Så här tycker jag:

Musik och konst skiljer sig från de flesta hobbys eftersom att det är något som påverkar nästan alla människor emotionellt, tillskillnad från exempelvis frimärkssamlare mm.

Viss typ av musik är väldigt komplex och kräver mycket av lyssnaren. AH är ett bra exempel. För att fullt ut förstå och uppskatta en sådan musiker krävs stort intresse och mycket tid för att ta in komplexiteten. De flesta som lyssnar på musik idag är inte så uppmärksamma och erfarna lyssnare. Det är därför personer som HH kan dra Ullevi medan AH inte kunde det. Det betyder inte att AH är bättre än HH, bara att de har två olika inriktningar och stilar.

Innovativa, unika och komplexa musiker som AH för musikutveckling framåt. Trots det så finns det en risk att musiker som AH vänder sig till en liten krets lyssnare just för att de är så unika. Därför tycker jag att det är viktigt att man underlättar för sådana personer att kunna praktisera och utveckla sin musik. Statliga bidrag är ett sätt. Personer som AH är mycket ovanliga och är därför ingen stor börda på det statliga stödet.

Vad som är bra eller dålig musik i varje enskild persons tycke är ointressant när det gäller statligt stöd. Det intressanta är såvida den enskilda musikern har gett sig hän åt musiken, besitter en stor talang och är unik.

Det blir också i slutändan en fråga om tycke och smak när det ska avgöras vem som är 'unik och har stor talang'.
Det går inte att komma förbi detta när man inte kan mäta skicklighet som tex i höjdhopp.

Håller med. Det blir subjektivt lallande som skriker efter svågerpolitik och rövslickeri.
Det blir aldrig de som verkligen skulle vara värda det utan de som säljer sig själv och blir vänner med de som bestämmer.
Alternativt de som kommer från kommunala musikskolan och curlas in av rätt lärare.
Jag satt i kulturförvaltningen i min hemstad i 3 år, det är därifrån mitt motstånd till sånt kommer ifrån.
En massa tomtar som godtyckligt sitter och leker med andras pengar för att skaffa sig själv tillgång till finrummet.


Vad är "gett sig hän åt musiken"?

/Magnus

Musik är konst. Det är klart att det är skitbra för ett samhälle att det finns konst, inte minst s.k. "svår" sådan. Jag skulle till och med kunnat tänka mig att acceptera att någon liten slant av skattepengarna går dit.

Men det blir skitdumt om det ska sitta någon expertkommitté och avgöra vad som är "fint" eller fult. Det går bara inte. Och då faller hela grejen med kulturstöd som en sten.

Då kvarstår bara att all konst måste antingen gå att försörja sig på, eller utföras av personer som kan försörja sig på annat sätt. Det senare är faktiskt inte så dumt eftersom jag tror att det ger konsten en relation till världen utanför.

Amen!

/Magnus

Det handlar ju om var man får störst samhällsnytta av de skattepengar som läggs på kultur också och jag tror ju mer på breda satsningar som ger fler tillgång till musik i olika former snarare än elitsatsningar. Precis samma som för idrott tror jag det är bättre med många som ägnar sig åt det på fritiden än att några få bli en liten priviligierad elit. Att många ges möjlighet att utöva musik på hobbybasis kommer dessutom öka intresset för "svår" musik i längden..

Jag förstår inte varför det skulle vara så svårt att bedöma vad som är innovativ, och bra konst/musik? Det finns ju experter på alla möjliga andra områden och jag är övertygad om att det finns kunnigt folk som kan bedöma vad som kan vara en "spjutspets" in i framtiden musikaliskt sett samt vad som är ett tidsdokument för den tid vi nu lever i(vilket inte bör underskattas). HH är dock inte konst. Det är kultur. Folklig sådan. Inget fel i det, men han bör inte få konstnärligt stöd.

Utan statligt stöd riskerar vi att bara få musik som är kommersiellt gångbar och om vi ska snacka "rövslicker för att få stålar" som Magnus gör så vill jag hävda att kommersiell musik är samma som att slicka röven på sin publik(för att tjäna stålar)! Det gjorde iaf inte AH.

Nu provocerar jag lite...

Håller helt med


Visst det händer väl i samhällets alla instutioner och företag m.m.
Men ge ett exempel på någon som fått stöd ifrån konstnärsnämnden i någon form
Som detta passar in på och inte skulle vara förtjänt av det.



Nej det gör det inte , i musiken handlar det om hur brett man kan hoppa

Tycke och smak baseras på olika saker
och om det är människor med kunskap om det som bedöms
vilket är att föredra så är bedömningen mycket mindre osaklig
än den " godtyckliga " tyckandet och smaken


En bra tanke men menar du att dom som försörjer sig helt på sin konst saknar förankring i världen utanför ?



Jag är helt övertygad om att enbart en bred satsning ger inte mer intresse för svår musik mer än marginellt







Håller helt och hållet med




De flesta även i detta musikintresserade forum verkar tycka att RS är spetsmusik

Denna diskussion blir absurd.

Det är för mig självklart att en musiker i klass med AH som dessutom spelar i mina öron
kommersiell musik om än smal , ska kunna leva på den och ha nåt kvar till sina efterlevande.

Vi kan väl diskutera om en LP är bättre än en Stratta

Kanske det bästa skrivit i tråden hittills! Mest för att jag inte anser att musiker kan vara ett yrke. I min värld slutar det handla om musik så fort pengar blir inblandade eller åtminstone så fort de är faktorn som avgör på vilken ekonomisk nivå det has möjlighet att musicera på.

Samtidigt... så tycker jag att idén med de här konstnärslönerna är helt absurda. En fåtal anses ha mer att erbjuda oss och får lön för att leka musikanter av staten. Skrota detta system och ge pengarna till ABF mm istället. Allt annat är ett skämt.

Det är inga löner utan inkomstgarantier och de är avskaffade av borgarregeringen med Lena Adelsohn Liljeroth (M)
i spetsen. Jag tror inte de gick till ABF med pengarna.

Musiker är ett yrke för många runt om i världen och det finns en del som har betydligt mer att erbjuda än andra , musikanter finns det massor av i hobbyverksamheter även där finns det sådana personer.

Och vad du menar med
förstår jag inte fullt ut.

Det är ett komplext ämne.
Jag skulle inte ha något emot det hela om det hade funnits något sätt att det fungerade, men det tror jag inte att det gör.

Experter på musik, vad är det då man är expert på? Har man gått en massa skolor och pluggat musikhistoria? Är man en fena på att lira? Krävs det att man själv en av de nyskapande för att visa att man har ett sånt sinne?

Bra konst/musik är för subjektivt för att, förutom för ens helt egna preferenser, kunna avgöras som ett objektivt faktum.
Jag har personligen en ganska klar bild om hur vad jag delar in kvalitet eller inte, men hur många skulle skriva under på den?
Lika så har jag en ganska klar bild med vad jag tycker är innovativt, men den är ju bara baserat på mina egna referensramar, vad jag känner till. Ingen kan ha kolla på allt, det går liksom inte. Som många musikskribenter som tror att allt som är det minsta konstigt är Frank Zappa musik, bara utifrån att de inte känner till något annat.

Om konst/musik kommer att ha en påverkan på något, driva något framåt, vara viktig, är lika omöjligt att säga.
Hur mäter eller vet man sånt?



När jag var yngre och studerade musik hade jag glasklara ramar för det mesta av detta, och alla de som inte delade dem förstod inte ämnet fullt ut, de hade inte koll eller kass öron. Men ju äldre jag blir ju mer inser jag att det helt enkelt inte går att sätta sig över vad andra känner och tycker om saker och döma ut det som kass/mindre värt/icke kvalitet (osv).
Och att den enda realistiska måttstocken för konst är "känner du något?" (och i förlängningen, "tänker du något").
Och att "känner något" inte är mer värt för att det kommer från någon som anses vara en expert.



/Magnus

Fullt medveten om att det är ett yrke för många andra och eftersom jag är av en annan åsikt så skrev jag den. Du hade tydligen ett behov av att påtala att jag inte ingår i vad andra runt om i världen tycker. Då vet jag det, igen.

Vad jag menar med det andra är att så fort det börjar bli pengar med i bilden så ändras förutsättningarna och prioriteringarna. Vissa band och artister ändrar då inriktning för att nå fler där pengarna finns. Det är alltid lika tråkigt. Och både mänskligt och uppenbart.

Inte nåt behov av att påtala något, var mer intresserad av vad du menar.
(Eftersom yrke för de flesta är något man förtjänar sitt leverne på.)

Och jag håller helt med din sista åsikt.

Vi låter experter inom andra områden styra med sin mer eller mindre subjektiva åsikter.

Det mest uppenbara är väl inom politik, där går det tydligen bra för de flesta eftersom de röstar.

Men musik och konst verkar vara tabu.

I din sista mening talar du om för alla hur man bedömer konst.
Om nån bedömer musik ifrån tekniska aspekter , vare sig spelskicklighet,
Interpretation , improvisation, komposition Etc. och inte reflekterar över att "känna något"
så har du ju satt dig över vad dom tycker.

Vad jag menar är väl att vissa konstnärliga yrken skiljer sig på det sättet att det ett fåtal utövare lever på det och sen finns det enormt många fler som "bara" brinner för det, vissa så mycket att de kan tänka sig att betala för att få göra samma sak. Trots att det i många fall inte är de som kan sitt yrke som tjänar mest pengar på det. Detta i bjärt kontrast mot de flesta andra yrken där detta hade varit en omöjlighet. Menar - man kan inte bygga hus på känsla... tex.

Jag skulle gärna stoppa det också (politiker, alltså) om jag hade en bättre lösning att föreslå.

Nej, jag skriver hur jag bedömer konst och det för mig enda realistiska sätt att göra det på.
Ganska uppenbart att det är vad jag menar, tycker jag. "Men ju äldre jag blir ju mer inser jag...", ganska mycket "jag" där.
Andra får gärna bedöma det på annat sätt.

När det gäller upplevelser från/av konst (i alla dess former) finns det bara en enda åsikt som påverkar min upplevelse, min egen.



/Magnus

Det är i min åsikt helt korrekt och samtidigt akilleshälen.
Viss typ av konstnärlig verksamhet kräver extremt långt
gånget kunnande och att tjäna sitt uppehälle på annat håll är inte möjligt
på grund av den tidsåtgång som krävs för den nivån.

då var det väl ordvalet då



Jag tolkar orden som det är det du tycker gäller generellt för bedömning av konst men ok

Jag är helt på det klara med att man kan bedöma musik utifrån en kvalitetsaspekt som
har litet eller inget med "smak" att göra likaväl som man kan bedöma den helt efter " smak "

Jag tycker mest det är konstigt att " smak " är accepterat men kvalitetsbedömning inte är det.


(Ang. Politik så vore det möjligt med direktdemokrati
rösta på varje fråga via inet med eleg eller nåt tex
frågan är hur många som skulle vilja sätta sig in i alla frågor
jag vill faan slippa välja teleoperatörer. Televerket kom tillbaka)

Ja, tex kammarmusik. Därför blir det extra absurt att avlöna enskilda musiker som spelar helt vanlig jävla pop/rock/folk osv. som bygger på känsla och inte kunskap. Världen är full av konstnärer som känner samma sak för samma tre ackord. En mikroskopisk del i mängden anses behöva få sitt uppehälle säkrat. Skapligt äckligt förfarande.

Men Bapman, vad kännetecknar kvalitetsmusik då?

En möjlig definition bör vara stor kunskap och virtuost spel. Det är väl vanligtvis så man bedömer kvalitet. Till skillnad från tycke och smak som lika gärna kan betyda att någon föredrar att lyssna på ostämd lo-fi indiepop med falsk sång. Då bryr man sig inte om vad kvalitet är vid valet av musik. Men definitionen kan man ändå ställa upp på.

Musik används i många kulturer inom sjukvården för att hjälpa tex. snabbare läkande
och inte minst som terapi för tex krigstraumatiserade barn.

Man kan väl ha flera olika grenar i sporten musik?
Tex:
Vilken låt som får foten att stampa mest.
Vem som kan spela surast på en ton längst.
Vem som kan spela renast på 1000 toner på kortast tid.
Vem som kan mest ackord på fyllan.
Vem som folk avskyr mest delat med antal plays på Spotify.
Den som älskar sitt instrument mest.
Den som kan skriva en trettonminuterslåt på kortast tid.

Har ni mera ideer så fyll gärna på.

Jag tycker vi ringer grabbarna från Ghost istället!

Men man ger inte enskilda musiker inom vanlig pop/rock etc bidrag normalt sett.
Utan till musiker som håller på med smal och vad man anser vara kvalitetsmusik
och där det inte går i allmänhet att försörja sig.

Mja , hur blir det då med kompositioner, texter, sång mm ?

Är det bara snabbspelare och rappare du vill premiera, utan adekvat innehåll? : )

Med virtuost spel skulle tex aldrig Dylan eller andra såna 'kultur-knuttar' ha en chans att bli försörjda.

Grunden för de flesta kulturstöden är väl att allmänheten ska få ta del av smal kultur och mångfald som annars inte skulle bära sig och därför inte vara tillgänglig. I grunden samma tänk som med public service-media (även om man förstås kan diskutera val av programsatsningar m.m. i all oändlighet).
Utan samhällsstöd skulle man få lägga ner de flesta teatrar, operor, symfoniorkestrar m.m.
Märkligt nog blir frågan kontroversiell så fort det handlar om instrument som behöver elektricitet för att höras.

Normalt sett..

Vad beträffar konstnärsnämnden känner jag bara till
ett grammofon stöd som warner fick om jag kommer ihåg rätt
kommer inte ihåg vilken artist.
Kritiken var att cdn skulle ge vinst och därför skulle inget stöd ges,
det blev ett jävla liv , var i nyheterna i tv.
Och det tillhör inte vanligheterna med kultur

Behöver Dylan bli försörjd ?