Vad har ni för skivor som ni när de kom ut ni tyckte kändes nyskapande men som med tidens oresonliga tand utmed vägen började kännas daterat?

Detta handlar mycket om vilken generation man tillhör och när man började spela gitarr, så därför kan tråden bli varierad!

Mitt val faller på Pantera - Cowboys from hell. När den kom ut tyckte jag att det var en riktig käftsmäll och något jag aldrig hört tidigare. När jag lyssnar på den skivan idag så tycker jag (trots att jag fortfarande tycker låtarna är bra) det låter för jävligt. Som en symaskin, bisvärm eller en Boss Metal Zone rakt in i mixerbordet. Jag antar att mycket av Boss inspiration till den pedalen kom just från den plattan? Hur kunde detta ljud som bara låter amatörmässigt anses vara det hårdaste som fanns 1991?

https://www.youtube.com/watch?v=WYfljBCpmE4

Tycker allt har sin plats, kul att man hör vilket årtionde det är och gillar nog de flest eror med allt vad det innebär. Rakt in i stärk, kylskåp eller pedalbord till och med lanjnat rakt in i bordet kan var coolt.
Sen finns det ju gitarrljud som man inte gillar. Det jag kommer på nu är Slash’s gitarrljud på Use your Ilussion, låter som man mickat mitt i kornet på högtalaren, har aldrig gillat det..hemskt! Dock en bra platta.

Egg-läget kommer garanterat att kommenteras som gitarrljud folk inte tål. Vill vara först att dementera det. Larv!! Så användbart!

Visst finns det ljud som man inte direkt tokhyllar och kan hålla med om Dimebags på cowboys from hell. Men även på plattan vulgar display of power. Utskopat mellanregister och mycket diskant som kompensation för att ljudet inte ska drunkna i mixen på den plattan med. Ingen koll på plattorna efter de två. Men man har överseende med det. Oavsett vilka som har sämre ljud. Det viktigaste är att det är bra låtar. Får man bra gitarrljud på köpet är det bara en bonus men inget jag förväntar mig. Suger låtarna spelar ingenting någon roll. Sen oroar sig gitarrister för mycket över sitt ljud när de istället borde oroa sig att låtarna inte är tillräckligt bra.

Alla med en Strata ska spela Little Wing. Idag så skulle vilken Hendrix-kopia som helst låta bättre med en Squier Aiffinity eller valfri Harley Benton, och moderna effekter.

Alla med Les Paul ska spela Sweet Child O Mine. Idag så skulle vilken Slash-kopia som helst låta bättre med en valfri Vintage V100 eller annan LP-kopia. Det var inte direkt en 50-tals Gibson han spelade på när de gjorde skivan

Man ska se framåt, inte bakåt. Inte älta det förflutna.
Gitarrister hör till planetens mest ältande människor.
Det är en bra sak att se bakåt. Man vill låta som det gjorde förr.

Det som gjorde soundet på Cowboys from hell så tight och tungt: Var två saker:

1.) Dime var en mästare på att spela samma sak två gånger i studion.
2.) Mixa ihop sitt sound -ur dessa två separat spelade spår.

Att välja ett tightare solid state (ej slutrör) -sound; ger en extremt tight och spretig ljudbild för sig. Men genom att spela in fler spår -och mixa/addera ihop dessa: Gav både en tighthet i en hårt överstyrt sound; samt ett fett och bredd -utan att det grumlar ihop. Detta sound var rena himmelriket EQ-mässigt att faktiskt addera en fungerande elbas till. Detta eftersom tros att det var extremt fett, brett och monstruöst; kunde kombinationen med Rex bas; ytterligare lyfta hela soundet. Istället för att dessa två instrument skulle överlappa varandra i mixen; presenterades dessa instrument spår som separata delar i slutmixen. När båda spelades tillsammans; eleverade bara helheten. Men man anpassade/planerade Vinnies trumljud på samma sätt: Att den stod för sig -och kompletterade detta. Man adderade diskant till trumsoundet. Ett extra klipp i bastrumman -som verkligen pulserade; UTAN att 'vobbla'/headrooma ur i lägsta basregistret. (Kallar själv detta för Lars Ulrichs: 'And Justice for all' -baskagge soundet. Bandet fattade och erkände redan från 'gå' -att samtliga instrument spår var separata pelare i bandet. Och när separata pelare adderades ihop tillsammans; gav bandet något ganska unikt i metall branschen: 4 stycken likvärdiga och personliga DNA avtryck; där personlig individualism kunde skina igenom -istället för att spela i mun på varandra. Detta i en musikstil/musikgenre som omfattar att baka in väldigt många fler noter i standard takter. Man lyckades genom detta få den tyngsta musiken att inte bara pulsera brutalt -utan även att få den att andas på samma gång. Det absolut svåraste som finns i denna typ av musik -ÄR att addera luft -eller genuina pauser till pulsen -i totalsoundet.

Synar vi separat och tekniskt Dimebags tidiga gitarrsound här; så exponerar den väldigt annorlunda saker -som inte många inte ens känner till. Många har ju i sin egna iver köpt en Dime signatur modell -gitarr: Och försökt att få till detta sound till väldigt lite nytta. Detta eftersom man inte har koll på detaljerna som gör soundet möjligt. Nu ska jag sträcka ut min hals ORDETLIGT här för giljotinen; och påstå: 99 procent av SAMTLIGA signaturmodeller med Dimes namn på; är i grund fel designade för att ens kunna ge de rätta grund förutsättningarna till Dime's tidiga sound i Pantera. Den huvudsakliga gitarren Dime använde här var ju som bekant hans ombyggda DEAN -gura; mer känd som 'Dean from Hell' 'Lightning Bolt'. Ni som är mer bekanta med just detta unika instrument; har säkert koll på dess historia. Denna gitarr startade sitt liv som en hardtail (ej floyd). Detta innebär; att gitarrens grundkonstruktion har en helt annorlunda hals vinkel/tilt - än Dime's signatur modeller med Floyd. En lång historia kort: Strängarna på Dime's orginal; ligger högre ovanför ytan kroppen. Floydfräsningen i kroppen är inte recessed/nedfräst -och vilar HÖGT på klassiska woodinsterts i mahoganykroppen (ej skruv/hylsa). Har under flertalet mässor påpekat detta åt grabbarna från Dean; som fortsatt envist påstått -att de har byggt den perfekta autentiska kopian på instrumentet. Detta altså med moderna studs och insterts. Och detta är ju givetvis jävligt skevt. Och detta är inte unikt -för exakt samma misstag görs på EVH's Frankenstrat modeller -som på Nuno Bettencourts signaturmodeller. Samtliga dessa olika fabrikat. Samtliga påstår att det spelar ingen roll hur man hänger upp ett läsbartsvaj; så länge det är orginal kvalla delar. Men samtidigt gå man all out på andra detaljer i dessa instrument -som inte har någon vidare påverkan i klangen på instrumentet: -Återskapning av gamla klistermärken, -korrekt årtal på mynt -på dessa autentiska instrument är vansinniga och knäppa exempel på detta. Och prislapparna dessa sk korrekta autentiska skapelser är totalt jävla vansinniga! typ: +100 -loppor för någonting som inte ens är samma. Sanningen är dock så här: Att hänga upp ett låsbart stall med woodinserts -kontra studs + inserts -GER två OLIKA grund klangegenskaper i ett instrument. Old school Woodinsterts ger mer nämligen ett snabbare, starkare, exaktare och naturligare klangbild. Detta pga att klangen matas in effektivare ner i kroppen.
Låt oss då prata mickar: Någon som testat en Bill Lawrence L500 -mick? De flesta som gjort detta gillar inte micken alls. Detta pga av att upplevelsen är en enda stor orgie i diskant/treble. Ni som inte har erfarenheten: Tänk Er samma mängd genomskärande diskant -som i en Strata stallmick; fast som en high output humbucker. Innan var det Roy Buchanan som fick sin Telecaster att diskant-dista tight på ett fantastskt sätt. Efter Roy var det Darrell 'Dimebag' Aboott -och Nuno Bettencourt som fick diskant att låta fett. Det räcker med att släppa nålen på plattorna 'Cowboys from Hell' -eller 'Pornografitti' -om man vet vad man lyssnar efter. Det är tight, det är in-Your-face; och det skriker. Dock i händerna på unika mästare; tyglar och eleverar endast hela grejen till nästa nivå -av vad man tidigare ens förstod var överhuvudtaget möjligt att uppnå.

-Genom att förstå och analysera föruttsättningar; ger ALLTID de absolut bästa möjligheterna för att uppnå något som förblir unikt.

Så olika man kan höra saker. Tajt definitivt, i kombination med ett extremt exakt trumspel. Men det är motsatsen till tungt i mina öron. Närmast lo-fi faktiskt.

Får mig att tänka på Aphex Twin Selected Ambient Works 85-92. Inte gitarrljud, men väldigt lo-fi. Idag skulle man kunna göra det så mycket bättre med modern teknik.
Men blir det samma känsla?
Kan se samma i filmer idag. Det är FÖR snyggt, FÖR perfekt.

Jag kan fortfarande dra igång Cowboys from hell och lyssna utan att tänka på att det är daterat ljud.
Kan bero på att man är ett fan, men kan också vara att det är såpass länge sedan den gavs ut så att den hunnit åldras, dömas ut och sen bli bra igen.
Vilket allt råkar ut för innan det blir riktiga klassiker.

När ni gör den bedömningen dvs 'hur något låter' är det oberoende av om det spelas
upp i en bilstereo med Sub, HIFI-anläggning eller Spotify i in-ear lurar eller hur resonerar Ni där.

Har alla samma referensutrustning att lyssna genom?

Det är väl annars så att mixning alltid blir att kompromissa?

Det är ju mycket trender i ljud också, som Rifle skriver så snurrar hjulet runt och det som lät mossigt nyss blir poppis igen
Så ska det ju vara att de verk man lyssnar på speglar den tiden de spelades in, därav är jag helt emot att man gör 'remix' av gamla plattor
för att krana ut mer omsättning.

Åtminstone jag har varit med om att 5 bandmedlemmar är med och mixar en demo i studion, fått varsin CD och sen
träffats dan efter och alla har OLIKA uppfattning om hur det låter.......

Att lira och sätta låten 'Cowboys from Hell' innebär INTE ALLS -att man inte kan göra detta bättre med en klassisk rör häck. Tvärtom faktiskt: Det låter bättre; och det kräver inte dubblering av gitarrspåret för att -'spöa'. Däremot ställer detta större krav på gitarr och rigg. Det måste vara tajt och kvalitativt hålla käften i pauseringarna -i liret. Skulle nästan vilja likna approahen till detta -med klassisk hip hop. En musik genre som i grund också är aggressiv; och baserat på tighthet, puls och pauser.
Nackdelen att lira en cover på låten med sång, trummor, bas och gitarr: Är att samtliga upphöjningar eller boostar; när den ena gitarrspåret (vänster/höger) faller av; eller kommer in försvinner. Jag löste detta back in the day med en A/B switch till en extra häck; och senare en dubblerings/bredd pedal. Den pitchade Flangerloopen i början är fan inte lätt att få till utan extern hjälp. (Dock en JÄVLIGT CHUG -loop -att låta ringa runt ett tag extra; före man kör igång.) TOK-klassiker funkar alltid!

Men att skifta spår; innebär även nya förutsättningar: Hur då göra det så tight? Efter en hel del av testande för väldigt mindre nytta: Valde jag att modda instrumentet istället; vilket funkade direkt.

-Kan Ni se modden jag gjorde? (Syns faktiskt på båda mina postade gitarr bilder i den här tråden.)

Inte för att jag vet vad ni pratar om för låt så kan jag ändå gissa på att stallmicken sitter väldigt tight mot stallet kan det vara är modden? Fast iof på min charvel utan sargar runt micken så är avståndet till stallet typ lika som på din men tror inte att det sitter så nära på dom flesta gitarrer.?

Fast..... jag hör likaväl att det låter som en bisvärm/symaskin/lo-fi om gitarrljudet på Cowboys from hell, oavsett om jag lyssnar genom telefonens högtalare eller genom en rörförstärkare med Carlsson-högtalare.

Om man tycker att ljudet av en bisvärm/symaskin är bättre så är det det. Det är din subjektiva smak, som stämmer överens med produktionen på den plattan. Det är inte samma sak som att den inte låter väldigt mycket som tiden då den spelades in.

När folk som Anders Burman & Co spelade in saker var det purist-stuk, "ärliga" ljud inspelde genom smart utnyttjande av bra mickar, placering, rum, osv. Det var inget speciellt "sound" mer än så här låter det bra.

Sedan kom multikanalsinspelningar där man skulpterade sound med otaliga verktyg som olika försteg, gates, de-esser, kompressor, chorus, osv. Det började låta "studio," och som man då tyckte ballt. Men mycket av det låter just processat, och står sig inte alltid så väl över tid.

Förutom att mjölka kossan tror jag många musiker ruttnat på hur det lät, och att det bidrar till floran av re-masters. Ett exempel på icke-favvis är Metallicas "Justice for all" original mix.

'
Exakt så. Här har jag löst -att ge micken en tightare akustisk klang att plocka upp. Detta för att det skall funka bättre tillsammans mina rörförstärkare. Och precis som du säger: Stallmickarna sitter ofta positionerade 'längre ifrån' stallklackarna -i många fabriksinstrument. Även på signaturmodeller.