Att magasinera förstärkare verkar i allmänhet vara mindre bra .
Elektrolytkondensatorerna i nätdelen har ett isolerande skikt som mår bäst av att de är spänningssatta regelbundet annars åldras de fortare och i värsta fall
exploderar de i ett regn av papper när man slår på förstärkaren första gången efter lagringen.. Jag har själv varit med om detta.
Ibland kan man reformera dem med en speciell teknik och lyckas rädda dem trots längre lagringstid.

Oavsett, så med tiden så åldras och torkar många elektrolytkondensatorer och de gör inte längre sitt effektiva glättande arbete som när de var nya och då brummar det.
De kan då behöva bytas.

Det förekommer att man kan behöva dra någon skruv på trafon också för att minska vibrationer. Kanske att någon här känner till om det är ett vanligt problem på gamla music man.

Det finns en risk att det drar för mycket ström om trafon börjat mekaniskt brumma.

Nättrafos kan börja brumma om likriktningen av anodspänningen (sekundären) inte funkar som den ska. Det kan vara överlast pga dåliga filterkondingar men det kan också vara att likriktningen är "halvtrasig", dvs att diod(er) har gått sönder och skapat avbrott. Då kan det bli så att bara en av halvperioderna likriktas och då blir trafon magnetiskt mättad eftersom det blir en likströmskomponent i sekundärlindningen. Detta kan ge brum/vibration, och dålig B+.

Nu vet jag ju inte om det är rörlikriktning i denna eller om det är halvledardioder, men principen är att om likriktningen bara "funkar till hälften" kan det bli oväsen. Kortis i en diod borde ju genast få säkringen att lösa ut.

Kan något av det Obi skrev göra att den börjat dra för mycket ström? eller finns det några "enkla" anledningar till det?