Vad jag fattat så är det rekomenderbart att man har ett filtersteg till varje dubbel triod. Då jag själv byggt så har jag kört med 20uF kondingar eller seriekopplat två 47uF till varje filter steg till respektive förstegsrör.

Då till frågan kan man använda mindre kondingar än 20uF? Jag förmodar att motståndets värde i filtret också spela roll men finns det några riktlinjer att gå efter? I detta fall skall jag ha sex förstegsrör plus, fasvändaren och det kommer totalt att bli sju filtersteg om man kunde gå ner lite i värde till försteget så skull det vara bra för att spara fysisk plats på kortet. Om man kollar i tweed Twinen 5F8 så har den bara 8uF elyt till filtret som försörjer de två förstegsrören, kan man ha 8-10uF i filterstegen till försteget?

Tja,visst KAN man. E ju inte det de handlar om. Man KAN även hänga 4 trioder på varje lyt,titta bara på Fender.

Om vi bortser från ESR å allt vad de e å kikar på den rent praktiska sidan,dvs hur det låter,så menar jag att det med mängd kapacitans hänger ihop mkt med hur "stiff" man vill ha steget. Momentanmos å reagens.
Jag brukar göra precis det motsatta till det du beskriver många ggr. Dvs öka mängden kapacitans,å det alltså inte i nån naiv tro att det skall påverka mängden "filtrering" primärt-utan snarare som ovan.

För att nå större skillnader tex i slutsteg tycker jag mig ha märkt att man får ändra mängden kapacitans ganska avsevärt medans det mot preamp pipor osv räcker med relativt små förändringar för att skapa förändringar i beteende.

Jo jag vet att Fender gjort så men det skall ju inte vara optimalt då det gäller att få en tyst stärkare? I detta fall rör det sig om att modda en Twin som skall kompleteras med en rördriven effektloop och då funderar jag på detta om man då skulle passa på att sätta in extra filtersteg. I detta fall kommer ju kapacitansen att öka med 60uF mot en orginal Twin om man sätter in tre 20uF kondignar i de tre extra filterstegen som det i sånt fall kommer att bli.

Vad kan man tro om detta? Det är till dessa extra filtersteg jag funderar på om man skulle ta lite mindre elyter ex 8-10uF kondingar istället för 20 uF kondingar.

Mitt eget bygge har jag ungefär liknade total kapacitans 20uF mindre än om jag skulle kompletera Twinen med tre extra filtersteg och Twinens Normalkanal och mitt bygge kommer att vara snarlikt varandra och det är ljudet från mitt bygge som är lite utgångspunkt att få i denna Twin, dock har mitt bygge med Peavey trafos en B+ på styft 500V medans Twinen bör hamna på normala spänningar ca 460V så även om jag har lite mindre kapacitans i min stärk så borde den väl upplevas stiffare med högre B+, eller?

Mja.
Jag tror du vevar ihop begreppen lite. Poängen e att med god design och komponentplacering samt layout osv kan förstärkare göras relativt sett tysta även med mycket begränsad kapacitans.
Eller om vi vänder på det e en Twin som gjorts vid vettigt med original kapacitans inte direkt ngn oäven maskin ur perspektivet brum å brus,å exemplena kring det resonemanget e som jag ser det många. E bara att kika på div scheman av gamla hyllade maskiner på schematic osv tills man ledsnar.

Att man med tex kiseldioder kan lasta på stora mängder kapacitans redan i första smällen e iofs åxå sant,å jag har vid tillfälle faktiskt varit uppe å klättrat över 470uF i första smäll. Effekterna av de experimenten har jag redogjort för tidigare.
Mkt riktigt påverkar spänningen givetvis åxå hur förstärkaren ifråga reagerar. Inte mkt att orda om,men som sagt..frågan e inte var utan HUR.
Som bekant kräver lägre frekvenser mer energi att förstärka än högre-om vi kikar på det ur ett rumsperspektiv. Å det e kanske framför allt där som jag ser det som den ökade kapacitansen kan vara av värde. Oavsett B+,som då givetvis åxå bidrar till den allmänna uppståndelsen, ,så kvarstår det fundamentala kring effekterna av behovet av kapacitans.

På detta resonemanget tycker jag det kan vara av vikt å värde att göra klart att svikt kan vara det eftersträvansvärda! De försök jag gjort "åt andra hållet" har många ggr visat sig lyckade dem med. Maskin blir ofta mer "levande" av det. Har du inte allaredan gjort rekommenderar jag dig varmt att koppla upp din DMM mot div olika punkter längs railen för en given maskin under last. Om bara DMM:en snabb nog e det som jag ser det mycket lärorikt när man stirrat på siffrorna en stund.
Prova sedan att i första rummet addera kapacitans på vid ställen,tex genom att brygga in en "snap-in" kondning som man tex limmat fast i en brädbit eller liknande för stabilitet.
Upp med DMM:en igen...å upplev effekterna av att du adderar den där kondningen lite varstans. Poängen med experimentet är att ta till sig spelupplevelsen,som garanterat förändras.
Gjort detta själv ett antal ggr å jag anser iaf det hela lärorikt. Det finns MYCKET mer till det med att addera kapacitans än rippel!!
De e ett som e säkert.

Okej blir nog att testa lite, smart det där med att koppla in lös konding.

Då det kommer att bli ett eget tillverkat kort i denna Twin då loopen skall in så enklast är ju att göra kortet klart för extra filtersteg och sen koppla in kondingarna lösa efter som och lyssna och känna hur stärkaren upplevs spelmässigt med och utan kondingar. Då är det ju bara att löda in de filterkondingar man vill ha eller helt vara utan, vill man gå helt tillbaka till orginalet är det ju inga större problem heller bara plocka bort kondingarna och bygla då motstånden som filterna består av.

Jo.
Klassiskt e ju Fenders inte speciellt överhängda med lytar direkt. När jag moddat gamla Bassmans mm handlar det många ggr dels om att jag går upp i kapacitans redan mot slutsteget i måtto av centertapp och SGM utgång.
Därefter håller jag mig oftast till originalvärden,men precis som du e inne på då så adderar jag ofta en dropresistor och ytterligare minst en kondensator då Fenders som sagt många ggr har mer än två trioder per lyt. En design jag iofs förstår ur perspektivet ekonomi,men vi som moddare e ju inte riktigt lika låsta där utan kan med fördel kasta en eller ngr hundralappar extra efter en konstruktion utan att det eg gör så mkt.

Därmed inte sagt att det alltid e ingångssteget som får lägst drivspänning. En "sanning" som jag utmanat en del,å i mitt tycke många ggr med lyckat resultat.

Om du gillar att experimentera så prova det jag skriver ovan med att leka lite med kapacitanser men var heller inte rädd för att göra en "modul lösning" vad avser B+ rail. Det där att det alltid e sista steget,ingångssteget,som får lägst spänning mår bara bra av att utmanas. Med det kommer du åxå se hur lite skillnader i spänning som skapar skillnader. Gå för långt...å det blir gärna "metal" av det.

I min stärkare som är nån form av referns på hur ägaren till denna Twin vill att det skall låta har jag ju klämt in ett filter steg till varje rör så jag har mer kapacitans, där emot går försteget som består av två gainsteg på lite för låga spänningar mot orginalet som är Bassman 6G6-B fasvändaren ligger ungeför rätt i spänning och slutsteget är åt h-vete högt med B+ på mäktiga 508V!

Jag misstänker att lite låga spänningar på försteget kan hjälpa till att mjuka upp det hela då jag har mer glättning och ett slutsteget som går på höga spänningar. Sen om det låter blond Bassman vete sjutton, förmodligen inte men den låter ju bra så jag är nöjd.

Storleken beror ju på hur mycket rippel du vill dämpa i varje steg och det är ju en funktion av strömuttaget och även dropresistorn. Har du en endaste lina från matning till ingångssteg så är ju strömuttaget vid ingångsteget litet medans det i börjav av kretsen är större. Dock är det viktigast med lågt rippel i ingångssteget men det har å andra sidans hunnit glättas en hel del på vägen. Rullar man av mycket 100Hz i signalväg blir det ju inte lika känsligt som om man har raka rör.
Detta är nog mer förskök man får göra än att något kan säga exakt iom att det kan se så olika ut.

Det är också viktigt att kolla på hur väl du glättar kring slutrören, de första kondingarna före och efter choke. Har du väldigt lite glättning där hjälper det inte att brassa på en massa kapacitans i försteget och separera varje steg med motstånd och konding. Pressar du slutsteget får du ändå hörbart rippelfräs i din fina Gary Moore-solon och en massa honkande spöktoner i 100Hz-området. Kan vara känsligt när man bygger lite hetare mer distande försteg i old school-stärkare.

Och en massa uF är väl inte alltid den givna lösningen ens för high gain? Är det inte emaushenric som nämnt att han byggt med omvända principer även för vissa high gain-kretsar? Mycket små kondingar. Vet inte om det var i försteget eller i hela stärkaren. 1-4.7uF å sånt. Naturligtvis med andra hemliga trix.

För stärkare med tvåstegs-preamp som man vill ska låta varma och mysiga och sprilliga är det ju klart fördelaktigt att hålla ned på glättningen. Det gör mycket mindre, enligt min uppfattning, om man har lite rippel i sådana kretsar och stärkare. Mer pikanta inslag i ljudbilden.

//Gunnar

Jag tror jag tar och gör enligt Racings förslag och gör en layout med ett filtersteg till varje dubbeltriod och sen tror jag man testar olika kondingar med olika värden. Då har man ju möjligheten till att ändra sig lite som man vill.

Preampen ska enbart tänkas i form av hur lågt rippel man vill ha för att slippa brum och ingenting annat. Stegen går i klass A så att hålla på och försöka mjuka upp preampen är lönlöst. Splittar man upp linan kan man behöva mer uF på vissa ställen och mindre på andra. Jag brukat lägga en 10nF ceramisk tvärs över alla lyter i preampen för att se till så verkligen inget går från det ena röret till det andra, att röret enbart förstäker det man sagt till det att göra eller att möjligt högfrekvent skräp sticker till jord. Säkert onödigt och totalt felaktigt men jag gör det ändå och såg att marshall gjort det i en pjäs.

Ja, det är väl o JTM600/60 man kör med de där 10nF.

Jag har just kommit tillbaka från verkstan och för hundrade gången konstaterat att 2204-kretsen låter bättre, mer öppet och frisk om man inte delar upp så att varje triodhalva har sin egen glättningskonding. Det är kokko enligt teorierna, men jag har försökt nu så många gånger. Körde 16-22uF påvarjehalva med liten spänningssänkare emellan (typ 4.7-5.6k). Mem ger upp. 33-47uF på varje triod, 10k emellan, över 300V i B+matning. Sen är det råckändråll. Funkar för mig.

//G

Vika teorier då? Jag sätter ihop alla steg där jag vill ha samma spänning oavsett hur många. Med ceramisk avkoppling tror jag inte det blir någon interaktion mellan stegen. Dock kanske det är det du vill ha. inte för att jag vet hur denna intearktion ser ut men MK har pratat om det på detta forum.
Det är ju bara i rörvärlden man håller på så här. I transistorvärlden har men ju en stabilizerad spänning som matas till alla steg överallt(givetvis undantag)

Teorier och teorier. Men det rekommendares ju ofta att bygga så av olika gurus i branschen. Men å andra sidan är det ju många goda förstärkare av kända märken som inte är konstruerade så.
//Gunnar

Du får ursäkta men vad menar du med detta ? Att man kopplar en liten 10 nF konding parallelt med en elyt låter ju logiskt och så brukar man ju göra i kopplingar, bla nätdelar. Med ceramisk avkoppling menar du att du gör filtersteg med ett motstånd och en 10nF kondig på samma sätt som man gjort om man hade använt en elyt i ett "vanligt" filtersteg?

En ceramisk konding parallellt med din burklyt för att ta hand om de höga sakerna som burken är mindre effektiv på. Jag är ingen expert men jag har sett pojkar på detta forum rekomendera det och sett det i fabrikskonstruktioner. I kiselapparater använder man det alltid obönhörigt och i digitala kretsdar är det kryddat med dessa avkopplingar precis vid varenda krets.

Okej då är jag med.

Gjorde nu en upptäkt då det gäller Twin Reverb, om man kollar in det gamla AB763 schemat för Twin så har den två seriekopplad 70uF elyter som första filterkondingar och sen tre 20uF filterkondingar. Nu vet jag inte om man kan göra så här men om man räknar ihop det hela får man en total kapacitans på 95uF. Om man då tittar på schemat för 65 Reissue så ser man att den har två seriekopplade 220uF och sen tre 22 uf vilket totalt ger 176uF, detta borde ju betyda att en reissue bör upplevas som stiffare.

Kan man ränkna som jag gör? Om man kan det så får jag ju mindre kapacitans än en reissue även om jag sätter in ett filtersteg med 20uF på varje dubbeltriod om jag använder två seriekopplade 70uF som förstakondngar, då blir det 155uF. Om jag sen sätter 10uF på mina tre extra kondingar så är jag nere på 125uF.

Påverkar de två första kondinarna mest styvheten eller är det den totala kapacitansen som gör det? Som exempel om man skulle ha 100uF till OT:n och sen ha fem filter steg med 10uF och få en total kapacitans 150uF mot att ha 50uF till OT:n och sen ha fem filtersteg med 20uF och få samma totala kapacitans på 150uF? Styvheten lika eller blir ena exemplet den med 50uF till OT:n mjukare.

Enbart de två första, eller rättare: nästan enbart den första, förutsatt att slutsteget går i klass AB eller B. Försteget går i klass A, så det har alltid full styvhet....

Okej, tackar för förklaringen.

En liten följdfråga, det måste ju finna nån anledning till att Fender valt att ha 110uF i kapacitans med två seriekopplade 220uF i reissuen medans 60-tals blackface bara har 35uF med två seriekopplade 70uF kondingar som första elyter. En reissue borde ju då vara betydligt styvare än orginalet.

Nån som har någon teori varför man gjort denna ändring?

Hej!
Det finns möjligen en liten invändning mot detta, åtminstone i teorin. Om du har ett Klass B eller AB slutsteg, och börjar motionera det ordentligt, så kommer ju B+ att sagga märkbart vid insignal från gittaren - och sedan återhämta sig i "pauserna", när insignalen är svagare. Låt oss säga att B+ droppar ganska hastigt från 450V till 410V när du klämtar till på guran. Via dropresistor/ellyt, nästa dropresistor/ellyt, o.s.v. kommer detta med viss fördröjning att sänka drivspänningen = headroomet för de olika stegen i preamp och PI. Vet inte hur detta påverkar "känslan" i stärkaren, men det skulle förvåna mig om det inte påverkade. Kanske är det detta fenomen som Racing snackar om tidigare i tråden.
Om vi tar ett enda drop/ellytsteg på 10k/47u så har det en tidskonstant på 0,47 sekunder. Tumregel: efter c:a 3 ggr tidskonstanten har 95% av totala spänningsförändringen uppnåtts. M.a.o. efter 1,5 sek har B+ droppet "tagit sig förbi" 10k/47u-filtret. Sen blir det åt h-e svårt att sätta upp och räkna på flera serie/parallell-kopplade såna filter.. Kanske är labba/lyssna bästa metoden här... Men det bör iaf påverka attack/decay/kompression i stärkaren, om man väljer olika mycket dropresistans och kapacitans.

Det är ju lite detta jag brukar labba med, hur snabbt kondingarna tömmer och fylls på. Jag bygger ofta (precis som Izzy skrev) med väldigt små kondingar i nätdelen, just för snabbheten i hur fort de tömmer och fylls på. Det blir en väldigt skön kompressionseffekt som jag själv är mycket förtjust i, det svarar och komprimerar oerhört snabbt på anslagen och release-tiden är fruktansvärt snabb, så förstärkaren är med direkt och svarar på samma sätt igen.
Här syns det hur spänningen rör sig: http://www.youtube.com/watch?v=4FiJmTnvZN8
Proben för både oscilloscopet och multimetern sitter på matningen till fasvändaren.

I denna Marshall har jag 10uF till anod, skärmgaller och fasvändare, och ner till 4,7uF i preampen, ju mindre kondingar destå snabbare rör sig spänningen
I stärkarn jag kör med själv (Laney PA 100) kör jag med ännu mindre kondingar, 1uF i preampen tex.
Jag brukar testa att slänga i mer normala värden ibland och då känns det direkt slöare, som en trögare kompressor med lång release-tid. Det kräver dock att man krämar på lite för att få spänningen att svikta på detta viset...

I mitt fall rör det sig om en Twin Reverb som skall fixas till men den skall spela rent dock tror jag inte att en Twin mår dåligt av lite kompression. Det är väl bara testa sig fram och lyssa på vad som låter bäst.