Men är det ingen som byter plektum efter vad som ska spelas?
Jag byter ofta plektrum för att få rätt sound.

T.ex. passar röda sharks bra till att spela ringa-rackakomp på stålsträngad.
Det blir en slags inbyggd kompression som man inte får med tjockare plektrum.

Vita sharks kan gå om man vill ha lite mer "sproing" i soundet på sin stålak.

Då snackar jag spetsig ände.

Om man vill ha en spröd soloton på el. eller ak. kan man använda den lite tjockare änden på ett vitt shark.

Vid normalt elgitarrande spelar jag på Dunlops 2mm krokodiler.

Det ger en tjockare ton.

Kul att tråden blev en sån långkörare.. Själv har jag alltid kört gibson teardrop tror jag att dom heter.. Mediumhårda.. För något år sen fick jag för mig att göra en kopia av dom av ett kreditkort, blev rätt hårt sen visar det sig att jag nästan bara spelar på det sedan dess..

Intressant tråd, sharkfin är ett styggelseverk.

Men mer seriöst, plektrum är intressanta grejer.
Jag gjorde ett ganska omfattande plektrumtest för några år sen, massor av olika plektrum, spelade samma sak varje gång, spelade in det (både med rent, halvdistat och distat) och ändrade inget mer än plektrumet.
Mest för att jag tyckte att det var stor skillnad på ljudet i olika plektrum och ville hitta det bästa.

Resultatet blev att man inte hörde någon skillnad förutom de som var extremt längst ifrån varandra, till exempel ett medium plast och ett tjockt i sten (och liten skillnad då också). Andra än jag själv hörde ingen skillnad alls.
Efter det hamnade "plektrums olika ljud" i placebo kategorin i min värld.
Nu väljer jag efter känns bra och (mest av allt) håller bra.

Jag tror att man tycker skillnaden är ganska stor för att man hör det oförstärkta ljudet när man spelat och att det färgar en syn på saken, men fan vet (och han är ju inte den meddelsamma typen direkt).

Skillnad blir det på helt olika tjocklekar, olika sorters snärt, men mest för att man kan spela på olika sätt med dem.

/Magnus

Jag kör med gula Sharkfin när jag spelar acke. Annars aldrig. Vet inte varför, det har bara blivit så...

Jo, jag använder olika tjocklek. 0,73 till acken och 1,14 till den elektriska. Men alltid samma modell. Dunlop Max Grip.

Spelade mkt med sharkfins på 70-talet, då mest med den räfflade sidan vilken väl eg inte ens är tänkt att spela med, men tyckte att det gav en rätt kool effekt när den raspade över strängarna...

Har bytt hit och dit mellan röda och svarta dunlop och tycker mig höra en viss skillnad mellan dem även förstärkt. Skillnaden jag tycker mig höra är att de röda för med sig mer bas och diskant och en lite blötare ton än de svarta som jag upplever som mer middiga.

Plektrum kommer och går men Sharkfin består.
Köpte ett gäng röda i måndags.

Jag kör fortfarande bara med vita. Har köpt på mig en hel del så de ska räcka resten av livet om de skulle sluta tillverkas.

Jag har spelat nästan uteslutande med vita Sharkfin i 30 år nu. De är passar mig bäst helt enkelt; bra ton och bra att hålla i. Runda sidan gäller. Laborerar självklart med annat ibland, nu senast Gravity picks som låter grymt och Black Mountain picks, men Sharkfin är min hemmaplan.
Min bandkollega har kört med röda minst lika länge och han spelar av strängar direkt med något annat:)
Även Eva Dahlgren, som jag gitarrtech:at åt använder Sharkfin. Vill minnas att det var röda.

Uppfinnare Landström bör ju skänkas en tanke för det väldigt ergonomiska tänket: Hornet ligger mot pekfingret, tänderna mot långfingret, och båda hindrar plektrumet från att rör sig medan musikanten hamrar på strängarna. Att det inte funkar om man har dålig teknik spelar mindre roll, och om man har fått upp lite basic plektrumteknik behöver man inte hornet eller tänderna, men det är ändå himla inkännande och fint konstruerat. I späd ålder på 70-talet tyckte jag de var ascoola.

Dock att göra en pick slide med ett tunnare plektrum är ett hallelujah moment. Pick slide med jazz III är ganska patetiskt.....

Hade Sharkfin i dansbandet på 70-talet. "Beat Times" hette vi.
Har faktiskt träffat Landström i hans verkstad på den tiden. Han hade haft min Stratta 63:a för justering.


Verkstan låg i Örgryte nära TV-huset, har jag för mig.

Jag har ett svart...skitbra!