibland i olika fart. Jag vet inte om ett rör som går varmare tappar emission snabbare. Kanske
är det så. Men jag har erfarenheten att efter några timmar så håller sig emissionen ( dvs bias) tämligen
konstant under månader, dett för rör av något så när god kvalitet. Man att rör förändras med tiden är bara
att acceptera, sedan gör det kanske inte så mycket i en förstärkare där man inte jagar distortion

Jo, för att du måste räkna enligt Ohms lag för att räkna ut effekten. Vad blir 0.04 * X ?
X är alltså B+. Att du har 40mA på röret säger ju ingenting.
Man mäter ju inte B+ för att justera den. Bara för att få något att räkna på.


...och vad är då "rätt" spänning?
Som sagt, olika förstärkare kan ju ligga på väldigt olika B+ trots att de kör samma typ och antal slutstegsrör.

40mA säger väl alldeles utmärkt något. Det är 40mA.Lätt att mäta och kräver inget räknearbete.
Varför ställa bias efter t.ex. 70% av max förlusteffekt ? Man kan lika gärna ta en viss ström. Och om man nu i stället väljer 40mA så är det ungefär halva maximala förlusten vid 450V.

Eller låter det "magiskt" vid en viss förlusteffekt i en gitarrförstärkare ?

Är man riktigt petig i hifi så ställer man bias efter minimal distortion vid låg effekt. Men oftast tar man en rekommenderad ström. Men det är nästan aldrig noga, bara man inte ställer den så att rören blir överhettade.
Symmetri är däremot något man är noga med i hifi.

Det är väl omständigare att löda in en massa mostånd än att mäta över trafon?? Ska jag ställa någons bias så inte löder jag in en massa motstånd först.
Och det där med att mäta B+ kan man ju skita i om man VET vilken B+ det är. Men vem vet det i en gammal marshall eller annat. Det kan ju variera med en väldans massa voltisar. Och om man får in en stärkare man inte ens vart i innan eller har schema eller någonting. Jo tjena.
Om man oroar sig för att något rör drar lite mer i en fyrarörare PP så dra ut ett rör på varje sida och mät. Går snabbare än att löda in motstånd.

Jag är inte emot att säkra katoden men tycker det är något oproffsigt att använda en vanlig resistor i stället för en säkring. Vill man ha en mätresistor så varför inte sätta en resistor följt utav en säkring?? Snålhet? Nu vill jag inte vara dum utan är just ett stort frågetecken varför man inte använder säkringar när de finns att tillgå?

Det var lite exakt den frågan som fick mig starta tråden från första början. Jag kan känna att det känns lite dumt att börja modda någons stärk bara för att ställa bias när andra metoder går mycket snabbare.
Men som sagt, alla får göra som de vill. Det här är ju bara hur jag tänker..

Men som följdfråga då. Eftersom att väldigt många stärkare idag har socklarna direkt på ett kretskort, hur gör man då för att löda in ett motstånd där emellan?

Ahh, nu går talgdanken upp ! Om det är någon annans förstärkare som man skall fixa, och den inte har några
katodmotstånd, skall man då löda in bara för att mäta bias ?? Nej det skulle jag nog inte, såvida man inte
kommit överens om, och tar betalt för att göra det. Då återstår andra metoder. T.ex. mäta över utgångstrafo
eller via en adapter per rör. ( eller med ir-termometer mäta anodtemp).
Om socklarna sitter på kretskort OCH man skall sätta in motstånd - kapa ledaren och dra ledare till
lämplig plats för motståndet.

Det känns som om vi faktiskt är överens fast ifrån olika utgångspunkter. Men det är ju diskussionen dit som
tillför erfarenheter och synpunkter, det gäller bara att lyssna mera än man talar.

Låter vist sagt och jag håller med!