Re: Körskolläraren från Edinburgh
Polytone wrote:
Verkar vara en välljudande liten förstärkare! Kan du inte skriva en kort liten recension på den här?
Ja, jag kan väl egentligen inte göra det bättre än i länken jag bifogade. Trots enkel utrustning återger klippet hur det låter på ett bra sätt. Och Stafford Cook går igenom funktionerna bra. Men ett par kommentarer kan jag ge.
Estetiskt är stärkaren ett mästerverk. Den lackade tweeden ger verkligen ett exklusivt retrointryck, och för mig som inte gillar färdigslitna grejor, är det skönt att se allt i perfekt skick. Fenderpurister kan nog tycka att gulddetaljerna blir lite kitschiga. Jag kan hålla med om att silverpanel och ingen guldkeder varit ännu snyggare.
Ljudmässigt är jag lite överraskad över det majestätiska ryt stärkaren levererar. Inget metalljud, men definitivt OK för blues och bluesrock upp till ZZ-Topnivå. Jag har ingen koll på Fenders klassiska tweedmodeller, så jag kan inte jämföra, men det låter otroligt mycket bättre än Hot-Rod-seriens överstyrda ljud.
Den gillar alla boost- och OD-pedaler jag testat framför. Har inga distpedaler, så det vet jag inget om, men misstänker att det inte blir nån succé.
Den fyrstegade volymkontrollen är det bästa i spänningsrelaterad volym jag testat - låter för mig närmast perfekt från fullt till lägsta volym. Lägsta funkar t o m i lägenheten, om man inte drar på för mycket. En del kanske tycker de tio watten blir för lite ihop med bandet, men inte jag. Fem rörwatt brukar räcka långt för mig, åtminstone i replokalen.
Reverbet låter retro, men mycket! Fjäderreverb är egentligen ingen favorit, men med låg nivå och någorlunda rent ljud ger det skön rymd. På högre nivå låter det fjädrar metallburk, men det är väl så det ska vara?