Ja jag kanske skulle ge mig på att göra en liten inspelning av mina lespauler. Så kan vi se om vi gissar rätt?
Jag har tre stycken just nu:
En Gibson LesPaul Custom 74 med Skatterbrane Yinbranes,
En Gibson Lespaul Studio 01 med Throbak LTD 101, orginalpotar etc
En Epiphone Lespaul standard från Tjeckien helt orginal.

Skulle det räcka med bara audio kanske?
Nu är ju gitarrerna olika justerade etc. men skulle det i såfall vara rättvisast att låta varje gitarr låta i sitt esse eller ska man låta alla köra samma ljudinställning?
/V

Eller låta alla på Bojen låna hem gitarrerna och testa dom ordentligt, för det är väl det som är intressant, dvs hur man själv upplever det hela? Eller som någon sa i tråden att det spelar egentligen ingen roll vad kärringarna i publiken tycker för dom hör ingen skillnad ändå. Ofta när sådana här trådar dyker upp, så är det alltid tredje part som skall avgöra och inte den som lirar på grejerna. Vad jag gillar kan vara något helt annat än vad tredje person tycker och det gäller hela ljudkedjan.

/Ulf

Började mycket sent att spela och är fortfarande värdelös
Men att kompensera detta med en ny pryl, en nyss ihopplockad gulnad Sonic Blue strata med rosewood bräda...oj oj!
Detta känns verkligen i kroppen som på julafton när jag som 7-åring fick min första knallpulverpistol
Doften av cellulosalack ock knallpulver frambringar känslor men från olika decenium.

//Janne

Kändes sådär, fick lira på en fenix skitstrata genom en trace elliot basrigg, skulle aldrig valt det själv.
Det funkar kanske ,men nä jag håller inte med dig.........

Nu handlar det tyvärr inte bara omljudet så jag vet intevvad din test skulle tillföra?

Under typ de första tio åren jag spelade, så hade jag bara två (billiga, i 3-5000kronorsklassen, en japan jackson och en japan fender) gitarrer och klarade mig gott på det. Bytte iförsig stärkare ganska ofta, men det hade mycket att göra med att mina toppar krånglade en hel del då också. Klarade mig alltid på en topp och en fyrtolva i alla fall. Hade oftast någon form av multieffekt också, som jag använde som stämapparat, reverb/delay, och ibland dist. Spelade in massa skivor, turnérade osv.

Sen, för 7-8 år sedan, så smällde det bara till, och jag blev helt biten av prylsamlandet. Nu har jag helt plötsligt två toppar, fem fyrtolvor, 10 gitarrer, varav minst hälften i 10-30k-klassen, en uppsjö av pedaler osv. Jag spelar inte mer aktivt nu än då (fast fortfarande aktivt, i band som spelar in skivor, åker utomlands och spelar osv), men däremot tycker jag att det är mycket roligare att just spela gitarr nu än då. Då handlade det mer om hela grejen, spela, träffa folk, göra något i musikväg. Nu tycker jag verkligen att det är helt underbart kul att bara spela gitarr, bara sitta och "plinka", hemma, eller i replokalen, själv, eller med bandmedlemmar, det spelar inte så stor roll.

Jag har nog inte blivit märkbart bättre pga prylarna, men lite bättre har jag nog allt blivit, och framförallt så tycker jag att det är så otroligt mycker mer roligt att just spela gitarr, till skillnad från att "bara" spela musik.