Vet att vissa här på Bojen äger flera ex av samma gitarrmodeller. Att man har flera Les Pauls, en stratocaster med lönnhals och en annan med rosewood osv. Själv har jag vid något tillfälle haft 2st Tele, men annars är jag ganska mycket ”en in, en ut”- typ.

Hur resonerar ni som har flera exemplar av samma gitarrmodell? Är det som back up vid spelningar? Upplever ni att de trots likheten att de tjänar olika syften? Samlande?

Gitarrerna är individer som har olika personligheter, olika själ. Det kan märkas genom t.ex. olika sound och olika spelbarhet. Därför kan man ha 6 telecasters, några strator och några Les Paul. Osv. Inget konstigt med det.

Rätt smidigt om man ofta kör olika stämningar, halft steg ner osv. Bara greppa rätt gitarr

Som Marshall säger, men även för att ha referenser när man testar pickups, strängar, mm. 2 av varje modell man vill ha i arsenalen är bra. För tillfället har jag 5 Gibson Les Paul vilket är overkill... Men två av dessa har P90s, och en är en Custom och två vanliga Standards så det får nog räknas som ok ändå. Har 4 Strator vilket är för mycket

Som hardcore ateist så tenderar jag även att sätta "själar" till instrument.
Och jag har lidigt av dubletter i åratal.


Men mina gärningar och vad jag anser går åt olika håll.

Tänk er nu hur många gitarrer Jimi, Peter , Eric Clapton hade när dom gjorde musik som vi prattjatar om än idag.


Som jag sagt tidigare det är lättare att köpa en Custom Shop Les Paul än att öva 16 timmar och inse att det mesta som kostat 16h låter trettielva ggr bättre än min nya Custom Shop.

Med det sagt så behöver jag en 3 mickad Gibson black beauty med Bigsby.

Suck....

Och en kiropraktor

4.40 kg säger Thomann men det gäller väl bara exet i beskrivningen , #70409

https://www.thomann.se/gibson_lp_57_cus ... by_vos.htm

Man pratar ju sällan om baktunga gitarrer, men 4,4 på en Les Paul är ganska ordentligt att ha i knäet om man sitter ned.

Satan på streetan det är det också.

Jisses när man som 47 åring längtar efter gitarrer som en 8 åring som behöver de nyaste Transformers.

Nåja värre saker finns...

Precis så är det: "Gitarrerna är individer som har olika personligheter, olika själ".
Det är faktiskt VÄLDIGT SVÅRT att erhålla två gitarrer som låter lika. Man får ofta nöja sig med att dessa låter ungefär/ganska lika. Som en vis gitarrbyggare en gång sa: '-Att köpa två klangmässigt exakt likadana stränginstrument är omöjligt. -Att bygga två exakt likadana exemplar -eller kopiera ett instrument: Är ett av de största utmaningar man som byggare kan ställas inför.'

Personligen ser jag nästan bara mina egna instrument i just dubbletter. Jag lägger ner mycket tid -för att få dessa dubbletter låta och fungera så lika som möjligt. Jag kör ALLTID med dubbletter; där ingen av gitarrerna är en Nr:1 och en Nr:2. Jag tycker att det enbart ser oprofessionellt ut -att behöva röra i stämskruvarna mellan låtarna. Skvallrar endast om att man inte har koll -eller valt fel prylar för uppgiften. Det ör mycket ett mycket professionellare beteende -att bara skifta gitarr, än att glo i en stämapparat live. ALLA stränginstrument blir ostämda -om man lirar som man ska på dem. Varma scenljus -som ger stora temperatur ändringar -är en erkänt känd 'bov' i ämnet. Endast ren fysik egentligen.

En bra gitarr är som fixar att hålla stämningen längre; innan man måste byta. Här gäller det att värdera av erfarenhet hur långt ett set låtar är. Är det riktigt jävligt behöver man ha fler -än två instrument på stand by. Fler gitarrer innebär ju alltid mer resekostnader etc, etc. Därför är det ofta trevligare med någon som kan stämma det instrumentet man inte använder för tillfället backstage. Pga av just extra kostnader, är det så viktigt att välja just de rätta 'dubbletterna' att släpa med sig ut. Många gånger skall ju dessa instrument kunna hantera flera olika sound -samt funktion. Färre instrument innebär ju alltid att man måste 'tumma' lite. Många väljer oftast två olika instrument för att kunna täcka av mer. Jag är precis tvärt om: Jag går alltid på dubbletterna. Får man ta mer tar jag två dubbletter. Jag fungerar bara i jämna tal: 2, 4, 6 -osv osv. Max 3 st instrument blir bara 2 för mig.

Så sant som det är sagt!
Fender har ju den fördelen att de har olika färger, då kan man ha många
Har runt 15 Fender, om man räknar in Squier, ingen Gibson, de envisas ju med att bara ha några få färger
Har haft en hel del Gibson genom åren och har inget emot dem alls, de är kanske inte tillräckligt färgglada…

Jag inbillar mig att om jag haft flera ex av samma modell, att jag tyckt att någon av dem spelade bättre. Det hade nog blivit att de övriga hade blivit kvar på gitarrstället. Men det är jag det!

Lite hur jag ser på detta också. Man har ju ofta en 'hög' av de 'klassiska' färgerna redan. När jag bygger; vill jag gärna skilja ut mina guror -när det gäller nyanserna. Går därför gärna på nyanser; som ofta inte finns längre i tillverkar broschyrerna. Speciellt när det gäller de exklusivare modellerna. Detta feedback -mässsigt både på 'gott' och 'ont': Jag får antingen höra: -Fan; va läcker färg! Eller: -Grym gura; men varför denna kulör? Beroende hur strikt 'traditionell' personer -som frågar själva är.

Personligen har jag för LÄNGE sedan slutat att ta med ut -mina äldre orginal prylar. Jag är inte alls intresserad av att imponera på andra över vad jag 'har'; utan mer försöka bättre förmedla vad jag faktiskt 'gör'. Och på ett gig; är du ju trots allt där för att lira.

De jag lirar med; har för länge sedan slutat både med att gnälla över min personliga smak och approach. De vet att oavsett hur knäpp guran ser ut att vara; kommer den MED RÅGE att leverera det som förväntas.

Det är också så roligt -att själv bli positivt överraskad av något annorlunda. Exempelvis: Hur mycket mer kontroll man får -om man Ex lirar slide på ett Flying V. Detta för att man kan stabilisera/låsa instrumentet optimalare i spelposition mot kroppen när man står.

Även ett bra tips om måste spela slide live; och bara har med sig Ex 2 instrument. Föredrar man en slick set upp standard (lägre sträng höjd): Ett lätt släpp på dragstången ger automatiskt mer luft över F-bandet; och man slipper sträng skräll.

Jag brukar göra mig av med dubbletter om jag har två gitarrer som fyller exakt samma roll i verktygslådan. Men ibland är det svårt om jag gillar båda och har råd att behålla dubletten.

Precis, håller helt med. Ska jag skaffa en gitarr till så ska den komplettera det jag redan har. Håller helt med om att varje instrument har sitt lilla extra, som gör att man spelar andra saker än vad man gör på en annan gitarr. Dock, är det för nära varandra ljudmässigt så känns det lite som slöseri.

Jag har egentligen något som kan ses som dubletter pga två humbuckergitarrer, min gamla SG och mitt hemmabygge. Samtidigt, trämässigt är det stor skillnad, och SGn är min första riktiga gitarr, köpte den som 16-åring. Så den stannar. Och hembygget med, är väl egentligen värdelös för alla utom mig, eller mina barn.

Jag har en Levin 330 som jag satte in mikar i för drygt tio år sedan, kanongitarr. Det sitter TV Jones T-armondmikar i, låter riktigt bra. Stallmiken är instant Day Tripper-ljud. Kopior på DeArmondmikar. Sedan har jag ett renoveringsobjekt, en Otwin Super som egentligen mest ska sättas hårdvara på och lackas. En thinline typ 335 (nåja...). Någon har slipat av guldflaken på den en gång i tiden, samt tagit bort allt som har med elektronik att göra.

Sådan här såg den ut en gång i tiden: https://bid.juliensauctions.com/lot-details/index/catalog/491/lot/230820/Randy-Bachman-Otwin-Super-Electric-Guitar-Gold

På ett Otwinforum fick jag tipset att sätta in DeArmondmikar, men jag tycker att det känns lite som samma sak igen som Levinen. Mikarna ger väldigt mycket av tonen och karaktären till gitarren. Så, som CarlM säger, en gitarr ska gärna fylla någon funktion jag inte redan har. Får se vad det kan bli för mikar. Originalen finns inte kvar, och anses inte vara särskilt roliga även om jag skulle hitta några.

Kul spaning, tänker spontant på Slash som använde 11 olika Les Paul senast på jordgubbsvallen
Han äger runt 500 till.

Om man giggar eller lirar mycket på en specifik gitarr så behöver man definitivt en backup av samma sort/kaliber.
Det fick jag själv ganska abrupt inse för många år sen när vi körde live och jag hade en LP Custom och ingen reserv.
Brände 2 strängar i första låten och fick avsluta resterande på en Mexico Tele som varken lät eller spelade i närheten.

Här kan man tänka Jimmy Page no1 och no2. Man kan växla mellan dom utan att nån ens märker skillnad.

Sen vill jag påpeka lite att 'dubblett' avser en exakt likadan, är det annan färg, material i halsen, pickuper osv är det en variant.

Har just nu 4 SG som alla är i Cherry, dock olika nyanser, sen är det andra skillnader, så klart värt att spara alla.
Alla har sin egen plats och nån specifik egenskap.

Väldigt befriande att slippa en massa olika typer av märken och gitarrer....

Fender är ju kul för dom kan man bygga om själv, byte halsar och spraya själv i garaget, som Clapton.
Lite som lego eller Ikea.

Jag delar till viss del din fundering, speciellt på senare år. Jag blir fundersam när man ser snubbar som har 25 olika Ibanez JEM och en liten Line6 övnings förstärkare att plugga in dem i.
Spela gitarr är nog inte huvudprioriteringen där. Som aktiv på mängder av forum ser man dem hela tiden, samlarna.
(OBS! Vill man vara det är det helt okay. Men jag har själv svårt att leva mig in i det).

Men i min värld måste man ha 2 av varje, så ljudmässigt lika som bara möjligt. Så att man inte förändrar något vid ett snabbt byte live eller i studion för att man blåst en sträng.
Men under väldigt lång tid nu så letar jag efter saker som ljudmässigt (eller inspirations mässigt, som i vad gitarren får en att spela) skiljer sig från det jag redan har.
Jag har verkligen för många gitarrer men säkert 90% av dem blir aldrig spelade på. För gillade jag att ha dem där men nu för tiden irriterar dem mig bara.
(Ja, man kan sälja, jag vet det).

Tyvärr är verkligheten med att gitarrer är personligheter, för att hitta en till som är lik den man gillar och vill använda behöver man (oftast) gå igenom rätt många.

Pedaler i mängder irriterar mig ännu mer än gitarrer. Varje mässa eller liknande jag är på så köper jag såna men använder dem aldrig. Måste han minst 50 pedaler jag köpt och aldrig ens kopplat in för att prova.
Det är ett sjukt beteende. Men de är ju så söta


//Magnus

Samlar-Magnus!

Frugan säger samma sak.
Men en samlare (i mina ögon) söker specifika serier, modeller, alla även serie eller liknande. Jag tänker inte så, jag skall ha alla av allt .
Sjukdomsinsikt är inte min starka sida.

//Magnus

För min del - en strata, en tele, en Lp variant (en solid body med två humbuckers) och en 335:a, då är jag hemma.
Behöver inte vara av de "stora" fabrikaten heller, idag finns det mycket att välja
på till anständiga priser.

//BoB

Förnekelsen är väl en stark indikation i detta fall

Tveklöst. Men kul är det.
Fast på riktigt så använder jag aldrig pedaler, rakt in i en starkare blir alltid bäst, så hela beteendet är ju obegripligt.

//Magnus

Jag känner igen det där. Jag vill prova allt, så jag vet.

Men om något inte passar mig så säljer jag det bara vidare till någon det kanske passar bättre. Jag har inget behov att behålla sånt som jag inte har användning för.

Är man en samlare så är man, inget man kan göra åt det

Märkligt, eftersom den inte finns i lager

Men gissningen är nog ganska bra, de flesta väger nog 4-4.2 kg sen adderar Bigsbyn 300gram (utöver den 30g valiga ALU-hållaren)
Extra micken väger c:a 100g extra utöver utfräst trä.

4.5 skulle jag tippa på i BÄSTA fall, i sämsta fall uppåt 5kg.
sen väger de nya Lifton casen 5kg också, så riktigt tungt att släpa runt på

'Hamstrare' är benämningen på dessa individer, engelskans 'hoarder') som
köper på sig en massa prylar som man inte använder, och heller inte avyttrar.

Finns dokumentärer om folk som har typ 10 lador fulla med gamla bildelar

Tänk på att påbörja en 'döstädning' i god tid

Ja, sånt här är väldigt skumt.
Trots svår allergi mot pedaler har jag en hel hög som mest ligger där eftersom jag i princip alltid kör gitarr - sladd - stärkare.
Tror det funkar så att jag blir nyfiken, hoppas att pedal X eller Y ska lösa ett eller flera upplevda problem, köper, testar och inser nehe inte det inte.
Och öhh, nu har jag sedan en tid gått och lurat på en viss Fryette Power Station....

Ang. dubletter hade jag en tid två lika SG och två lika Les Paul.
De var justerade på samma sätt och fina att spela på, men en kändes alltid bättre än den andra.
När något känns bättre spelar jag bättre, och när jag spelar bättre så låter det bättre, och när det låter bättre så känns det bättre - och cirkeln sluts.
Därför blev en av dem alltid liggande, så mycket psykologi här tror jag...

En dubblett är förstås bra om en sträng går av, för annan stämning mm men jag orkar sällan släpa på en extra gitarr.
Konstigt nog så har det aldrig hänt mig ett en sträng gått av på scen och då har jag ändå spelat live en hel del och bänder rejält på strängarna

Skulle göra en snabb vändning på en spelning i Uppsala och tänkte inte på att ett kraftigt cymbalstativ befann sig i min vändradie. Så gick det som det gick med halsen .

Den är bra... Den gör det de säger att den gör. Jag funderade läääänge på en innan jag blev tvungen att prova själv för att slippa leva i ovisshet.

Träffade på en yngling i 25-årsåldern, kunde massor om gitarrer, mikar mm. Hade en hel hög med gitarrer, många fina saker. Köpte hela tiden, och sålde också. Fick testa bl.a en Tele helt gjord i Rosewood om jag inte minns fel. Det som slog mig var att setupen inte var gjord, "sånt pysslade han inte med" så jag sa att jag kunde fixa till den om han ville. Det var inget problem tyckte han. För mig som är ganska noga att ett instrument har rätt förutsättningar för att spelas på var det lite märkligt, men jag tänkte inte så mycket mer på det. Vi hade trevliga diskussioner och kul snack om hans fynd.

Sedan vid ett tillfälle ville våra gemensamma kollegor att han skulle spela för oss, vilket han ytterst motvilligt gjorde. Det visade sig att han inte kunde spela mer än några ackord och plinka lite. Men han kunde mer än de flesta om gitarrer! Kan ha varit att göra fynd som var det han egentligen drevs av. Vi har alla våra motiv till att hålla på med gitarrer...