Har noterat att det finns väldigt få LPC till salu oavsett ålder. För 10-12 år sedan så uppskattar jag att det var ca en Custom på tre standards nu är det inte en på 20. Nypriset är ju hysteriskt och de är "Custom Shop" sen ett antal år tillbaka, detta har väl inte påverkat priserna speciellt mycket förut över tid!? De som dyker upp ligger på 25+ medans olika varianter av Standards finns från 12 och uppåt ungefär. Konstigt!

Jag tycker att det överlag känns som att det är en brist på ”roliga” gitarrer nu för tiden.

Hej.

Håller med!

Angående priset
Jag tror det beror på att Gibson aldrig gjort budgetvarianter och den och flyttade den till Custom-segmentet
Detta beror säkert på att man vill fortsätta med Ebenholtz vilket är relativt svårt att sourca.
Detta gör att de som nu har en till salu vill ha mer betalt.

Modellen är ju den mest tillverkade under 70 och 80 talet och borde finnas tusentals därute.

Jag kommer ihåg runt 2002 , då sålde jag en för 16 och dom låg på 16-17 begagnade,
då 70-90-tals modellerna.

En vintage Reissue Strata låg på runt 10.
Nu har gapet vuxit helt klart

Kan det ha att göra med Gibsons rejäla prishöjningar de senaste åren som gör att folk håller i sina gitarrer? Jag har spanat lite efter en röd 335a och även där verkar det ganska dött, eller också priser som är närmare nypris.

Ja, det är inte lätt. Jag skulle gärna vilja ha en Ace:ad Custom fast med två mickar (d v s en i Cherry Sunburst). Men det är inte lätt att hitta något för det jag tycker är rimliga pengar. D v s inte för långt från den nivå som de låg på för tre-fyra år sedan och tidigare.

Det dyker upp en del, men ofta till närmare dubbla priset mot tidigare och ofta är det nyare modeller med bakelitgreppbräda. Inget fel på det, men det är inte vad jag vill ha på gitarr i det här prisläget. Det dök nyligen upp en väldigt fin, men den hade konstigt nog rosebräda vilket gjorde att den i praktiken var en Custom-pimpad Standard och det behöver jag inte.

Nästan lika illa är det med 335:or. Helt plötsligt är de värda 50-100% mer. Men folk tittar väl på Reverb och tror att bara för att kronan är tillfälligt supersvag så är alla i Sverige beredda att betala betydligt mer för begagnade gitarrer än alldeles nyss.

Har kollat på några PRSer på reverb och det verkar vara väldig skillnad på begärt och faktiskt slutpris, har inte samma koll på LPC dock. Det är underligt att det finns så få ute över huvud taget.

En LP Custom är ju en drömgitarr för mig o säkert många fler. Min teori är att eftersom de nya ökat såpass i pris och att det dessutom under några år var Richlite i greppbrädan gör att vi som har en vi gillar är väldigt tveksamma till att sälja, jag skulle åtminstone vilja se orimligt mycket pengar innan jag skulle överväga sälja min.
Då är ju dessutom min en vanlig svart 90-talare, tung som en gris är den också men låter så j***la bra och har världens bekvämaste hals.

Samma här, jag kollar Blocket och Vend varje morgon och kväll och lägger även ut egna köpes-annonser då och då men det är sällan det dyker upp något.

Jag tycker mig se mönstret att när det är dåliga tider och låga priser då säljs det mycket roligt.
Direkt priserna börjar stiga då vill folk behålla sina saker får då blir det ju statusprylar som bara ökar i värde och nåt man vill ha kvar och skryta om i bastun.

Men borde vi inte i alla fall snart befinna oss i en dålig tid där folk blir av med jobb och behöver sälja sina gitarrer för att ha råd med mat? Tycker inte att jag har sett så mycket sånt ännu. Eller är det kanske så att folk stannar hemma i år och inte behöver sälja något för att dryga ut semesterkassan?

Nu är många hemma och kan inte resa runt så folk kanske spelar mer än vanligt?

Den riktiga lågkonjukturen har inte slagit till ännu i Sverige.
I USA kan arbetslösheten vänta stiga till runt 25 % nästa år och där är många helt oskyddade.


Det är ganska rimligt tycker jag att man behåller något som man tycker stiger i värde , om man inte behöver pengarna akut.
Det konstiga i detta är att LP Custom som var väldigt vanliga tidigare nu i princip är en bristvara.

Hade det varit tex bilar så är det ju inte konstigt om de slutar masstillverka att de blir färre pga att de rostar bort och skrotas.
Man ser tex inte alls lika många SAAB på vägarna längre.

Men i detta fall borde det finnas massor av gitarrer kvar, det är väl inte så att de exporterats ut ur Sverige i någon större skala.

Gibson tillverkade +100.000 LP Custom i Nashville bara mellan 1975 och 1980.... så det är inte en ovanlig modell direkt.

Precis!!

Om inte jag har helt fel så har 70-talarna dragit iväg rätt mycket i pris under senare år. I och med konstigheterna i Norlin, typ blandade specar, flytt till Nashville etc. gör att gitarrerna är ganska svårvärderade för gemene man och "vågar" man inte göra sig av med dem då de kan vara en potentiell "guldgruva".

På 90-talet så var det väl i huvudsak Standards och Classics som såldes i Sverige och att Custom under denna period var svindyra (Custom Shop?) och därmed finns det inte så många i omlopp.

Sen är frågan om inte marknaden för gitarrer i detta prissegment flyttat från Blocket och till Reverb eller så?

Var det jag menade med 'tycker stiger i värde'.
Nog såldes det vanliga Customs på 90-talet?
Jag får lov att kolla upp det, jag trodde det var i början av 2000-talet den blev endast Custom Shop
Gjorde ju parallellt i många år.

Jo det är klart att det såldes men frågan är i vilken omfattning. Om man kollar antal "listings" på Reverb så är det över 100st mellan 75-80 men endast ca. 40 från 1990-2011 och det tyder väl på att det inte är supervanliga tänker jag.

Det beror ju på vad man letar efter. Rent generellt så tycker jag att marknaden är översvämmad av gitarrer. Men inte av den sorten som du gillar, inte det jag gillar heller.

Jag är skyldig till att själva sitta och hålla på en Custom

Instämmer. Men gjorde ett fynd som flyttade in här förra veckan. Innan dess hade jag kollat varje dag på blocket, vend och fb utan att hitta något intressant under ett år. Jo en gång hittade jag något men en sån där säljaren inte skickar och man åker knappast 40 mil för att köpa. Men tycker det även gäller pickuper. Förr kunde man köpa ganska ofta för att hitta de rätta för en av gitarrerna och sålde vidare de man inte var intresserad av. Nu är det inte lika ofta pickuper dyker upp och gör det det är det mest sc och då jag bara kör med gitarrer med hb är det totalt ointressant.

Sålde nyligen en LP Custom. La ut den för 25 och hade 5 seriösa intressenter inom en dag.
Köpte en SG Custom för pengarna och de är väl ännu svårare att hitta.

En hänger på polarens vägg! Har gjort så i över tjugo år! Tidig 70-talare, bly-tung, totalt oinspirerande gitarr med tråkigt plonkigt ljud!

Jag har en 2007a, som jag köpte 2010. Den har varit nära att ryka ngn gång pga knepigt ljud och lite för tung för min smak, men har fått stanna ändå mest av sentimentalt värde.

Jag tycker customs är typ världens snyggaste gitarr, men ebenholtzbrädan gör att det blir ett väldigt svårhanterligt ljud, vasst liksom. Och bindingen är vass som tusan, så det är lätt att man pajar handlederna.

Om min brann upp så skulle jag nog inte köpa en ny. Men snygga är dom.

Är din från Custom Shop eller vanliga serien?

CS, tror de började där 2004.

Jag är på samma spår. 2002 vet jag den vanliga ej var CS.
Sen fanns ju Historic serien ända sen 1992 parallellt

Om Wikipedia-sidan stämmer så var det 2004 https://en.wikipedia.org/wiki/Gibson_Les_Paul_Custom

In 2004, Gibson moved construction of the Les Paul Custom to its Nashville Custom Shop. The specs remained similar, with the only immediate changes being a TKL-made Custom Shop case

Det står en annan sak där som jag inte visste och det är att man 2018 slutade med bakelit-greppbrädor och gick tillbaka till ebenholz. Det var ju glädjande om man skulle behöva köpa en ny...

After the change in leadership following Gibson's near bankruptcy in 2018, Gibson returned to the use of ebony fret boards.


Synd bara att man inte kan få dem i Ace-Sunburst...

Med lite reservation -för att avvika från ämnet; men:
Detta här med vikt är en intressant diskussion när det kommer till Gibson Les Paul Customs. Många älskar hur dessa gitarrer ser ut -men ogillar vikten i dessa. Har på senare tid haft flera dialoger -gällande viktminskning på dessa gitarrer. Och vill man inte borra -eller karva i sina ögonstenar; måste man titta på det övriga som sitter på instrumentet. Här är en lista på åtgärderna:

- Byta ut stämskruvarna till klassiska press bussnings varianter; Ex Kluson Supreme, Waffleback etc. För detta behöver man även konverterings bussningar som tar 1/4 stämskruvaxel -och passar i 10 mm hålen på huvet. Tonmässigt blir detta också en uppgradering i instrumentet; för att de kortare axlarna på stämskruvarna lägger strängarna närmare ytan huvet. Detta ger den klassiska R-effekten (läs: LP R-modell effekten.) Nackdelen är att man är tvungen och borra nya hål på baksidan av huvet.

- Byta ut orginal stallet till en lättare variant. Detta brukar ge mer klang och resonans i instrumentet. Här är ResoMax NV1 Autoblock ett populärt val.

- Byta ut stränghållaren till lätt vikts aluminium. Återigen: Detta ger R-effekt.

- Montera av metall kåporna över mickarna. Detta ger inte bara viktminskningen -utan även ett distinktare sound i högtalarna.

- Byta jackplåten i metall -mot plast.

På äldre customs sitter alla potar monterade på en rektangulärt vriden plåt i elkammaren. Denna plåt tas bort -och potarna ommonteras utan denna plåt. Här är det viktigt att löda dit jordlänkar mellan pothöljerna ifall det inte finns några. Ofta blir man tvungen att byta ut kabeln som går från 3-läges switchen; så att den når ända till jacket. Man kan också hitta en kupad jordskyddsplåt över potarna. Denna monteras givetvis av.

På modernare customs sitter det ofta en tung switchplatta i metall. Att byta ut denna mot plast lättar givetvis på vikten.

Hur mycket lack, slipdamm och poleringsrester som man hittar i gitarrens alla innerkammare varierar givetvis. Allt detta är ren klangdödare -och onödig vikt. Här finns det två vägar att gå:

A.) Skrapa slipa av det värsta -utan att gå ner i träet.
B.) Slipa trärent -och pensla de nya bara träytorna med exempelvis super lim.

Det är viktigt att inte lämna trärena ytor i instrumentet. Trärena ytor ökar riskerna för komprimerings problematik. Båda dessa alternativen ger en klar klangförbättring i instrumentet. Alternativ "B" ger förståss mer.

"Stora bäckar, -små". Alla dessa "modifieringar" för viktminskning känns små för sig. Men när man adderar ihop dessa; blir det en markant skillnad i instrumentet före och efter. Har man en fin och dyr planka som bara får stå och se snygg ut -bara för att man tycker den väger för mycket; är ju kriminellt synd. Bättre då kanske att se över den -så att den kan bli attraktivare för användning. Flera av dessa modifieringar är ju faktiskt saker som faktiskt går att återställa till orginal på instrumentet. Något man kan ha i åtanke -om man sitter på ett instrument med ett större andrahands -eller samlar värde.

En av de vanligaste frågan för många som skall köpa Pålle är ju: Vad äger den? Svaret på denna fråga omfattar sällan hela sanningen. Det har att göra med alla faktorer nämnda ovan + om instrumentet har weight relief -eller inte. Vad man egentligen är ute efter och veta är det som kommer efter dessa punkter: Vad väger träet i den. Och här kan det variera. Det finns en betydligt mer relevant fråga att ställa; som berättar betydligt mer om just detta: -Hur många träskarvar är synliga på instrumentet? Ju fler skarvar = Ju mer tenderar ofta instrumentet och väga (Läs: Good ole 70's bricks).

Alla moderna R-modeller är viktmässigt "hypade" -med lightweight hardware från Gibson fabriken. Har någon testat att montera R-hardware på en standard; eller tvärt om: Standard hardware på en Reissue Gibba? Resultatet blir i princip i samma spår som Custom viktproblematiken som diskuteras här.

Okunskap är bland det enklaste sätten som finns att tjäna pengar på. Jag har nog köpt och sålt ett 10-tal Gibson LP customs bara under de senaste åren. I princip samtliga av dessa har jag inte ens behövt annonsera för att sälja. I ögonen för en ej insatt köpare behöver en gitarr av denna typ vara tre saker: -Se fräsch ut, -ej helst ha weight relief -och väga lite mindre. Man behöver ju inte direkt vara Einstein -för att se över alla innerkammare och se till att instrumentet är fräscht...? Vips: Så har man en Pålle som VÄGER MINDRE än samma gitarrer som andra säljer; och är därför attraktivare för köpare. Och så det viktigaste: Jag har ALDRIG sålt ett instrument till någon -där köparen varit annat än SVINNÖJD med!


/ Jonken

Stämmer!

Det är några skillnader i konstruktionen, tex den vanliga har en standard kropp + topp i mahogny, CS versionen är en massiv kropp i mahogny, alltså utan limmad topp
som på 50-talet. Dock är jag inte 100% säker på att det var så 2004.
Ebenholtz är ju ett måste på denna modell tycker jag.

Det skiljer 55 gram på en Aluminium TP kontra en vanlig. Och det är den enda lättviktsdelen som sitter på Reissues
Totalvikten kan ju skilja på runt 2 kg mellan en riktigt tung pjäs och en nyare CS (utan weight relief) så merparten typ 95% beror på träval.

Vanliga customs (ej reissues) har lönntopp, inte mahogny. Det är andra saker som skiljer också, typ halsprofil, stämskruvar, mickar, stall, tailpiece och lite såna saker, men den största strukturella skillnaden är självklart trät i kroppen.