Revisor vet jag inte, vad som står i min gamla The Guitar Book från sent 70-tal är att Leo var elektronikgubbe som byggde förstärkare åt folk. Ofta hade de hembyggda mikar och gitarrer som funkade sådär. Som den problemlösare och entreprenör han var intresserade han sig för detta och tog i samarbete med kunder och andra fram instrument som folk ville ha. Förstärkare byggde/sålde han redan. I dag skulle det kallas en väldigt agil utvecklingsprocess, med nya tester för marknaden/kunderna att prova. Nya iterationer...

Håller med Woodstock, han hade inte kunnat göra detta utan ett himla driv och intresse för att lösa de ofullständigheter som han såg. Historien om hur han sålde bolaget till CBS eftersom han var döende enligt en läkare, men av slump träffade en annan som botade honom är en story för sig... Och då var bolaget sålt. Hoppsan.

Jag har några cyklar, mountainbikes där man kan reglera fjädringen med en spak på styret. Låser man fjädringen blir det lättare att trampa, mindre kraft försvinner ner i fjädringen och man känner mer vibrationer från vägen/underlaget. Låser man upp fjädringen blir tramptagen tyngre och fjädringen tar upp vibrationer. Samma sak med stallet mot kroppen och flytande på en gitarr: Flytande upphängning tar upp vibrationer från strängarna, på samma sätt som fjädringen på en mountainbike.

Upplever du skillnad i akustiskt ljud beroende på antalet fjädrar med stallet mot kroppen i viloläget kommer du antagligen att uppleva skillnad om du ändrar till flytande. Skillnad akustiskt beroende på antalet fjädrar med stallet mot kroppen i viloläget kan bero på hårdheten i fjädringen. Även om jag låser fjädringen på någon av mina cyklar finns alltid lite fjädring kvar. Systemet är hydrauliskt/pneumatisk och hur mycket luft man har i gaffeln påverkar detta. Inte så mycket att det nämnvärt ändrar gaffelns viloläge eler ger någon direkt fjädring, men det blir lite olika svikt i gaffel/bakfjädring. På samma sätt är kanske stallet med en fjäder mindre fortfarande mot kroppen i viloläget men tillräckligt mindre "låst" för att ta upp mer energi från strängarna?

Riktigt intressant tråd. Jag erbjuder lite funderingar från en med hygglig kunskap om mekanik men inte fullt så mycket praktisk erfarenhet av mekande i gitarrer. Jag fixar mina egna med hjälp av Erlewines bok.
Kanke kan det hjälpa någon att fokusera på det mest relevanta.

Om var i sidled fjädrarna sitter (flytande stall):
Om man betraktar stallet som stelt och strängar/fjädrar som elastiska, vilket borde vara rimligt, påverkar fjädrarnas position endast fördelning i kontaktkraften mot stallstolparna. Kraften i strängarna är bestämd av stämningen (såklart). Kraften i resp fjäder bestäms av avståndet från stallet till klon. Summan av krafterna i strängrna och fjädrarna är oberoende av fjödrarnas position i sidled. Det som påverkas är därför fördelning i reaktionskraft mellan stallstoplarna. Ett internt vridmoment i stallet uppstår som konsekvens av obalans mellan fjädrarna.
Om man leker med tanken att man har endast en fjäder och flyttar den tillräckligt långt i sidled utanför stallstolparna når man till slut en punkt när motstående stolpe inte får någon reaktionskraft alls (stallet vilar bara på en stolpe)
Jag har svårt att tro att detta har någon större påverkan på något. Troligen vill man ha lika kontakttryck, dock.

Intressant inlägg om att man borde ha så få fjädrar att de är "öppna". Såvida varje fjäder inte är helt perfekt borde "oöppna" fjädrar leda till olinjär fjäderkraft (eftersom fjäderns effektiva del blir beroende av förlägningen). Detta kan mycket väl vara en källa till stämingsinstabilitet om fjädrarna inte nödvändigtvis återgår till exakt samma olinjära position. Fast kraften kommer ju ändå automatiskt att balanseras mot strängkraften...

Analogin med mountainbike. Ett fjäder-dämpar-system i signalvägen leder oundvikligen till förluster vilket borde leda till kortare sustain. Dock svajar (höhö) jämförelsen något. I gitarren borde en övervägande del av translationen (strängvibrationen eller för cykeln dämparrörelsen) tvärs strängarna och därför längs stolparna. Spänningen längs strängarna bör huvidsakligen ändras på en tidsskala som sustain (sekunder) medan tonen är på en millisekundskala. Dvs svajet svajar ner lite när man slår en tod och återgår sedan medan tonen klingar ut. Tonens vibration går inte i den riktningen och bär därför inte påverkas så mycket.
Mountainbike-analogin är relevant för ett fall där man bygger in en fjäder-dämpare i stallstolparna i deras längsriktning.

Huruvida basplattan behöver vara parallell med kroppen: Det kan mycket väl vara så att det råkar vara den optimala positionen av någon orsak, men de relevanta delarna (sadel, stolpe, fjäder) har ingen aning om hur plattan är vinklad. Leo kunde lika gärna ha konstruerat svajet med plattan i 45 graders vinkel. Den enda relevansen jag kan se med det (förutom att platta inte skall krocka med kroppen) är att kontaktpunkterna mot stolparna är väldefinierade.

Stallet skall endast betraktas som "fast" eller "rörligt". Dessa två varianter ger olika ton:

Fast innebär att det inte svajar. Genom att justera svajet exakt & plant mot kroppens yta; medför 'extra' kontakt -eller anliggning mellan kroppen yta och stallplattan. Detta innebär givetvis en ökad ton överföring från stallets basplatta till kroppens yta. Ju mer fjäder drag = Ju mer trycks stallets basplatta mot kroppens yta. Ett stall av denna typ kan även justeras 'backstop' -med stolparna justerade högre upp. Att dra åt fjädrarna så här; ger inte den extra kontakten mot kroppen från stallets basplatta. Då blir det ton & klangmässigt som ett flytande svaj.

Rörligt -i svaj funktion är ställer högre krav på stallets vikt/massa -och stall materialets densitet. Ju bättre värden här = Ju klarare och starkare blir svajets tonala egenskaper i användning. På instrument med sämre svaj; tappas/dödas tonen av svajning. På instrument med bättre dito; behåller/matchar matchar tonen mot Ex den starkare kontakten i en backstop ton i instrumentet. Ett flytande svaj blir/ärr både den o svajade -samt den svajade tonen helt beroende av stallets tonala egenskaper i vikt och densitet. Här finns ingen extra kontakt i o svajat läge; vilket även ger en jämnare tonstyrka mellan; o svajat och svajat.

Med detta som grund; är det enkelt att förstå följande: Ett flytande svaj ställer mång-dubbelt högre kvalitetsmässiga krav ett svaj system. Detta är egentligen både tonalt och funktionsmässigt väldigt avgörande i alla instrument med flytande svaj. Tittar vi exempelvis på Sandberg California här: Är det lätt för alla och se; att Sandberg har valt att addera mer massa till sitt svaj. Men vad är detta för typ av stål...?

När man tittar på stålkvalitet på alla svajtyper på marknaden; måste man förstå skillnaden på stål och härdat stål. Alla skriver 'stål' -men få skriver mer än så. I instrument världen för svaj; kallas ofta den bästa typen av härdat stål för "cold rolled steel". Dessa prylar har alltid en prisbild -som är mycket högre. Eftersom dessa grejer är flera gånger bättre; kostar de även flera gånger så mycket.

Men i allt detta måste man ställa sig själv frågan: -Hur bra måste det vara för att passa mina personliga förväntningar behov? Jag brukar säga till mina kunder: -Märker -och irriteras man inte av dessa saker: -Save Your money. Här finns det folk som kan höra och relatera till ett behov av det ; precis som andra som inte hör -och därmed inte har något av detta. Skillnaderna i både ton -samt funktion finns dock där.

Ett klassiskt Fender 6-punkts svaj av vintage typ; är någonting helt annat än ett 2-punkts svaj med egg och V-klyka. Leos orginal konstruktion ställer ännu hårdare krav -än ett 2-punkts dito. Här 'rubbar' stallets basplatta mot o klykade stallstolpar -samtidigt som det trycks ner mot kroppens yta. Dvs denna typ av stallfunktion är inte bara beroende på stallets kvalitet -utan även på kvalitén på kroppens yta den trycks mot. Men detta är en annan lång historia....


/ Jonken

Tack för input!

Ja, det är som du säger, med fyra fjädrar låste stallet ännu hårdare mot viloläget mot kroppen, därav bättre akustisk koppling -> mer träton.

Och, det blev en tydlig skillnad med svajet flytande, sedan ska ju sägas att förstärkt låter det väldigt bra. Jag tror man kan säga att "klockklangen" kommer från svajet till stor del, och det är det jag är ute efter i en Stratta. Så jag får gilla läget, så att säga, det är mindre träton eller vad man ska kalla det, men det som är i stället är ju kanon.

Kanske att jag sätter dit en fjärde fjäder, dels för känslan (lite löst kanske), dels för att se om det gör tonen ännu mer distinkt. Det borde det inte göra eftersom strängdraget är lika mot stallet, oavsett om det är tre eller fyra fjädrar. Annars balanserar ju inte stallets ursprungsläge horisontellt med kroppen.




Ja, det är betydligt mer massa än i ett vintagestall, och jag tror det som är i överdelen är rostfritt stål. Stallklackarna är gedigna, mycket metall, och det finns två små skruvar från sidorna som klämmer ihop sadlarna så att de inte kan vibrera gentemot resten av stallet. Däremot undre delen ser ut som det brukar, något gjutet metallaktigt. Kantena på den gjutna underdelen är lite vassa t.o.m, vilket jag tolkar som att det är lite bättre stålkvalité.

Ljudet ringer länge, vilket var en av sakerna som slog mig när jag testade diverse strattor, Sandbergen bara fortsatte att tona ut väldigt sakta. Det var gitarrer med flytande svaj jag jämförde, utom PRS Silversky, där svajet bara kan svaja nedåt, och stallet annars vilar mot kroppen. Väldigt jobbig känsla i det svajet, mycket "on/off" så att säga. Däremot kan jag tänka mig att det kan bidra till det ganska kompressade ljudet från den gitarren, det var inte lika Twangigt eller vad man ska säga.

Har justerat gitarren ungefär som jag tror den ska vara, en intressant upptäckt är att jag kan svaja rejält, gitarren stämmer inte om sig...

Vridmoment är rotation runt en punkt. Det moment som teoretiskt kan uppstå i stallet (eller i det här fallet blocket) brukar istället kallas skjuvkraft. Så länge det inte blir någon deformation inget problem. (edit:) Även om man bara har en fjäder ger den samma reaktionskrafter i stolparna oavsett var i stallet/fjäderklon man fäster den, Newtons 3:e.



Förlängningen är alltid beroende av elastisticiteten och hur proportionellt = mått på hur perfekt eller ideal fjäder. En helt perfekt fjäder finns bara i teorin. Det enklaste är nog att konstatera att "oöppna" fjädrar som de typiska stallfjädrarna vi diskuterar här får elasticitet i båda arbetsriktningarna först när de är belastade eller "öppna".




Kanske kan du se mountainbikeanalogin som mer relevant om du ser till baksvingen? (Både gitarrstallet och cykelsvingen för över rörelseenergi till fjädringen genom en roterande rörelse, på en del cyklar ligger stötdämparen dessutom parallellt med svingen, det finns både stående och liggande dämpare så dämpningen behöver inte vara i ursprungsrörelsens längsriktning.)

Det finns transalationer genom strängvibrationer i två olika utbredningsriktningar, dels transversell men också longitudinell. Däremot finns inte två olika svängningar för tonen respektive sustainen. Den totala sustainen kan ses som summan av sustainen för varje frekvens, det som brukar kallas akustisk impedans. En enkel teoretisk modell kan vara genom klassiska formeln för rörelseenrgi mv^2/2 där v blir en funktion av frekvensen gånger våglängden genom k=fxlamda. (edit II:) Se detta som den resulterande rörelseenergin mv^2/2 gånger hela strängens utbredningsrörelse där våglängden och frekvensen ingår tillsammans med amplituden.



Det kan finnas en orsak till att basplattan parallell med kroppen (eller egentligen parallell med strängarna edit) är den optimala positionen och att Jonkens tips och erfarenheter har teoretiskt stöd genom fysiken; färre krafter är inblandade när stallet ligger parallellt med kroppen:

Basplattan ger en radie mellan stolpar och strängupphängning med rotationsmoment men bara för krafter som är vinkelräta mot radien. Basplattan parallell med kroppen ger bara en komposant i samma plan och inget rotationsmoment i bottenplattan (strängarnas drakraft gånger cos 0 = 1 respektive sin 0 = 0.)

Vinklad bottenplatta i vila ger en vinkelrät komposant mot bottenplattan och rotationsmoment: Stabiliteten i systemet blir mer komplex genom två motriktade krafter som inte finns när vinkeln mellan basplattan och kroppen är noll.

Den enkla fysiken är tröghetslagen, ett tyngre stall är svårare att flytta för strängarna. Samtidigt är fjäderkrafterna betydligt större än tyngdkraften i vilket stall som helst, förhållandet blir ungefär 100:1. Sedan räcker inte den enkla mekaniken alls för att beräkna energin i en sträng och fysiken hamnar på universitetet.

Direkta erarenheter är att flytande stall påverkar ljudet men även hur flytande: Floyd Rose med tunna strängar eller drop-stämning (eller tunna strängar och drop...) påverkar stabiliteten i stallet, hur gitarren håller stämningen och påverkar tonen, positivt eller negativt beroende på hur man ser det.

En sak som verkar vara förbisedd är fjäderklon och skruvarna som håller den. Det finns låsbara: stämskruvar, översadlar, stallsadlar, stallstolpar, men ingen låsbar fjäderklo? Fjäderklon är ju rätt rörlig, passform på skruvar-skruvhål dålig.

En möjlig eftermarknadsdetalj som är oexploaterad. Det låter nästan osannolikt!

Oj då!!! Ja, det är ju bara att börja tillverka. t.ex mässing från Titanics ångpannor skulle ju vara ett bra material! Eller Solingenstål eller ngt liknande bra tungt material.

Eller titan, för de som tror på lättviktsstall m.m.

Sedan, skruvarna är ju faktiskt en sådan sak som jag tänkte på känns sådär. Rätt in i träet, jag släppte på dem någon centimeter, det blir ju mindre hård anliggning. Det borde ju vara en inslagen/inskruvad bussning, med bult och låsmuttrar!

Det är faktiskt som Albert skriver, märkligt att detta inte är exploaterat!

Låsbara fjäderblock finns ju; men dessa sitter ju på stallblocket. EDGE och vissa Floyd uppgraderings block har ju detta.
Några spontana anekdoter gällande; -klo, -skruvar och -fjädrar i ett flytande svaj:

-Korrekt höjd mellan klo och block gör mycket. Detta ger fjädrarna mindre onödiga höjdkompensations spänningar. Det är väldigt många som (helt omedvetet, ovetande) har dessa höjdskillnader -som inte direkt bidrar till bättre funktion -eller stämningsstabilitet på sina svajar.

-Matchande spacing mellan fjäderklo -och hålen för fjädrarna i stall blocket. På egna gitarrer matchar jag detta -alternativt kör in-vinklade ytter fjädrar vid klon. Jag vill gärna i största mån försöka undvika att ha bredare spacing vid klon -i förhållande till blocket.

-Jag gillar inte countersunk/försänkta/vinklade bottnar på klo skruvar. Jag föredrar pan head/rak botten. Flera orginal stall levereras med skruvar som har vinklade bottnar.

-Jag vill gärna storleksmässigt; ha skruvar som bättre passar hålen i fjäderklona. Skruvar är billiga. Har alltid hemma olika typer skruv.

-Felborrande skruvhål för fjäderklo hålen är mycket vanligt även i high end instrument. Dessa skall helst ha så lite vinkel som möjligt. Många fabriker väljer tyvärr att vara bekväma -och borra dessa hål med en borrmaskin -på fri hand. Detta ger både en helt felaktig vinkel för skruvarna + att hålen tenderar att sitta lite "hej-å-hå" -i förhållande till varandra. Resultatet detta ger i instrumentet är bara så ultra-galet-dåligt. Vill man ha sånt här korrekt; måste man först plugga hålen: Märka om -och borra om dessa rätt med specialverktyg. Specialverktyget är antingen en längre borrbits till vanlig borr -eller en flexibel förlängningssats till exempelvis en Foredom/Dremel multiverktyg. Förfarandet är att köra en vinkel så nära bakre kanten av tremolo kaviteten som möjligt. Detta låter ganska enkelt: Men; en att -mäta, -märka upp och -borra rätt: Är i verkligheten en ganska krävande process. Detta eftersom klon skall matchas till gitarrens/stallets centerlinje, -ligga plant med kroppens yta -samt ha en generös frigång till botten ytan i tremolo cavityn.

Alla dessa 'små saker' bidrar till både bättre funktion och stämningsstabilitet. Och alla dessa saker tillsammans ger mycket bättre funktion och stämningsstabilitet. Dessa saker bidrar givetvis i hög grad även till balansera lite av den ojämna spänningsfördelningen mellan fjäder -och strängdraget.

Ett annat bra tips gällande tonande/sjungande fjädrar i ett tremolo: I Biltemas multipåse mes krympslang finns en blå slang. Klipp en 3-4 cm lång bit av denna och lirka/trä den på fjädern. Man behöver inte värma den; utan bara ha den där -i mitten av fjädern. Ser snyggt & prydligt ut -och funkar kanon!


/ Jonken

Vad komplicerat det är med swajj. Fan att man ska gilla det så mycket. Den som ändå kunde växa upp och bli gubbe, och skaffa en tele..

Ja, och det är en tondöv revisor som skapade det i början på 50-talet.
Faktiskt sugen på en Tele med Bigsby.

Glömde Ibanez lås för fjädrarna på blocken, tack.

Försänkta "halssskruvar" centrerar sig ju ändå i hålen på fjäderklon. Sedan finns typen med gänga hela vägen och med ogängad hals. Gänga hela vägen ställer till det om hålen för skruvarna är snett borrade eller med fell c-c, gängorna "fastnar" i hålen för fjäderklon. Allt talar för att det skulle finnas något att vinna med en bättre och kanske till och med låsbar fjäderklo. Den psykologiska känslan oräknad.

Å andra sidan kan traditionella bockade fjäderklon kanske fungera som en ledad upphängning för fjädrarna vilket skulle ta bort en det friktion och oönskade spännkrafter i fjädrarna. Särskilt om hålen för skruvarna till fjäderklon inte är riktigt optimalt borrade.

Oljud från fjädrarna är friktion i kombination med bra resonans i instrumentet. Friktion i fjädrarna = mindre ideal fjäder. Här kommer det in den här tråden belyste för ett år sedan, vilket antal fjädrar? Även hur mjuka eller hårda.

Min erfarenhet från diverse Floyd- stratasvaj är att det hjälper/kan hjälpa att ta bort en fjäder eller byta till mjukare fjädrar, friktionsljudet verkar bli högre i mindre spända fjädrar. Kommer ljudet från fjädrarna så blir det dessutom en ljudreduktion i sig att ta bort en fjäder (även om tre istället för fem fjädrar ger 40 % mindre fjädrar blir det långt i från samma sänkning i dB men alltid något )

Friktionsljudet kan kanske även komma från fjäderklo-fjädrar, inte bara fjädrarna i sig.

En viktig direkt fråga här är på vilket sätt det skulle vara ett hinder eller vara handikappande att ha jobbat som revisor, eller handlar det bara om fördomar eller dåliga erfarenheter av just revisorer?

Sedan var nog begreppet "revisor" lite bredare då, allt från redovisning till controller. Leo Fender var högskoleutbildad med ekonomi som huvudämne och självlärd inom elektronik. Eftersom Fender startade ett eget företag kan den ekonomiska utbildningen ha varit en tillgång, en förklaring till framgångarna för elektronikföretaget Fender men även till designen: Sparsam, funktionell och effektiv, såna produkter blir ofta tidlösa och vackra. Och Fender var inte tondöv, han spelade både piano och saxofon och gillade både country & western, dvs både country music och western swing.

Men hur kunde han designa saker som gitarstall med svaj? Just Paul Bigsby var 20 minuter bort med bil och Fenders första kompanjon var Doc Kaufman som designade "Kaufman-vibratot" åt Rickenbacker. Antagligen är det samma sak som att en nationalekonom kan grunda ett nyskapande bilmärke som Tesla. Det mesta är redan uppfunnet, sedan handlar det om drivkrafter och att ha rätt folk omkring sig.

Det största problemet med countersunk -skruvar i fjäderklon är just centreringen. Dock här måste man skillja på två saker: Att skruven centrerar i hålet -och i hur många olika vinklar klo plåten lägger sig denna centrering. Dvs: Den ena idén/konstruktionen är bra; men samma lösning skapar ett efter problem. I och med att klo plåten lägger sig olika i denna centrering; skapar/bidrar inte bara stämningsostabilitet -utan även mer missljud.
På mina gitarrer har jag inga missljud från klo. Däremot är fjädrar benägna att ringa som strängar ibland -för att instrumenten ofta har en en väldigt stark klang signatur. Genom att dämpa fjädrarna -ger inga missljud från klo -eller fjädrar på mina instrument. Detta oavsett antal fjädrar -och hur mycket dessa är spända. Däremot har jag upplevt friktionsljud från; -fjäder, -klo, -skruvar; på kundernas instrument. Alla dessa oljud får dock jag alltid väck genom att fixa dessa problem som jag beskrev i mitt tidigare inlägg. Det ger inga som helst extra oljud -oavsett hur man använder svajet.

Annars: Ett vanligt fel för stämningsostabilitet i låsbara svaj system; är mer än ofta en sämre centrerad sträng klämning på någon enstaka sträng i stallklackarna. Det räcker ju att en sträng är 'off center' i klackarna -för att strängens naturliga tryck skall ligga mot sadeln skårans ena vägg, än korrekt mot skårans botten. O centrerade strängar i klackar ger ofta också konstiga oljud när svajet pitchas ner lite kraftigare.

Med detta sagt: Ser jag hypotetiskt inga nackdelar i fjäderklor med en låsningsfunktion.


/ Jonken

Kom på att jag har några bilder på hur det kan se ut, egna bilder annans gitarr: Hushållspappret tidigare åtgärd för att dämpa ljud från stallupphängningen med en hård rulle bakom fjäderklon som viktigaste komponent. Efteråt tre fjädrar och i praktiken helt ljudlöst med samma typ av strängar och stämning, Schaller Floyd Rose med 9-46, drop D. Framför allt höll gitarren stämningen bättre: Snedställd fjäder mest för att öka dragkraften något för att undvika att fjäderklon bottnar. Mjuka ”Fender American Standard” svarteloxerade fjädrar.

Det är för övrigt långt ifrån säkert att Fender verkligen designade svajstallet i Stratocastern, Freddie Tavares är ett förslag på konstruktör och designer: https://guitar.com/guides/essential-gui ... e-tavares/

Att Fender fick en karriär inom elektronik byggde på ekonomiska nödvändigheter och senare en ekonomisk analys, storyn är välkänd och bygger mer på ett tack vare än ett trots allt beträffande Fenders ekonomiska utbildning: Arbetslös högskoleutbildad ekonom som startade företag för radioreparationer på 1930-talet. Några beställningar på PA-system gjorde att Fender gick från service och tjänster till produktion och försäljning. Boomen kom efter kriget 1945: USA:s militär hade massor av surplus elektronik just i San Francisco-Los Anglesområdet eftersom kriget i Stilla havet var kalkylerat att fortsätta. Företagen som tillverkat rör och andra komponenter för militären gick ut på den civila marknaden. Den tidens high-tech som billig råvara för någon att förädla och Fender som redan var inne på PA-system såg marknaden för serietillverkning. Fender som företag i slutet av 1940-talet sammanfattar i stort sett hela Fenders bakgrund: Musikintresserad elektronikkunnig ekonom.

Här är några olika bilder på fjäderkaviteter från mina guror:

På denna första bild har jag en optimal uppsättning; med raka pan -skruvar och 'muffar' över fjädrarna. Denna gitarr är helt knäpptyst vid svajning. Detta är en få gitarrer som jag bara kör två sträckta fjädrar på svajet. Stallet är dive only.



Nästa bild -är en äldre bild. Här fick jag både fjäder surr från stallet vid lir utan svajning. Vid hårdare svajning -fick jag även 'quirk -ljud'. Ingen stämningsproblematik. Stallet är "dive only".



På denna bild ser vi ett flytande svaj. Inge 'fjäder surr' -men väl några 'quirk -ljud' -när man kör väldigt hårda pitch up -på svajet. Färre 'Quirks' på full dives -på svajet.



Här ser vi en klassisk Strata grop. Inga 'quirks' -men fjäder surr när man spelar. (De starka vibrationerna i instrumentet får fjädrarna att bete sig som strängar; dvs: Tona.) Stallet är dive only.



/ Jonken

Ja nu träffade du 100% rätt!