Trist som fan, en legend


https://www.dn.se/kultur/zz-top-basiste ... ll-ar-dod/

RIP

RIP

sorgligt värre!

Nej...

R I P.

Det var ju tråkigt att läsa. Man har ju fattat att han har haft problem med hälsan rätt så länge.
Dusty Hills spelstil var ju en måttstock över hur bas ska spelas i trioformatet !

Fan, det gjorde ont att höra det
RIP Dusty Hill.

Intressant spaning! Kan du utveckla?

Både ja och nej, spelar inte bas! Men trioformatet tycker jag är den svåraste av alla sättningar där det i slutändan alltid låter som tre musiker som spelar var sin låt!
Dusty tillsammans med Frank Beard lyckades alltid hålla ihop låten även under solopartierna utan att behöva gå upp i basens högre register eller börja försöka spela ackord på basen!

Jag tycker nog trioformatet är ganska enkelt, men kan vara svårt att utföra.
Basen och kaggen ska vara snortajta och spela i takt utan att sagga eller öka.

Sen läggs sången och gitarr ovanpå.
Gärna om alla tre kan sjunga stämmor och refräng.

ZZ Top var mästare på detta i Rock/Blues men finns/fanns ju även andra band som SRV & Double Trouble , Rush, Police mfl som behärskar formatet

Men du får gärna utveckla mer vad du menar och varför det är svårare med en trio än säg ett 8-manna band?
Det blir ju lite mer naket såklart och den som sjunger Lead måste samtidigt spela minst ett instrument

Med "svårighet" menar jag det som jag tycker är den svåraste sättningen att spela i, och den sättning som jag tycker sämst om att lyssna på live. Jag har som exempelvis svårt att uppskatta Cream när dom gjorde 25 minuters tolkningar av Crosroads !
Men jag klandrar ingen som tycker om att spela i trio, eller lyssna på det!
Men vist, i slutändan så handlar det ju först och främst om hur starkt låtmaterialet är! För att citera Max Martin "en bra låt kan man spela och arrangera hur som helst"!

Det enda luriga med att spela i trio tycker jag är att minst en måste vara en fena på att spela och sjunga samtidigt. Annars är det ju som vilket band som helst med trummor, bas och gitarr.

Jag tycker att ZZ Top var en lysande trio. Innovativa i en traditionell genre. Och grymt tajta. Alltid med rytmiska finesser och trix. Gibbons var ju utbildad slagverkare innan han blev gitarrist. Dusty gjorde sitt jobb med pondus och auktoritet. Inget onödigt fipplande. Dessutom var han en utmärkt sångare. Egentligen den bättre av de två.

Fast det gäller ju alla gruppformat, utan bra sång faller det rätt platt!
Bättre att spela instrumentalt om ingen kan sjunga vettigt!

Köpte "Tres Hombres" 1973 i en väldig "rökig" men BRA skivaffär på Gamla Brogatan. Lite av husgudar under 70-talet. Så R.I.P Dusty....

Ang. OT att spela på trio - Ja, det är apsvårt att få variation, gung och publikens gillande i två set i rad om alla i bandet inte är riktigt bra och samspelta. Bästa svenska trion i min bok var Blues Bag, sjukt tajt, proffsigt och lät som de var fler än tre...

ZZ Top var ett sånt där band som alltid låg på gränsen till att spela hårdrock. De hade tyngden och balanserade hårfint på gränsen mellan boogie-bluesrock och hårdrock på ett sätt som ingen annan gjorde. Ett unikt band även om jag personligen bara har fastnat för deras 70-talsplattor.
Sen måste jag flika in att jag fan aldrig lär mig vem som är vem vad gäller sången.

Jag tycker tvärtom. Hellre racklig sång med bra låtar än klockren sång utan nåt vettigt att lägga den på.
Bättre låta bli att spela än att spela instrumentalt.

En stor fördel med trio är att det blir färre att dela gaget med, man får 33.3 % var istället för 20% om man är 5.
Eller om man är Jimi Hendrix får man 95% och de 2 andra 2.5 % var

Dom försökte ju förändra sig hela tiden och hakade på trender mm. Tex när MTV dök upp på 80-talet.
Men det var ändå ZZ Top hela tiden på något udda sätt.

Gigen på Söderstadion 1991 hördes över hela Stockholm, vansinnigt högt och mäktigt Arenaljud.

"Synthrocken" de gjorde på 80-talet är rätt unik den med. Inget för mig personligen men de låg lite i framkant där nästan tycker jag. Bra låtar som hade varit ännu bättre om de hade haft 70-talsproduktion.

(något motsägelsefullt så gillade jag när Judas Priest gjorde samma sak)

Dom var ju helt klart redan från början hårt stylade och var likt The Monkeys en skrivbordsprodukt!
I ZZ Tops fall ett koncept skapat av Bill Ham och hans Lone Wolf Productions.
Men bandets känsla för stil och musiktrender, ned till minsta detalj gjorde att dom hela tiden kändes aktuella.
Kommer ihåg när dom, (tror jag) spelade i Europa för första gången, mitt under värsta Punk/New Wave vågen spelade på rockpalast, första gången med sina skägg och Amish klädsel och vita sockiplast på fötterna! Publiken gapade som fågelholkar!
Troligtvis den bästa live sända konsert på TV någonsin!

Denna? https://www.youtube.com/watch?v=tH4hCeJrs44

Ja !

Fast i det klippet är bildkvalitén förbättrad i efterhand, men ljudet försämrat! ("Remastrat"?)
Finns andra kopior på tuben med sämre bild och bättre ljud! Obs! som jag upplever det med mina datorgrejer!

Jag tycker att det var vansinnigt trist, samtidigt kändes det kändes helt oväntat. Jag såg dem på SRV 2019 och Dusty spelare helt fantastiskt och höll upp konserten en dag som inte Billy Gibbons bästa. Jag hade aldrig anat att han bara hade två år kvar då.

Jag är också fascinerad av bra trios, vare sig de har ytterligare en medlen som sjunger eller om de är en ren trio. Låtarna måste nästan funka på egen hand med bas, trummar och sång, så att gitarren kan dekorera låtarna på ett bra sätt och det ställer enorma krav på basisten. Men fler medlemmar kan jobbet delas upp på en massa imtrument och kräver då mindre av basist och trummis som kan spela lite enklare.

Jag vet att andra ser det på ett annat sätt, men jag ser det så och jag tycker att Dusty Hill var en lysande basist. Det var också han som sjöng bäst i ZZ Top och hade det största röstomfånget. (Om någon nu undrade hur man hörde skillnad på dem... )

På till exempel "Beerdrinkers and hellraisers" hör man skillnaden på Dusty och Billy ganska tydligt. (Men Billy sjunger och bra och tufft.)

(Edit: "Beerdrinkers and hellraisers" är alltså en duett där båda sjunger växelvis.)

Dustys sång var fräck! Tycker tvärt om att det är lätt att höra när han sjöng i sann Little Richards anda på låtar som Tush, Party on the patio, beer drinkers and hellraisers.