Tänkte berätta lite om giget vi hade i lördags. Om ett halvår kommer vi nog att asgarva åt det, men just när det hände hade man lätt att hålla sig för skratt!

Det hela börjar på torsdagskvällen innan giget. Sam, trummisen ringer och säger att han är sjuk och inte kommer att kunna lira på lördagen. Faan, tänker jag, vem i hela friden ska ersätta honom på så kort varsel? Får till slut tag i en trumspelande kompis som kan ställa upp. Vi bestämmer att träffas i våran replokal på lördag förmiddag så att vi får känna på varandra lite innan giget. (Musikaliskt alltså, vad trodde ni <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>) Jag, våran basist och den inlånade trummisen, Ronnie kommer till replokalen och hinner lagom köra igång kaffebryggaren när Lasse, pianisten (och dessutom min bror) ringer på mobilen. "Jag har feber och är dålig som faan, jag kan nog inte spela ikväll"! Panik!!!!!! Vi beslutar oss för att avvakta och se när det ringer på nytt. Nu är det Ingemar, munspelaren, som är sjuk. Han får hostanfall så fort han försöker säga något, blåsa munspel är inte att tänka på! Vad i helvete gör vi nu? Vi kan ju inte ställa in nu, samma dag och allt! Vi bestämer oss för att köra på trio i värsta fall. Anders, basisten ringer Stellan, en kompis som spelar munspel/piano/trumpet i On Que Blues Band men han ska bort på någon middag på kvällen. Suck!
Efter många om och men ringer Lasse igen. "OK, jag spelar!" Så fullpumpad med Panodil lånar han farsans bil och styr söderut. Stellan ringer också tillbaka, han kommer på giget han också! Vips var vi fullt band igen.
Lasse ska hämta upp Anders i Oskarshamn på vägen till Mönsterås där vi ska spela. Då smäller han den lånade bilen i en korsning!!!
Dom måste fixa en hammare och knacka ut bakskärmen för att kunna fortsätta!
Väl framme riggar vi upp grejorna och väntar på att det ska komma lite folk. Och lite folk kommer det! Jättelite folk!!! Som mest kanske 25 pers, som sämst var det mer personal i baren än på golvet!
Vi lirade i alla fall, och om jag får säga det själv gjorde vi en riktigt bra spelning.
Det är i alla fall skönt att det finns folk som Ronnie och Stellan som utan att blinka ändrar sina helgplaner för att hjälpa oss ur knipan! Heder åt dom!

Som sagt var, om ett halvår kommer vi nog att garva åt detta, men just då undrade man varför i hela friden man inte kan sitta hemma och spela Bingo Lotto som vanliga mäniskor?

Nu vill jag höra om era katastrofer, och hur ni tog er ur dom? Jag är väl inte ensam om att ha varit med om sånt här?

Molle

Ok här kommer vårat jobbigaste gig.
Vi hade bokat en av sporthallens hallar, stor hall.
Vi skulle köra ett eget gig och göra allt själv.
Priset för lokalen var typ 4-500kr bara så vi var glada ihågen för att göra ett arr för småkidzen i stan som hängde mycket på sporthallen pga av ett ungdomsfik där.
På fredag frörmiddag börjar vi byga scenen, en STOR boxningsring mycket jobbig att rigga. Vi slet som djur 4 personer.
Sen roddar vi våran backline, sen roddar vi vårat PA som består av en stapplel med 2x18" basar och 2x15" toppar per sida. Rätt mycket grejjer med andra ord, mycket jobbigt. Sen roddade vi våra scenkulliser som bestod av bakrundsväggar som såg ut som stenmurar.
Trumpodiet hade våran stora lysande logga över sig, och den befann sig i munnen på en stor ödla. Rätt så stora grejjer hehe vi gillade att overdo things.
Sen riggade vi våra bomber.
När allt var gjort, efter många timmar slit så var det dags för att rigga ljuset och dra fram elskåpet, vilket innbär att dra en fettokabel tvärs över hela sporthallen, mycket jobbigt.
Fick upp ljuset och börjae soundschecka, vid det här laget är alla 4 rejält trötta. Kämpar oss igenom soundscheken som vi givetvis gör själva. När vi är klar så hinner vi precis byta om och dricka lite dricka innan det är dags att börja släppa in folk.
Men vad vi bedrog oss, medans vi väntade på att gå på scen så kom det ca: 25 personer som betalade 20 kr/skalle. ¤st av dem var trummisens morsa/farsa och syskon.
Väldigt lite folk, vi hade väntat oss över 100 pers utan problem.

Vi väntar 1,5 timme sen går vi på scen, börjar bra.
Bomberna funkar i introt, vi röjjer som vi brukar och.. poff så går strömmen helt svart på scen. En av oss springer ner till elskåpet och flippar säkringarna på on igen, drar sen ut några lampor ur riggen så att den inte ska överbelastas igen.
Vi spelar vidare... strömmen går igen efter 1 låt igen.
Upp med flippsäkringarna och dra ut ännu mera lampor, nästan inga lampor kvar. Så var har bara belysning bakifrån kvar = publiken är bländad och ser oss bara som svarta skuggor (fick vi veta efteråt) och vi själva ser våra skuggor som lucky luke på väggen. hehehe
Vi spelar vidare som om inget hänt drooing jag spelar av en sträng och det gör jag aldrig annars! Men springer ner som en Gasell och drar fram backupgitarren som inget hänt och fortsätter med gigget.
Nu har vi inte många låtar kvar, poff säkringen igen...
Upp med säkringarna och fortsätta spela.
Dags för ett lungt parti med 6 meters isfontäner som sprutar rakt upp i luften, BAAM så drar bomberna av och isfontänerna börjar spruta, men FAAAN vad små de var de skulle ju vara 6 meter höga.... OJOJO de är monterade upp och ner av våran trummis. De sprutar ner på scenen och vidare ner på, just det det fina sporthallsgolvet som blir lite svet (innebandybollar rullar lite roligt där). Om blickar kunde döda skulle varit utan trummis nu!
Tack och go kväll så var det gigget över vi tar emot lite applåder och går av scen och svär lite och garavar åt eländet.

Ingen rast ingen ro, för nu ska vi rigga ner allt innan vi får gå hem.
Och som sagt det är inte lite grejjer på 4 personer.

Men vi sliter oss igen nerriggningen, ingen säger nåt pga av tröttheten.
Men vi klarade av det, men dan efter orkade man inte lyfta kroppen ur sängen, så slut har jag aldrig varit nånsin.

Kom igen nu, eller har ni glidit genom era musikaliska liv på en räkmacka allihop?<img src=icon_smile_question.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_question.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_question.gif border=0 align=middle>

Molle

Räkmacka<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Har bara spelat för publik ett par handfull gånger och då utan missöden. Det värsta minnet var väl när jag skulle vikariera på kompgitarr med ett gäng där basisten inte kunde stämma sin bas själv (!) HAn var van vid att gitarristen gjorde det åt honom, så den här gången fick jag fixa biffen. Det var första gången jag skruvade på en bas. Visste inte ens hur de skulle stämmas utan fick ringa och fråga en annan kompis (detta var på -60-talet och stämgaffelns tid). Behöver jag nämna att han var en usel basist...
Till råga på allt spelade han med skinnhandskar eftersom han tyckte det var tuffare...

Det roligaste med detta minne är att basisten i fråga ngt år senare spelade i ett av Sveriges mest omtalade band, med en hel del hit-låtar på "10 i topp". Numera spelar han på lokalpubar runt Stockholm. Lika kass fortfarande. Det är jag med iofs men jag tar inte betalt<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Och: Näe jag berättar inte vem det är<img src=icon_smile_evil.gif border=0 align=middle>

++++++++++++++++++++++++++++
The beat goes on and I´m so wrong<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>

Ojojoj....

Ett riktigt kaosgig var på ett bröllop på en officersmäss på ett regemente i Linköping. Vi var bokade via lite mellanhänder men hade en adress och en tid när vi skulle komma dit, pröjset var överenskommet och allt lungt.

Vi reser 15 mil och kommer i god tid bara för att upptäcka att den tiden var när brudparet och alla gäster sätter sig till bords i lokalen vi skall spela i. Som vanlig dessutom så är det trångt genom kök där man skall bära och vi fick ta upp de flesta grejorna via en mathiss som var för liten för baskagge och PA-lådor = bära fyra våningar!

Vi får rigga allt bakom en skärmvägg när alla sitter och äter och på inga villkor skramla med prylarna, dessutom inget soundcheck!

När middagen är klar och det är dags att starta presenteras vi av toastmastern samtidigt som vi lyfter ut våra grejor från hörnet bakom skärmväggen och toastmastern säger:

"Välkomna kvällen dansband! Nu skall vi få höra riktigt trevlig och populär dansmusik och dansa till välkända slagdängor från vår fina dansbandskultur hela kvällen!"

Ett minst sagt fånigt leende infinner sig i våra ansikten och följande konversation infinner sig så att alla hör det:

- Hmm, vi är inget dansband, vi är ett rockband!
- Jag har bestält ett dansband!
- Vi spelar inte dansbandsmusik, men det går att dansa till det vi spelar..
- Jag har beställt ett dansband, spelar ni inte dasnbandsmusik förstör ni festen, dessutom får ni inte betalt, förresten är det väl likadana instrument!
-OK, vi är ett dansband........

Eftersom vi åkt ganska långt och blev hotade med indraget gage, hotell, resepengar och mat så var det bara att gilla läget.
("Improvise, adapt and overcome" som det heter!)
Vi drog upp ett uräckligt reverb på allt, ingen dist på gitarrerna, fåniga leenden i ansiktet och samma tempo hela kvällen och spelade upp till dans.

jag är helt säker på att detta var det som gav det där dansbandet iden till "Higway to Hälsingland" där bla AC/DC och Van Halen spelas med dansbandsarr och sliskiga saxofoner.....

Rätt kul så här många år efteråt!

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

Mest struligt kanske det här inte va men ändå den vi alla kommer ihåg med fasa<img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>
Det var vår andra spelning med mitt förra band för 6-7 år sen, efter vår första spelning stod det i recensionen i lokaltidningen att vi lät som Nomads och vi fick rätt schyssta recensioner. Efter att en snubbe läst detta så kontaktade han oss för en spelning på en privat fest och att det skulle va mycke folk som gillade rock och han sa att han läst om oss i tidningen att vi va bra osv.
Skitkul tyckte vi och tackade ja till att spela. Kom överens om gage och fick tidpunkt och adress dit vi skulle. Det var i grannstaden så visste ju inte riktigt vart vi skulle.
Iallafall så åker vi dit och när vi väl kommer fram så visar det sig att det är en MC-klubb av sorten som vill vara som Hells Angels och att det skulle komma folk från andra MC-klubbar dit på festen. Vi spelade bara enbart eget material och vägrade covers och kunde förövrigt inga covers heller.
När vi senare börjar spela så efter 30 sekunder in i första låten så kommer fan den största bikerkille jag sett fram och ställer sig 1dm från mitt ansikte (jag sjöng och spelade gitarr) och skriker så högt att han överröstaDE oss " FAN JÄVLA DÅRAR, SKA NI FÖRSTÖRA HELA JÄVLA FESTEN, NI ÄR JU FÖR FAN SKITDÅLIGA, SPELA CREEDENCE FÖR HELVETE"
<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle> Vi blev skiträdda så vi spelade bara 2 låtar till som gick hur knackigt som helst och sen drog vi som en avlöning därifrån.

Har klarat mig rätt så bra ifrån kaosgigg, men i sommras spelade jag på en gatufestival med ljudtekniker från helvetet. Ljudet försvann mitt i låtarna av någon anledning, misstänker starkt att herrarna på mixplats var en aning överförfriskade. <img src=icon_smile_dead.gif border=0 align=middle>

Kristen fusion är ingen trevlig musikstil

Det var för många år sen, mitt band hade fått en spelning ute på en bygdegård det skulle vara någon slags privat fest. vi kom dit i god tid och började rigga upp våran utrustning, basisten var lite nervös han var bara 16, vid ett obevakat ögonblick så smet han ut i köket och hittade de i förväg inställda ölen och dryckerna,han tog sig raskt lite stärkande och vi andra märkte ingenting, efter att riggningen var klar skulle vi soundchecka..var är basen? han stod ute och rökte och snackade med några småtjejer, kom in nu vi ska kolla ljudet, ja ja jag kommer skall bara gå och pissa först!
till slut kom han in vi körde igång men det lät inte bra, du spelar ju fel låt! basen låg och pumpade på E medans vi andra låg på D...skärpning!! det började dra ihop sig och han fyllnade till bara mer och mer, vi fick göra lite omändringar solo gitarren fick spela bas och kompet blev solo( försökte i alla fall)..när allt folk började strömma in så låg basisten och sov på en bänk bakom scen..det blev lite tunt gitarr ljud denna kväll, men jag tror intye att publiken märkte så mycket. dagen efter skämdes han som en hund, det var nära att vi hade kickat honom, men man är ju så snäll!!

Vi gjorde utomhusgig för två veckor sen.
Stor bllljudstävling med tillhörande fest.
När vi kom till platsen var inte scenen på plats än (lastbil) den stod på service och skulle dyka upp en och en halv timme före gig.
När den väl dök upp var det småpanik, men vi lyckades rigga våra grejor för en kort soundcheck,....då det visar sig att arrangören har skitit fullständigt i medhörning....det finns inte en monitor på scenen.("vi brukar ju köra musik från cd annars...")
Nåväl..vi gör en tokkörning till vår replokal och hämtar våra aktiva pa-lådor och lyckas med att soundchecka.
Vi börjar med ett förstaset som går guldbra.
Två minuter efter att vi har klivit ner kommer ljudteknikern och frågar om vi har kopplat in något mer än det vi har använt tidigare, han tycker att strömmen till scenen börjar dippa.
Jag svarar att vi inte har ändrat något och han går mot scenen där en billjudstävling pågår för fullt.
Jag tittar mot scenen och ser hur 20 centimeter flammor slår ut ur arrangörens pa-steg....sen blir det väldigt mörkt och tyst.
Efter ungefär en halvtimme har de lyckats skaka fram ett nytt steg och säkringar till matningsströmmen är bytta.
Vi är på gång att ladda för ett andra set där vi ska starta genom att vara musik till en wet t-shirttävling....det står 1500 pubertetskåta pojkar nedanför scenen och väntar...perfekt!!!
Då talar teknikern om att mixbordet inte går igång....det verkar ha blivit stekt tillsammans med steget och alla andra grejor som har suttit linade in i mixern (våra aktiva lådor och vår basists ampeg).
Kvällen avslutades med att vi söp upp så mycket fri öl vi hann med och gjorde verbala kräkningar över ljudkedjan som arrangerade.....de nerblötta tjejerna var ju iofs fina till discomusik också....men det kändes ju lite avslaget.
Enda bra grejen med giget var att grejorna redan stod på ett lastbilsflak...vi lade dem ner och lät killen som skötte körningen åka ett varv förbi vår replokal där vi gjorde den värsta fylleurlastningen någonsin.
Jag tror nog man behöver såna här gig för att uppskatta de som går friktionsfritt...och vi får ju en bunt prylar renoverade kostnadsfritt...<img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>

http://kickass.at/pungbuffel<img src="http://www.linkoping.bonet.se/pungbuffel/scrotum.gif" border=0>

Skönt att se att man inte är ensam o att ha katastrofgigat! Ös på med fler!!

Molle

För snart 10 år sedan så gjorde mitt dåvarande band ett gig som jag fortfarande får höra om än idag.

Vi skulle lira på en gymnasiefest på Lorry i Sundbyberg. Jag var lite skeptisk till att publiken skulle uppskatta våran slammriga rock men jag kände killen som arrangerade och han sade att han tydligt annonserat att det skulle vara den typen av live-musik.

Självklart så lyckas jag med konststycket att bli toksjuk lagom till spelningen och som inte det räcker så ringer sångaren dagen innan giget och säger att ha inte vill lira längre. Vi vill ju inte ställa in så vi repar in diverse gamla punklåtar med kompgitarristen på sång istället. Det gick ganska bra trots att vi bara hade en kväll på oss.

När vi väl kommer dit börjar jag ana oråd eftersom discoanläggnen är brutalt överdimensionerd medan PA:t ser minst sagt ynkligt ut. Det finns dessutom ingen ljudtekniker i sikte. "Ljudtekniker? Det trodde jag ni skulle ordna" bekräftade mina misstankar. Vi får soundchecka bäst det går själva. Under tiden vi gör det så ser all personal på Lorry minst sagt skräckslagna ut.

Jag och trummisen sätter oss i baren på Lorry och väntar på att folk ska börja dyka upp. Basisten och andra gitarristen går till någon pizzeria för att käka. Det blir tråkigt och vi börjar dricka öl medan vi väntar. Kanske inte så jävla smart när man är så sjuk så man knappt kan stå upp redan innan men vafan det var ju gratis. <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle> Under tiden så börjar det komma folk...tyvärr är alla vad man brukar kalla "kickers".

Så småningom drar den enorma discoanläggningen igång och helt plötsligt så är hela jävla lokalen som en stor jävla ravefest. Något oroade över utvecklingen så beställer jag och trummisen in varsin whisky.

De andra killarna i bandet dyker upp och de har fått i sig ganska mycket mer än pizza. Basisten kan knappt stå upp, bara att beställa in en jävla massa kaffe för att försöka få liv i honom igen. Det hjälper inte så jävla mycket.<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle> Givietvis är det precis då som arrangören vill att vi ska kliva på. Medan vi intar scenen så pågår discot fortfarande för fullt. Jag kände redan då att det här kommer bli något väldigt speciellt. <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

När vi väl har fått DJ:en att sluta spela så drar vi igång direkt. Resultatet blir att hela dansgolvet töms på rekordtid. Man kunde nästan tro att det brann någonstans. Vi står inom 1 minut och spelar för en helt tom lokal. Efter ett par låtar så har några av våra kompisar hittat dit. De är väl en ca 20 stycken men fyller ut lokalen som tar ca 300 pers ganska bra ändå eftersom de springer runt som galningar. <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle> Vi det är laget börjer vakterna på stället titta riktigt snett på oss men vi kör på som om allt går precis som det ska.

En bit in i setet så ska vi köra "800 grader" men ingen orkar sjunga längre så vi frågar om någon kan tänka sig och komma upp och sjunga till den. Vips så har vi ALLA våra fyllskallepolare på scen och INGEN i publiken. Nu var de ju bara ca 20 st men var bra jäkla trångt på scen ändå. En polare bestämmer sig för att vara publik. "Någon måste ju vara publik annars blir det ju pinsamt" var motiveringen. <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle> Vi kör igång och folk på scenen börjar hoppa runt så den håller på att rasa. Martin(det är han som är publik <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>) springer runt så jävligt i lokalen att att vakterna bestämmer sig för att bära ut honom.

Efter den låten så kommer en av vakterna fram och säger att det får vara bra nu. I helvete heller har jag stått sjuk och jävlig kvällen innan och repat in låtar så ska jag fan spela dem också.

Sagt och gjort så spelar vi vidare men efter par minuter så släcks lyset på scen. Vi spelar givetvis vidare som inget hade hänt. Vakterna börjar bära folk av scenen och till sist så drar någon för ridån till scenen. Vi spelar bara vidare såklart men helt plötsligt så dör alla förstärkare och det blir väldigt mörkt. De har slagit av huvudströmbrytaren. Alla slutar spela utom trummisen, han märker ingen större skillnad.<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle> Det kommer en vakt och bär ut honom så det blir tyst.

Efter ett tag så kommer lyset tillbaka och discodunket drar på som satan igen. Resterande bandet + polarna blir utslängda och vi får höra att vi kan hämta grejerna i baren dagen efter. Man kan fan inte avsluta en spelning mer rock n' roll än så iaf. <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Skön grej man fick höra efteråt var "Coolt att basisten spelade ackord". Det kom som en nyhet för mig. Det fanns dock en förklaring. Han hade varit så packad att han inte kunde träffa rätt sträng och fick snilleblixten att han kunde klappa till alla fyra hela tiden(någon som sett Spinal Tap <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>) och sedan dämpa bort de 3 som inte skulle höras med vänsterhanden. Det är synd att vi inte hade någon medhörning för det lät nog minst sagt intressant och skulle vart kul att höra. Tror jag iaf... <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Dagen efter så kom vakterna till polaren som arrangerat festen och beklagade sig över att det blivit pinsamt kvällen innan. Svaret vakterna fick var så jävla klockrent. "Ja det är synd att de där jävla kickerssnubbarna inte uppskattar ett bra liveband." Kanske inte riktigt vad vakterna syftade på <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Jävlar vad långt det blev <img src=icon_smile_blush.gif border=0 align=middle>

Tänkte köra en snabbsammanfattning av ett gäng sunkiga gig och liknande för att inte ta för mycket plats. Säg till om nåt låter intressant;

* "Ingen vill ju att ni lirar egentligen, men nu när ni är här ändå, så..."
(arrangör, efter en resa på c:a 110 mil enkel väg som förband till känt svenskt band)


* Smullet däck på släpet utanför Tärnaby, bärgningen kostade mer än gaget då uthyraren "skippat" försäkring.

* Ölflaskor i trumsetet, öl i pedalborden, öl på gitarrerna.
(från publiken, tackar tackar)

* "Visst, vi brukar ha 200-300 pers per kväll!".
(arrangör, före gig i hangarstor lokal. 30 pers och folkölsfest, se ovan)

* Ljudteknikern hånglar med smågrabbar i mixbåset. Och videofilmar det. Under giget. Bara vi i bandet som ser...

* "Soundchecken skall vara av melodisk och lågmäld karaktär"
(Anslag vid scenen på pub i Norrländsk småstad)

* "Visst, det finns backline".
(Arrangör - alltid falskt)

...återkommer.

Smågrabbar....ööööh? Hoppas vid gud att ljudteknikern ifråga är av det kvinnliga könet.<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
* Ljudteknikern hånglar med smågrabbar i mixbåset. Och videofilmar det. Under giget. Bara vi i bandet som ser...






<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Kristen fusion är ingen trevlig musikstil

För ca ett halvår sedan så tömde jag en flaska fartgas över publiken när vi giggade med Unkinds där jag numera är sångare, blev ett herrans liv, folk flydde i panik.

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Skön grej man fick höra efteråt var "Coolt att basisten spelade ackord". Det kom som en nyhet för mig. Det fanns dock en förklaring. Han hade varit så packad att han inte kunde träffa rätt sträng och fick snilleblixten att han kunde klappa till alla fyra hela tiden(någon som sett Spinal Tap <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>) och sedan dämpa bort de 3 som inte skulle höras med vänsterhanden. Det är synd att vi inte hade någon medhörning för det lät nog minst sagt intressant och skulle vart kul att höra. Tror jag iaf... <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

He, rätt skickligt att ha så låg kordination i högerhanden med ändå så hög (i förhållande iaf) i vänsterhanden <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

Och det var rätt roligt att läsa, så det gjorde inget att det var långt<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

[ There is no spoon ]

jag har ett struligt gig på gång om ett par veckor.

Efter en lång period av strul med trummisar (alla vet ju hur dom är) där vi bytt ett par gånger det senaste året börjar allt se ut att ordna sig. Vad händer då?

1. Jag själv drabbas av musarm (av flugfiske, förmodligen) och har svårt att lyfta saker. Spela gitarr går i alla fall hyfsat.

2. Andra gitarristen får diskbråck och blir liggande. Han kan inte stå eller sitta och klarar inte av att hänga på sig gitarren mer än på kommande gig möjligtvis.

3. Keybordisten får barn vilket inverkar menligt på hans förmåga att resa långt, repa mm. (Grattis i alla fall!)

4. Den nya trummisen börjar tveka, vad är vi för samling strulpellar han lierat sig med?

5. Sångaren får ansiktsförlamning och sluddrar oroväckande. (Vi kan ju alltid köra Lundell-låtar säger han!<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>) Det är ju trummisar som skall drägla ur mungipan, inte sångare! Iofs ser det lite rock´n roll ut med en slagrörd sångare.......

Nu känns det lite motigt, vi får tacka nej till spelningar pga ohälsa trots att vi inte är så gamla.... Repandet blir ganska ostrukturerat med mycket frånvaro, känns inget vidare!<img src=icon_smile_dead.gif border=0 align=middle>

Skall bli intressant att se hur det går på nästa gig! <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

Du kommer väl ihåg växelspaken...Mats...

men giget gick ju bra.

mvh

Pelle " Greppet" Lindberg
http://www.blueshome.com

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Smågrabbar....ööööh? Hoppas vid gud att ljudteknikern ifråga är av det kvinnliga könet.<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
* Ljudteknikern hånglar med smågrabbar i mixbåset. Och videofilmar det. Under giget. Bara vi i bandet som ser...






<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>


Nej. Tyvärr.

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Du kommer väl ihåg växelspaken...Mats...

men giget gick ju bra.

mvh

Pelle " Greppet" Lindberg
http://www.blueshome.com
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Jajamensan! Visst mins jag det!
Såg att du säljer en bas, när ska du sälja din lefty-tele?<img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>

Molle

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
[Jajamensan! Visst mins jag det!
Såg att du säljer en bas, när ska du sälja din lefty-tele?<img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>

Molle
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Vi får väl se..kanske när ja får riktig dåligt med stålar...men ännu hänger man i.
Basen fick jag i ett inbyte och jag är ju ingen basist så!!!!
Den får gå.

mvh

Pelle " Greppet" Lindberg
http://www.blueshome.com

Vi spelade på en privat fest för typ 35 personer. Det var en av de första spelningarna och vi hade typ bara tio låtar som vi kunde. Kom dit i god tid och riggade grejerna i ett partytält. Scenen bestoda av EUR-pallar och var allt annat än plan.

När vi väl skulle spela hade det inte hunnit bli nåt ös på festen så de flesta satt i andra änden av det avlånga partytältet. Det gick helt okej och vi körde alla låtar vi kunde. När vi gick av så sa basistens syrra (det var hon som hade 25-årsfest) att vi var det bästa hon hört och att vi måste spela en gång till lite senare. Ingen kunde ta miste på att hon var packad och egentligen inte hade koll på om gästerna skulle uppskatta att vi spelade en gång till. Dessutom måste vi ju köra samma låtar som vi redan kört.

Nackdelen med att komma till ett gig i god tid är att man hinner dricka så många band-öl när man väl har riggat och soundcheckat. Dessutom blir det lätt mer dricka in en paus som det blev här.

Hur som helst, efter nån timme eller två går vi upp och kör några låtar (igen) och nu är det en helt annan fart på publiken. Det var riktigt kul. Vi spelade som krattor men det märkte inte de.

Stärkt av hur kul det var att publiken vaknade och röjde lite grann snackade vi efteråt om att vi skulle ta ett par rejäla groggar. Somliga i bandet hade dessutom fått kontakt med festens snyggaste tjejer som verkade hur impade som helst.

Efter nån timmes fest kom vi på den lysande idén att det var dags att köra några låtar till. Skitbra idé eftersom alla var jättefulla och publiken hade hört alla låtarna två gånger. Sångaren vägrade dock eftersom han hade fått jättebra kontakt med en av ovan nämnda tjejer och han ville inte "gå ifrån deras intressanta samtal". Vi andra skulle självklart upp och köra instrumentalt. Upp med volymen som fan och så körde vi nåt improviserat jam som inte ens var halvbra. Tjejer från publiken gick upp på scen och skulle ta mina ackord och det lät INTE bra. Efter några minuter tystnar trummorna och när vi andra vänder oss om så ser vi att trummisen ligger på marken bakom trummorna. Han har helt enkelt trillat av stolen. Sen reser han sig upp och sprkar omkull trumsetet. Sen ger han sig på mig med nåt slags brottningsgrepp när jag står och spelar. Jag ramlar av scenen och landar vid ett PA-stativ med högtalaren en meter ovanför mig. På mig ligger trummisen och skrattar som fan. Nu tycker de andra att det är dags att sluta spela och lägger ifrån sig instrumenten.
När trummisen och jag vinglar ut ifrån partytältet får vi endel förskräckta blickar till bakgrundslöjudet av ett surrande PA och rundgångspip i gitarrstärkarna.

Resten av natten blev en tät dimma. Sångaren som gav fan i att gå upp en sista gång gjorde nog rätt eftersom han hade samkväm med tjejen han hade hittat 5 ggr under natten (enligt honom själv).

Inget struligt gig pga dålig elektronik eller återbud från bandmedlemmar men ändå. Ganska pinsamt i efterhand när man inser att bandet som kommit dit och fått betalt är de fullaste på festen samt inte ger sig utan går upp och spelar utan att nån bett om det, högre än nånsin, sent på natten och dessutom dåligt som fan.

Så kan det gå!

Helt underbar topic! Mera, mera....

/M

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
jag har ett struligt gig på gång om ett par veckor.

Efter en lång period av strul med trummisar (alla vet ju hur dom är) där vi bytt ett par gånger det senaste året börjar allt se ut att ordna sig. Vad händer då?

1. Jag själv drabbas av musarm (av flugfiske, förmodligen) och har svårt att lyfta saker. Spela gitarr går i alla fall hyfsat.

2. Andra gitarristen får diskbråck och blir liggande. Han kan inte stå eller sitta och klarar inte av att hänga på sig gitarren mer än på kommande gig möjligtvis.

3. Keybordisten får barn vilket inverkar menligt på hans förmåga att resa långt, repa mm. (Grattis i alla fall!)

4. Den nya trummisen börjar tveka, vad är vi för samling strulpellar han lierat sig med?

5. Sångaren får ansiktsförlamning och sluddrar oroväckande. (Vi kan ju alltid köra Lundell-låtar säger han!<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>) Det är ju trummisar som skall drägla ur mungipan, inte sångare! Iofs ser det lite rock´n roll ut med en slagrörd sångare.......

Nu känns det lite motigt, vi får tacka nej till spelningar pga ohälsa trots att vi inte är så gamla.... Repandet blir ganska ostrukturerat med mycket frånvaro, känns inget vidare!<img src=icon_smile_dead.gif border=0 align=middle>

Skall bli intressant att se hur det går på nästa gig! <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Vår sångare ser just nu ut som en sämre kopia av Ozzy! (Hans egna ord!)
Nästa gig om en vecka skiter sig ordentligt. Han kan sjunga men får inte för en enad läkarkår. Det är visst nån muskel i örat som är förlamad den med, höga ljudvolymer kan ge obotliga skador direkt.

Hoppas att det inte blir bestående men av detta, inte bara för att han är vår sångare...

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther