Någon som har lite stålar över?
http://www.blocket.se/stockholm/Fender_ ... ?ca=11&w=1

Den där hänger inne hos Halkans ju.

Den ser ut som den stått ute i någon lada?

Nä , dom blir sådär slitna efter 55 år om dom spelas normalt regelbundet och inte lackas om!

Ungefär som människor...?

Ungefär som människor...?
[/quote]


Tala för dig själv Du ! har 5 år kvar dit och fortfarande hår på skallen !

Det är väl så folk VILL att det skall se ut? Så kallad "naturlig relic"

Bottnar inte det i en prisfråga från början? Ju skabbigare gitarr dess då billigare.
Jag hade ju i alla fall valt en fräschare -58 för samma pris

Självklart är en mindre sliten värd mer , men det är rätt ovanligt att de dessa
i orginalskick, orginallack samt ej routade osv.

En del , jag också, skulle hellre köpa en sliten till ett lägre pris än en som är 'mint' eller EXC skick.

Det är svårt att värdera dessa, det säljs så få att det i princip inte finns en 'marknad'

50´s är ju toppen av segmentet för Fender och Gibson, En del gillar dessa bättre än de tidiga
pga annorlunda färg och vitt plektrumskydd. Men ändå är de tidigare 'black guards' värda mer.

Priset ?

Tja , det skulle väl kunna vara allt mellan 80 och 130 utan att anses helt 'fel' så mycket kan det diffa.

Rätt köpare för dessa är ju de få 'samlare' vi har här i Svedala som kanske har några 60-talare eller en omlackad 50´s och vill byta upp sig
eller någon nyrik rockstjärna , eller yrkesmusiker.

Det är ju inte direkt lättsålt på den här nivån , och väldigt ofta blir det i slutändan bytesaffärer.

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag bara se en sån gitarr som ett museiföremål. Den har naturligtvis en massa själ och att fantisera om dess historia och vad den har varit med om känns hisnande!

Men att spela på den till vardags - den tanken kommer aldrig ens att passera för mig... ...den är estetiskt utsliten och passar bäst på en vägg!

Snacket att det inte skulle gå att hitta en lika välljudande tele är sämsta klassens trams om ni frågar mig!

Det vet Du ju inte om Du inte testat den , Att gitarrister dagligen använder vintagegitarrer är ju inget konstigt , öppna ögonen och kolla på vår artistelit och deras kompband, mycket vintage där ........

museiföremål är detta definitivt inte , om den vart helt MINT och osliten så skulle jag hålla med dig.

Angående historian , så är det faktiskt en av anledningarna att jag gilla gamla grejer, man kan sitta och fundera vilka barer den spelats i osv, på vissa kan man se på slitaget på greppbrädan vilken musikstil som spelats....

Vi pratar delvis om två olika saker. Rent psykologiskt tror jag att man eventuellt kan prestera bättre för att man tilltalas av den mojo som en dylik gitarr förmedlar och med det få den att låta bättre. Men att gamla gitarrer skulle låta bättre bara just för att de är gamla, det är första klassens bullshit! Förutsatt att man jämför likvärdigt välbyggda gitarrer då givetvis, där enda skillnaden är just åldern.

En likadan i mint condition är givetvis också ett museiföremål, fast av helt andra orsaker. En sådan behöver ju bevaras för eftervärlden i just mint condition! Men jag fattar bara inte hur man kan spela på en gitarr som är så nersliten som den i annonsen. Stora sjok av blottat trä både på kroppen och greppbrädan som drar åt sig massa äckel! Den skulle behöva klarlackas överallt!

Vad gäller Fender med maple necks kan jag hålla med dig lite grann, dock hade 60-65 pre-cbs Brazilian rosewood i greppbrädan. Och då är dom inte längre 'byggda likadant'.

Orsaken att gamla gitarrer oftast är bättre är pga kvaliten på träet , spelar ingen roll om det är en amerikan , mexican, japsare eller vad som helst som sågar i den.

Så du har delvis rätt, delvis fel

Då är vi överens!

Fast...... det rödmarkerade..... med tanke på att både Gibson och Fender inte alltid gör så bra exemplar nuförtiden:

Stod det verkligen 110 papp från början? Jag måste sett fel, då jag tyckte det stod 18.000:-?

Det står fortfarande 110000.