Jag tycker åtminstone att det finns lite olika nivåer i vad man är ute efter om vi pratar LP tex.

Nivå 1: Ett spelbart instrument som låter bra och ser ut/liknar en Les Paul, billigaste alternativet där faner, platslack, lite off i kroppsform är helt ok.
Nivå 2: Här börjar saker utöver ljudet påverka påverka prisbilden pga att man vill ha mera 50 utseende tex carven, lacken, färgen spela roll men är inte obstinat.
Nivå 3: Här ska det vara rätt nyansen till och med på micksargar, rätt lim, halsinfästningen, rätt utseende på fräsningar osv nu börjar timmarna i tillverkningen dra iväg och därmed priset.

Mellan dessa grovt förenklade nivåer så skilljer det massvis med pengar, var man väljer att lägga sig är individuellt.

Sen har vi den där brytpunkten som handlar om låter bra. Den är inte lätt för den påverkas så mycket av ens egna personliga smak och vad man är ute efter. Sen hur mycket tex hideglue påverkar tonen ja det kan man fundera på

Min erfarenhet av Gibson skulle jag säga att de Custom shop jag har provat har varit en annan typ av instrument är de vanliga USA jag provat.
Custom shop har nån typ av lätthet i sig de som jag upplever som mera Cream än Randy Rhoads vilket USA känns mera som, de tidiga 60 tals vintage Gibson jag provat de har nåt hoonkigt torrt i sig. Custom shop påminner mera om det än USA-modellerna.
Nu är det mina upplevelser och det är baserat på de gitarrer jag provat, jag är mycket medveten om att alla instrument är individer och att man inte kan dra för stora slutsatser av detta, men så har jag upplevet det.

Jag har bara en LP nu, och den har jag haft sen 2010. Jag gillar den såpass mycket att jag behållit den i 11 år. En Kina-byggd Vintage V100 (2009).
Den har plastig lack, jättetunn hals, billiga Wilkinson-mickar. Vad de använt för lim vet jag inte, Karlssons klister kanske.
Som helhet tycker jag att gitarren är ett bra instrument.

Om vi säger på skoj att man ska köpa en R7, det finns på en del ställen för ca 42 000:-, nya.
Om man köper en begagnad, de billigaste jag hittar nu kostar ca 37 000:-.
Är det bättre att köpa en begagnad och spara 5000:-, som kanske redan känns inspelad och skön, eller är det bättre (roligare?) att ha en helt ny, som man själv spelar in?
Prisskillnaden är ju inte enorm.

Du verkar ju å andra sidan vara extremt mottaglig för näthypade lågprisalternativ..

Ja, vem minns inte BaCH-hypen för några år sen Den gick jag själv på.[/quote]

Du verkar ju å andra sidan vara extremt mottaglig för näthypade lågprisalternativ..[/quote]

Absolut. Vintage har jag haft 6 st (2 LP, 3 strator, en SG). Men de var alla bra.
Nu vet jag inte om du syftar på FGN som jag skrivit en del om. Jag har bara erfarenhet av en, den Telen jag har. Så välbyggd har ingen gitarr jag köpt ny känts tidigare.
Där blev jag helt klart influerad av sånt jag läst på olika forum.

Beggat alla dar i veckan för mig.
Ju äldre desto bättre för chansen att nån som kan nåt har justerat den ökar och det gör mest på ett instrument enligt mig för spelbarheten.
Du kan ha hur mycket brazilien rosewood som helst och hide glue och lång halsinfästning som helst men är gitarren dåligt justerad kommer den inte vara så bra den kan.

Men jag hade ju givetvis inte bangat på ett nytt intrument heller

Kontaktade en annan säljare, om de har möjlighet att välja ut ett exemplar som inte har torr greppbräda.
Nope.

"Varje dag får vi dussintals e-postmeddelanden med förfrågan om att ta bilder eller att väga vissa instrument.
Eftersom det är massproducerade instrument som ligger i robotlager så kan vi inte ta bilder eller väga just det instrument som senare skulle skickas till dig.

Det finns ingen möjlighet för oss logistiskt att öronmärka ett unik instrument som först skall tas ur lager för att fotograferas/vägas och sedan skall injiceras in på nytt i systemet och användas för en specifik order/adress.

På grund av detta så kan vi tyvärr inte erbjuda dig en sådan tjänst inom detta prisintervall.

Tack för din förståelse."

Undrar inom vilket prisintervall de skulle erbjuda en sån tjänst?
Sweetwater och Wildwood Guitars i USA har en varsin våg, och där kan man se vad en Gibson USA väger.
Det kanske bara är möjligt att väga gitarrer och lägga upp på hemsidan, om man bor i USA.

De Gibson Les pauls jag haft har nog alltid haft nått nasalt över ljudet? Känts som om trähet haft hög densitet..

Fick hem r7:an idag..Stor skillnad mot de standards jag haft och känns rätt lik min Burny RLG-70 som jag ju skulle jämföra med.
De både känns och låter snarlika, Burnyn har aningen fetare hals, R7:an har nitrolack..
Ljudet akustiskt i r7:an är aningen ljusare och den reagerar snabbare känns det som, snappy..den är aningen lättare också och känns skönt inspelad och..gammal på nått sätt, klart o fint ljud..spelar som smör..
Undrar hur stor skillnaden hade varit om Burnyn haft nitro-lack. rätt minimal misstänker jag, inte mer än man kan förvänta sig av skillnaden i vikt och halsdimension.?
Eftersom den är så pass lik min rlg-70 så kändes det bekant och hemma så fort jag tog upp den..bara snäppet bättre, mer attack, resonans, dynamik..luftigare ?
Är små skillnader men de är där..

Nu blir jag än mer nyfiken på de MIJ highend gitarrer som faktiskt går att köpa idag. Momose, Navigator osv.

Men för att summera..R7:an vinner med knapp marginal till att vara den bästa Les Paul jag spelat på. Den är HELT jävla skitgrymm !!

Tack Leaf för din gedigna sammanfattning av 70-talarna.
Jepp, man tror gärna att alla ska ha sandwichbody o vara astunga men det stämmer ju inte.

Oj. Det där behövde jag inte få höra. Att R7:an är SÅ bra.
Fuuuck...
Nu vill jag också ha en!

Men grattis till dig, måste vara riktigt kul

Det är de sista procenten uppåt på stegen som är svåra att hitta, men det är väl det som gör jakten intressant.
Vad ligger highend MIJ på i pris om man hittar nån?

Utan bild har det inte hänt

Från Tokai Finland.
https://www.musamaailma.fi/se/merkit/to ... ahkokitara
https://www.musamaailma.fi/se/merkit/to ... ara-kotelo

FGN LS30 är väl deras dyraste, kan man få för 21 000:- ny.

Detta är ju nya gitarrer, ska man ha äldre så ligger nog priserna på runt 20-30 000:-, säkert mer i vissa fall.
http://www.japanguitars.co.uk/page%207% ... rands.html

Intressant tråd som håller högre kvalitet än Gibson-trådar generellt.



Jag tror att du begår misstaget att jämföra äpplen och päron.
Wildwood Guitars är en gitarrbutik som du jämför med en e-handlare som råkar ha instrument på lagerhyllorna.
Alla processer är helt optimerade för att ha en så smidig/effektiv logistik som möjligt för att kunna hålla lågt pris mot kund och vettig marginal. Att göra något som går utanför den processen går i princip inte. Lite samma sak som att handla frukt på nätet, de äpplen som plockas är de du får levererade i din korg. Var ett av dom inte så bra? Trist, du får en voucher i samband med ditt nästa köp.

Handlar du av Jam eller MUG etc så är det sannolikt lite högre kundservice, särskilt på begagnat.

Jag tror NÄSTAN att jag bestämt mig nu. Måste inte ha en Gibson.
Och så dras jag nog mer till en Custom.
Så en Tokai kanske det blir.
https://www.musamaailma.fi/se/merkit/to ... ara-kotelo

Ja, inte första gången jag har fel

Söööp

15 k för en Tokai med 2-delad kropp och plastlack?

Plus att den förmodligen har rosewood, trots att det står ebony i specifikationerna.
https://kitarablogi.com/2016/01/27/revi ... 0f-ls-160/

Det här med 2-delad kropp, är det dåligt?
Såg nyss en Orville by Gibson med 2-delad kropp. Terada-byggd, 1993, nitro.

Det här var kul

Two piece backs drive me crazy. I find that when I hit a chord, one side always resonants slightly better than the other. That’s the side I hold closest to the amp speaker when coaxing feedback out of my guitar. The biggest problem is remembering which side resonates better for each guitar.

Ofta som Gibson standard kommer med 2-delad kropp. Spelar inte så stor roll, men är ju snyggare med en-bits.

Om du inte ska ha en Gibson så kan jag inte annat än rekommendera gamla Burnys.
Jag har även haft Orville by Gibson och Grecos, bla en tokaitillverkad..och de var bra allihop men det är Burny som stannat.
Deras customs har mörk rosewood, helt ok tycker jag, gillar rosewood, enstaka 80-tals modeller finns i massiv mahogny, dvs ingen lönntopp..ifall man skulle vara ute efter det.
Min vita custom är en sådan, men var bara slumpen att det blev en sån.

köp inte nytt. ok, du ska hitta en gitarr du tycker är snygg, helt klart viktigt. men är du customsugen.
Pröva lite orville o burny customs. Jag tycker Burny är bättre, men Orvillarna är snyggast.
behöver inte kosta dig mer än 5-7000 :- med lite tur.

Ja, har också sett det.
Mig kvittar det, jag sitter inte och kollar på baksidan när jag spelar

Jag har inte helt bestämt mig än. Nu vill jag hellre ha en Goldtop Standard. Jag har helt klart problem
Ja, om det är rosewood eller ebony spelar ingen roll på en Custom, bara den känns bra.
Jag kommer nog köpa nytt. Inte så kul att få en gitarr med slitna band som måste bandas om. Kanske behöver ny elektronik.

Lite bilder på r7:an



och Burnyn den jämfördes med.

Jag har sett fulare gitarrer än den där R7:an.

Kollar på en Momose (2015)
Goldtop, solid top, 1 piece back, nitro, long tenon.
Säkert Customshop-kvalitet för mindre pengar.

En highend MIJ pris?
har inte jättekoll, men tror du får en ny Momose med Nitro, long tenon och mahogny i ett stycke för samma pris som en gibson standard.
Han här säljer ofta sjyssta ex. http://www.japanguitars.co.uk/
Stationerad i frankrike. Köpte en Orville by Gibson av honom för några år sedan.

haha jo fan så ful den är

Den Momose Goldtoppen ser riktigt fin ut.
Tror säkert att den är bättre än de flesta standards.
vikt ca 3.9 kg
Ingen fret edge binding, men ärligt talat så är det inte så viktigt, den på min goldtop är så liten att den knappt existerar.

Allt har ju besvarats utav oss med erfarenhet som dessutom har ägdt eller äger Vintage Gibson, ändlöst med Custom Shops, Standards och Japanska kopior.
Och har i mitt fall över 20 årserfarenhet med A/B tester och iallafall så lyssnar ingen på mig eller andra med lång eller ännu längre erfarenhet.

Så därför svarar ingen av oss riktigt mera.

När erfarenheten avfärdas med nån konstig hänvisning till något YT klipp med någon som inte vet vad hen talar om.


There, I said it.

Jag håller iofs med om det du säger, samtidigt tycker jag ändå att den bästa erfarenheten är den egna. Skit i YT och internetforum (även detta), avsätt en så stor budget du kan, köp beggat och sälj till samma peng tills du hittat ett ex som du är nöjd med. Det är så man får göra.

Jag har nog ägt 10-15 olika les pauler, varav kanske 5 japanska, ngn epiphone, 5-6 custom shops och några Usa standards. Jag har tre st kvar, som är mina keepers, och de har jag ägt i 11, 8 och 7 år respektive, så de lär stanna. Men jag hade ju inte hittat fram till dessa tre om jag inte provat runt en massa innan. Jag är iofs jävligt kinkig och specifik med mina gitarrer också, men oavsett hur kinkig man är så måste man ju bonda med de gitarrer man vill behålla.

För mig finns det i custom shop-guror en lite mera abstrakt kvalitet, som inte har berörts i tråden hittills, och det är vetskapen om att har du ett bra custom shop-ex, så kan du sannolikt inte hitta en bättre les paul (inom ett någorlunda rimligt prisspann). Det kan låta fåfängt och löjligt, men för mig finns det ngt sorts lugn i att jag vet att jag spänt bågen hårt, cashat upp och köpt det bästa jag kunnat. För andra så finns det säkert samma lugn i att göra tvärtom, dvs få ut mesta möjliga av billigast möjliga instrument. Man får hitta sin egen väg helt enkelt, men när jag hade japaner och Usa standards så sneglade jag alltid på reissues. Sedan jag köpte dessa så har jag slutat snegla. För mig är det en kvalitet som är lika mätbar som de som är mera konkreta och påverkar spelkänsla och ljud.

Vet inte om den räknas som high end. Specifikationerna är väl ganska "rätt" iallafall. 1800 euro.
Ja, det är på Japanguitars jag såg den.

Suck... jag inser ju att det är så.
Jag skulle kunna köpa en superbra Tokai eller Burny, men sen ändå sitta och undra/drömma om en Gibson Custom Shop.
Hmmm... får nog ta mig en funderare här. Kanske spara ihop och få The Real Deal.