Jo, ungefär som rubriken lyder. Är det nån på forumet som har en och har någon åsikt?
Är eventuellt lite sugen på en men dom dyker ju inte upp så ofta begagnat. Kanske beror på att dom är
så bra att ingen säljer , alternativt, det är en sån löjligt liten marknad att det finns typ tre i hela Norden.
Och nej jag vill inte veta skillnaderna på originalet och den billiga som finns för oss dödliga.
Dom detaljerna har jag koll på ner till minsta kopparmutter som sitter under stallet.
Go helg på er gubbs/gummor

Fredrik

Anledningen till det låga antal som finns till försäljning som begagnad är nog som du säger, att det finns för få ex helt enkelt.
I och med att modellen är så intimt förknippad med Brian May så har dom nog hamnat hos folk som har honom som husgud och inte alls kan tänka sig att sälja!
Dom flesta som sålts har väl varit av god kvalitet från typ Greco, Guild, etc men frågan är ju hur mycket man vill acceptera i frågan om avsteg från Mays egen red specials konstruktion. OBS: Ingen egen erfarenhet här!

Personligen har jag lite svårt att förstå att gitarren skulle kunna vara intressant för någon annan än någon som spelar i ett "Queen tribute" band !

Jo jag kan bara instämma Pudas. Det är nog mest för folk i tribute band. Själv skulle jag aldrig ha med den på ett gig utan det får ju bli lite som prydnad hemma. Typ palettbladsblomma. Men det är ju bonus om man faktiskt kan få rätsida på den med band och stränghöjd. Greco och guild är borträknat då dom har blivit vansinnigt dyra idag. Det får nog bli budget varianten från herr may själv eller Burns. När dom väl dyker upp så är det ju ett par tusenlappar vi pratar om. Folk köper klart dyrare prydnadssaker än så.

Halvkända gitarristen Janne Stark skaffade sig en och demade den med massa riffs och highgain, dvs inte som en Queengitarr, på sin Facebooksida för ett tag sedan. Han var nöjd vill jag minnas.

Jag hade en, fin gitarr, bra spelbarhet och intressanta ljudalternativ.
Ett bra ex. kan def. rekommenderas.
Så fort man är ute bland vanligt folk/publik är det ingen som orkar bry sig eller ser att det är en "Queen-gitarr".
Gissar att det går att få en vettig för 3000-5000 kr nånstans.

Har testat 2 ex men tyckte att de var okey men inte mer än så men snygg på väggen och självklar för en samlare. Prismässigt snäll mot plånboken.

Ändå helt otroligt att han och hans far lyckades bygga en spelbar gitarr från garageskräp på 60talet som han spelar på än i dag.

Efter svaren hittills så är det nog så här det är. En helt ok gura men kanske inte mer än vad man kan förvänta sig från en Asiengitarr. Skall hålla ögonen öppna och dyker det upp någon hyffsat billigt blir det nog köp. Då kan man ju lägga lite pengar på att banda om och kanske till och med fräsa upp den för att sätta dit ett riktigt stall.
Men ja, visst är det galet hur dom med bara hemmajunk lyckades träffa så jävla rätt kring tidigt 60-tal. Kanske är det den vägen man skulle gått. Byggt en egen helt enkelt. Men hur sjutton får man tiden att räcka till det.

Var ligger priset på dessa gitarrer, äkta vara eller pratas det om kopior från Tyskland?

//BoB

Ja det där med tid är konstigt, vad jag vet så har vi alltid haft 24 timmar per dygn att leka med! Ett tips: Prova att slänga din smarta telefon, plocka bort alla kanaler på tvn förutom ettan och sist men inte minst släng datorn!

Men tillbaks till verkligheten! Är det Brian Mays ljud du är ute efter i första hand så borde ju en strata med ett väl fungerande svaj, lackad (maple) greppbräda och standard strata mickar med så låg output som möjligt, kopplade efter Brian Mays red specials seriekoppling komma rätt nära i ljud. Kanske en treblebooster framför förstärkaren räcker till och med!

Jo dom 24 timmarna har man allt koll på. Med pågående husrenovering, barn och firma så räknar man dom flera gånger. Men gitarrbyggen finns alltid lite extra tid för men det känns som en go grej att börja modda något som redan existerar. Och att bygga om en sån här med lite fräsning, byta band, lite lack och nytt p skydd borde inte ta mer än ett par veckor. Att bygga en från noll , då börjar vi prata månader och då är frugan på mig om varför vi inte har börjat med dräneringen ännu. Och vi pratar äkta vara nu. Inget Harry Bengtsson skit eller nåt från kinesen.

Jag kanske missat nåt här, men varför byta band?

Zoork , det kanske är att gå händelserna i förväg men en bandslip lär det bli iaf. Men med allt det jobb som det innebär att bandslinga kan man likväl banda av den och lacka brädan och slänga på ett par riktigt tunna vintageband som är på originalet. Det var så tanken spann iväg...

Då förstår jag. Inte direkt vintageband på den jag hade, men bra bandjobb, snygg greppbräda (ebenholts?) mm...

Anledningen till att det sitter fetare band på är nog för att väldigt få vill ha detta. Finns gott om tillverkare av dyra custom-gitarrer som inte ens erbjuder vintage-band, för att efterfrågan är så liten. 6105 och 6100 är dom vanligaste storlekarna nuförtiden.