NU serni...nu blir det fan örnigt å fränt på samma gång på riktigt!
Som effekt av att jag moddat en annan maskin blev jag alltså vid en gammal japansk Echo amp. Ett försök att leka Fender Deluxe reverb..från när det begav sig.
Echo amps blev sedermera till Elk amps...som till slut som historien säger bli uppköpt av Fender Inc. Historia tror jag e rätt ord!



Tror rätt övertygat att även 5.5 förklarade dårar ser släktskapet.. . Visst har man försökt leka Fender på,vid tiden,oskyggt japansk manér.
Men..
Mycket skiljer. Istället för ett GZ34 som likriktarrör så sitter där ett EZ81 å istället för 6V6 så sitter där ett par EL-84. Det åsido dock så..mja..det finns STORA likheter i resten av det.
Som jag förstått det så härstammar en sånhär pjäs från -60talets senare hälft. Kanske därav att den e "blackface".?

Elementet som syns i den ena bilden verkar vara ett gammalt AlNiCo dito...bara med det problemet att tratten e fulsprucken så illa att man tidigare försökt reparera med vanlig masktejp,vilket kanske inte e det vettigaste valet i sammanhanget. Men..grunnar fan på om man inte skulle lämna bort det till snubbarna i industriområdet intill å få det omkonat.? Coolt e det iaf,å även med trasig tratt så låter det fan helt ok. E på 8 Ohm fö.



Finns som sagt mer än en likhet. Tagboarden e gjord i nån plast som märkligt nog även efter 50år+ e mjuk...
En annan aspekt e att japanerna till skillnad från amerikanerna installerat kortet på stands,varför det sitter en hel hoper kondensatorer under kortet på en Echo...spara plats var ordet!



Skyddsjordad nätkontakt e fan fegt!!! Å eftersom jag e skitfeg.. ( ) så byttes den där mot en skyddsjordad dito det första som skedde. Kopplade inte ens in skiten innan...



Gjorde en "bonnavariant". Saknar Variac...men iom att maskin e rörlikriktad så slog jag av på på strömmen ett antal ggr samtidigt som jag kollade temp på lytar...å det hela vart ok.
Men.
Av SAMTLIGA kondensatorer av plast osv typ ombord var det EN som inte läckte. Resten..som såll..



Sen en i min mening jävla märklig grej. Dessa saknar skärmgallermotstånd. Helt. Dvs att ifrån RLR´en så går spänningen till CT´n på OT´n OCH skärmgallerna direkt. Dvs att skärmarna hade ngr volt fler mot sig än ens B+ anslutningarna på slutrören.
Så...kopplade om det jag. Dit med ett par 470 Ohmare mot pinne 9 va... Å tanken e nog inte helt korkad eftersom PT´n saknar anslutning för ngt annat än 220VAC.
Kort sagt ligger där 340VDC in mot OT´n...å med motstånden på plats såg jag kring de magiska 300 pinnarna in mot skärmarna. (Innan var det omvänt. ca 340VDC mot skärmarna,åsså typ 325 på noderna.). En överbliven tagstrip från en gammal FBT gjorde jobbet enkelt.



Till skillnad från en DLR så använder sig en Echo av ett dropp motstånd som första anhalt. Som synes i detta fallet på 1.5k. Överväger att minska det ganska avsevärt... Men var sak har sin tid.




...kommer säker Janne att le lite,men..maskin har ngn ggn under sitt liv trillat framlänges gissar jag för linsen till pilotlampan saknades helt å själva metallfästet var deformerat. Inte bara det,utan chassiet var intryckt där med.
Chassiet löste jag kvickt med hjälp av en falstång å fästet drog jag upp i svarven å svarvade rent..åsså borrade jag upp centrumhålet till 11mm...för se de e vad en överbliven röd FBT lins var i diameter
Å själva glödlampan,som inte fanns alls,ersatte jag med en "solder in" 6,3 voltare. Det hela blev hur bra som helst som synes!



En jävla massa mysslande med att ersätta varenda signalkondensator samt katodresistor avkopplings dito i sikte (nöjd så Alex ) senare samt tvätt av faceplate samt rattar...så vart det provdags!
Å jodå. Visst fan låter den!



FUCK TUBECHARTS!! Näfan! Mukke mukke fränare att gissa sig till det på Japanska!! . Får be vännen Ohjay att översätta tror jag..



Då EZ-81´an e ersatt med ett Siemens antar jag att den e ersatt vid tillfälle. Resten av flaskorna TROR jag e märkta "masushita"? Kan det stämma?



...ser ut sådär. Kanske ngn av herrarna ombord vet mer än jag?







Sådär ser de ut. Som sagt,skulle uppskatta om ngn vet mer?


När jag fick maskin vart det iofs liv i den,men som sagt..inte alla rätt iom läckagen på samtliga (nåja) kondensatorer. Med den biten i hamn så provkörde jag eländet en stund,om än in i en 212a,å jorå. Den lever.
Det som var stendött var tremolot,å med alla de läckande kondningarna vart det kanske inte direkt förvånande,men iaf..det funkar nu .



I tanke att AlNiCo e fränt så ersatte jag tv originalelementet med detta Isophon men..näää....de gillar uppenbarligen inte openback (inte testat det innan).
Så det får bli ngt annat. Har iofs en del element liggande men de facto inget jag anser skulle passa.

Vad skall man då göra med denna?
Den e ju ngt av en relik ändå,om än inte av samma värde som tex en DLR. Det hör till saken att PT´n har utgång för att värma ett GZ34..(5VAC)..å att dra i ett par 6V6 hade väl varit den enkla biten iofs för att skapa en "gammal" blackface DLR. Men..hur jävla roligt e det då?
Å KNAPPAST det tex Janne hade i tanke när han gav mig maskin!

http://www.102983.org/gallery/albums/userpics/10003/es-30.gif

Det hör till saken att schema e okänt. Det jag länkar till där e till en senare Elk...å jag vet faktiskt i nuläget inte hur mkt som stämmer överens. Vid en snabbare titt så verkar större delen vara på par,men..jag får nog gräva djupare innan jag drar slutsatser.

I jmfrl med en originalare så kliver denna i i "dirty territory" mkt tidigare. Smeker man den mkt förbi "3´an" i volym så börjar det roliga komma.
Kanske inte helt användbart för å va ärlig...

Så frågan e.
Vad skall man göra med detta Japanska epos?

Fö.

"Elk amplifiers were manufactured by the Japanese Miyuki Ind. Co. who started out in 1953 making amplifiers. The looks and features certainly were inspired by the Fender amplifiers of the day, but the circuits were quite different though. The original brand name was Echo. In the early 60's Miyuki started making pro quality guitars under the brand name of Elk and later changed the brand name of the amplifiers to Elk as well. In the transistion period the "new" Elk logo had a small Echo beneath it.

Miyuki also used the Luxor and Royal brand names for some of their amps in Europe.

In 1969 there was a big fire in the factory, burning many amps and guitars. Quite a shock for the people who worked there.

The later Elk amps had solid state preamps and tube power amps to become completely solid state amps in the end.

I've been researching the history of Elk for some time now. It looks like that Miyuki stopped manufacturing the Elk amps at some point in time (probably early 1970's) and that Gakki took the brand name over. That is probably the same Gakki as in Hoshino Gakki the manufacturer of Ibanez amps and guitars. If you look at page 19 of the 1974 Ibanez Accessories Catalog you can see the Ibanez Stage Master line of amps. These are identical to the Elk amps of the time. These amps look great, but are completely solid state.

The Elk brand was also used for some guitar effects. Gakki made an almost identical clone of the EHX BigFuzz, calling it a Super Fuzz Sustainar. The Elk brand was eventually "phased out" in the late 1970's."

Man kan mao skäligt dra slutsatsen att maskinen ovan iaf e tillverkad innan 1969. Rent av att den kan vara mitten -60tal,allt beroende på hur snabba Japsen var att få fatt i ett original å göra sin grej därefter.

Det hör till saken att en Echo uppenbarligen i likhet med förlagan e 2 kanalig,medans de senare Elk i huvudsak var enkanaliga historier tills vi började komma upp i 50w träsket.
Mao skiljer sig schema bla på den punkten.
Det jag angett som skillnad vad avser SGM i sig då,men bortsett från det stämmer schemat som jag mätt upp maskin idag med undantaget att ingående gallerläcka på PI´n e 1M den med.
Preampen verkar i stort stämma,då med undantaget att det alltså e två likartade kanaler.

Det som skiljer stor däremot e avkopplingen av katodresistorerna. Den ena kanalen med ca 5uF å den andra med 100n.(ingångsstegen)

Försökt läsa på lite såväl om Matsushita rör såväl som fenomenet skärmgallerspänning vs CT spänning... Å det var änna väldigt va mkt åsikter det cirkulerar kring det sistnämnda.

Att det med SGM är en fråga om avvägning å att behovet kan variera förstår jag med,men hallå liksom. Online,som vanligt,hittar man bud ifrån inga SGM alls till kring 10k som SGM vad avser EL-84.
Men den stora debatten förefaller vara det med när skärmarna börjar dra ström som effekt att nod å skärm börjar närma sig varandra vad avser spänning.
Att det sedan e långt från alla rör som e beskaffade med galler kraftiga nog att hantera uppgiften...joo..

Som vanligt gäller ju det med att "låter det bra så är det bra",men i detta fallet vetti fan. Saken e den att det original i en Echo skall sitta 7189 å om jag förstått det rätt e de mer eller mindre byggda för att klara en jävla kärnvapenattack..
Å jag misstänker faktiskt att det e originalen som sitter där.
Mao handlar den här biten om att ta hänsyn till vad som komma skall.

Aiken har bla en sida uppe om lite olika EL-84 som jag tyckte var lite halvintressant. Där man eg talar bandbredd å effekt,å hur små skillnaderna verkligen är IRL.

Resonemang online om Matsushita vart ju inte mkt bättre det. Vissa avgudar dem..å menar att det e som ett japanskt Mullard medans andra finner dem sterila.

Må vara hur det vill med dessa bitarna. Frågan e som sagt vad göra med den lilla Echo´n.? Rent kretsmässigt tänker jag.
Sovit på saken å kommer beställa nytt baffeltyg. De få skadorna som är på vinylen får vara dock. Ett annat element skall till,å i vanlig ordning lurar jag på om det skall vara ett Cannabis. Jaja..den som lever får se..
Men den viktiga biten tycker jag ändå e det med kretsarna. Frågan e om man skall närma sig Fender fast med lite annorlunda katodresistor topologi samt en PPIMV.?
En sak som verkligen skiljer vs en Fender e ju tonstackarna (de e två iom att maskin e 2 kanalig),men sanningen att säga e den lösning Echo valt inte helt utan merit rent praktiskt.
Lika samma tycker jag inte man märker av EZ81 kompressionen sådär jättevåldsamt innan det verkligen blir fulla spjäll.

Jo.
Appropå det med SGM vs B+. Ngt som man rimligen får addera till bilden e ju spänningssviktet under last. Speciellt så vad avser rörlikriktade maskiner med i det fallet åtföljande kompression under tyngre laster.

10k SGM - been there, done that. Funkar bra att hålla konstant amplitud i en sinusgenerator....och bara där. Nuff said
Matsushita, vad jag minns så delade de säng en tid med franska Mazda. De gick över till mörka sidan och blev med halvledare.

Mm..
Har lekt å lattjat lite med det där idag jag. Teori såväl som praktisk implementering,å det hela har slutat som följer...

Till att börja med e där en gigantisk lyt som tar in alles tre smällar. Den första,till CT´n,kan vi kanske lämna därhän,men de andra två hade man parallellkopplat.
Emellan CT å utgång för SGM satt där då 1.5k. Detta e nu till att börja med ändrat till 330 Ohm.
Därefter e de två lytarna intill varandra separerade,och från den ena leder en 2.7k resistor ut mot SGM. SGM i sin tur e omsatt igen,från igår,till 1k/st.
Från samma nod ligger där sen 1k som dels då leder mot PI´n å dels leder ner till det sista lediga stiftet,som e på 40uF,på heffalyten.

Allt detta löst med ett lödstöd jag installerat i ena skruven för ena slutrörssockeln,å det hela fungerar precis som tänkt. Grundtanken med besväret har inte varit att "rädda" flaskorna som sitter i då vi tror de är 7189´or,utan tanken har varit framgent. Dvs,i det att de flaskorna som sitter där suckar för sista gången skall det bara vara att klappa dit ett par vanliga EL-84´or å vara färdig med det.

Med det gjort så föresatte jag mig att städa tagboarden. Ett jobb som milt sagt visade sig mer krävande än jag trott,för i nästan samtliga lödpunkter satt det gamla avklippta komponentben och liknande. Mao...fläta av,åsså med värme fortfarande på plats det relativt sett trista jobbet att vika ut ben så man kunde bli av med resterna. Grejen e den att totalt sett så såg lödöronen på tagboarden ut som små kullar av en kombination med tenn å gammalt skrot..
Då jag numer tillhör dem som gärna ser lite ordning under huven så lämnas inte mkt att välja på. Poängen e att med räta vinklar å nån form av logik i det man gör...en vacker dag har maskin man e nere i bytt händer 5 ggr å det e dags att meka igen,å då e det jävligt gött för den som skall göra det jobbet att slippa slåss med ett ormbo.



Reverbet har jag ju gett en del kritik. Eller,mja..det låter iaf inte Fender. Tanken utgörs av en liten rektangulär dosa som sitter inunder chassiet i ett par skruv med X antal muttrar "suspended in free air",som det heter. Givetvis då gummiupphängt.
Gummina kan man kanske säga att de hade tagit time-out,å vad vidare e vart alltihop ihop draget med buntband. Nu råkar det vara så att jag sparat ngr av de små vibrationsgummina till preamp socklarna på FBT´erna..å de passade som hand i handske. Ergo..så hade vi oss en reverbtank som återigen satt som tänkt å inte bara fladdrade för vinden.
Men samtidigt e det som synes kanske ingen större gåta varför reverbet inte låter som vi e vana vid. En enda stackars fjäder gör knappast ngn sommar...
Så där vetti fanken om jag inte kommer försöka skoja till det lite med en annan tank.



I det att jag nu städade upp kortet en hel jäkla massa så tog jag mig samtidigt för att installera ytterligare ngr dropp resistorer. Iom det kunde jag addera iaf en lyt till,vilket visade vara ngt som inte var helt utan merit.

Förvisso har jag bytt katodresistorerna för de båda ingångsstegen till 3,3k,men med det gjort satte jag mig ut för att addera distortion till "bass instrument" kanalen. Iom det byttes den kanalens båda anodresistorer till 220k
En bieffekt av att jag dels lekt lite med drivspänningarna å dels med att bry mig om samt fräscha till allt det övriga e att maskin antog ett HELT annat ansikte.
Den tidigare ganska markanta muddigheten i maskin e som bortblåst! . Däremot får jag nog ta å omvärdera det med mixerresistorerna en del vill jag mena... Men var sak har sin tid.

I den vevan att jag levde runt kring PI´n så städades det upp rejält efter tidigare härjningar. Sen..satte jag om svansen på PI´n. Muddighet å en så "liten" maskin som denna...nahfan.
Så katodresistor om 470 Ohm...följt av 15k å i sin tur följt av 10k. Anledningen därtill e för att valbart kunna slå i å ur NFB.
Bortre gallrets 100nF kondensator fick byta plats...ifrån greppunkten mellan där 15k å 10k resistorn nu sitter till rakt i backen. Det hör till saken att denna maskinen inte e beskaffad med presence eller liknande (å kommer heller inte att bli).
Nettoresultatet e som de flesta av er kan förstå en mkt mer högljudd maskin TROTS att den relativa förstärkningen i PI´n ur ett perspektiv minskats (beroende på hur man ser det).



Å så då en PPIMV. Poängen med två kondensatorer trots katodbias är tremolot arbetar den vägen. Hur som,dessa har en riktigt löjlig plastbussning som skydd för en högtalarkabel man för igenom chassiet original. Intill sitter som synes ett normalt telejack. Så jag demonterade bara bussningen jag å tryckte dit potten. Bra där. Nog den enklaste PPIMV installation jag gjort!
Å bra blev det!
Men samtidigt märker man att det verkligen ÄR slutrören som bidrar till ljudbilden i detta fallet. Som sagt,behöver se över det där med hur mixerplatsen arbetar...

Med det sagt har jag reagerat på hur märkligt tonkontrollerna e kopplade. Nej. De stämmer inte för fem flata med schema..å ingående diskant arbetar med 470pF å med det sitter en slopemotstånd om 500k!! Jo tjena,men det ironiska e att svepet i pottarna e helt ok!
Signalen vidare till volympott i sin tur tas ut över baspotten. Aldrig sett denna setupen tidigare,å skall göra så att jag ritar av den imorgon.



Sen som sagt försågs de båda glödlindningarna med varsin centerpott. Det hela fungerar BRA mkt bättre än original,å redan som maskin står iom det begränsade antalet gainsteg är den i princip knäpptyst i tomgång. Högljudd för sin effekt på full patte e den fö mä...

Jaja. Vi får se var det skall sluta det här!

Fick kikat på det med mixermotstånden. Bytte det in mot "clean" till 1M,å det gjorde mkt riktigt gott. Nästan lite FÖR bra faktiskt,så jag kommer ändra det 220k som sitter mot "Orange kanalen" till ett om 330k alt 470k med.



Iom de där förutsättningarna blir det ju svårt att göra en renodlad DLR av den,å inte heller e det ambitionen som sagt. Däremot så,ur ren elsäkerhetssynpunkt,så är det ett par punkter som SKALL åtgärdas. Som synes har jag bryggat in mig med en vanlig krokodilklämma mot OT´ns CT. Frilagd mao,å inte bara det utan vad vidare e ut mot rören. Det såg verkligen annorlunda ut förr....
Tyvärr har jag inte hunnit rita av tonstacken,men iaf fått mekat om den på Orange kanalen så den antagit Fender/Marshall stuk,å mkt riktigt äter det då mindre gain.
Sen e en annan fråga om det e att föredra,å se på den punkten e inget bestämt än. Att rumstera om lite gjorde oavsett gott för tonbilden.
Lika samma installerade jag en ny,å ngt större i form av 220pF,keram mellan anoderna på PI´n. Maskin blev lätt "skrikig" allt eftersom volymen gick upp,å detta greppet avhjälpte den situationen avsevärt.



Reverbet så. Detta enkelfjäders epos. Mja...asså det e ngt som e rostigt eller ngt liknande för det har ett MYCKET irriterande,om än litet,biljud.
Ergo sum provade jag med en tank från en av de Roland Bolt´s jag byggt om,å dessa visade sig ha mkt likartade DC resistanser för resp spole. Det hela fungerade avsevärt bättre...men jag gav originaltanken en chans till...men nafan. Meningslöst. Så det blir att installera en av Roland tankarna framgent. Isf e det väl lika bra att göra det på Fender manér,i en påse på botten av cabben åsså dra RCA kabel däremellan SAMT separat jord. Det senare ngt jag gjorde som litet trick redan med originaltanken å som hade avsedd verkan.



Det hör till saken att reverbkretsen i denna stämmer INTE mot schemat ovan. Alls. Till att börja med har ingående mot reverbtrafon i sin tur ett driversteg i form av en triod av en ECC83a...å på det e reverbtrafon fan stor som en normalstor single end OT. Inget småtteritjafs här inte!
På det då ett recoverysteg...
Driversteget sitter med 100k på anod med ~300 i railen ovan det,åsså sitter det 1.5k i katod,dock utan avkoppling. Själva ingående steget i sin tur drivs naturligtvis med B+ rakt ner i trafon åsså retur in på anoden av steget. Därtill sitter det 500k mot gallret och i sin tur 1,0k som katod som är avkopplat med 10uF.
Signalen mellan drivern å ingående e avkopplad med ett stycke 10nF kondensator. That´s it.

Signalen från preampen tas från 1a stegs utgång. Dvs,där signalen leds bort mot tonstacken. Kort sagt...tidigt i kretsen. Returen sen sker via recoverysteget in mot en punkt efter mixerresistorernas signalavkoppling in mot PI´n.
På nått vis känns det hela lite överdrivet...
Poängen e som sagt att tonstackens slopemotstånd är på 500k å i punkten INNAN det tas alltså signalen till driverns galler via ett 100k motstånd som "sitter ivägen".
Det jag grunnar på,bortsett från att som sagt installera den där ena Roland tanken,e att leka lite med var man skall sno signalen. Får se var det skall ta stopp..

Rent tonmässigt så...
Som på div Fenders har resp kanals andra steg gemensamt katodmotstånd,med gemensam avkoppling därav. Det har nu separerats. Helt.
Å den gamle maskinen låter verkligen bara friskare å friskare,om än att det e en bit kvar innan vi klassar denna som färdig.

Vart ju faktiskt lite kul den här!
Tack Janne!!!!

Min första stärkare var en ELK FS-30, mycket Silverfacelik liten combo, men helt transistoruppbyggd. Jag köpte den lätt begagnad 1974 om jag inte minns fel.

Högtalarelementet är en "JBL-kopia", då tänker jag främst på att det är en aluminiumdom i mitten. Annars har den nog inte så mycket med JBL att göra.

För cirka ett år sedan bytte jag alla elektrolytkondingar i stärkaren, eftersom den var stendöd. Den låter ganska trivsamt, men det är ju inget distmonster precis.

Finns väldigt lite info på nätet om denna stärkaren, jag har inget läsbart schema bara ett suddigt elände. ´Dvs svårt att mäta in div. spänningar, kan vara även ngn plastkodning åxå som är kass. Lite "diffus" ton som indikerar mer läkage.

Har däremot sett en annons på ngt japanskt vintageforum. Din stärkare är ju en rörstärk, dvs högre värde. Det KAN ju vara så att du sladdar runt i en japansk "holy grail" Jesper...

Inte för att jag tror det men.

Nej nej nej Lennart. Dessa var ganska vanliga,å ganska billiga,maskiner back in the day. Kort sagt en form av japansk efterapning av ett föredöme,i likhet med gitarrerna. Som jag förstått det var alla de tidigare maskinerna rörisar. Fullrörisar,ner till att de alltså använde RLR.

Däremot..
Med undantag av att Atlas kondningarna i dem e rena skiten, å bör bytas, så får jag nog säga att som "sladd objekt" håller den nog så god kvalitet! Trafos,chassie,tagboard,pottar osv osv..bättre än mkt annat jag sprungit på som varit "budget" back in the day.
Det hör till saken att många ggr har de lite äldre prylarna ganska ok kvalla i ljuset av vad det e. Sen e jag 1e man att hålla med dig om att dessa maskiner kanske inte var avsedda att vara distmaskiner,men rörisarna distar då definitivt om denna e tongivande (!!!) ur det perspektivet.
Den på bilderna ovan distade,fult som skam,redan efter "3;an" på volymerna...

Schema på transistorgrejerna känner jag inte till men du kan alltid prova att maila "Dr Tube".

http://www.drtube.com/guitamp.htm

Karln förefaller ju ha tagit ett särintresse i just Elk..så omöjligt e det kanske inte.

Original elementet i maskin ovan fö har inte ett smack med JBL att göra i varken ena eller andra ändan. Grejen e den...att döma av den info som finns online e en Echo en ganska tidig maskin. Vi talar typ mitten -60tal...å elementet,skall ta bilder av det,är utan tvivel ett gammalt AlNiCo.
Därav att jag överväger om det inte kunde vara idé att kona om det. Ligger en firma som gör det till rimliga pengar i ind området intill verkstan min.

Tack tipset om DR Tube Jesper!

Får nog maila, vem vet...

Transistorvarianten är väldigt prydligt monterad, men ganska trång. Ska se om jag kan få till någon stund någon gång att göra en orderntlig översyn, även på kopplingskondingarna...

Kunde ju va kul ifall du tog lite bilder å la upp.
Behöver du serverplats e det bara att skicka till min mailadress så fixar jag det.

Funderat å sovit lite på detta med elsäkerheten i denna maskinen,eller rättare sagt bristen därav.
Såväl reverbtrafon som utgångstrafon har friliggande poler,å frågan är hur att isolera dem.
Om jag tänker rent praktiskt är det mest trängande att man alltså idiotisk nog kan komma åt dessa poler när man tex byter rör,så ngt behöver göras.

Chassiet är för trångt invändigt,så den tanken går bort. Ingen av de båda trafona e speciellt liten.

Frågan e,räcker det som failsafe att dränka polerna i smältlim? Det,åsså vrida trafona så att de ledande delarna vätter inåt-mot högtalarbaffeln.?
Å nope..smältlimmet ifråga e icke konduktivt. Har testat. Hade gärna sett en lite mer seriös lösning på problemet,varför ev tips å idéer tas emot tacksamt.

Vidare kommer jag göra så att jag drar ett kablage med RCA kontakter för reverbet å placerar tanken på cabbens golv. Då trafon galvaniskt isolerar kablaget samt att returen är avkopplad i sig så ser jag inte det som ngn fara i nån form. Detta då för att använda den överblivna Roland tanken.(Då e det iaf "all Japan" hur som.. )

Sen grunnar jag faktiskt på ett lite tyngre ingrepp,å det e att ersätta nätkabeln med aggregatkabel uttag istället. Det ÄR säkrare hur fan vi än vänder å vrider på det..

Vart å handla lite RCA kabel. Ergo sum...originaltanken fick respass. Fram med RCA´n...åsså hade vi oss en löstagbar reverbtank.
Resultatet?
Naah.....same same,men däremot med skillnaden att reverbets decay samt attityd mkt markant förbättrades. Bytte så komponenter kring drivstegEN...men nafan..
Å eftersom jag engagerat mig i en massa annat ida...dit men inte längre.

Däremot irriterade jag mig på att maskin inte svarade vad avser övertoner osv som jag e van vid...2 stegare eller inte,så jag krängde i ett par JJ 84´or...å bytte preamp flaskorna ett efter ett...
Det "riktiga" svaret kom när jag bytte ut den 50år gamle Matsushita flaskan som utgjorde PI. SÅ JA!!
Nu var apelsin kanalen ngt som vart direkt underhållande,18watt eller ej. Bra skit!

Tanken e som sagt att skapa lite bredd via de två kanalerna här,å se rent tekniskt samt ljudmässigt e jag nog fan på god väg.
Personligen,skall sägas,så trivs jag bäst med apelsin kanalen...men å andra sidan..jag lirar sällan helt clean. "Fender kanalen"...e mukke DLR. Faktiskt,om än med EL-84 twist.
Blir lite sådär lagom skitig på fulla skaft. Skulle nog kallat det lätt bluescrunch (inte lika distad som en original DLR)

Apelsin kanalen däremot...jo tjena!!
Man kan enkelt säga att där BOR det fan nån! Tjillevip...en halv special mä pucko!!

Å me dä sagt så provade jag att istället för Echolette 212´an använda Isophon elementet i original Echo cabben...nah. ALL botten e borta...å iom det mkt av det där ni vet som kommer underifrån som "ryt". Frågan e hur man skall ställa sig till det?
Sen har jag tagit beslutet att göra apelsinkanalens tonstack till en James. Det "platta" i en sådan e fan bra skit,å eftersom ambitionen i fallet e tung rocknroll...så passar det som hand i handske i min bok...

Reverbet så? Nafan. Bättre,men det suger fan fortfarande kal rävhjässa. Dags att byta de sista komponenterna,å ÄR det så att det fortfarande låter "trasigt" efter det (vilket e precis vad som e fallet) så får jag la backa ut nån meter eller två å undra varför. Roland tanken däremot stannar. Det var HELT klart ett steg i rätt,Japansk,riktning..

...i´ll be back...

Som "reverboman" så undrar jag hur det har det med impedansen på Roland tanken? Utan att ha studerat nåt Bolt schema eller Elk schema heller så misstänker jag ju ganska starkt att Bolten har ett transistordrivet reverb och då lär du säkert ha för hög ingångsimpedans på tanken. Om det är som jag tror så skulle nog ett byte till en tank med rätt impedans göra en hel del.

Fattar jag det hela rätt så tas signalen till reverbet ut efter 1:a gainsteget, sen har reverbet ett "eget" gainsteg och sen drivsteget med trafon? Sen har man ett recoverysteg bestående av ett gainsteg och sen mixar man ihop det hela efter "mixermotståndet" från varje kanal in mot PI:n? Tappas reverb signalen ut före eller efter tonstacken?

Får man svar på ovanstående frågor så kan man ju säkert klura ut nåt. Har du nåt schema på det hela så underlättar det ju en hel del.

Ja,du har förstått saken helt rätt Bosse.
Schema saknas som sagt,å i fallet med just reverbet e det ovan inte till mkt hjälp.

Ja. Signalen tas ut innan tonstacken. Det medför ÅXÅ att om man drar av all volym för kanalen så går det fortfarande att "spela" genom reverbet. Inte helt smart kanske...

Reverbtankens impedanser vad avser spolarna har jag ingen aning om. Däremot DC mäter de båda tankarna mkt mkt lika. Det skiljer ur det perspektivet i princip ingenting,å mkt riktigt fungerar Roland tanken i så måtto alldeles utmärkt. E inte där problemet ligger.
Dilemmat ligger i att soundet ur reverbet e trasigt(oavsett vilken tank jag använder). Det e taggigt å jävligt å låter allmänt illa. vidare så har reverbkretsen för sig ett annat hyss,å det e att den ägnar sig åt crosstalk med tremolot när andan faller på.
Rotat lite i det där genom att använda en "hightech pinne" och mycket riktigt kan man råda bot på en hel del genom att flytta runt kablage,trots att signaldito i regel är skärmat-redan från fabrik.

Det påminner mig rent ljudmässigt om när en resistor för gallerläcka e sådär hel varför jag har i tanke att ersätta de sista komponenterna kring recoverysteget med.
I den vevan vetti fan om det inte åxå hade varit en vaken ide att installera en tagstrip till åsså ta ut signalen för reverbet senare.
Planka original FDR lösningen rakt av. Att kunna skicka signal genom förstärkaren med allt volymmässigt satt på noll känns verkligen inte speciellt proffsigt får jag säga,å jag förstår nog faktiskt inte riktigt incitamentet att ta ut signalen så tidigt i kedjan.?

Att "göra en Fender" med sitt 3M motstånd bekommer mig inte alls,å faktum e att jag tom har dito trimpottar liggande som jag sparat från när jag gjort Klemt maskinerna till helrörisar. Kunde kanske vara vettigt att dynga dit? Typ som FBT gjorde..

Jo fö.
Förtjänas att sägas. Jag borrade hålen för jacken ngt överdimension och installerade alla 4 jacken med tunn packning så de e nu flytande.
Tidigare skedde förstärkarens jordning via jordbussen som gick ut mot jacken. Signaljord,kraftjord (med undantag av heffalyten)samt skärmjord vart huller om buller bara. Å på vanligt Fender manér ner i jord lite varstans.

Detta e nu omdraget.
Signaljordens buss e nu dragen till en form av stjärnpunkt,å därifrån går en kabel till ett lödstöd som dragits i ena skruven för heffalytens fäste.
Dvs,att det sista i kedjan mot den punkten är nu kraftjorden för slutrören bla.

Resultatet lät inte vänta på sig,utan nu e maskin smäcktyst i tomgång. Inte bara det,utan maskin låter generellt taget "renare" som effekt.

Har tankarna samma DC-resistans kan man ju kanske utgå ifrån att impedansen bör vara ganska samma.

I princip har jag reverbet kopplat på det sättet i mitt Vibro Master bygge dock med skillnaden att jag tappar ut reverbsignalen efter ton och volymkontroll via två "splitmotstånd", sen tar jag tillbaka reverbsignalen före fasvändaren via ett mixermotstånd. Personligen så gillar jag denna lösning bättre då reverbet går parallellt med den torra signalen vilket gör att man slipper 3.3M/10pF filtret.

Jag skulle flytta tappningen till efter volym och tonkontroll som ett första steg, sen är det ju inte omöjligt att man driver på reverbets drivkrets (gainsteget och drivsteget) så det distar. Jag kan driva mitt revverb till dist så det låter sprucket om jag har volymen högt ställd över 7 och dwellen över 8-9.

Ska se om jag inte hinner byta de sista komponenterna kring de inblandade trioderna senare idag. Skulle inte förvåna mig alls om felet ligger där,å i samma veva kommer jag flytta ingången mot reverbet till efter den aktuella kanalens volympott.

Jag snackade ju lite ovan om tonstackarna.

Signalen leds ut,avkopplad,mot ett lödstöd. I det lödstödet sitter det en 470pF kondensator samt ett 500k motstånd.
Kondningen leder till diskantpottens viper. Diskantpottens ena sida leder rakt i jord,å på dess andra sida dit leder 500k motståndet. I samma punkt ligger en kabel som leder bort till baspottens lika placerade yttre ben.
Mellan baspotten å jord,från det andra benet,ligger så ett 50k motstånd och mellan de yttre benen på baspotten ligger där en 2.2nF kondensator (som jag skäligt antar reglerar mid).
Baspottens viper i sin tur leder på konventionellt manér till volympotten.
Respektive stack ligger alltså installerad på första trioden. Respektive tonpott e på 1MB. Volym i sin tur som vanligt 1MA.

Svepet i stacken skulle jag beteckna som hyggligt. Inte som en James direkt,men iaf hyggligt. Väl på par med tex en standard Fender stack.

Med det sagt byggde jag igår om Apelsin kanalens stack till en James. I min mening BRA mycket bättre.. Å rent tonalt vann maskinen rejält på det.
Samtidigt e kanske inte jmfrls helt juste då stackarna fortfarande innehöll originalkondensatorerna samt resistorer,å dem fick ju respass i den vevan.
Jag kommer högst sannolikt göra om även Fender kanalen till en James. Ser faktiskt ingen anledning att låta bli,komponenterna behöver bytas efter 50+ år iaf...å en James ger så in i h-vete mkt mera svep.

Då så. Mekat vidare å nått framgång. Där har ni den aktuella Roland tanken. Ganska kompakt,å passar som sagt alldeles utmärkt för uppgiften.



Ok? Så vad var lösningen då? Joo...reverbtrafon på denna e ju såpass stor att den sitter utvändigt på chassiet. Det har japanerna kombinerat med att såväl signal som drivspänning dragits tillsammans genom samma gummigenomföring,som fö hade ruttnat till pulver. Det att de dragit kablaget på det viset har i sin tur gett upphov till varierande grad av crosstalk som jag tolkar det.
Det jag gjorde var att jag till att börja med installerade en ny genomföring i det befintliga hålet,men på det adderade jag ytterligare ett hål samt genomföring. I den senare drog jag då enbart signalkablarna,som i sin tur kopplats på så vis att signalen nu är skärmad dessutom.
På det i sin tur drog jag ny kabel ToF reverbtrafon samt drog pluskabeln annorlunda kring tagboarden. I detta fallet ut med kabeln mot chassiets kant,åsså dra in den precis där den behövde komma till tagboarden. Bra där liksom...

Denna kretsen har ju vidare ett driversteg innan trafosteget. Signalen leds från anoden på driversteget via en kondensator rakt ner i nästa triod,som då e trafo trioden.
Där adderade jag en liten gridstopper om 68k. På skåpet visade det sig lugna ner nästkommande steg nämligen...

Där nånstans började skiten verkligen funka som tänkt!



Plus kablarna ToF trafon tvinnades i sin tur...å reverbet började som jag ser det arbeta alldeles lysande. För lite ingrepp bara,så det där driversteget fick sig en 22uF kondning över katodresistorn..samtidigt som jag nu lade om inkommande signal mot det steget till efter volympotten.
Å...
Vad kan jag säga?
Det hela funkar klockrent. Man kan säkerligen trimma nivåer lite om man e lagd,meeeeen....jag e nöjd å glad som de e iaf. Räcker länge.
I samma veva dödade jag det forna crosstalk som fanns mellan tremolokretsen och reverbet fö...å de kringkomponenter jag skriver om ovan kring de i reverbet inblandade trioderna ersattes med friska bitar genomgående.



För att få nån form av kontroll på att kunna styra tonbilden har nu båda tonstackarna(mja..e ju inte ngn "stack" eg i detta fallet..) byggts om till James diton.
Ngt som gjorde gott som fan för hur maskin håller ihop disten. Till den grad att jag nu ikväll i det att jag provat med ett Cannabis Rex rent av vill klassa resultatet som fanimig rakt av lysande!!
Den lilla maskinen e dels högljudd....men framför allt JÖSSES för en ton ur två sketna steg på Apelsin kanalen!! Jaja,Fender diton går inte av för hackor den heller,men Apelsin kanalen e direkt lysande! Den lilla bedagade gamla Japanen har förvandlats till en övertonsmaskin deluxe!!
En "vanlig" DLR ligger så i lä här att det e inte ens roligt! SKITNÖJD med vad den gör!



Såpass att tom cabben fick sig en vända. Skall som sagt till att byta element igen,det blir ett CR,men cabben har fått sig en vända med svärta samt allmän rengöring,å baffeltyget har jag haft loss å tvättat. Räcker inte hela vägen men e iaf ett stort steg i rätt riktning.

Som den står nu känns det tydligt att detta blev bra. Såpass att den får gå "the full 9 yards". Finns ingen anledning till ngt annat,å denne lille combon...ja jöss för ett rivjärn det blev!

Next up e en fotpedal. Löste ju RCA kabel till det härom dagen,å nån gammal dubbeltramp fotpedal har man väl liggande antar jag..
Det...åsså skall det jagas fatt i fler CR.

Kul att du fick reverbet och det övriga att funka.

Ett tips som är enkelt att kolla och göra då det gäller reverb är att skära allt under minst 300Hz i recoverysteget, Kolla värdet på kopplingskondingarna och anpassa dom så dom skär bort basen om dom inte redan gör det. Brukar bli ett klarare reverb och mindre känsligt för störningar om man har mindre med bas sen kan man med fördel också skära lite i diskanten för att få bort värsta "spjooonget".

Jo.
Ligger en del i det Bosse,å så sent som idag ökade jag gridstoppern från 68k till 220k,vilket i sig gjorde kretsen än mer "rumsren".
Skall ta å utveckla det där vidare lite tror jag då jag har en magkänsla av att det finns mer att finna...
Poängen e att just reverbkretsen i denna maskinen får jag säga e riktigt dåligt designad. Rakt av. Som reverb sett får jag liksom lite halvtaffliga FBT vibbar,å det vill inte säga lite det.
Nåja. Trioderna å trafon sitter ju där..så det handlar väl mest om tänkarmysse å lite komponenter antar jag.

Fick så trilskats lite med lite fler tweaks. Tyckte Fender kanalen vart utan sprill så jag tog ett långskott och installerade ett filter över mixerresistorn,som ju e rejäl för den kanalen. Slutade med att jag sannolikt kommer öka värdet på den keram som ligger i serie med en 100k resistor. Gissar att det kommer göra den kanalen än mer gott.

Åsså fick jag tagit loss baffeln igen å sträckt baffelklädseln ytterligare. Bra... Å efter det givetvis hängt dit dels Roland tanken i botten på cabben samt installerat Cannabis elementet.
Iom avsaknaden av bakre vägg så tycker jag nog att man förlorar en del skjut i maskinen,varför jag kommer göra så att jag labbar lite med just bakstycke. Har ju sedan tidigare erfarenhet av att genom att labba med asymmetri kring de bitarna kan man få väldiga förändringar i uppträdande från ett givet element.
Förstå mig rätt,för den lilla combon ryter styggt...e inte där skon klämmer..utan det e bara jag å min enfald som nånstans söker beteendet från en 212´a antar jag..
Hur som blir det ett hyggligt kompakt å välspelande litet paket. Inte tu tal om annat. Imponerande i ljuset av storlek rent av.

Så...
Det kommer mer...