jag antar att detta har med erfarenhet att göra. De flesta av oss vet inte mer än just precis det vi själva håller på med[;)]

Det är lika löjligt att ojja sig över att nån kör 50w på fullt, när man själv kör tex classic/ac 30. Givet olika högtalrkombinationer (och annat) är ju skillnaden högst filosofisk... Kan man komma undan med 30w, kan man troligen göra det med 50 också. Kommer man undan med 50w, går det troligen bra med 100w också!

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Sven-Johan undrar inledningsvis hur man klarar att få t.ex. en JTM45:a att dista på mindre scen eller i repan, utan att få allvarliga hörselproblem ochn (min omformulering).

En aspekt i denna diskussion som faktiskt inte nämnts. Vad lirar vi med för gitarrer?

Det är ju stor skillnad att trycka in en Les Paul i en 45:a, jämfört med en Tele. Med pållen börjar min 45:a dista lätt redan vid volym kl 9-10, schysst morrigt mättat kl 13. Kör jag Telen är det lite lagom småcrunchigt kl 13. Man kan givevis hävda att det också blir lägre ljudtryck med Telen vid kl 13, men inte så himla mkt faktiskt. Det har väl att göra med att stärkaren komprimerar när man pressar försteget att dista.

På vissa stärkare verkar det bli mycket större skillnad i ljudtryck om man kör en pålle eller Tele framför. Ta en AB763 t.ex.

En tanke i alla fall...

/Gunnar

JA DET STÄMMER MED MINA erf också!

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Intressanta och tänkvärda tankar ni kommer med [:)]. Lite sådant som jag hoppades skulle komma.

Jag har själv i tusen år kört med större stärkare. Allt från Marshall Super Lead med två 4x12:or eller plexi Marshall 50 W med en 2x12:a, till Fender Super Reverb, Fender Vibroverb och/eller Vibrolux Reverb.

Kanske är jag lyckligt lottad, men jag har alltid haft spelningar. Musicerande för mig, är i huvudsak för att spela inför publik. Det har dock nästan alltid varit på förhållandevis små scener. Kanske jag därför har varit helt ute och cyklat när jag trott att jag ska kunna dra på en konventionell 2x6L6-stärkare utan mastervolym så att den överstyr...

När jag var 18 år och körde "Marshall-pelare" var det ofta full patte som gällde, utan att lyssna (bry mig?) vad andra tyckte... När åren har gått, har jag mer och mer, både för min egen, publikens och arrangörernas skull velat få fram det goa, överstyrda rörförstärkarljudet vid betydligt lägre ljudtryck.

Detta har lett till att prova den kombination av "små" stärkare jag nu kör med.

Ibland hävdar vi att det är ljudtrycket som sådant som gör ljudet så gött. Jag ifrågasätter nu mer och mer om det är så, eller om det verkligen är hela sanningen. Man kan ju höra bra gitarrljud på skiva, som är bra även när man lyssnar vid ganska låga volymer... Alltså går det!

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

ja - men det du hör är ofta en stor (eller mindre) förstärkares fullt uppskruvade BRÖÖÖÖÖL som fångats på tejp, och först därefter spelas det upp på låg volym.

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Det känns nästan som att denna tråd och KT66-tråden börjar gå i varandra... [;)].

Öronproppar vill jag inte börja använda. Jag har provat, och tycker att det tar bort alltför mycket av känslan och tonen. Att ha öronproppar när man sjunger känns dessutom sjukt konstigt, när man hör sången inne i sitt eget huvud.

Jag vill mycket, mycket, mycket hellre hitta lösningarna för att från början få ljud vid för de flesta lagom ljudtryck. Och jag säger det igen: Det går ju! Annars hade det ju inte gått att få ett bra ljud från skiva när man lyssnar vid betydligt lägre ljudtryck än i en live-situation...

En liten metafor: Att köra med kondom (öronproppar [;)]) tar bort en del av känslan. Jag har steriliserat mig för att kunna få full känsla. Det var ett stort steg som kan kännas som att "så kan man väl inte göra", men hundan så bra det är!
Kanske är det likadant med det vi pratar om i denna tråd. Kanske vi kan hitta lösningar om vi släpper låsningar vi kanske har om hur det ska vara... kanske...

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Du glömde citera första delen av mitt stycke... [;)]

Självklart är det som du säger, det upplever jag att jag också är medveten om. Många goa ljud på skiva har gjorts både med 1959-Marshalls och med Fender Champ...

Min Champ är modifierad från original-blackface-Champ-lösningen (bl.a. ett förstärkarsteg extra). Detta för att den mer ska likna en stor AB763-fender. Syftet var/är att den i ljudet ska likna t.ex. en överstyrd Super Reverb, Vibroverb eller nått, <u>men vid betydligt lägre ljudtryck</u>. Hur jag lyckats med det kan man säkert diskutera, men jag är relativt nöjd och jag är betydligt närmare målet än med en original blackface Champ eller en Tweed Champ.

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Alla gitarrer på Cardigans "Grand tourismo" spelades in med Amp Farm...
Jag tror inte att det spelar någon större roll på vilken volym det spelas in på. visst låter en Super Lead bättre på fullt än på halvfart men det ljudet kan faktiskt uppnås med en liten stärkare också. Jag menar inte att det låter exakt som Super Leaden men man kan definitivt få den att uppföra sig på samma sätt. Lyssna på Neil Young (som om ni inte gör det...[:I])
Själv kör jag som sagt en Champ tillsammans med en Super reverb och disten från Champen får de flesta att smälta[;)] Vill jag ha ett annat dist ljud så trampar jag på någon distbox (MXR Distortion+ eller dyl.)som är kopplad till Supern efter volympedalen, om jag vill ha ett volymmässigt högre ljud vid solon.


Hasse.

har du ngra ljudklipp på din champ in all it's glory?

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Hmmm... Får väl kanske fixa det tills jag gör tråden om den stärkaren här på Bojen, som jag lovat...

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Menar du att man borde knipsa av nerverna mellan öra och hjärna också? [:0] [;)]

Ingen dum idé, ger nog mer spännande musik...
(nävars, det var i vilket fall bland dom dom roligaste uppföljningskommentarerna jag läst på detta forum. Tack!)
För övrigt börjar det likna uppochnervända världen:
Jag gillar fylligheten och trycket i en 40-wattare när jag spelar
högt, ensam. Men jag inser att på scen ska det göra gott - inte ont - i örat - på både mig själv och publiken.

[:D] Jag rekoemnedrar gärna och ofta sterilisering, men jag får höra de mest skilda kommentarerna om det. Män har ofta svårt att ta till sig den tanken och verkar tycka att det är något väldans konstigt och omanligt, eller nått. Vad jag menade är bl.a. att vi kanske tycker det är lika konstigt att tänka oss att använda små stärkare, även om det egentligen kanske är en väldigt bra lösning...

Visst kan det kännas mäkta potentiellt med, typ, en eller flera Marshall-pelare eller en vägg med Fender-stärkare. En Champ och en Princeton kanske kan kännas omanligt... på samma sätt som vissa verkar tycka om att vara steriliserad... [;)][:D]

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Man kan skydda sig på olika sätt.
Tex. genom att inte ta av överdraget på förstärkaren.[8D]

Där har vi förklaringen till varför en del gitarrister har steril ton [:o)][B)][8]

Alex
http://www.tubewonder.com

Jag har trimmat ner min AC30 till 15 watt just för att den var alldeles för högljudd innan. Den spelar fortfarande väldigt starkt men det är mer hanterbart + att det funkar bättre både på rep och spelningar. Kör ofta omickat iallafall. Hur det låter kan ni höra på MySpace-länken nedan. Ett sätt med 6L6- och EL34-stärkare kan vara att plugga in EL84-adaptrar, som Tone Bones eller Yellow Jackets, i slutrörssocklarna för att tämja volymen lite. Det gör jag ibland. Funkar skitbra!

http://www.myspace.com/magicjohnssonthemeanmistreaters
I´ve paid my dues I've got the right to play the blues.

Jag har prövat EL84-konverters (Yellow jacket) några gånger i mina olika stärkare. Håller med dig om att volymen blir väldigt lagom, men det man tappar är den där grymma tighta botten från en 2x6L6 eller 2xEL34-stärkare. I en Marshall t.ex. byter du från ett fett, rent ooomp och punch till en ton som viker sig, morrar tidigt och i värsta fall låter "svosch-svosch" i disten. Jag tycker ofta 2xEL84-stärkare låter så när man pressar slutrören. Trist när de i övrigt är så sköna att lira på.

Jag har även testat fyra EL84-konverters i min Marshall 6100 100w-stärkare. Det tycker jag är en helt annan sak. Faktiskt riktigt jäkla trevligt. Man drabbas inte av "svosch"-fenomenet alls på samma sätt.

Det som däremot händer är att du får en mjukare ton, lite mer komprimerad när man trycker på, men klar och rätt tight i botten. Du kan köra mastern i princip på max och använda den som non-master stärkare utan att småfåglarna trillar ned och dör av ljudchocker.

De rena och lätt crunchiga ljuden blir så oerhört mkt bättre och levande. Megadist-ljuden vinner inte något särskilt på EL84. De blir snarare otydligare och svampigare då botten i slutsteget är mjukare.

Nackdelen med konverters i de stärkare jag testat är att man får ett ökat grundbrum. Om det kommer från biaskretsen som funktionsmässgigt sätts ur spel vet jag inte, men det är troligt.

/Gunnar

Nu när man är van att släpa på sin gamle Pro Reverb dyker denna tråden upp[:(!]

Först läste jag med intresse och det har slutat med att jag nu letar efter en champ eller princeton som är till salu.

Första upptäckten är att dom är inte lätta att få tag i och om man väl hittar någon verkar dom vara gjorda i guld.

Finns det någon insatt som kan ge bra råd på alternativa bra stärkare i rimlig prisklass på mellan 15 - 20 watt.

Jag har en Kostum Tube12 på 12 watt (självklart) som inte riktigt når fram, men den väger ju inget förhållandevis mot Pro Reverben.

Denna fråga kanske skulle vara en ny tråd med jämförelser. Jag hoppas att jag inte retar upp er rörpulare med detta inlägg på en redan kvalitativt bra tråd.




Fenderfreak

[:D][:D]...

Jo, jag kan ta mina båda stärkare, en i vardera handen, och ganska lätt bära iväg dem... [:)][:p]

Pratar vi blackface eller silverface Fenders, så finns det knappast några gamla original i Sverige. I alla fall inte blackface. Jag tror att Hagström inte tog in dem för att de själva hade små stärkare.

Både min Princeton Reverb och min Champ har jag gjort själv (se denna Bojen-tråd om Princton:en http://ljudbojen.com/bojen/topic.asp?TOPIC_ID=14107 ). Båda är i utseendet väldigt trogna riktiga blackface, men båda är något modifierade. Framförallt Champ:en som är gjord för att, så långt som möjligt, likna en överstyrd större blacface Fender i ljudet.

Varianter av de sena 50-tals och tidiga 60-tals tweed Fender Champ (5E1 och 5F1) finns det en del av idag, men de är inte riktigt samma grej även om de kanske passar utmärkt för vissa.

Du finns, vad jag förstår, i Kalmar. Jag funderar lite på att ordna ett tonparty men tonvikt på mindre Fenderstärkare. Då kan du ju kanske vara med. Izzy och Woodstock har också anmält intresse. Ni får väl sparka på mig så att det blir av...

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Ja du Sven-Johan. Det gjorde saken mycket enklare. Finns dom inte bygger man själv [:D] [:D] [:D].
För min del är allt innan on/off knappen förenat med livsfara.

Enda intresset är det perfekta ljudet. Pulet överlåter jag till sådana som kan.
Låter dock mycket roligt med ljudtester, jag är på.

Fortfarande. Har någon tips på välljudande små stärkare är jag intresserad.


Fenderfreak

Om man gillar den här typen av ljud som t.ex. en Princeton presterar finns det kanske inte en uppsjö alternativ som kan köpas över disk i butik. Små justa rörstärkare finns förstås, men bland de modernare prylarna är det inte så vanligt med rörliktrade enkanaliga low-gain-stärkare. De flesta burkar vara diod-likritkade, ha två kanaler och en massa tramsiga distfunktioner. Ljudidealen utvecklas utifrån kundmassornas krav.

Fender gör dock en uppsjö småstärkare i mer eller mindre reissue-utförande. Några verkar rätt schyssta. Andra låter spretigte eller stelt och rätt trist av skäl som jag inte förstår. Testade t.ex. en chokladbeige Vibroverb RI för en tid sedan. Lät lika osexig som den såg ut. (Förlåt om jag sårar någon ägare till en sådan, det handlar endast om min subjektiva smak )

Kunde jag inte byga själv hade jag valt att be någon bygga t.ex. en Princeton-klon åt mig. Eller varför inte kika på en Edgar D-luxe?

/Gunnar

Spark på dig.
Jag kommer.

Det är ju väldigt många parametrar inblandat i detta, vad är det för musik som spelas? hur stor är lokalen, mickas det ut gitarr?

Ex en bluestrio så räcker ju lätt min Pro Junior med lite återhållsamt trumspel, med stora rockbnadet hårtslående och 2 distade guror så nääää... inte en chans. MÖJLIGEN räcker bluesbreakern till för att höras.

Det är ju inte svårare än att man får välja den stärkare som passar bäst för varje situation och sig själv, det är ju dock vanligt att man inte 'fattar' någon annans situation , därför skrattar en del åt att köra med småstärkare live och andra åt de som kör på full stack.

Klart att i ex Metalkretsar bygger man inte upp sin image genom att köra på en 5 wattare uppmickad live

Brukar försöka rodda så lite som möjligt , det blir ju tillräckligt ändå med ett par guror, sladdar pedaler + stärkare.

en 2x12 combo på c:a 50w räcker till de flesta situationer för mig i alla fall, och spela lågt går ju med Attenuator elelr mastervolym om man vill.

Allra viktigast är att man får det ljud man vill ha, att lira gitarr med Dåligt ljud är inte så kul... även om det teroetiskt borde gå att lira lika bra.

amenasså, e inte de som att knulla me slak kuk liksom?[8D]

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Jag kör bl.a. med Marshall 1987 som är på 50W utan master. Jag förstår att du ställer frågan hur man kan få slutstegsdist utan att bli döv. Jag spelar på Gibson LP och har 57' Classic mickar som har ganska låg utsignal. Jag använder alltid en PowerBrake, även på spelningar. Dessutom så ställer jag bias så att det blir lite skitigare vid lägre volymer. Visst det kostar kanske några EL34:or mer per år men det är billigare än att förstöra hörseln. Tycker själv att jag får rätt bra häng med rätt mängd dist utan att det blir för starkt ljud.

/mfr

Ytterligare lite off topic men ......
Erfarenhetsmässigt är det bra att ha ungefär samma styrka på stärkaren som övriga bandet. Är man två gitarrer i ett band och en har en 100 watts marshall och den andre en fender champ blir det problem.

För många år sedan hade jag en Mesa Boogie Mk III men EV element. I det bandet som jag spelade med då hade den andra gitarristen en Marshall 100 watt. Om vi rattade ett ljud så att det var bra på scen och sedan gick ut 10 meter i folkhavet var Boogiestärkaren betydligt mer genomträngande.

Varje stärkare har ett minimumläge för att man ska kunna ha ett bra ljud vilket gör att den andre gitarristen måste ha ett ljudläge som matchar någorlunda.

Bland de musiker som jag fått spela med verkar 30 - 50 watt vara en standard.
Jag måste dock erkänna att jag gärna haft 15-25 watt istället och mer kräm i medhörning och PA.

Eller är det bara lite GAS över de stärkare som diskuteras i tråden


Fenderfreak

Jag undrar fortfarande var ni har spelningar för att kunna dra på stärkare på ca 50 W och uppåt utan mastervolym (Marshall 1987, JTM45, Fender Super Reverb m.fl.) så att de distar.

I flera år har vi (Red'n'Blue) haft ca 12 - 15 spelningar per år. Jag har, tills nu, haft ett par olika stärkare på sådär 30 - 50 W. Min känsla är att det är kanske på en spelning vartannat år som jag kunnat dra på så som jag velat på de stärkarna. På de andra spelningarna är det i huvudsak inte jag själv som tycker att det blir för starkt, utan det är de andra i bandet, publik och arrangörer.

För något eller några år sedan var jag på konsert med Louise Hoffsten. Det var i konserthuset i Växjö, alltså en ganska stor lokal. Gitarristen hade två, typ, 50 W Fenderstärkare (kanske var det en Vibrolux Reverb och en Super Reverb, precis som jag haft hur länge som helst). Jag satt ungefär mitt i lokalen. Trotts att stärkarna spelade i princip helt rent var gitarren på tok för stark i förhållande till resten av bandet, och då menar jag ljudet direkt från stärkarna (resten hördes från PA:t)...

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Mmm... känner igen det där.
Hela tiden klagar någon att man spelar för starkt, även fast man bara drar upp volymen till precis den nivå där förstärkaren börjar fungera.
Har gått från 50W (Super Bass) till 40W (Bandmaster) till 30W (Laney LC30) till 15W (Blues Jr) till 12W (Ceriatone 5E3) men hela tiden blir det för starkt ljud för vissa (själv njuter jag)...[xx(]

Det är ju inte kul att behöva spela på en volym där förstärkaren låter tunnt och trist, så nu funderar jag på att bygga ett kabinett med ett 8" element till Deluxen för att se vad som händer med ljudtrycket/ljudkvalitén.

Twaaang!

spelat på hotell, utomhus, aulor, pizzaställen - och där tyckte t.o.m jag att det var HÖÖÖÖGT, men ingen klagade...[:D]

På ett ställe sa dom att "vi har haft liveband här sen 80-talet, och inga band har låtit så jäkla bra som ni!!!" Den lokalen var kanske 8x10m. Vare sig personal eller publik klagar.

http://www.myspace.com/gudarsskymning

kanske det inte spelar så stor roll att man spelar starkt bara man spelar bra?
(kanske därför det klagas på mig ibland?)[:I][:I][:I]

Twaaang!