Så är det. För en som har råd med en Squier är en CS en ouppnåelig dröm och för en som har råd med en CS så är kanske 100 lök en hög summa. Och summan och vilken gitarr det är spelar mindre roll för de som faktiskt kan spela.

Ja för en del, men vissa rika personer jag träffat på är de absolut snålaste du kan tänka dig, det är så dom blivit rika.
Men mera småsnåla, typ har en värstingbåt och åker till Thailand men ska ALLTID pruta några hundralappar/tusenlappar på ett hantverkarjobb.

Jag har den teorin att de flesta som köper det som här i denna tråd anses vara en 'svindyr' gitarr är personer som gillar att spela gitarr
och gjort det i sin ungdom, sen kom livet emellan och när man är lite medelålders kanske man kan (och har råd) unna sig att ta upp hobbyn igen.
Då köper man det man vill ha snarare än det bliligaste tillgängliga.

Samma gäller med vissa sporter, motorcyklar mm.

Fina märken eller inte är inget jag reflekterar över, tycker sådana där skrytbyggen där allt in i minsta detalj är av boutique kvalitet i slutändan blir lätt fjantigt. Likadant med boutique-relicing, att betala för att någon ska tro att du spelat på tusen texas syltor i femtio år är lite skämigt !
Men att snobberi skulle styra valet av gitarr tror jag inte, dock är det nog vanligt att många tänker att om jag har den där fina gitarren så kommer jag nog spela betydligt bättre!

Angående snobberi så jo. Jag har gitarrer i värde mellan typ 300 kr och 30000 kr som jag skulle ta vilken som helst av till ett gig.
Men...
Jag skulle aldrig spela live med en Epiphone!
Töntigt av mig?
Ja! Absolut.
Där kommer märkessnobben i mig fram.

Konstigt nog gäller det bara Epiphone. Skulle hellre spela på en modern Squier från kina. Eller någon Schecter kanske.

Det viktigaste är ju att man lirar.

Med detta sagt så kan jag gladeligen medge att jag är en fåfäng och pretentiös snobb. För mig är prylbögeriet intimt förknippat med musicerandet. Det skänker mig stort nöje. Visst, jag skulle väl kunna lira på nån Squire eller nåt annat bojenhyllat kopiemärke om jag inte hade något annat val, men nu behöver jag inte det. Jag gillar att leka med vintageinstrument och vintagestärkare. Även om allt inte behöver vara svindyrt så är det ju oftast så att det kostar en del pengar. Men jag har har inga minderåriga att försörja och boendet är i det närmaste färdigamorterat. Jag behöver inte vara förnuftig.

Sen kommer ju den lite djupare filosofiska aspekten in....
Typ man lever bara en gång varför inte unna sig det man vill ha!!

Själv åker jag motorcykel,det är nog det största intresse jag har,som blivit en livsstil.
Det är världens bästa terapi att packa hojen och dra iväg nånstans.
Därför har jag unnat mig motorcyklar som är onödigt dyra,vi pratar bilpriser i premiumklassen.
Jag hade lika gärna kunnat åka och kanske fått samma upplevelse på en Honda 500 för 10000:- men jag vill inte ha det!
Kan man så ska man !!


//Robban

I elgitarrväg är Ulf trogen sin Aria Pro som han köpte för tusen kronor på 70-talet. Trots att han äger avsevärt dyrare Gibsonjazzburkar.
”Wow! It´s not even a Les Paul”, uttryckte Pat Metheny det när dessa två gitarrstjärnor möttes förra året i en tv-sänd konsert i Tyskland.
– Jag hade med mig min vanliga rigg bestående av Ariagitarren och min gamla Labförstärkare. När giget var över gick jag iväg med min Lab och Ariagitarren och kunde jag se hur Methenys fyra gitarrtekniker lastade in en hel truck full med Methenys miljonutrustning. Det roliga var att producenten för tv-sändningen tyckte att mitt ljud lät bäst, skrattar Ulf.
Vad är det som är så speciellt med Aria Progitarren?
– Det är bra tryck i den och den låter bara bättre ju längre upp på halsen man lirar. Den har tjocka band och en skön hals och som sagt är väldigt balanserad i ljudet.

https://www.youtube.com/watch?v=LAbRhKy4Clc

Min filosofi är att man vill ju ha ut så mycket som möjligt av den inköpta varan.
Åker också motorcykel, har en gammal Triumph Trident med kickstart.
Den är verkligen ett kinderägg med tre önskningar i ett.
1. Motionsredskap
2.Utbildingsverktyg för mekanikinlärning
3.Medicinersättning för behandling av humörskontroll

Trevligt att höra,körde själv en Speed Twin -52:a för några år sedan,skitrolig hoj!!

Absolut,härliga cyklar !

Äsch, det där är ju bara skryt grejer. Den här går säkert lika bra (fort).

Underlig jämförelse. Det är väl ändå en väldig skillnad i hur mycket det kostar att tillverka en bil? Gitarrer är otroligt enkla byggen i jämförelse. Om ditt livs passion var att springa, skulle du lägga hundratusen på ett par skor?

Om man utesluter samlarvärde så kan man ju fundera på vad som skulle göra att en elgitarr kostar 50-100k. Då handlar det nog ofta om bling-bling som exklusivt trä. I övrigt är det väl arbetsinsatsen. Man kan såklart göra en gitarr dyr genom att ha en hög timlön (inget fel i det) och lägga onödigt mycket tid på att bygga genom ineffektiva arbetsmetoder men det gör ju inte gitarren bättre.

Jag spelar både billiga och halvdyra gitarrer och tycker att de flesta har varit prisvärda. Med de billiga så får man oftare "fixa till" något efteråt som hårdvara, mickar, band, eller elektronik. Men det går att hitta riktigt bra exemplar. Det jobbiga är ju när saker inte går att fixa i efterhand. Med de dyrare så är det jobbet redan gjort och man kan oftast lita på att alla komponenter är bra, att allt funkar som det ska och att dåliga träbitar kasserats.

Vilka märken och modeller ska man kolla efter, om man vill ha det bästa, där allt är klart från början, maximal spelkomfort och ljud. UTAN onödigt bling. Vi kan göra det enklare och bara hålla oss till single cuts.

Just Gibson använder bl.a. trä från Noas ark, och mickarna är handwired av änglar, välsignade av Gud Fader själv, så där kan man förstå att priserna skjuter i höjden.

Det är såklart väldigt individuellt och jag har långt ifrån testat allt. Har inte så många single cuts men de jag har, Music Man Reflex och Suhr Tele, är båda bra utan bling. Har inte behövt göra något annat än justera halsen nån gång. Finns en uppsjö av bra gitarrer.

Har också en Epiphone LP Special som är väldigt bra för priset men behövde en bandslipning och har en halsvinkel (tyvärr svårt att ändra) som verkar lite överdriven. Den är dock bara några månader gammal så det återstår att se hur allt håller ihop.

Orkar inte räkna upp alla märken, men gitarrer för mer än 20k (nypris) får väl räknas som "fin-gitarrer". Nypris 10-20k räknar jag mer som bruksgitarrer (som ofta är av lika god kvalitet som de finare, men inte lika fancy) och gitarrer under 10k nypris räknar jag som budgetgitarrer. Även budgetgitarrer kan så klart vara kanonbra, men då är de ofta byggda i låglöneländer och är prissatta ur ett budgetperspektiv.

Priserna kan ligga prick var som helst för att vara legit, det beror ju på vilken gitarr det gäller..

Min Gibson R9 är min dyraste, den gav jag ändå "bara" 22k (beg förstås) för, men motsvarande nypris är väl närmre 50k tror jag.

Har aldrig haft någon "billig" gitarr som jag gillat mer än R9an, men jag har ju några billigare (alltså, relativt billigare, ändå en bra bit över 20k nypris..) som jag gillar nästan lika mycket.. Men jag gissar att frågan avser om en budgetgitarr kan vara bättre än en fingitarr, och ja självklart kan det vara så, men jag har inte varit med om det personligen.

De som jag kommer på just nu är:

PRS McCarty 594 Singlecut
Tokai (toppmodeller)
FGN (toppmodeller)
Gibson Custom Shop
Ruokangas
Nik Huber
ESP Custom Shop

Tänkte också på Prs. Om man vill ha ett märke som man kan hitta i vanliga musikaffärer men som håller boutique-klass.

Jag tycker nog att flammig lönntopp tillhör blingkategorin. Bling kan vara snyggt men man betalar ju också extra för det.

Edit: Och fågelinlägg i greppbrädan...

Jag har läst att FGN håller Custom Shop-klass, fast med lägre priser. Har ingen aning, har aldrig känt på en high end gitarr, men den FGN Tele jag har (Standard) är bäst byggda gitarren jag köpt ny.

Jag tänkte mer på utsmyckning i klass med utställningsgitarrer, där de karvar i träet, målar i olika motiv m.m. Då känns det som att man betalar lite för mycket, om man bara vill spela och ha den bästa gitarren som går att få.

Ja, det är ju definitivt fördyrande eftersom det troligtvis tar en hel del tid utan att göra gitarren "bättre".

Redan klara instrument? Det vill väl ingen ha för då har man ju tid till att spela istället för att leta bättre skruvar och brickor och metallegeringar som är hemligheten till ljudet
Jag säger det igen: Min hemmagjorda gitarr av vanlig byggplywood med en gammal risig hals fastskruvad duger precis lika bra för mig att spela på som de som kostar som en bil.
Men att äga saker och samla på sig är ett mänskligt drag och därför gillar jag att sukta efter och köpa gitarrer lite då och då.
Lukten av äldre gitarrer och casear det är grejer.

För större tillvekare är detta en ganska komplex modell, kostnad är heller inte detsamma som vad säljpriset är såklart .
Många tillverkare har serier i flera olika prissegment där det ena s a s finansierar det andra.

Custom Shop säljer med en högre marginal , som man i sin tur kan använda för att sänka marginalerna på 'budget' sortimentet
för att kunna komma in på vissa marknader, tex Amazon.

Dyrare gitarrer typ Custom Shop byggs i mindre serier än 'budget' och blir därav mer kostsamma i kombination med dyrare trä, mer motiverad personal
mer saker som görs för hand och i länder där arbetstkraft och skatter är högre.

Dt är många faktorer som spelar in i prissättningen.

Det har aldrig funnits någon märkesgitarr som har mina favoritspecar. Jag får alltid modda och bygga om och ha mig oavsett priskategori. Då faller snabbt hela idén med firmamärken.

Det handlar inte så mycket om specar som att gitarrerna är så pass bra de kan vara. Du kan ju alltid skicka dina favoritspecar till en firma som har en custom shop.

Ja men idén att köpa ett specifikt märke försvinner fortfarande eftersom man då lika gärna kan låta en lokal byggare göra gitarren och dessutom ha chansen att ha nära kontakt och därmed få det precis som man vill ha det.

Och då kan man egentligen lika gärna köpa en gitarr som man bedömer har fina träbitar som sitter som de ska och modda det man är missnöjd med. För det är ju träkvaliteten och monteringen av kropp och hals som är svårast att förbättra i efterhand.

Ja, det är ju ett alternativ om man nu känner sig trygg med den lokala byggaren. Många "märkesgitarrer" har väl också någon gång startats av en lokal byggare.

Just detta är ju en detalj som möjligen skrämmer många att anlita en byggare och lägga 20, 30 tusen på. Jag vet en som beställde en customgjord gitarr som inte alls fick den som han ville ha den och det var liksom helt förkylt i kontakten med den som byggde den. Och så där kan det ju lika gärna bli om man beställer från ett välkänt märkes custom shop.

Nä, bäst är att köpa en gitarr som är så bra den kan bli och ändra det som behövs ändras på om man har så specifika önskemål som tex jag har.

Här nämns ett par märken jag aldrig hört talas om tidigare. Bartlett, Gil Yaron, Schwarz.
https://www.gearnews.com/best-gibson-le ... c-guitars/

Och i kommentarer nämns Collings, Heritage, Navigator, Eastman, Zemaitis, Knaggs, Greco, Bacchus, Prestige, Burny, Maybach m.fl.