Hyfsad timing:

https://youtu.be/H4mzml2Tz8M

För mig låter den typen av spel mest som om gitarr vore någon slags sport. Många toner per sekund, men VILKA toner förefaller vara sekundärt.

Men, han spelar ju alla toner Inser att det är standardmotargumentet, men jag hävdar nog att han ändå är ganska tonsäker även om det går snabbt.

Kanske om man lyssnar bara på första klippet i videon där han shreddar. Bäst kan jag tycka att han funkar när det låter som en blandning av Holdsworth och Eric Johnson: väldigt perfekt, alla toner rätt, inget svaj i tajminen, ect. Kanske blir det lite för perfekt och därmed lite tråkigt, men han är ju skicklig som f-n. Och med den högerhandsstilen.

Han står inför samma utmaning som alla tekniskt geniala gitarrister - problemet att kombinera fantomskills med intressant musik

För fyra år sedan. Han var 23 redan då.

https://www.ljudbojen.com/viewtopic.php?f=4&t=124907

Begåvad kille. Känns lite som när Guthrie Govan kom fram. En gitarrist som likt en kameleont kan anpassa sig till en rad olika musikstilar. Jag tycker det här klippet är lite coolt där han transkriberat Bob Mintzers solo över Coltranes Giant steps. https://www.youtube.com/watch?v=sbB7uKdjRcs

Matteo är ju sinnessjukt duktig. Som Steve säger, "new level".
Både att han har ett helt eget sound och frasering men också en extremt inspirerade harmonisk kontroll.
Killen verkar ju kunna spela precis vad som helst i vilken stil som helst med galen stilkänsla.



Man måste självklart inte gilla hans spel eller typ av spel.
Men med all respekt, att säga att "många toner per sekund, men vilka toner förefaller sekundärt" är bara "jag lyssnar inte".

/Magnus

Som väntat är jag inte heller speciellt imponerad av detta.
Förutom avsaknad av personlighet, smak och eftertanke i spelet är det mest det
hemska gitarrljudet jag stör mig på, vilket verkar vara någon sorts standard frö alla dessa fantomer.

Kan hålla med om detta att jag 'lyssnar inte' utan 'stänger av' hjärnan ganska snabbt, det blir för många toner i sekunden att ta in!
Sen tycker jag att 'perfekt' spel och frasering blir lite tråkigt, vad är syftet egentligen?

Om man tar en sån här teknisk talang och lägger till förmågan att faktiskt addera en personlig stil och ljud, skapa musik som fascinerar lyssnaren
och taggar ner lite kan det bli fantastiskt bra tror jag.

Det blir som att det tekniska snarare är ett hinder för att nå fram till alla de 99% därute som inte är bara ute efter snabbspel

Imponerande lir.......men hur kul låter det på en skala?
Gitarrspel som för tankarna till 80-talets P-rullar på VHS! Planlöst blädder, soft i bakgrunden till dom avancerade gymnastikövningarna, tycker jag!

Nå väl, allt har sin plats, men om man tänker ett steg bakåt, vad är hans egen approach på gitarrspelet? Hör han överhuvud taget en melodi i det han sola över? Har han lyssnat hur harmonierna låter, har han reflekterat över vad låtens text (om det finns) handlar om? Bryr han sig om hur bandet låter totalt sett?

Jag är helt med dig angående ljudet, moderna nissar har fastnat i digitala DI burkar som tyvärr låter sjukt trist.
Mitt i en mix funkar det bra men som bärande huvudinstrument låter det bara illa.

Det mesta i klippet det länkas till är snabbt, men om man lyssnat mer på honom så gör han så mycket mer än det.
Det som fick mig att skriva en kommentar var det med att tonerna verkade sekundärt. Det är ju väldigt långt ifrån så, vare sig man gillar det eller inte så följer han ackorden perfekt.
Spelet är distat spel över jazzharmonik. Man måste inte gilla jazz men random toner är det ju inte.

Vad är ens perfekt spel och frasering? I mina ögon är det nog bra eller dålig (och allt där i mellan) dito.
Frasering speciellt är ju lika subjektivt som vems köttbullar som är godast.
Jeff Beck, exempelvis, hade magisk frasering. Var den perfekt? Om man gillar honom var den ju det (oftast).
Gilmour samma sak.

Sloppy spel, då kanske motsatsen till perfekt (?), är aldrig skoj. Att höra någon försöka saker de inte behärskar tillför ingenting.
Som någon som pratar men det går inte att höra vad personen säger, eller försöker säga.

Jag tror inte att det är det tekniska som hindrar det från att nå fram till den stora massan, det är harmoniken som ställer till det för att få sån här musik att nå ut.

//MO

Skicklig? Ja!

Musikaliskt intressant? Inte för min del!

På något vis tenderar denna typ av muzak…ehh musik att bli något av en vattendelare. Kanske ändå bra att muzaken…ehh musiken i något avseende berör, oavsett om det upplevs positivt eller negativt, än att vara oberörd?

Han har ett ganska varierat spel om man lyssnar då när han inte supershreddar och petar lite sånna där musikaliska räkor som reagerar på. Skum teknik dock, kan inte fatta hur han ens får ton i petandet men det får han ju uppenbarligen.

Fantastiskt mycket roligare än "killen med tatueringar på hela halsen", Polyphia?, som är i alla flöden.

Alla ni som tycker att det går för fort och därför bara är att bläddra toner.

Har ni samma syn på all annan typ av musik också, och på alla andra instrument?
I klassisk musik går det rejält fort ofta, blir den också sport då? Massor av extremt virtuosa violin och piano stycken.
Blåsare som Charlie Parker, John Coltrane osv (listan kan göras hur lång som helst), är det meningslöst för att de spelar snabbt?
All gipsy musik, sydamerikans musik och en hel massa andra stilar. Snubbar som Paco de Lucía, Django Reinhardt, alla eldiga dragspelslirare i nämnda stilar.


//MO

Spelar egentligen ingen roll om det går långsamt, mittemellan eller snabbt, berörs jag inte av musiken så gör jag det inte. Som så ofta bottnar mycket i tycke och smak.

Det köper jag rakt av, blir man inte berörd så blir man inte.
Men om det är "går fort på gitarr därför inte berörd" blir det lite märkligt.

/Magnus

Det var min själ en krävande samling! Har ni ens lyssnat? Han spelar ju bara anmärkningsvärt snabbt 5% av tiden och då oftast ledande till en lång ton på ett påtagligt snyggt sätt. Man måste såklart inte gilla musik bara för att den är väl exekverad men det här var i mina öron långt från ”övershredding” och sjukt imponerande på de flesta vis.

Ok, inte egen musik, men det krävs en del teknik och känsla för att spela det här, från Coltranes "Giant Steps": https://youtu.be/sbB7uKdjRcs

Jo men den där har jag ju redan länkat till, läser du inte hela tråden?

Killen är begåvad och det är ju fascinerande och se vad man kan göra med grym teknik och harmonisk kontroll. Hats off! Men berörd kan jag inte påstå att jag blir på ett djupare plan. Det går lite för lätt, och och att vara människa innebär också att det inte alltid är så lätt... Tycker att jag kan sakna lite hjärta, smärta och frustration i spelet. För lite blues? Och då menar jag inte moll penta...

Sorry, missade det Men det måste ju innebära att det är dubbelt så bra om två länkar till det.

Så är det!

Rent generellt utan att just peka ut denna strängbändare....

Jag tänker mig att det enda sättet att göra någonting av detta (för den här typen av 'performers' som kan hantera ett instrument) är just att ha en YT kanal och få följare samt annonsörer som är villiga att betala för att hålla igång det.

Sen rekryteras nya förmågor som själva har ambitionen att spela lika fort (eller bra om man tycker det)
Utöver det finns inte mycket att få ut av innehållet i form av skivsläpp, live-framträdanden, hitlåtar etc.

Ser framför mig en ny karriärmöjlighet för unga musiker som utesluter live-framträdanden, band, skivor, traditionell streaming mm.
Man behöver ju inte ens skapa något själv annat än att göra tolkningar i ett annat format.

Detta är ju redan en verklighet så vill bara påpeka att allt kanske inte ska relateras till klassiska attribut för musiker.

Och förresten som utvecklingen ser ut nu med AI så kommer man inte ens behöva en människa längre för att spela detta ännu 'bättre'
men då kanske det inte intresserar lika mycket å andra sidan.

Jag både gillar detta och inte på samma gång. Och det hänger ihop med vad jag håller som intressant som en konstnärlig helhet.

Han spelar fantastiskt. Men det är helt meningslöst utan sammanhang för mig. Han måste klä sig rätt och agera rätt på scenen samt gå med i ett passande band. Att bara vara duktig på Youtube har sina fördelar men mer är det inte. Sammanhanget saknas. Men så tycker jag iofs att det är med nästan alla nya artister. De ser ut som skit.

Bra låtar
Rätt sound
Rätt sammanhang
Snygga kläder (kläderna är viktigare än musiken!)

Så tycker jag. Om allt ovan är avcheckat är det ett stort plus att spela solon så man häpnar.

Ja, han är galet bra. Jag tyckte det var svårt nog att spela med fingrarna på bas. Svårt nog på klassisk gitarr. Att han spelar på en elgitarr sådär är helt galet!

Den här då, gick iaf hem för en gubbe som jag (gillade inte klippet i trådstarten).
Helt klart en jättetalang som inte bara spelar fort för sakens skull.
https://youtu.be/3jdU-azCaZU

Menar ni verkligen att ni inte hör skillnad på det här och vilken dussinyoutubeshredder som helst?

I mina öron både en intressant och extrem extremt skickligt gitarrist....

Mancuso är definitivt ngt nytt, kanske mest för hans oortodoxa högerhandsteknik.
Har också noterat hur enkelt han i sin frasering förhåller sig till ackordbyten. Sömlöst.
Vad som imponerar mest på mig är hans musikaliska mogenhet. Killen är ju bara barnet.

Oavsett, Matteo aktualiserar likt många av samtidens monstergitarrister frågan om att lämna tillräckligt unikt avtryck. Detta gäller naturligtvis inte bara gitarrister.
Kan man omedelbart identifiera en enskild musikers identitet, bara genom att höra ett fåtal toner?
Om svaret är ja, har vederbörande gjort ett personligt intryck och besitter därmed förmågan att kommunicera på ett unikt sätt.
Det räcker egentligen med att fråga sig detta. Teknisk kapacitet och musikalisk fantasi är två helt andra frågor.

Märker för egen del att jag med åldern alltmer värdesätter enskilda utövares förmåga att kommunicera personligt.
Vad de harmoniskt spelar blir allt oviktigare.

Holdsworth är kanske den som i slutändan sticker ut allra mest- vad han än spelade var det mycket svårt att höra att han överhuvudtaget skulle ha påverkats av andra gitarrister. Känns mest som en slump att han valde gitarr som uttrycksmedel.
Därmed kunde han kommunicera på helt eget sätt.
Sådant imponerar på mig i alla fall.

Skickligt bludder.

Personligen tycker jag att personer som spelar snabbt ofta saknar melodi och dynamik, det handlar mer om det tekniska än musik.
Det är just därför Matteo sticker ut då han är både teknisk och väldigt musikalisk, vilket märks i room 335.

Helt klart skickligt men inte för mig.
Ge mig lite Mike Bloomfield istället.

Jag kan gilla lite matematik rock men oftast bara när Jimi eller kanske Blackmore gör det där det behövs.
Inte annars.


Som sagt detta är en smak sak.
Såklart är min smak korrekt.....