I moddningen/xperimenterandet med Rivera K55:an så gjordes en ny "upptäckt". Jag har tidigare haft ganska höga spänningar in till PI och försteg, typ 385V PI, 360V V2, 350V V1 (I original var de ännu högre, PI 425V och 383 in mot katodföljaren). Har inte tyckt det låtit riktigt schysst, liksom för hårt och jobbigt genom 4X12 Hughes & Kettner med Greenbacks från 1996. Sänkte med högre motstånd spänningen mer till Marshall original, typ 300V PI, 270V V2, 260V V2, men då försvann spänsten och sprättet i ljudet. Ändrade motstånd och byglade på vinst och förlust ett 4k7 motstånd mellan PI och V2 och si det gjorde susen! Med 334V på PI och V2, 324V på V1 så kom spänsten tillbaka och utan det hårda jobbiga. Där jobbar jag nu vidare med andra justeringar. Har två helt skilda kanaler som är 3 steg och som båda kan boostas med ett individuellt inkopplingsbart extra första steg. Labbar med värden i filter och i tonstackarna och sånt nu. Lyssnar på The Aristocrats medans jag skriver detta!

Jag e med dig Mats. Det e nog inte tillräckligt ofta man laborerar med railspänningarna å att göra kan med en given konstruktion ge mkt tillbaka. Inte mer med det faktiskt. Vidare e det ju snabbt gjort,å jag menar då som labbande. Att snabbt ändra ett givet resistorvärde för att utröna effekten på pre-ampen går ju på nån minut å kan servera många svar i sammanhanget.

Jag labbar mycket med spänningarna till preampen i mina byggen. Det händer rätt mycket i ur responsen känns i anslagen. Jag har en 5w 100k pot som jag fått av Folkesson, med den kan man sitta och fintrimma fram och tillbaka snabbt medans hörselminnet är färskt och på så vis hitta en sweetspot för alla steg och preampkretsar. Vet dock inte vart man kan få tag i fler potar lik denna, men bra är den

Ju fler gainsteg desto högre matningspänning till dem vill man ha. Intervallet 300-370V brukar det hamna i. Har givetvis med headroom att göra. Man vill nudda taket utan att för den skull sabba Mohawk frisyren.

Brukar sträva efter att landa en bra bit över 300V före anodmotstånden i en 2204-krets. Typ 320-350V till V1A och V1B. Då hamnar du en bra bit över 200V på anoderna. Ligger man under 200V, som i en 1987-krets, blir det lite geggigt och inte så snyggt dist.
Till fasvändaren har jag gärna minst 220V på anoderna, gärna lite mer, uppåt 240-260V i en vanlig 2204-stärkare. Men i en 1987 får det gärna bli max 220V.
Man hittar liksom en sweet spot när disten blir snygg, men går man högre kan det blir stelt liksom för sprättigt.
/Gunnar

Asså....såg dig precis i mohawk Aleks. Läskigt. RIKTIGT läskigt!!

Ja, det är viktigt! Hu vad det glöms och felminns ibland

Matnyttiga åsikter från er alla!

/Mats