Hej, sitter o plockar med ett förstärkarbygge på första gången på väldigt länge och blir lite missmodig över hur minnet sviker. Fått kolla upp än det ena och än det andra, på ett sätt som jag aldrig trodde skulle ske. Men vi ska väl alla den vägen vandra, på alla möjliga sätt ... Hur som helst, bygger enligt "hemligt" men klassiskt schema, och hakar upp mig på att fasvändaren är obalanserad. 91 k och 82 k från respektive rörhalva. Noterar att det inte är unikt. Typ 10%. Men givet att rören som är tänkta, ECC... diverse, ofta diffar typ plus/minus 20% i både ström o branthet, så känns ju det här som att skillnaden mellan olika stärkare, med samma krets, borde vara rätt påtaglig, och att en den 10-procentiga skillnaden i fasvändaren mest är typ en önskedröm. Och att man inte får glömma att labba med olika fasvändarrör. Inte för att de heter nåt speciellt eller är gamla, utan på grund av att varje rör har sin unika karaktär. Och samma sak då med försteget. Den (minst !) 40-procentiga skillnad som gäller för förhållandet mellan värdena i respektive rörhalvor enligt de godkända specarna, kommer såklart att påverka hur ett rör påverkar ljudet i en krets. Bara en reflektion.

Du beskriver en fasvändare av LTP typ som har ett gemensamt katodmotstånd. Då blir den obalanserad då
röret inte har oändligt förstärkning, detta kompenserar man med olika anodmotstånd.
Sätter man en CCS i stället för katodmotstånd blir balansen mycket bättre och man kan ha samma värde på
anodmotståndet.
Forntidens rör förstärkare byggdes av folk som var medvetna om skillnader i komponenter, designen gjordes
för att bli okänslig för skillnader. Bl.a. vad motkoppling ett verktyg.
Ignorerar man detta och vill ha maximalt ut av ett rör så får man nog räkna med att handplocka rör.

Skillnaden mellan Ra för de olika rördelarna är ju motiverad av "verkliga skäl", inte nån slump:
http://www.valvewizard.co.uk/acltp.html

Att olika rör av samma typ kan ha varierande prestanda är ju nåt man får leva med. "Normalt" sett brukar väl ändå de två trioder som samsas i ett hölje vara rätt lika. De jag har kört i provare har i alla fall stämt bra med varandra. Sen att två ECC8X kan skilja en del sinsemellan är ju helt sant. Som nämnts visste man ju det "förr" och gjorde schemat därefter (motkoppling, typ).

Jag brukar bygga efter receptet i såna här fall, även om jag vet att rören kan diffa. Det blir ju inte bättre av att bortse från den tekniska motiveringen.

Tack för svar.

Valvewizard är bra, hade glömt bort den.

Värdet av en balanserad fasvändare är, milt sagt, ENORMT överdriven. Tvärtom så ger en perfekt balanserad förstärkare ett ganska tråkigt sound. (ja, jag har självfallet provat....) Att hålla på att balansera anodmotstånd är helt överflödigt om du frågar mig, obalansen mellan rörhalvor, komponenter, slutrör och framför allt utgångstrafon ödelägger alla försök att balansera triodens anoder. De enda rätta i så fall vore att medelst trimpot balansera signalen mätt på högtalarutgången, helst hela vägen, dvs slutrörens gallerläckor, gridstoppers, biasen och slutrörens anoder också. Och sedan konstatera att det inte blev nåt vidare. Och att det efter några timmars spelning blev obalans igen
Riktiga män vinglar fram!

De flesta grundscheman (såna man hittar i rörhandböcker och läroböcker) förutsätter att man vill ha högsta möjliga kvalitet i återgivningen, bland annat eftersom många kretsar hamnade i andra apparater än ljudörstärkare för hemmabruk. Mycket av utvecklingen drevs ju av kommersiella och industriella krav, där det helt enkelt inte var OK med onödig distorsion i produkterna. De specialförstärkare som diskuteras här, kan ju dra nytta av gränsfenomen som man aldrig ville vara i närheten av i exempelvis en kommersiell radiostudio.

KUNDE inte hålla med Martin mer i sak än jag gör här.
Det där med balanserat yadda yadda har jag hört till leda.

För egen del? Glöm att du ens hört talas om det och lägg energin designmässigt där den gör nytta istället.

Tja... olika mojänger, olika krav. Att hålla på och balansera en viss individuell PI var ju inte det jag menade, men det finns en anledning att följa receptet med olika Ra i vissa kopplingar. Sen om man gillar resultatet eller inte är ju upp till var o en. Och annat kan vara viktigare, ja...

Jag är med dig.
I sammanhanget är det då så att gitarrförstärkare inte är kvantitativt på det sättet.

Det har sagts många gånger,"låter det bra så ÄR det bra" och det ligger ofantligt mycket i det. Att man sedan i egenskap av designer BÖR vara medveten om de tekniska förutsättningarna är vi hundra procent överens om. Är rent av det som gör att man kan lägga tanke bakom att just INTE ha setups balanserade mm mm.
I annat fall svamlar man ju bara,och det rent av i mörker.

Faktum kvarstår dock. Att en gitarrförstärkare,som vi ser den,har en arbetsbeskrivning som lätt sagt är svårdefinierad.

-"Jag vet vad vi gör!!"-
Jaha?
-"Vi gör en gitarrförstärkare! Jaaa!!"-
Ok?
-"Ja,vi gör en förstärkare som är så djävla DÅLIG att den kan drivas i massiv distorsion bara det..vi kräver att den skall låta "dåligt" på rätt sätt!!"-

Öhh...ok.

Sätt den arbetsbeskrivningen i pipan och rök den!

Det är faktiskt ganska bra att ha möjlighet att "balansera" för då kan man ställa onskad obalans efter tycke och smak. Lär dig älska trimpotentiometrar.

Huvve på spiken Alex! Självfallet trimpotar, för att eliminera eventuell balans i kretsen.