Finns det något bra sätt att väcka liv i gamla kondingar i en stärkare som inte varit i drift under längre tid? Detta handlar om en vintage Fender Champ och jag ser gärna att originalkondingar kan stanna i den i möjligaste mån. Exempelvis genom att använda variac och köra svag strömstyrka under en tid kanske? Ja, ni fattar. Jag har en "amp bulb tester" (heter den så?) för att kunna se om det är kortis när man startar första gången.

Finns det något bra sätt att väcka liv i gamla kondingar i en stärkare som inte varit i drift under längre tid? Detta handlar om en vintage Fender Champ och jag ser gärna att originalkondingar kan stanna i den i möjligaste mån. Exempelvis genom att använda variac och köra svag strömstyrka under en tid kanske? Ja, ni fattar. Jag har en "amp bulb tester" (heter den så?) för att kunna se om det är kortis när man startar första gången.

En yttre ireglerbar DC källa. Börja med 50V, öka med 50V efter några minuter, håll koll på strömförbrukningen
Kör långsammare och långsammare tills man är uppe i nominell spänning. ( gärna paus på några timmar mellan ökningarna)

Men en variac är en bra kompromiss. Kör inte hela på en gång, låt kondingarna vila mellan de sista höjningarna.

Har ingen yttre DC källa tyvärr (endast ett labaggregat som går upp till 30 VDC). Däremot en variac. Hur gör jag med min variac lämpligast? Räcker det om likriktarröret är i stärkaren? Vilka intervaller och tider är lämpligt att köra med min variac?

Har ingen yttre DC källa tyvärr (endast ett labaggregat som går upp till 30 VDC). Däremot en variac. Hur gör jag med min variac lämpligast? Räcker det om likriktarröret är i stärkaren? Vilka intervaller och tider är lämpligt att köra med min variac?

Likriktarrörer monterat, ja. Övriga kan sitta i

Öka 10V intervall, kör 10 minuter på varje, paus en timma mellan varje steg ( eller över natten)
( om kondingen börjar läcka blir den varm, om man låter den kallna mellan varven kan oxidskiktet hela sig)

Som jag skrev tidigare: 50Volt I timmen mätt på anoden.
Detta är rekomendationer som jag fick av RIFA:s tekniker/konstruktörer för över 25 år sedan när jag hade långt samtal med en av dom angånde andra frågor o "myter" som jag vill kolla upp.

Kan du utveckla? 50 Volt i timmen fattar jag inte riktigt vad du menar med?

Ok, tack! Ska jag börja på 50 V med variac? Då blir det 18 pass a 10 minuter tills man är uppe på 230 VAC, plus en timmas paus mellan varje? Har jag förstått det rätt? Kanske man ska sätta i några skräprör då för att inte slita på dem?

Låt säga du har 300Volt på slutrören, ja då startar du på 50V på slutrören för att sen öka 50V varje timma tills du kommer till 300V.
Du gör detta utan rör i, och har du likricktarrör får du temporärt sätta in dioder.

Låt du rören sitta i, de skadas inte.
Ja, du har fattat rätt, öka spänningen steg för steg, men bara en kort stund och låt den pausa emellan.
Detta är för att en konding som tappat sin formering skall få en chans att formera sig och byga upp ett
nytt oxidsjikt.

Att pausa är för att inte det inte skall bli genomslag utan för att oxidskiktet skall bildas.

Ett sätt att gymnastisera gamla filter-elektrolyter är att mata dem från ett likspänningsaggregat, om man har ett sådant. Man kopplar in aggeragatet efter apparatens likriktare och drar på spänning tills det läcker 10-30 mA (förstärkaren inte igång, alltså, rören kan tas ur). Vänta till läckaget upphör, dra på mer spänning. Ladda ur med ett motstånd då och då. Om kondingarna är räddningsbara, så bör man kunna komma upp till märkspänningen till slut, med nästan inget läckage. Om det finns ett bleedermotstånd i stärkaren, bör det kopplas ur eller så tar man hänsyn till att det ju drar ström hela tiden (som läggs till läckaget). Principen är samma som en variac-start, men man slipper ta hänsyn till ev likriktarrör och man ser hur behandlingen fortskrider (läckströmmen).

Är det den som låg på blocket ?

Ett trick är ju, iom att gamla lyter är gigantiska, att bara stoppa i en modern i det gamla skalet för att fortsättningsvis kunna visa upp rätt vintageutseende inombords.

5V4 orkar ju ge BRA mycket mer mos än 5Y3 så det där hade jag bytt direkt. Annat spänningsfall med för den delen.
5Y3 är vidare en mkt vanligare flaska,och billigare iom det.
Om du nödvändigtvis vill ha ett NOS kan jag nog ha liggande.

Nu vet jag att jag är lite extrem, men kanske framför allt med gamla maskiner brukar jag installera ngr grejer som förhindrar att det ballar helt i händelse av ras.
Då vi talar maskin med centertapp,givetvis,så sätter jag en "fail safe" säkring på respektive HT lina. Detta för att skydda primärt mellan PT och rörlikriktaren. Mao säkring mellan PT och likriktarröret. Då dessa är till för att primärt skydda PT´ns sekundärlindning i samband med tex likriktarras så gör det inget om de säkringarna är NÅGOT för kraftiga (i mA räknat) om man nu känner sig tryggare av det. Tex 315mA för en dubbel 6V6 smälla.
Det andra är att jag installerar sk "saver diodes". Helt vanliga 1N4007 som jag installerar på sockeln,och då drar HT linan till "fel" pinne för att möta respektive diod..innan det hela ges möjlighet att rusa in i likriktarröret via rörets ledande stift/pinnar.
Finessen är att det minskar stressen på röret ganska betänkligt,men det är oxå det enda som sker. Spänningsfallet osv röret ger är där ffa,precis som vanligt.

Säkringar och dioder må kännas lite som hängslen och livrem men då många av de här maskinerna går tex med PT´s som är mellan 40 och 90 år gamla å mer eller mindre omöjliga att få fram..så kan man som jag ser det kosta på sig dessa avstegen från original i tanke att det tillåter PT´n att leva vidare nästan oavsett vad.

Mkt vacker gammal maskin fö! Grattis!