10pF kodningen ska motverka millereffekten och ska ge en helt opåverkat frekvensåtergivning. Om nu röret håller specsen angående grid-anode kapacitans vill säga.

Att en sådan pjäs låter annorlunda på låg volym beror väl på att den inte har någon mastervolym så all kompression försvinner vid låg volym så att tonstacken gör sig betydligt mer påmind eftersom den sitter före alla komprimerande steg. Har man dessutom brightswitchen på så...

Ja, det är en lösning som jag tycker dödar tonen i alla gitarrer, medan andra älskar det.

Mixermotståndet på 3,2 MOhm har en pytteliten konding över sig, 10pF. Både motståndet och kondingen har jag ersatt med ett motstånd på 330 kOhm om jag inte minns fel.

Det brukar finnas reverb över så att det räcker till ändå! Tanken med motståndet är troligen att hålla nere signalen från kanalen jämfört med reverbsignalen.

Det kommer att låta annorlunda ja. Smaksak!

Det kommer att låta annorlunda ja. Smaksak!

Med Johans för mig nya info så misstänker jag att det främst är motståndsminskningen som jag uppskattar. Det släpper igenom mer av gitarrens ton.

Sedan när jag läser ser jag att det är en förstärkare från -66 (?) då kan det ju vara allt möjligt som kan ha åldrats. Samtidigt, det är ju ett samlarvärde på förstärkaren, så man kanske ska vara lite försiktig med vad man gör.

Mjaaa, du ska inte minska kondingen utan öka den.
Om du tar bort kondingen kommer du förlora en del "sprill" som många förknippa med "typiskt Fender "
Så med bortagen konding brukar många kompensera med minska motståndet till 2,7 Meg.
Personligen gillar jag 2,2 meg utan konding.
Traynor körde med 1 meg på samma krets.

Ja, så kan det mycket väl vara , kolmassamotstånd är notoriska att drifta över tid.
Vanligvis är det mest anodmotstånden som driftar (vilket är den större orsaken till att olika älder Fendrar kan låta olika trotts samma modell), men jag har sett både katod och signal motstånd diffa utanför deras 20% .