Det är så man måste se hela ”spektaklet”, en marknad finns uppenbarligen. Man kan se det som en tavla/konstverk som inte nödvändigtvis måste spelas på, för gitarren är inte i första hand avsedd för musiker utan välavlönade gossar, som Mike Leaf skriver.
Sannolikt är det en hyfsat bra investering också.

Om Du med definition 'musiker' automatiskt menar 'fattig'? så håller jag inte med helt , finns många som har stora samlingar dyra gitarrer som är väldigt duktiga att spela , har det som hobby eller tom yrke.

Tom en läkare eller advokat kan ibland spela gitarr

Att man är välavlönad behöver inte betyda att man inte är 'musiker' eller hur?

Jag tror inte det är många som köper en gitarr som inte kan spela åtminstone något på den, men visst finns dom också.

Jag menar musiker som lever på att spela m e m, och de är sällan välavlönade.

Nej det har inte bara med just Fender CS att göra utan jag tycker nog det är lika illa med Gibson och deras CS. I min värld är det lika ointressant och korkat
att köpa en Lp 59 VOS " för vad dom nu kostar nya" som en sån här Fender vi talar om vare sig man fått en bonuscheck eller inte från jobbet:)

Men det är högst en personlig åsikt såklart!

Sen ska ju alltid folk jämföra med andra saker som bågar och bilar...tycker det är så orrelevant....

För att inte tala om vad dom blir värda sen när man tröttnat på den och den åker ut på Blocket! För det gör dom oftast förr eller senare

Ooo ja, jag håller med dig. Som musiker skulle jag aldrig köpa en sådan gitarr. För jag vet att smaken ändras väldigt snabbt, ena dagen gillar men en viss pedal och den andra så gillar man en annan.

Det är riskabelt för en musiker och handla sånna här gitarrer, men det är vad spelar på. Känslor och kvalitet och historie snack om att de är ultimata vintage korrekta osv.

Det är mycket pengar för att sedan ändra smak och sälja på blocket för 22 papp.

Jag tycker väl kanske inte personligen att just denna guldpaisly var så snygg, men jag är helt övertygad om att det är mycket smart av Fender och Gibson att ge ut dessa dyra CS-gitarrer. Man höjer helt klart värdet för hela varumärket. Precis som att Daimler-Benz gör köpare mer benägna att betala 400k för en E-klass genom att märket också sitter på dyra SL-modeller.

Whisky är också en bra liknelse. Glenfiddich, Glenlivet och Mortlach har alla senaste åren släppt 70-åriga buteljeringar. Priser i bolagets beställningssortiment har legat på ca 120000-140000 kr för en helflaska. Den som har råd och vill ha det dyraste köper. Och marknadsföringen smittar förstås av sig på varumärket vilket gagnar de ordinära 12-åringarna.

Det är fråga om så oerhört små serier så det behöver inte vara många som köper dessa dyra varor. Och även om inte den vanlige köparen springer och köper vare sig 70-årig whisky eller en Gibson för 140000, så är det bra reklam. Det är väl ingen som fortfarande faktiskt tror att inte bra reklam fungerar?

Kan absolut hålla med om att det finns modeller hos båda märkena som är lite väl dyra med tanke på vad man får. Att t ex köpa en Les Paul Collectors Choice för 110 000, som i grund och botten är likadan som en VOS 59:a för 35 000, kan man väl fundera över.
Men i mitt tycke, så är det en jäkla skillnad på både Fenders och Gibsons CS modeller, jämfört med deras "standards"...
Nu pratar jag överlag, självklart finns det måndags och fredags ex vad gäller alla gitarrer.

-Magnus

Det här vet jag inte om kan applicera som en generell regel? Många 'musiker' jag känner är väldigt konservativa och lirar i princip så samma grejer dom köpte på 70-talet, andra hoppar på allt nytt.

Vad är det som är 'riskabelt' ?

Jag tror man ska vara försiktig med generaliseringar typ vilka som är 'musiker' (och därmed aldrig skulle köpa en dyr CS gitarr?) och andra som FÖRMODAS vara köpare , rika gubbar som inte kan spela? Kan säkert stämma vissa ggr , men känns lite som fördomar

Jag har köpt Relics av kända gitarrister , och köpt /sålt vintagegitarrer i denna prisklass av 'musiker' som endast gillar gamla gitarrer.

Kan hålla med om att dessa dyrare CS attraherar de som har mycket pengar , det är självklart , men det kan också vara 'musiker' alla är inte fattiga, kaan mycket väl tänka mig ett antal 'rock stars' som skulle kunna köpa denna. Men dom kanske inte räknas som 'musiker' längre

En "Musiker" är väl per definition en person som livnär sig på att spela. Dvs fattig.

Jag gillar tanken på att folk är så korkade så att dom köper en sån fakegitarr bara för de kan, på grund av ett överflöd av pengar. Tänker mig att det är bra åteminstonde för ekonomin i stort. Samtidigt som det ju är jävligt sorgligt att fake köper fake/yta som ett sätt söka göra sig intressant och visa upp status. Är inte det deffinitionen på att vara ytlig och tom på samma gång så säg?