Nån som testat en och kan ge ett utlåtande?
Tycker den låtar förbaskat gött på YT klippen...
http://www.youtube.com/watch?v=lm_O2jAW ... dded#at=17
http://www.youtube.com/watch?v=rLbyl6Jv ... ure=relmfu

Har en kollega som ska på tjänsteresa till USA nästa vecka så jag funderar på att skicka bud med honom.

Si fractum non sit, noli id reficere

Förmodligen den viktigaste pedalen på mitt bord just nu. Jag baserar mycket av mitt grundljud på Paisleyn. Som med de flesta Wampler-pedaler har den ett antal inställningsmöjligheter, vilket gör det möjligt att forma ljudet efter behag. Trevägsswitchen som reglerar mellanregistret är särskilt användbar. Jag tycker att den låter bäst med gainratten runt kl 12, naturligtvis också beroende på vilken stärkare man använder och hur den är inställd.

Tack för svar. Fler som har lite input?

Si fractum non sit, noli id reficere

Hallå!

Jag var inne på thesegoto11 i går och köpte en Paisley Drive.
Jag kör med Tele och Vox AC15 och vill ha ett ljud som är lite lätt överstyrt och reagerar bra med volymen på gitarren så man kan sänka för ett renare ljud. Jag vill också ha ett "snärtigt" anslag som inte komprimeras.
Nu har jag bara testat hemma själv och med låg volym. Som referens har jag min Monte Allums moddade BD-2 som jag har kört med dom senaste åren.
För att fatta sig kort tycker jag Paisleyn kan göra allt BD-2 kan, och mer därtill. BD-2 skär en del i mellanregistret vilket kan låta bra när man spelar själv, och det kan Paisleyn också beroende på hur man ställer in den. Det fina med Paisleyn är att man kan få ganska mycket mitt, vilket gör att man inte försvinner när man kör med ett band. Med Paisleyn tycker jag anslaget bevarar "snärtigheten" och ljudet blir inte "grötigt". Den svarar bra på gitarrens volym också. Det känns som om P har många möjligheter, små justeringar på switchar/rattar ger olika användbara ljud.
Svårt att säga redan nu, men det känns som om den kommer "leverera" när man kör med ett band. Jag ska repa nästa vecka, då får vi se, BD-2 får kanske gå i pension?
Svårt att förklara ljud, hoppas det går att förstå vad jag skriver.
Thesegoto11 var en väldigt trevlig butik, rekommenderas om man har möjlighet!

/Micke

Okej, tack för dina svar. På klippen på tuben, bl.a dom jag länkat till ovan, tycker jag inte alls den på nåt sätt påminner om en BD2 (har en keeley själv), snarare mer som en Tubescreamer i så fall, men med lite mer middle..
Men tycker ändå på klippen att den har en bättre tydlighet på nåt sätt. Tycker i alla fall den låter förbaskat intressant.

Si fractum non sit, noli id reficere

Likheten är störst vid låg gain, när man ökar gain blir Paisley fetare, men fortfarande tydligare eller hur man ska säga.

Den har dom bästa egenskaperna från en BD-2 men tillför något eget.
Mindre fuzz-tendenser samt mindre skrik i diskanten.
Dvs den bibehåller sin klara och definierbara ton längre
än många andra pedaler, tex BD-2.
Den verkar inte heller "fizzla" ur sig, eller komprimera
kända (och okända) register!
Fast å andra sidan Brad Paisley och förvisso Brent Mason
är ju kända för att digga slutrörsdist, så där har
dom väl varit och tweakat i flera månader
för att hitta en optimal ton utan "fnizzel,fuzz" eller transistordist.
[:D]
[;)]

Dom som är intresserade av mindre fuzz,fnizzel och skrik
i sin BD-2 kan ju testa att köra en Brent Mason-modd.
Personligen tycker jag att hålla diskant-ratten
är ett betydligt bättre tips för att reglera fuzz-tendenserna.

Körde Paisleyn på repet i går och en sak är säker, man har inga problem att höras i ljudbilden! Fett mellanregister (justerbart) och överhuvudtaget fet ton. Jag körde med gainen på ca. kl 10 och det räckte för en bärande ton vid solo och lagom rent med sänkt volym på gitarren. Jag känner mig nöjd än så länge.

/Micke