jag kom att tänka på en gammal artikel i fuzz där björn Juhl skriver om att stämma mikrofonernas frekvenskurva med kondensatorer, kan va ett alternativ om du inte vil hålla på med lös eq, eller inte får ordning på det på annat sätt.

artikeln finns här:
http://www.fuzz.se/econtent/308

Intressant artikel!

Eftersom detta i grunden inte är ett problem med mickarna, de återger ju bara vad gitarren ger ifrån sig och dessutom är det ju riktigt jäkla bra mickar, så vill jag i första hand försöka angripa detta från ett annat håll, nämligen designen och setupen på gitarren. Skulle det inte räcka i slutändan och jag ser en extern EQ som enda alternativet för att komma åt det där sista, så är ju denna lösningen absolut något att fundera över.

Men i första hand som sagt, så vill jag komma åt orsaken och inte behandla symptomen.

//

Om du kan be Staffan ta med guran till jobbet kan jag ta hem den och plåta

Jag skulle vilja komma med ett +1 avseende stallet/n.

Tror inte att det handlar så mycket om Bigsbyt som Jazzmaster-stallet. Konstruktionen ger oftast ett plonkigt basfattigt ljud.

Dessutom har ju 52:an vad jag kan se ett mer modernt telestall med tjock bottenplatta och stora sadlar vilket enligt min erfarenhet ger ett fetare, mer solitt ljud.

Så om du vill ha dem närmare varandra är en möjlighet att byta tillbaka till vintagestall på 52:an och slänga på ett Mastery på HPDn.

Hej!.

Kan inte argumentera mot detta, men jag har inte för avsikt att byta tillbaka till vintagestall på '52an och Bigsbyt på HPD'n är ju en del av "min" design, så det blir inte aktuellt heller.

Jakten fortsätter.

Kan glädja intresserade att de efterfrågade bilderna är på gång. Kommer att ladda upp en himskans massa bilder från alla möjliga vinklar under dagen.

//

Då kommer "lite" bilder... Bad en polare fota, så det blev ett gäng bilder ur alla möjliga vinklar och på lite olika detaljer.

Fler bilder.....

Fler bilder.......

Fler bilder......










Så, det var väl de bilderna jag har för tillfället.
Hoppas att dessa ska kunna väcka lite tankar om lösning på mitt "problem".

//

Det kanske inte är totala lösningen till basbortfallet, men många bäckar små... Jag skulle nog byta översadel, och inte slipa ner spåren så djupt för att få rätt höjd över greppbrädan där. För att strängarna skall vibrera så fritt som möjligt, och löpa fritt, bör dom bara ligga ungefär till hälften "begravda" i sadeln. Viktigast för bassträngarna, diskantsträngarna måste man ibland slipa något djupare skåra för, så att dom inte glider ur vid bends. På dina bilder ser det ut som om stränghöjden är fixad genom att slipa ner skåran. Pröva att slipa ner toppen på sadeln om möjligt annars byt och justera höjden genom att slipa sadeln undertill. Sista finjusteringen kan man ta från ovansidan.

Lite svårt att avgöra på bilderna, men ligger strängarna fritt från baksidan av stallet eller vilar dom på kanten av stallet innan dom når bigsbyt?

Jag hade exakt samma tanke, det kan göra en stor skillnad på hur gitarren låter -ligger de emot kanten så blir trycket över stallsadlarna lägre!

Håller med om stallet (att strängarna kanske tar i), men det måste ju vara en magisk stringpull av att ha micken så nära strängarna...

Du väntar helt enkelt på nån lösning som du kan acceptera. Att du har lagt på ett drygt kilo metall på guran är alltså irrelevant.... Snacka om att sila mygg och svälja elefanter! När Floyd Rose-stallen kom upptäckte folk att ljudet blev spinkigt och vasst. Stallet föhindrade genom sin stora massa att strängens energi kunde absorberas av kroppen, och på så vis balansera klangen mot mer mellanregister och bas. Lösningen blev att tillverkarna gick över till lätta, absorberande träslag som lind och poppel, för att balansera tonen. Idag, när alla skapar sin ton med pedaler, är det inte lika viktigt, man ser ju t.om folk som lirar Metal med Teles... Men om man söker en mer "autentisk" ton blir ju själva gitarrens egen klang mer central.
Du kan fila och mickla hur mycket som helst, men så länge du har det där stallet på den gitarren förblir tonen spinkig. Det är enkel fysik. Sen kanske hela gitarren är diskantrik redan från början?
Liiite damage control kan jag trots allt kanske bidra med: Du tyckte att tonen blir för muddig när du drar ner på tonkontrollen. Kan hända att du har en alldeles för stor konding där. 10-22nf ger en lite mer diskret avrundning av den högsta diskanten, skulle kanske ge nåt.

Njae, jag vet inte om jag vare sig silar eller sväljer här..... Men tack för fysiklektionen!

Självklart påverkar en kluns metall tonen. Det begriper t.o.m. jag. Men t.o.m. jag begriper också att det måste vara fler faktorer som spelar in här, annars skulle INGEN äga, eller ännu mindre komma på tanken att tillverka, en gitarr med ett Bigsby.

Nu råkar jag vilja ha en gitarr med Bigsby och då vore det ju dumt om jag monterar av Bigsbyt det första jag gör.....

Hade skillnaden i ton enbart kommit av Bigsbyt hade den sannolikt varit tolererbar. Syftet med denna tråden är därför att försöka utröna alla möjliga orsaker till den ENORMA skillnad i ton jag upplever. En del saker har framkommit och det kanske dyker upp fler. Så snart jag kommer i närheten av min gura igen (slutet av januari) ska jag sätta mig ner och fixa och trixa lite här och där utifrån alla bra förslag som inkommit.

Det kan bli möjligt att prova olika kondingar och t.o.m. "eq:a" micken med hjälp av kondingar och motstånd som någon föreslog, men jag vill börja med konstruktionen. Detta är min första HPD och jag är väl medveten om att jag antagligen inte fått till allt helt rätt, men jag vill lära mig och det gör jag genom denna tråden.

Till slut skall nog även jag se ljuset...

Tack för alla tips och synpunkter! Keep 'em coming!

//

Hmm det kan inte vara så att det är den diskantiga guran som är normal, och den normala guran som är basig?
Kanske lättare att åtgärda den vägen?

Nope, dessvärre....

//

Ährm.. äh.. hur ska jag säga detta...

Strängarna... vad har du för strängar? Ernie Ball 09 blir ju bra mycket diskantigare än ett set Dadario 0.10 eller 0.11. Å sen finns det ju alla möjliga märken som är hur spinkiga som helst.. en gitarr jag fick hem hade Picato-strängar som var så diskantiga att gitarren lät som en cittra. Nåt så alldagligt Ernie Ball 0.10 köttade till tonen ordentligt.

Trivialt och fånigt såklart.. men jaja... nu är det sagt... jag går och lödar på nåt...

Bara för att du frågar:

D'Addario EXL110+

e - 10,5
B - 13,5
G - 18
D - 28
A - 38
E - 48



Sägas ska dock att jag tidigare körde på ett vanligt EXL110 set, dvs 10 - 46 och jag tycker att det var något "diskantigare" med den dimensionen, så NÅGOT har ju bytet till ett något grövre set gjort. Kör samma set på min '52a och det är grymt gött!

//

Du ska nog börja med att sänka micken rejält, att ha den så där nära strängarna ger skumt ljud även akustiskt.

Japp, när jag såg den där bilden så insåg jag att den ska ner ganska ordentligt.

Klämde väl eg bara dit den på en höft när jag bytte mickar. Hade inte tid för nåt finlir, men det har jag nu, så ja, den ska ner.

//

Herr Kuhn är pang på Rödbetan. Om man sedan tittar på vinkeln över stallet så är jag övertygad om att detta och metallmassan är förklaringen.
Bigsbyt är väl (?) inte i grunden tänkt för en gura med plan topp och då blir det nog en kompromiss gällande strängens tryck över stallet och möjligheten att kunna svaja.
Jag tycker att Tele med Bigsby är ballt men det här problemet kanske är en förklaring till att det inte är någon "kioskvältare"?
H/
Bosse Ö

Funderade lite, om andra rullen på svajet går att svarva ner ett par mm så minskar vinkeln över sadeln...