Alla förstärkare som jag varit i kontakt med har haft 12AX7-rör i fasvändaren (PI). Det tycks dock som om många föredrar att sätta i ett 12AT7 i stället. Vad beror det i så fall på? Låter det bättre? På vilket sätt?

Det verkar som om AT7 har mindre spänningsförstärkning men möjlighet att leverera högre ström än AX7. Vad innebär det? Betyder det att max-effekten ut i högtalarna, d v s den maximala ljudvolymen, kan påverkas? Åt vilket håll? Ändras överstyrningsegenskaperna? Mer eller mindre distorsion i PI och/eller slutstegsrör? Andra förändringar i responsen?

Om stärkarn har Post PI Master Volume (PPIMV) kan man få överstyrning i PI. Påverkas PI-rör-valet av det? Är någon av rörtyperna att föredra i det fallet?

Någon som har erfarenheter eller synpunkter?

Om man sätter i ett 12AT7/ECC81 i stället för ett 12AX7/ECC83 rakt av, så påverkas troligen arbetsförhållandena för röret på nåt sätt. Rören har dramatiskt olika karakteristik. En optimal PI med ECC81 ska troligen ha andra kringkomponener är en med ECC83. I och med att en PI i många fall är byggd på ett sätt som stabiliserar läget, brukar det ju funka ändå.

Uteffekten bör inte rimligen påverkas nämnvärt bara genom rörbyte i PI'n. Ska man dra nytta av att ECC81 kan leverera signal mot en lägre belastningsimpedans, måste man anpassa anodresistorer och annat, dvs om man vill överstyra slutrören seriöst med gallström, får man nog bygga om PI'n, inte bara byta rör.

De övriga frågorna kan nog endast besvaras genom att utföra riktiga tester, dvs mata in en känd signal och följa den och se vad som händer i de olika stegen. Speciellt (vad gäller PI) är det ju intressant vad som händer i slutsteget: Kan PI mata in rätt signalnivå till slutrören och hur effektivt kan signalen hanteras. För maximal uteffekt måste ju slutrören styras ut symmetriskt, bland annat. Sedan kommer ju frågor som rör distorsion när man närmar sig gallerström och strypgräns och det är avhängigt av hur slutrören är inställda (bias) ochvad de jobbar mot för impedans (lasten sedd genom utgångstrafon).

Eller så byter man och lyssnar... I slutänden är det väl ljudresultatet som räknas. Troligen finns det massor med synpunkter "därute" från folk som provat.

Jag tyckte AT7 lät sterilt var man än satte det. Men testa 5751 som PI, om du inte är nöjd med AT7.

I stort sett alla gamla Fender (med "long tail pair"-vändare) har 12AT7 som fasvändare i original. Ofta har folk satt i ett 12AX7 i stället för att få lite mer overdrive och "drag" i förstärkaren, det är definitivt en skillnad.
Det omvända torde väl också gälla, dvs att man kan tämja förstärkaren lite genom att byta ut AX7 mot AT7.
Sen beror det förstås på hur fasvändaren är designad, men som sagt, Fenders fasvändare (60-70-tal) är tänkta för 12AT7
Det enklaste är ju att testa själv och se om man gillar resultatet.

Resultatet av rörbyte i en Fender beror mycket på vilken version det är.
Jag gjorde en gång en test med min -74 Dual Showman (=Twin) och mätte uteffekten vid klippning med olika fasvändarrör.
Den versionen har betydligt lägre värden på fasvändarens anodmotstånd än på Blackface, 47k/47k mot 100k/82k. Samma sak med gallerläckorna för slutrören, som belastar fasvändaren, 68k/68k mot 220k/220k.
Med original 12AT7 så fick jag en väntad uteffekt ungefär, något mindre än 100W har jag för mig. Med 12AX7 blev den c:a 60W om jag minns rätt.
Så då tog jag och bytte anodmotstånden och gallerläckorna till BF-värden. Då blev skillnaden i uteffekt marginell, om ens någon. Kanske något lägre uteffekt, vilket ju stämmer med att de tidigare versionerna är angivna att ge 85W mot senare 100W.
Min slutsats är att 12AX7, som har betydligt lägre kapacitet för ström/effekt än 12AT7, helt enkelt inte orkar leverera tillräcklig signalpänning för att styra ut slutrören med SF-värden på de där motstånden.
Och i det fallet kan man i stället tämja stärkaren med att använda 12AX7 som fasvändare, på så sätt att den börjar dista vid dryga halva uteffekten. Hur det låter kan jag inte uttala mig om.

Slutrören drar normalt inte någon effekt (ström) alls från matande steg (PI eller nån annan lösning). Det enda steget innan ska leverera är spänning, men det måste vara designat för den gallerläcka som slutrören har (oftast > 100 kΩ). Att driva ett rejält slutsteg med 12AX7/ECC83 är inte ett problem om allt är rätt beräknat.

Det är tydligen en påtaglig skillnad mellan vad som ger bäst resultat när man letar efter en speciell ljudkaraktär eller när man bara vill ha max uteffekt enligt handböckerna - det är inte säkert att det går att få båda i alla lägen. Jag vill bara framhålla, att slutrör drar inte effekt från drivsteget så länge man inte driver in i gallerströmsområdet, vilket inte är särskilt produktivt i en ljudförstärkare. Det som sätter gränsen är Millereffekten, eftersom den ger en viss kapacitiv belastning av drivsteget vid höga frekvenser. Den går att beräkna men är sällan ett problem med slutpentoder/-beamrör; slutsteg med trioder är nog inte vanligt i gitarrförstärkare.

Utöver att det kan bli helt annan arbetspunkt om man bara byter ut röret rakt av så ändrar man även gainen inom motkopplingen(om man nu har sådan) vilket ger ett annat motkopplingsförhållande.

Intressant test!
Sen kan man väl mena lite olika saker med att "tämja" förstärkaren. Även om ett 12AX7 "tämjer" uteffekt och volym, kan headroom i förhållande till uteffekt minska tidigare i signalkedjan (närmast överstyrd fasvändare), upplevas som att förstärkaren har mer "drag" eller låter mer "otämjd" (såvida man inte har för vana att överstyra slutsteget, vilket vore en ganska osund vana om vi snackar Dual Showman )

Att byta rörtyp i en befintlig krets blir lite som att laga mat på gehör - ibland blir det intressant, ibland blir det ointressant. Det kan dock ändå vara bra att hålla i minnet, att om kretsar och rör samarbetar, dvs man har optimerat kretsarna för den rörtyp man vill använda, får man ju oftast ett mer förutsägbart resultat. Dessutom är standardkretsar som presenteras i rörhandböckerna inte att förakta; som recept är de oftast helt enkelt anpassade för att man ska få ut max av det rör man tänkte sig använda. Det finns inte nåt som säger att 12AX7/ECC83 inte "orkar" driva ett slutsteg på samma sätt som 12AT7/ECC81, inte om man har en krets anpassad för ECC83... Om man däremot sätter ett ECC81 i en krets som är gjord för '83, eller tvärtom, så får man INTE ut max av vad röret kan ge i form av drivspänning till slutsteget. Rent ljudmässigt kanske man kommer fram till nåt smakligt, men det är ju inte givet att det blir så. Däremot kommer nästan säkert ljudet att ändra karaktär, på grund av att man med byte av rörtyp lär sätta det nya röret i en "felaktig" miljö. Om det blir bättre eller sämre är ju upp till kocken och lyssnarna, men man kan nog inte räkna med full uteffekt, exempelvis, om man inte "har tur".