Passade på en sista gång innan Brexit -bommen slår ner. Har alltid velat ha en sån här gitarr. Trevligt att det ordnade sig.
Gitarren i fråga är en Gibson Spirit II från 1983. En mer udda Gibson -modell. Gibson egna historik om just Spirit -modellerna; är ganska intressant och roande: Bla annat att Gibson själva tillverkade ett ex antal av dessa instrumentet som Epiphone -och sedan sprayade över Epiphone loggan -med Gibson. På dessa gitarrer kan man tydligt se Epiphone -loggan under Gibson loggan. Men just detta Ex -är en "ren" Gibson:



Gitarrmodellen påminner faktiskt lite om PRS. (Dock i mitt eget tycke: minst 100 gånger snyggare + bättre.) I gitarren får man i paritet med tidseran:

- Trebitars mahogany hals med vingar på huvet.
- Bräda i rosewood.
- Tvåbitars mahogany kropp.
- En flammig, plan lönn topp -med kantlist ala LP.



Gitarrmodellen har ett mycket bra wraparound -stall. Detta är intonerbart -och stabilt. Vid strängning kan man lossa/dra ut den stränghållande delen i stället -vilket är riktigt trevligt. Kaviteterna är frästa som på standard LP -med skillnaden att det inte finns en separat switch kammare. Man använder istället hals tonkontrollens hål -till 3 läges switchen. Stall tonkontrollen fungerar som en master tone.



Mickarna i gitarren är orginal de mer åtrovärda Tim Shaw PAF:arna i creme -utan kåpor.
Har i princip bara hunnit packa upp gitarren från postembalaget -och bara snabb testat den i 10 minuter än så länge. Dock mina erfarenheter av detta är väldigt positiva; trots att gitarrens set up suger + att det sitter för feta strängar på den just nu. Men inget är snett -och gitarrens funktioner är alla som de ska vara. Det intressantaste är helt klart är halsen. Otroligt trevlig bekantskap! Jag misstänker att profilen inte skiljer sig allt för mycket ifrån en LP '59. (Detta skall givetvis kollas upp mer exakt senare.) Extremt låg stränghöjd; vilket skvallrar om att halsen verkligen är juste. I övrigt är detta ett mer än 35 år gammalt stränginstrument. Och har givetvis klangen och tonen där efter. Misstänker dock att detta wrap stall låter bättre än ett orginal T-O-M med separat hållare.





Gitarren har givetvis sina märken för sin ålder. Dock ingenting "major". Snyggt krackelerad. Riktigt överraskad över att orginalbanden sitter fortfarande på -och funkar kanon! -Enormt uppskattad bonus. Är helt klart GRYMT NÖJD med denna redan nu! Kan knappt vänta hur den kommer att låta efter att jag sett över den bättre.

- ROCK ON friends!


/ Jonken

Gibsons egen Hamer Sunburst-kopia Va kul! Visste inte att den fanns.

Jo; nu när du nämner det; så är den ju ganska lik en Hamer också.
Glömde att nämna: Notera att gitarren inte har en två delad lönn topp -som är vanligt på LP's; utan en en bits dito. (Det var ju tider; när man kunde bygga instrument med riktiga träbitar.)


/ Jonken

Riktigt fin gitarr, både form och finish. De cremefärgade mickarna gör sig riktigt bra.
Grattis! Kände heller inte till dessa.

Riktigt snygg gitarr det där!...….Om det inte vore för stallet!
Badass-stall må intonera gitarren perfekt, men är ett solklart fall för stilpolisen! Måste bytas ut till ett vanligt wraparound!

Cool gitarr och trevligt med alla bilder och historielektionen!

Chris Hayes spelade väl på en liknande Gibson
prototyp med explorerskalle och Kahler-svaj.

Läcker gitarr. Hur är vikten på den du hittat?

Snygg! Aldrig sett, men jag gillar den.

Gillar den skarpt jag med...

Tackar ödmjukast för alla vänliga ord.
Det är väldigt sällan man springer på dessa gitarrer för hyfsade pengar -i bra skick. Är någon sugen: Finns det en FIN en i staterna (Ebay):
https://www.ebay.com/itm/Gibson-Spirit-II-Sunburst-1983/192726833665?hash=item2cdf6a1a01:g:ZA8AAOSwQ9lb-b0I

Har personligen en liten förkärlek till dessa "Make offer" -auktioner på Ebay. Fördelen är att en orginal Gibson Spirit knappast lär gå ner i pris framöver: Tvärt om faktiskt. Och ska man investera i en; så bör man helst satsa på en "ren" Gibson Spirit; dvs den utan Epiphone -loggan under. Båda är bra plankor; men den "rena" är mer åtrovärd för köpare ur investeringssynpunkt. Gitarren är så udda; att väldigt få Gibson spekulanter känner inte ens till dem. De flesta hamnar ju i hugg-sexor; över de vanligare alternativen: LP Jr, SG, Firebird, V osv, osv.

Det trevliga med just Spirit är att hela gitarren ofta är en enormt positiv "aha -upplevelse" för många. Typ: Habegäret sätter inte in -förrän man ser eller testar en. Nu har jag inte haft med mig gitarren ut ännu; men jag kan nästan garantera att det kommer att bli: -Vaffan ÄR det det där för gura? -Få jag testa? --Fy fan va GRYM den är! -Vad ska du ha för den...?

Lovar givetvis att återkomma med en grundligare test feedback på gitarren efter att jag hunnit fixa i ordning den; och plågat den lite.


/ Jonken

Kul med en ny bekantskap! Är det bra balans i den (hängandes)? Är den samma vikt ungefär som en pålle?

Baserat av väldigt kort erfarenhet på gitarren än så länge:

-Den är viktmässigt lättare än en Pålle. (Har inte vägt den än.)
-Balansen med strap är mycket skön och bra. (Bättre än Pålle.)


/ Jonken

Paul Reed Smith började bygga sina PRS instrument 1985. Undra vilka andra gitarr fabrikats formgivning hans grundkoncept grundades på...?


/ Jonken

Ser vilsam ut att ha på sig. Visste inte att den ens fanns så grattis till go affär

Du skrev det var 3-bitars mahogny hals men den du länkade till har 3 bitars lönnhals. Lönn är kanske det du har också? Fin som snus hur som!

Grymt snygg och cool gitarr! Visste inte att den modellen fanns...

Good eye man! Hade faktiskt inte ens noterat detta; förrän nu. Först tänkte jag att detta garanterat är ett skrivfel av säljaren. Men efter att man zoomat in på bilderna: Är det helt solklart skillnader:

-Den översta av halsens 3 träbitar är DEFINITIVT lönn. Till och med flammig lönn. Om de övriga bitarna också är lönn; törs jag inte svara på.
-Annan intressant skillnad finns på kroppen. Basträet i kroppen är ihopsatt traditionellt i mitten här; medan på min gitarr sitter limfogen "off center" nertill. Här påstår man att även kroppen ska vara av lönn. (Den borde väga bly i så fall.)
-I annonsen specifierar man inte heller mickarna; som verkar vara med kåpor. Misstänker att man troligtvis inte hittar Tim Shaw PAF:arna under kåporna i här.

Jag vet att man laborerade ganska mycket med träbitarna i Spirit I och Spirit XPL -modellerna. Dock har jag iaf tidigare trott att samtliga flaggskeppsmodeller Spirit II modeller varit av likvärdig, bra trä. Mycket pekar på att denna gitarr kan vara ett restaurerings objekt. (Dock mycket snyggt gjort i så fall.) Det skulle förklara avsaknaden av mahoganyt i dessa hårdare CITES-tider.


/ Jonken

Är det maghony det där?
Det ser som lite mysko ut, kan vara bilderna som gör det också.

Sweet gitarr förövrigt.

Är ju tämligen lik Washburns Wingserie
Raven/Hawk/Falcon/Eagle vilka fö enl min mening är lysande guror.
Grattis till en supercool gitarr!!!!

Har en riktigt körig vecka just nu (Konstant med nosen i instrument som jag inte äger). Hoppas på lite bättring till helgen...


/ Jonken

Den var grymt läcker

Hann med lite fix igår på gitarren:

- Sanerade hela gitarren från onödig DNA. (Första gången som jag hittat spindelväv i en mickkammare.)
- Gick igenom och justerade hela elen.
- Renoverade och bytte "lube" i samtliga stämskruvar.

En liten överraskning var dock träet i gitarren. Det är definitivt INTE bara mahogany och lönn:





De övriga träbitarna kan vara såväl al -eller basswood. Har dock inte än hittat något som känns äckligt mjukt -för att det skall kunna vara basswood. (Men detta är ju gamla vältorkade träbitar; så skenet kan ju bedra.) Facit lär nog komma senare -när man pluggat in gitarren...

En annan grej som är intressant; är att såväl stämskruvar -som stall är "Made in Germany" -grejjer.

Nu är det bandens tur att få sig en uppfräschning. Efter det blir det strängar, set up -och förhoppningsvis lite trevligt spelande.


/ Jonken

Den där kan du lika gärna ge till mig, du kommer aldrig gilla den ändå...

Fick den klar idag. Älskade med den i över en timme efteråt. Man brukar väl inte direkt hålla ut så länge om man inte gillar iaf lite.
Skämt osidå: Ett smått FANTASTISKT instrument!!! Klassikt vintage sound från översta hyllan: Klangrik, definierande AK-ton -kombinerad med en balanserad, varm, burktorr EL-ton. Man behöver bara köra med en fet, överstyrd Moore/Gibbons/Slash -ton; och ratta in mängden gain med volymkontrollerna. Eller gå 'Bonamassa' -i varm och FET basryt med tonekontrollen. Lät lika bra genom Greenbacks -som Seventy80 -cabbar. (Bara en fråga hur man vill förmedla basregistret.) En RIKTIGT NICE gura för slide lir också.

Fortfarande oklart exakt vilka träslag gitarren består av. Shit the same: Den funkar ju utav bara fan!

-Playin' with a boner saves on straps...


/ Jonken

Såg att Gibson CS börjat med liknande igen - fast i Les Paul-formatet då:

Snygga toppar. Synd att man ska täcka över dessa med så där fula plektrumskydd...


/ Jonken

Skulle definitivt INTE tacka nej till en gammal Gibson LP DC -som ser ut som Pat Travers:
https://www.youtube.com/watch?v=iP3FMC9rJ9Q

...Dock utan Kahler svajjet -och med PAF-mickar.


/ Jonken

Snygg!
DC är fräcka, jag blev för ett par år sedan inspirerad av en Fender TC-90 och byggde något liknande den.

Kollar man runt lite så nämns poplar som träslag.

Ojdå, det har en densitet på 390, dvs något lägre än gran...

En text om kanotbygge hade denna kommentaren

"Ungefär samma densitet som gran, men 30% sämre böjhållfasthet, 25% sämre tryckhållfasthet, 40% sämre draghållfasthet och 25% sämre slagtålighet. Därtill svår att torka utan att den slår sig och svårt att få jämn yta vid bearbetning."

Basswood, dvs Lind ligger på ca 500, och det känns luddigt tonmässigt i mina öron i alla fall...