Jag gillar inte modern ljudbild. Idag verkar det närmast omöjligt att hitta någon som kan få till ett gammeldags ljud om man inte vill lägga massor av tusenlappar. Jag är verkligen ingen expert på att förklara exakt vad jag menar och hade jag kunnat det så misstänker jag att jag också hade klarat av att skruva till ett sådant ljud på egen hand. Men jag har ändå fattat att förklaringen ligger i alla använder samma pluggar (eller vad det nu heter) samt att det blir en slags komprimering vid master out som får alla inspelningar att låta moderna. Och det är väl inget fel i det - om man gillar det, vilket jag inte gör.

De senaste tre inspelningarna med tre olika band jag gjort har sett ut som följer:

1. Hårdrock med rötterna i 70 och 80-talet, inspelat i Cubase och mixat av en "proffsig amatör". Det låter bra men det låter också modernt. Han hade ingen aning om hur han skulle göra för att få till det ljudet vi ville ha.

2. 60-talspop alá promqueen, snällt och mestöntigt. Inspelat på en kassettporta och mixat till kassett av mig. Det blev bra och trovärdigt. Särskilt sången genom rörpreamp blev bra. Många tyckte att det lät autentiskt, vilket var jättekul. Dock ingen procedur som skulle funka till rock?

3. Hårdrock igen med rötterna i samma 70 och 80-tal. Inspelat på kassettporta och sen överfört till Cubase. Mixat av samma kille som vid inspelning 1. Tanken var att om vi trackade analogt så skulle grundljudet borga för en äldre ljudbild. Resultatet blev bättre men fortfarande låter det ändå relativt modernt, iallafall i våra öron.

Nu har jag spelat in med ett nytt band och denna gången har vi åter spelat in på kassettportan och nu har jag mixat i jul. Därefter är tanken att fixa en mastring för att få upp nivåerna så att vi inte får lägre ljud än alla andra vars musik återfinns på nätet för streaming. Musiken denna gång är rock renodlat 70-tal (1973 ungefär sådär) och jag är lite rädd att det kommer att låta för mycket demo, lite för sunkigt med tanke på utrustningen vi använt. Har svårt att tro att känslan av demo försvinner för att vi mastrar? Det känns som en märkligt tunn linje mellan demoburkljud och modern ljudbild.

Ni kanske tycker att jag är löjligt pretentiös, men våra influenser är verkligen exakt 1973-1975 i detta bandet.

Alltså jag fattar att det kan tyckas enklast att spela in med utrustning från tiden som man vill låta som men det hela är ju en fråga om pengar också. Bra analog inspelningsutrustning från före 1975 är inte precis billigt. Och det hade inte varit lättare om favorit året hade varit 1985 heller, eller när som helst annars i musikhistorien. Att få ljud som låter som det året man lever i är alltid lätt verkar det som.

Det finns ju skivor som kommit ut de senaste åren som har en gammal ljudbild, som inte har en jättestor inspelningsbudget så de som lyckas finns ju, även utanför tekniker som lever på sitt yrke. Det känns som att det är någon magisk hemlighet som väntar på att upptäckas.

Testa olika lokaler och spela framförallt live.
Med lite läck.......
Och testa ambience mickarna in absurdum.
De dyraste kan låta skit samtidigt som HB mickarna kan låta guld.

Men, lokalen och dess klang är alltid (bara enligt mig själv naturligtvis) bättre än hur ”snygga” spåren ser ut i mjukvaran.....

Mitt ljudideal är typ Made in Japan...... för din referens.....

Mina 5 öre..
Behåll bandbrus ( även mellan låtarna )
När vi började mastra ifrån analogt till digitalt blev tystnaden i pauserna på en Cd olidlig , så vi la in bandbrus även där.
Ingen hängmatta alls , kapa ljupbas och högdiskant, behåll eller förstärk mellanregister. 400 hz till och med wellpappsvirvelljud.
Undvik limitering i af hård sådan eller icke analogsimulering, lite lagom analogemulerad komprimering.

(Beroende på vart på nätet det ska läggas ut , så brukar det limiteras och komprimeras i vilket fall av mottagaränden , tex Spotify och liknande )

Vad gör man annorlunda idag jämfört med 75 månntro?
Är det att det mastras och fix it in the mix mera pga att det är enklare?

Om man hoppar över de stegen och kör eq via vanligt mixerbord och bara fixar volymerna utan att blanda in nån redigering alls i dator. Men det kanske är exakt vad ni har gjort?

Faktum är att det är precis så där vi gjort! Tex så slutade inspelningarna av trummor med att vi bara satte upp en riktigt bra rumsmick och stämde trummorna tills de lät rätt, vilket också blev helt rätt. Det ska ju inte vara fläskigt trumljud för det vi är ute efter utan bara.... bra eller vad man ska säga.

Men som jag skrev så tillkom det moderna ljudelementet först i mix, alltså efter att det fört över till dator.

Jag älskar också ljudet på Made in Japan! Men så fantastiskt ljud är nog bara att drömma om för oss. Dessutom så tycker jag att ljudet på de tre första Kiss-skivorna också är fantastiskt, fast på ett annat sätt. Eller Tom Robinson Bands knastertorra sound. Mm.

Du har helt klart rätt i att vi måste experimentera mer innan vi trycker på Rec!

Här var det massa bra tips! Och de känns så självklara när man läser dem! Det där med att skippa hängmattan helt är något jag definitivt ska ta upp med han som ska mastra!

Och bandbrus har vi ju redan automatiskt haha!

Komprimeringen som sker hos diverse streamingtjänster är nog som du säger inget man kan göra något åt. Kanske man kan förkompensera detta eller vad man ska säga i mastringen?

Här en del av detta förklarat på ett enklare sätt:
https://www.youtube.com/watch?v=80C1BimMGZs

Nästa viktiga grej; för att få till det naturligt: Att använda, skruva till, designa grundljuden från instrumenten till att man inte behöver filtrera/kapa bort mycket ifrån dessa. Tyngden/kicken i låten skall komma ifrån när alla lirar tight tillsammans. Hela tiden måste det finnas plats för två saker: Luft/space & värme. Detta separat ur varje spår -samt när alla kör tillsammans. Ju mer ärliga och avslöjande' sound alla individuella medverkande musiker 'törs' bidra sitt med = Ju bättre förutsättningar ger detta. Och givetvis samtidigt: Ju ärligare sound man kör på = Ju mer kräver detta ur själva musikern som spelar.

En vis person sa en gång: Är det professionellt -eller inte: När en musiker har karisman att köra en massa extra tagningar; innan denne sätter hela sin grej helt magiskt -och perfekt..?


/ Jonken

Så kan det nog vara många gånger. Minns för ett antal år sen att en som spelade in ett band jag var med i sa att det spelade mindre roll hur det lät vid inspelningstillfället eftersom "idag fixar man vad man vill ha sen". Och det stämmer ju. Folk flyttar delar, höjer/sänker toner och allt möjligt. Nästan all musik som kommer ut idag är ju i princip programmerad, även rock. Men just det här som jag var inne på inledningsvis att det verkar svårt att få det att låta "gammalt" verkar inte vara lika lätt att trixa fram?

Ja precis, det är så vi gjort denna senaste gången. Förra gången så mixades det ändå i dator och då kom den där moderna känslan sig smygande haha. Det som känns mest oroväckande nu är att det kommer att låta för sunkigt om du fattar?

För sunkigt kan det aldrig låta om låten är bra och utförd på rätt sätt enligt mig.
Så kallat bra ljud gör ingen låt, medans en bra låt gör bra ljud typ

Yepp. Mycket bra sagt! Detta i kombination med att de som skall lira låten -kan lira tillsammans.


/ Jonken

Väldigt intressant klipp! Det där han säger i början är precis vad jag tänkt länge. Eller alltså så här va: fram till mitten av 80-talet (ungefär) har jag känslan av att musikproduktioner är resultatet av att tekniken gick framåt men nånstans i början/mitten av 80-talet peakade den analoga inspelningsutvecklingen och istället började man leta efter sound på en helt annan nivå än tidigare. Nu snackar jag inte om trendsättare och svindyra studios utan alla övriga. Och efter det har det fortsatt så fram till nästa revolution som är Pro Tools osv. Alltså om man lyssnar på massa musik från.... ja 50/60-talet och fram till början av 80-talet så höjs kvaliteten hela tiden för varje nytt år och ny teknik som kommer ut på marknaden. Inte så att det nödvändigtvis låter bättre och bättre eftersom det är en smaksak, vi är tex ute efter ett ljud som var det tekniskt sätt bästa man kunde få till 1973 och vill inte ha ett perfekt ljud anno 1979 (ett år väldigt mycket peakar anser jag i fråga om "kvalitet").
Sen det han pratar om längre fram i klippet gäller ju inte oss som inte har 48 analoga kanaler att leka med men är även det en intressant analys hur Steely Dan, Fleetwood Mac mfl som han pratar om lät.
Frågan är då om det faktiskt är möjligt att skruva till det där ljudet i ett program? Alltså om det är kunskap som krävs eller om det är pengar det hänger på även där?

Att spela in trummor, bas och gitarr live hade varit en dröm, tyvärr inte genomförbart för oss som bara har totalt 8 kanaler till förfogande (och bara möjligheten att använda 4 åt gången).

Jag håller med personligen, det finns massor av demoinspelningar och misslyckade inspelningar vad gäller ljudet jag älskar bara för att tagningen i sig blev så bra. Men.... vi har ändå en ambition att inte bara eventuellt musiknördar ska gilla det.

Tror att det just är musiknördar som bryr sig om tramsienterna i mixen medans Bosse och Anna på stan lyssnar på låten.

Men man spelar ju in för egen del och vill att det ska låta bra också och då börjar man bry sig om tramsienterna
Om foten diggar låten så är det viktigast, det är väldigt lätt att glömma bort.

Vi spelade in väldigt mycket i replokalen live med sång och solopålägg efteråt kring 2005 med digitalporta i en väldämpad lokal och det lät lite fattigt och sterilt. Kombination av tidigt digitalt och för dämpat rum skulle jag tro men det lät helt ok.

Sen spelade vi in på "riktigt" på en rullbandare och lite studiosaker med Micke RIP Borg och då vakande allt till liv på ett annat sätt.
Antaligen pga av hans kunskap och saker och rum. Han körde lite saker för att få fram soundet tex dubbla leadsången och nån pedal på solona för Ace-ljudet

Mastringen var dock ingen höjdare den lät för dovt och trött med den fixade Ronny på enchansed audio åt oss så det blev bra Kiss-fräs tillslut.

Så pengar kanske man måste ut med för att komma åt en viss utrustning och knowhow.

För mina fem öre:
Vad ALLT egentligen i grunden handlar om; handlar om låååångt före man ens pratar om att spela in: Är konsten att jobba fram ett gemensamt bandsound -eller en 'sonisk indentitet'. Detta är ett bands unika fingeravtryck.

En grym sonisk indentitet är: -Ahh; det är 'dom' som spelar. En imponerande sonisk identitet är: -Ahh; det är hon/han som spelar. Sätter man ihop musiker med personligt identifieringsbara soniska signaturer; tendrar att vara guld. Typ; ärligt: -kan man säga i ett blind test att: -Aaah: Det här har jag inte hört! Det ju vår bassist som spelar här!

Dock i ett band handlar ALLT om bandets gemensamma sound. Detta är ett indentifierbart sound -som alla i bandet bidrar till. Att forma detta gemensamma sound till något specifikt och unikt är hela nyckeln. Observera att jag snackar inte om låtar -eller låtstrukturer här: Utan ENBART om bandets gemensamma sound tillsammans. Det här har mindre med mer pengar att göra; utan mer med hur bra man man låter tillsammans 'i sin unika groove'. Sedan om musikerna i bandet gemensamt baserar/ser denna gemensamma groove i 60's, 70's eller 80's -style; avgör mycket av vilken färgsättning/nyans den får/har.

Jag tycker personligen att väldigt mycket av ett bands syn på sound -börjar med soundet/dominansen ur trummisens bastrumma. Detta handlar egentligen hur mycket hjälp bandet är beroende av -för att 'pulsera'. (En av det viktigaste sakerna som även nämns i klippet.) Detta tenderar att syna basens prioritet i bandets puls och sound. I ett grymt band oavsett genre; utgör dessa två musiker tillsammans den GEMSAMMA grund för ALLT det övriga. Och det är JUST HÄR -som det mesta förändrades genom årtiondena. Just modernare det blev = Ju mer peak i början -följt av effekt las på. Och med åren följe de andra instrument sounden med -i samma spiral. Till den grad; att betoningen i bandens gemsamma sound blev mer individuell: Här la man mer fokus på individuella musiker och deras bredare ljudbilder. Till idag har man MED RÅGE passerat gränserna över vad som överhudtaget ryms i en mix. (Läs: Man försöker fylla på mer vatten i ett fullt glas.) Nu handlar utmaningarna istället om att -försöka handskas med en för breda ljudbilder som band har. För många musiker idag är tyvärr helt beroende av en alldeles för bred ljudbild. Att fixa plats i en mix åt ett band; som grund i har en gemensam sonisk identitet/signatur som inte går ihop: Är inte lätt. Man måste hyvla av på kanterna -för att få alla bitar att rymmas. Detta med för att den lilla naturliga värmen som finns skalas bort. (För det finns helt enkelt ingen plats för den.

Mer bas är inte värme -precis som mindre mellan register är heller är det. Riktig värme är analogt -och o processat. Den kommer från naturliga, tekniskt mindre opåverkade röster och fingrar. Naturlighet innebär även behaglig luft i sound.

Riktiga rörkompressorer/limiters i studios/live rigg är svinbra och svindyra. De fixar sånt här. MEN: Skall ett gemensamt bandsound behöva vara beroende av sånt? Hur många sångares sångstil idag omfattar att hämta upp sina tonlägen från botten av källaren? Dagens syn på att sjunga klatschigt; är inte som Elvis Presley som gav fjärilar i maggroparna när han använde ett betydligt större register. Pratar vi i motsats till detta om sångstilar som; Plant, Gillan, Daltrey, Nicks osv; pratar vi om betydligt högre röstlägen -i förhållande till nämnde Elvis här. Detta ställer då logiskt ännu högre krav på naturlig värme på sången.

Man skulle ju lätt kunna skriva en hel avhandling/uppsats om det här. Men jag nöjer mig så här...


/ Jonken

Det är idag väldigt svårt att mastra för streaming av många olika skäl.

Huvudregeln är nog för 70tals-aktigt ljud. mastra för bra ljud inte högt ljud. Komprimera lite , limitera ännu mindre.
Behåll eller förstärk mellanregistret, kapa hög och lågregistret , detta ändras lite vid datakomprimering så det kan vara bra att köra ut som mp3 tex för referens.

Det finns massor att läsa på nätet om mastring för streaming för övrigt om du är intresserad.

Vid mix/inspelning som redan nämnts, så mycket fullrange ifrån instrument som möjligt ( med betoning på mellanregistret)
Slask i lagom mängd är bra samt spela in så mycket som möjligt tillsammans.

Fram tills datorn tog över som inspelare spelade man in analogt och från och med
Beatles mer ”experimentella period” väldigt ofta också på ”rött”,
ett absolut ”no-no” i den digitala domänen.
Den komprimering som skapades på flera ställen i ljudkedjan då, i micken, preamps i mixern etc,
försöker man sedan länge härma med diverse saturerings-plugins idag
Inspelningar som låter ”bra” idag tror jag fortfarande till övervägande del åtminstone har en kombination av
digital utrustning och dyra analoga outboardburkar.

Eller, så har ni helt enkelt ännu inte anlitat en tillräckligt bra mastering-tekniker.

Jag menar mer att det inte får låta för skrotigt. Även om vi själva gillar det så kan nog inte Bosse och Anna ta till sig det om det låter för mycket lo-fi.

Att lägga ut lite pengar är inga problem om man vet att man kommer att bli nöjd. Tyvärr har alldeles för många dåliga erfarenheter gjort jag åtminstone jag inte har någon lust att chansa fler gånger. Och jag har verkligen inte lyckats hitta någon som säger sig kunna fixa det ljudet vi vill ha för en rimlig peng.

Så enkelt kan det för all del vara. Men problemet är att man inte vill köpa grisen i säcken, och jag har hittills inte pratat med någon som säger sig säkert kunna fixa "rätt" ljud.

Skulle vara kul att höra hur långt ni kommit.

Citerar mig själv, från en gammal femsidorstråd på samma tema:

När uppstod det moderna soundet?

I min begreppsvärld var det när musiken bytte medium från vinyl till CD. Då fick man möjlighet att kunna mixa med fet bas; man behövde inte mastra bort basen för att undvika att grammofonnålen skulle wobbla i spåret. Basen fick plats i en CD-mix/-mastering och den började ta plats.
Loudnessrevolutionen har säkert också gjort sitt till för att få en mix att låta modern, man söker maxa frekvensområden som höjer loudness.

Självklart kan man få inspelningar gjorda med digital teknik att låta old school även soundmässigt om man vill & har kunskapen. I min värld handlar det ffa. om att försämra dynamiken & minska basregistrets kraftfullhet så att man når vinylnivå i dessa avseenden. Man bör också höja de tystare partierna en aning (med kompressor). Kanske vakte de högsta frekvenserna med en dynamisk eq/multibandskompressor.
Det gäller att lyssna in och härma sitt referensmaterial.
Annars finns ju pluggar för sånt här (men man måste inte ta med rumble och skivrasp för att det ska låta old time/vinyl).

Några av mina referensfavoriter (och husgudar) är Steely Dan, jag tycker alltid att de haft bra mix och cool ljudbild. Men det hände något drastiskt med ljudbilden mellan plattorna ”Gaucho” (1980) och ”Two against nature” (2000). Det gick 20 år mellan dessa två studioalbum, Gaucho förvisso trackad på analog tape och 2AN trackad digitalt.
Men den stora skillnaden i ljudbild beror enligt min mening till stor del på att Gaucho mixades/mastrades för vinylmediet och 2AN för CD. Skillnaderna märks ffa. i dynamik och basinnehåll, men också i att diskanten/luften är mer uppenbar på de senare plattorna (2AN & Everything must go). Dessa senare plattor känns för mig mer relevanta att ha som referenslyssning i studion, för att lära mig min lyssning.

Om jag ville göra en produktion med tidstypiskt sound à la 1973 skulle jag ha referensmusik från den tiden att härma och jämföra med. Essensen menar jag - och andra i tråden - består i att hålla igen på djupbas och luft, och att komprimera hela mixen något.

Mycket bra har redan kommit fram i tråden.

Men man ska ha klart för sig att många gamla inspelningar är väldigt välgjort och gjorda i rum med bra akustik och med utrustning som idag är värd massor och som fortfarande används när budgeten är hög.

Men det går att göra likande saker med tagens billiga teknik också.

- Stäm och dämpa trummorna på ett sätt som gör att de låter bra.
- Var noggrann med trummickarnas placering och se till att det låter anständigt redan innan man går på med eq och annat.
- Använd om möjligt så bra mickpreampar som möjligt. Det finns ganska billiga kina-tillverkade grejer som bygger på t ex Neve och API, om budgeten är låg.
- Om trummorna låter rätt så har man en väldigt bra början.
- Om budgeten är låg, så lajna basen och reampa den senare med förstärkare eller plugin, så slipper man det förbannade basläcket i allt.
- Lägg upp alla instrumentgrupper i bussar och busskomprimera lite försiktigt. Gärna med olika vintage-kompressorer på respektive buss.
- Jag gillar att lägga på re-mic-pluggar på bussarna för att sätta närmickade instrument (inkl trumset) i ett rum. Bra grejer är dyra (läs ett UAD-system och Ocean Way Studios-pluggen), men genom att köra ut t ex trummorna via PA, studiomonitorer eller hifi-högtalare och spela in högtalarljudet och framför allt rumsreflexerna, så kan man få ett bra resultat. Så gjordes t ex Highway To Hell-trummorna som jag antar skulle kunna funka till den här typen av musik och ljudideal.
- Jag föredrar att spela in så live som möjligt, men eftersom det verkar som att ni spelar in ett instrument i taget, så komplettera upp närmickningen med distansmickning som läggs på separata kanaler. Det är väldigt användbart vid mix.
- Var försiktig med reverben...
- Kompressorerna är dina vänner!

Om man tror att tricket är att använda dåliga grejer för att få det att låta gammalt, så tror jag man är fel ute. Men det är bara att prova sig fram.

Men tyvärr så är det lika svårt att bli bra ljudtekniker och producent som att bli bra gitarrist eller låtskrivare. Tyvärr tror nog allt för många att det räcker att köpa prylar så kommer ens musik låta som favoritskivorna. Men många av oss här är från punkgenerationen och oavsett om vi spelade sån musik eller inte, så skiter vi i om vi kan eller inte utan försöker själva och det är kul oavsett resultat. Lycka till!

Just det, en sak till: sången kan ofta låta mer genuint old time om man sjunger genom ett PA och mickar upp detta, istället för att sjunga direkt in i preamp/ljudkort med en kondensator-/rörmick, vilket gärna vill bli slickt.

Så här lät det förra bandet och den inspelningen som jag nämner i första inlägget där vi har trackat med en 8-kanalsporta (Yamaha MT8X för den som är nyfiken) och sen lagt över i dataprogram och lejt bort mixen. Jag tycker själv att soundet blev lite coolt men man hör att det är nytt.

https://venguns.bandcamp.com/album/the-wolf

I det nya bandet är musiken ännu mer renodlad och vi har gått från en slags "ockult glam" till ren glitter rock.

Väldigt intressant läsning!

Utan att jag kan tillföra något rent tekniskt kring inspelning är väl en sak som förändrats mycket genom året vad gäller gitarrelaterad musik mängden dist som används.

Där är det ganska lätt att höra när musiken spelats in. Nyare hårdrock = mer dist, enkelt utryckt. Så inte för mycket gain om ni vill ha det rätta soundet.

Men jag misstänker att ni har gamla stärkare och svagare mikar redan?

Intressant att du nämner just Steely Dan (och dessutom inte är den första här som gör det!!). Ett par vänner till mig var i New York för ett par år sen och såg dem på ett litet ställe två dagar på raken, ena kvällen körde de hela Aja och den andra hela Royal Scam. De är båda jättestora fans av Steely Dan (som du kanske fattar!) och båda blev väldigt besvikna över soundet de hade, vilket var det sedvanliga moderna hysteriskt lågfrekventa basiga. Det nära på förstörde upplevelsen sa de. Och det är ju precis exakt där som är pudelns kärna - rätt sound till rätt musik!!! Det här har jag retat mig på sen 90-talet! Minns att jag såg Nationalteatern 1995 och retade mig på den överdrivna basen som inte alls passade deras lite lummiga rock. Man vill ju ändå nånstans att musik ska låta iallafall lite nära som det gör på skiva. Nu är ju det vi gör i det bandet jag spelar väldigt långt ifrån just Steely Dan men jag älskar dem jag också och de låter också väldigt tidstypiskt 70-tal!

Jag tror att det är så enkelt som du skriver (som andra också varit inne på) att det gäller att skära i djupbas (och även övre diskantregister), så kommer man en bit på vägen.

Håller delvis med dig om det där med att CD-fomatet skapade mer djupbas. Fast mycket av det tidiga 90-talets musik har ett märkligt sound (som jag ogillar skarpt) med symaskinsdist och baskagge som låter som när man trampar med en naken fot på ett blött badrumsgolv. Den extrema djupbasen kom nog egentligen senare på 90-talet? Iallafall om vi pratar rockmusik.

Jag har faktiskt försökt det där med att micka upp ett PA för sången och tyckte att det var svårt att komma bort ifrån "megafonljudet" som blir. Däremot så blev reverbet jättebra då, mycket mer levande än när man (jag) tillsatt det i mix.

He he - definitivt! Det är gammel-Marshall som gäller! Jag ska bara ta det sista steget och våga skaffa en gitarr med P90! Iofs har jag ganska nyligen upptäckt att det går att få ett sånt ljud med strata som har HB i hals och kopplat den splitcoil och eggläge med mittmicken!

Ja det låter nytt och för mig tror jag det beror på att det låter för tydligt om allt, den där trevliga filten över högtalarnaljudet finns inte.
Testade hålla händerna för högtalarna och då blev det lätt 10 år yngre
Kopiera några ggr mellan kasettband så är du i mål

Bra inlägg! Håller med om nästan allt. Fast reverb är lite en smaksak mer än det andra tycker jag.

Hahaha! Ja det kanske är så man ska göra! Nåt sunkigt BASF-band från tiden gör susen!

Det måste vara lite överhörning kvar på bandet ifrån en gammal inspelning, helst en annan låt.