Inspirerad av den andra tråden från 1800-frösihjäl tycker jag detta vore på sin plats.

Motivering är önskvärt tycker jag, det blir roligare att läsa. Det är även bra om man inte röstar alltför generiskt heller, inte tex bara "strata" eller "tele", det säger ju inte så mycket.

Och som de andre trådskaparen skrev:
"Som arrangör av omröstningen förbehåller jag mig
rätten att inte rösta först! Hoppas på STORT deltagande!"

Fender Stratocaster, är väl inte oväntat.
Svajet, utseendet och ljudet man kan frambringa ur de tre mickarna.
Industristandard som många, många modeler byggt på senare, så genial att den över 60 år senare ÄR elgitarren nr 1, vilken bil (eller annna pryl) kan mäta sig med det?
Utan stratan inget Floyd, inget Jackson, Ibanez etc etc etc.....

Gibson Les Paul. Utan någon som helst tvekan. För utseendet och för ljudet. Fast mest för att jag får högre puls bara av att se en på bild.

Då slår jag ett slag för Telecastern. En klassiker som funkar i alla lägen. Snyggaste gitarren dessutom. Till skillnad från många andra så är jag även svag för halspickupen på en tele.

Les Paul.
Första gitarrmodellen jag började spela på som liten, och fortfarande favoriten.
Och flera av mina "idoler" spelar/spelade LP.
Frank Zappa, Billy Gibbons, Steve Lukather, Mark Knopfler, Warren Haynes, Joe Walsh, Danko Jones, Santana, Larry Carlton, Jeff Beck.

-Hmm…

"Bäst" gitarrmodell genom tiderna. Borde ju vara samma som "bäst" bilmodell genom tiderna. Som jag tolkar frågan; har detta ingenting med kult eller nostalgi att göra. Dvs: Strata (Gitarr) och T-Ford (bil) blir ju inte riktigt rätt här. Så vilken serietillverkad gitarrmodell skulle jag välja om jag bara fick välja -och använda en gitarrmodell...?

Efter en hel del vägande mellan för -och nackdelar på olika gitarrer; skulle jag nog välja min egna Parker Nitefly Mojo Deluxe.



Denna gitarr har en kropp i mahogany -och skall inte förväxlas med de "vanliga" Parker gitarrerna; som har kroppar i grafitförstärkt poppel. Motivering enligt följande:

1.) Gitarren har en ENORMT VACKER, lång och balanserad AK-klang.
2.) Gitarren fixar i princip hela paletten som finns för gitarrsound idag. Då snackar jag brutalaste metall till akustisk nylon. Och jag menar inte att gitarren bara fixar ljuden -utan att den fixar dessa på SVINHÖG kvalitetsnivå. HB, SC, Piezo: Bara att köra separat -eller blanda/mixa. Med medföljande dubbelkabeln kan man enkelt skicka micksignalen till Ex Marshall -och piezo signalen till Ex en Twin Reverb. (Det finns ingen bättre kombination för optimalare piezo triggning -än grafithals med rostfria band och 009 - 042 strängar.)
3.) Gitarren ar ett svajsystem med en väldigt lättarbetad svajpitch; som är grymt vid mer avancerad not svajning. Systemet håller stämningen hyggligt bra -med sina låsbara stämskruvar. (Extremt liten strängbrytning mellan översadel och stämskruvar ala Brian Mays Red Special.)
4.) Gitarren har rostfria medium jumbo bandstavar orginal.
5.) Gitarren är stabil. Mindre väder & klimat känslig. (Så länge man inte lämnar den i direkt solsken för länge: Men när gör man detta?)
6.) Gitarren är enormt bra balanserad & extremt skön att spela på. Detta såväl sittande -som stående. (Fett långa set live = Inga som helst problem.)

Det här instrumentet är i första hand designat för att leverera massor och fungera utan en massa problem. Ungefär som en formel 1 bil; där linjerna inte designas från solnedgångar -utan från strikt prestanda. Det finns traditionalister som inte gillar denna typ av design. Och jag kan till viss mån förstå dem. Men samtidigt är ju inte en Formel 1 bil direkt snygg. Men den är jävligt effektiv! Personligen tycker jag att Parkers design är hur snygg som helst!


/ Jonken

Ernie Ball Music Man Luke III - bästa av två världar (har både LP och Strata i sig).

De väger lite och har bra resonans samt är lättspelade i alla positioner.

Låter fantastiskt, både ”clean and dirty”. Och det med ceramiska DiMarzio-mickar!

Brian Mays hembygge. Självgjort är välgjort.
2 snillen funderar och experimenterar tills de
är nöjda. Galet välkonstruerad gitarr (1963 ).

Nackdelen är att det krävs att man köper en
Fryer eller Guyton för att få ngt som gör Brians
hembygge rättvisa fullt ut. Sexsiffrigt belopp .

Antar man kan få en försmak om man köper en
BMG Super för 35k. Den är förmodligen något bättre
än min Guild BM Pro som är bra, men har några
irriterande issues från fabrik. Jag gissar förstås
avseende "the real thing" utifrån hur min Guild skulle
presterat utan issues.

Min åsikt utifrån de gitarrer jag fingrat på......

Stratan har EN volymratt och en mickväljare som man kan fiffla med utan att sluta spela.

HSS-strata med Floyd

Man ska självklart kunna splitta humbuckern så man kan lira metal å surf på samma typ.
Med ett bra Floyd får man galen stämstabilitet.
Och så utseendemässigt funkar strata-formen till typ ALLT, det ser aldrig out of place ut.

Jag säger Fender Strat. Finns det något man tycker inte går att spela på en strata så har man antagligen övat för lite!
Mickar efter smak, men i och med att jag är en gammal gubbe säger jag s-s-s och blockat standard svaj, alternativt hard tail.

Den bästa gitarren genom tiderna är den gitarr man köpte för länge sedan och aldrig kommer att sälja

Strata - för utseende, balansen, belly cut.
Min "egen" variant med H-P90-H (båda H är split-bara) och hardtail med string through är väldigt mångsidig.
En riktigt bra Warmoth-hals på den gör den apskön att spela på.

Om det handlar om elgitarrer, vilket det naturligtvis gör, så skulle jag nog lägga min röst på:
PRS CE24
Den har en jäkla massa användbara ljud, men jag vill ändå inte ha en sådan. Är korkat konservativ

Tråkigt svar med den gitarren som gör jobbet bäst just då.
Bäst skiftar så mycket hela tiden beroende på vart man är just nu.

Om bäst är som i "perfekt funktion och kan massor av användbara ljud" skulle jag säga Ibanez nya AZ serie.

Skulle jag under pistolhot tvingas bara välja en gitarr i livet skulle jag ta en bra strata med lönnbräda, ca 10" radius och jumbo band (2-tons burst, utan äcklig röd, alltså).
Och sen fräsa i en humbucker i stallet och byta stallet.

/Magnus

Eller tvärtom - den man aldrig skulle ha sålt...

Mest troligt: den man aldrig hittar!