Lyssnar mycket på John Scofield nu. Still Warm, Blue Matter osv.
Steve Lukather, Prince, Billy Gibbons, Frank Zappa, Eric Johnson och Larry Carlton är stora influenser.
Andy Summers platta från -89 (The Golden Wire) är bland det bästa jag har hört.
Samma med Jeff Beck's There and Back, 1980.
Daryl Stuermer gjorde snygga grejer på Phil Collins plattor.
Dave Stewart's gitarrsound, "This City Never Sleeps".
Och all annan rock, hårdrock och metal. De som stack ut mest var EVH, Brian May, och tidigare nämnda Beck, Zappa, Gibbons och Johnson.
Känns inte som det hänt så mycket sen dess, vare sig det gäller gitarrljud eller lir. Tänkt på det när jag lyssnat på Joe Walsh när han spelade i James Gang, Barnstorm och solo. "Han lät ju bättre än många gör nu, och det var 40-50 år sen".
Skulle vara Tom Morello då.
Dimebag, Vernon Reid, The Edge, Jim Campilongo, Daniel Lanois och Page Hamilton ska väl nämnas också.
Korn kändes som att de hade eget sound när de dök upp, försökte göra nåt nytt.

Lyssnar mycket på stoner rock också. Fu Manchu och Brant Bjork.
Den typen av feta fuzzriff är väl en typisk 90-tals grej. Även om Black Sabbath ("Sweet Leaf") och Barnstorm ("Turn to Stone") känns rätt så mycket stoner

Kul fråga. Jag tycker Andy Timmons Mesa-tone inspirerar.

Edit efterfrukosten: AT kör ju med Mesa Lonestar numera och den kom väl kring 2005. Eller räknas den stärkarkretsen som 80-tal trots allt?

Josh Homme och Matt Bellamy har på sina olika håll varit pionjärer i att utveckla gitarrljud under 2000-talet. Och nämnde Tom Morello gjorde ju sitt på 90-talet. Finns säkert fler exempel med tanke på att utvecklingen av gitarreffekter har gått framåt med tex fuzz factorys, minifoogers samt såklart alla digitala delay och modulationseffekter som blivit så mycket bättre sen 80-talet då det mesta digitala lät rött lökigt i min mening.

Gitarrljudets utveckling är starkt sammanbundet med hur gitarrer utvecklats (inte mycket), förstärkare (inte mycket), pedaler o dyl (väldigt mycket) och studiotekniska möjligheter (rätt mycket tror jag).
En viktig del i ljudets "karaktär" är gitarristen själv, nydanande gubbar/gummor har det ju kommit en del sen 80-talet, t ex Tom Morello.

Du har nog rätt där. Det som utvecklats mest är väl effekter. Jag kommer inte på nån mer än just Tom Morello, som känts revolutionerande. Den där wow-känslan när man hörde RATM första gången.
Jag gillar Dimebag, Vernon Reid och Page Hamilton, de hade/har egen stil, som känns lite unik.

Just gitarrljud vet jag inte om jag hört så mycket nytt. Bob Balch i Fu Manchu använder en del coola effekter, en låt som sticker ut är "The Last Question" (lyssna från 3:20 min) https://www.youtube.com/watch?v=1COMic5bVL8

Jeff Beck i "Trouble Man". Hade aldrig hört nån låta så tidigare
https://www.youtube.com/watch?v=CIykokOBR1s

Vernon Reid https://www.youtube.com/watch?v=CoZlttsXcn0

https://www.youtube.com/watch?v=nU5uDozoSSM Jag funderade också lite på just stoner och doom. Men så dök ju Blue Cheer upp i skallen. Tja, inte lika extremt men ändå...

Bassisterna har fått nya möjligheter. Utvecklingen av basdistar och nya förstärkar- och högtalartekniker har det hänt mycket med.. Multiskalbasar a'la Dingwall ger nya möjligheter inte minst för de som spelar lite snabbare och hårdare.

Men gitarrljudet känns det inte som det hänt så mycket nytt med. Visst 7-strängat har kommit och gått. Men gitarrer byggs på liknande sätt och förstärkarna är desamma. Det som kommit till är väl mängden "lyxtillverkare" som gör det lite snyggare. Men själv så gillar jag fortfarande Les Pauler från 50-talet och Marshalls från 67-76 bäst.

Men visst Matt Bellamys effekteri är fräscht och kanske lite nytt.

Annars så är väl den största utvecklingen att man med ny teknik kan få mer mångsidiga ljud live och på rep. nu för tiden går det ofta att återskapa studioljuden live, vilket var svårare förr. Just det. Idag finns det superförstärkare med låg effekt. DET fanns inte på 1900-talet och DET gör livet lättare.

Skummaste basljuden jag hört är nog från Doug Wimbish. Nån som vet vad han använde på "Wall"?
https://www.youtube.com/watch?v=evpvAOKoU8w
https://www.youtube.com/watch?v=tdyJjQzLgxQ

Annie Clark (St Vincent) bör väl nämnas här också.
https://youtu.be/qpOSbL84Dgo

Likaså Kevin Parker (Tame Impala) tycker jag hör till kategorin moderna artister med nyskapande gitarrsound...

[quote]
Jeff Beck i "Trouble Man". Hade aldrig hört nån låta så tidigare
https://www.youtube.com/watch?v=CIykokOBR1s
/quote]

Ringmodulator och wha, har Jeff kört med sen 70-talet!
Ringmodulator i musiksammanhang har sitt ursprung i den elektroniska konstmusiken, AKA "elektronisk musik" under 50-60 tal!

För övrigt tycker jag att man knappast kan tala om utveckling av gitarrsound i sig, Morellos eviga whammy-pumpande känns mäst bara tröttande, och som QOTSA spela nerstämt genom en big muff är väl inte ens speciellt innovativt?

Ringmodulator har jag hört talas om, men aldrig kollat upp. Läste nyss att hans Snarling Dogs-pedal är moddad med en sån. Hade faktiskt inte hört honom låta så förut, och jag har de flesta plattorna, från Truth och framåt. Såg en demo-video och där var det där soundet
Tror han använde samma grejer på You Had It Coming, bl.a. "Roy's Toy", men i "Trouble Man" var det helt crazy.
Tom Morello kändes som nåt helt nytt när RATM dök upp. Jag hade i alla fall aldrig hört nåt sånt förut.

Dom där brudarna var ett intressant koncept, men det är nästan så att benen skymmer tonen.

Återigen kan jag då inte låta bli att peka på Andy Timmons och hans händer. Vilken aurhority han leverera sin ton med.

Med all respekt så när man säger "har inte hänt mycket sen dess" säger man oftast bara att man slutat titta.

Gitarrljud inom metal har utvecklats otroligt mycket, två helt olika världar från 80 talet och nu.
Lyssna på, till exempel, Meshuggah och deras ObZen platta.
Finns ingenting innan den som låter ens i närheten av det.

Men generellt så står det ganska still.
Det som blev normen när gitarr blev stort är fortfarande normen för de flesta.
Få tänker förbi sina idoler och stannar där i det ljudidealet.
Strata/tele/Les Paul och Marshall och Fender stärkare.
Nästan alla små byggare som börjar hoppar bara på det tåget, för annars säljer man inte ett skit.

De digitala förstärkarna öppnade för mig en chans att kanske komma åt något nytt.
Men tekniken användes bara till att klona gamla grejer, så det slutade vara skoj.

Jag tror att det ljudidealen vi har har, de gamla gubbarnas ljud från förr, kommer att tunnas ut.
De unga som spelar idag har noll eller ingen referens till det.
Så när deras gitarrlärare (som fortfarande är kvar i det gamla) flyttat upp i himmeln kommer alla de gamla nissar att förlora sin relevans.


/Magnus

Förmodligen. Därför är det mycket värt att vi gamla gubbar tillåter oss att leva i det förgångna så länge vi ännu lever och har tillräcklig hälsa för att kunna spela gitarr. Framtiden kommer ändå oundvikligen till slut.

Amen.

+1. Animals as Leaders är väl ett annat exempel på det.

Plus vad en massa Instagram-gitarrister håller på med.
Nu kommer det säkert någon bara för det och påpekar att "Det gjorde minsann Allan Holdsworth redan 1983 ".

The more things change,...

Kanske är så, eller är det mest produktionen?
Brukade lyssna mycket på Soulfly och Machine Head förut. Det är lite mer modern metal. De har rejält fet ljudbild.
När jag såg liveklipp med Judas Priest från US Festival 1983, så slog det mig vad bra deras gitarrljud var.
Kollat liveklipp med Metallica och Slayer från sent 80-tal, och jag tycker de står sig bra, jämfört med t ex Soulfly och Machine Head.
Får lyssna lite mer noga sen när jag hittat hörlurarna

Men det stämmer lite att jag slutat titta. Jag kollar aldrig efter nya metalband, är inkörd på de gitarrister jag känner till, så det kanske har kommit nåt nytt bra jag helt missat.

Prova skivan jag skrev, ObZen. Knappt att det ens låter gitarr.

/Magnus

Helt ärligt så tycker jag att gitarrljudet har utvecklats ungefär lika mycket som skillnaden är när man byter tex sadel, mick etc etc.
Det är skillnad men inte så det har revolutionerat gitarrspelandet eller så att man skulle märka sån ofantlig skillnad på en låt om man A-B fram och tillbaka.

Lyssnade lite nu, hittade inget som stack ut. Det är såna band som gjort att jag tappat intresset för modern metal

Gitarrljudet sticker ju ut väldigt mycket.
Om inte så sticker ju inget ut, då finns det rent eller distat.

Inte min musik heller, men jag har aldrig varit speciellt intresserad av någon metal.
Men man håller sig uppdaterad ändå.
Nytt där på ObZen plattan är ett helt nytt rytmiskt språk, en helt ny giv på polyrytmik som ingen gjort tidigare (och få, förutom de själv, fixat efter).
Detaljstuderar man inte märker man inget, då "låter all dansband likadant".

OBS. Man får tycka vad man vill.

/Magnus

Tycker att Nels Cline (Wilco m.m) är väldigt nyskapande både när det kommer till gitarrljud och gitarrspel

Nu finns ju alla gitarrljud som man överhuvudtaget kan tänka sig (plus några till) tillgängliga och då tänker jag inte bara på pedaler och simulationer utan även pedaler. Pedalmarknaden är ju helt osannolik och det verkar som att det alltid finns utrymme för att någon skall släppa en ny overdrive eller fuzz (även om mycket är förädlingar av tidigare koncept).
Den stora skillnaden är väl att de flesta talar om ton och inte ljud vilket är en diskursförändring sedan 80-talet. Det är ju inte direkt nån som talar om för Derek Trucks vilket bra ljud han har - ljudet har varit tillgängligt sedan 60-talet - men tonen blev ju inte tillgänglig förrän Derek Tucks hittade den.

Känns som att jag hört allt redan.
Kollade Musicradar's omröstning, och det var en massa namn jag aldrig hört talas om, men gitarrsounden var inget nytt.
Mest spännande av de nyare gitarristerna i omröstningen är Gary Clark Jr.
Det BEHÖVER ju inte uppfinnas nya grejer, jag njuter av det som redan finns. Nu när jag är inne i en Scofield-period, så känner jag att det blir inte bättre än så.
Viktigast är vad gitarristen förmedlar, att man känner nåt.

Meshuggah som tidigare nämnts! Och generellt alla distade ljud inom den hårdare skolan musik har ju utvecklats enormt mycket.

Tom Morello utvecklade och lekte med gitarrljudet mycket och skapade nytt.

Nels Cline från Wilco tycker jag också är en nyskapande gitarrist.

Tosin Abasi med sitt slap/tapping och mutande är sjukt intressant också.

Jag har förmodligen missat en massa av de senaste 25 årens musik eftersom jag inte har haft intresse för det. Men en som jag har lyssnat på och som jag tycker har förnyat gitarrljudet, det är Josh Homme. Kanske räknas det inte som förnyande om man har lyssnat på de andra nyare gitarristerna, vad vet jag.

Gillar att lyssna på hans spel i t.ex QOTSA, Kyuss och Them Crooked Vultures, men det är inga ljud som jag själv tar efter när jag spelar. Då ligger mina ljudideal någonstans runt 70- och 80-talen.

Precis det jag tänkte på. Det "supermetalliska" och lågt stämda distljudet som Meshuggah introducerade fanns inte förr. Det är ett nytt sound, som vääääääldigt många försöker kopiera. Nog därför det "inte sticker ut" för en del lyssnare, helt enkelt för att det finns tusentals band som försöker härma det.

Gillar även TesseracT's rena ljud där de använder någon typ av pitcheffekt. Alla dessa ljud (inklusive Meshuggah's) gick givetvis att göra redan på 80-talet rent tekniskt men jag har inte hört någon göra det innan. Vad gäller Meshuggah så är jag 100% säker på att det inte fanns någon som lät så innan dem.

Jag är mest besviken över att det fortfarande är så svårt att få ett riktigt bra gitarrljud på riktigt låg volym.

Hmm...
Definiera bra gitarrljud: menar du ljudet som i ”jag spelar gitarr genom förstärkare och lyssnar på det som kommer direkt ur högtalaren”, eller ”jag lyssnar på gitarrljudet så som det låter på inspelningen”?

Om det är det första så är mitt svar att ett bra gitarrljud är så mkt mer än bara ”ljud” - det är även en fysisk upplevelse. Samt Fletcher-Munson och allt det där.

Om det är det senare så kommer man nog jäkligt långt med senaste generationen modelleringsprylar, typ Helix, Kemper, AxeFX, och nu senast Strymon Iridium.