pannvaktarn,
"James tonkontrollen" är igentligen inte en Baxandall, eftersom E.J. James beskrev sin version som är passiv många år tidigare än Peter Baxandall som gjorde en aktiv version av James. (vi talar nu 1940/50 talet)
James och Baxandall är en mer städad och ordningsam tonkontroll gämförelse med den typiska "Fender tonstacken" som bara höjer två eller tre frekvensområden, och dessutom så påverkar alla rattarna varandra hela tiden.
James och Baxandall höjer och sänker lika många dB på både bas och diskant och går dessutom att få raka i mittläge.
Den aktiva Baxandall versionen är lätt att få snygg på kurvpappret eftersom den ser mycket symetrisk ut i alla ändar, James är inte lika snygg och får dessutom göras med logaritmiska pottar för att få rak i mittläge.
Att den inte används lika flitigt som tonstacken beror på att den kan låta för fet och dov beroende på att den är mer "Hi-Fi betonad" än tonstacken som är mer anpassad för gitarrens frekvensgång som behöver mer energi i mellanregister och diskanten.
Tonstacken har också karaktären av den legendariska mellanregister-sänkningen/dippen strax under 1000 Hz som återfanns i gamla Gibson förstärkare där den gjordes med ett T-filter.
Det finns gitarrförstärkar-tillverkare som använder James, Ampeg är en av dom, gamla godingar Dynacord, Bäckström m.m. gillade den aktiva Baxandall och Mullard inspererade Hagström rörstärkare änvände James.
Ps! för några år sedan skrev jag ett inlägg som vidrörde detta ämne
viewtopic.php?p=217752#p217752--Bosse