Jag har alltid live shows som jag sett tidigare har varit lite "ojämna" bra vissa stunder andra inte. Denna var ju jätte bra ! https://www.youtube.com/watch?v=CkvXUp2bNuA
Bra ös och inte minst skit vilken bra munspelare !!!!
Rory är en bra gitarist , men även en unik sångare. Tror få kommer missta han för någon annan.
En saknad musiker måste jag säga.

Dom som inte vet vad en trebelbooster gör i en AC30 ska lyssna

Ja, helt grym!

Men på några äldre inspelningar, under "Taste" tiden tror jag, spelar han även tenor sax riktigt kompetent!
Personligen tycker jag att det här stressade strata soundet blir lite tjatigt och tröttande att lyssna på. Det konstiga är att det låter i princip likadant oavsett om han spelar på AC-30, Marshall, Fender Bassman eller Ampeg VT-22!

Men att han var en stor musiker och låtskrivare, som hade en stor publik som uppskattade hans vardagliga stil, helt befriad från påklistrade images etc står ju bortom allt tvivel!

Rory Gallagher borde man ju verkligen gilla. Rätt image med fokus på musiken, inte en massa glam och image, läckert gitarrspel och fantastiskt sound. Kan hålla med om att treble-boost-ljudet kan bli lite enformigt efter ett tag. Solona får lite evighetsvarning ibland också. Men jag hade älskat att se och höra honom live, som i spelningen Amp Healer länkade. Men jag lyssnar nästan aldrig på Rory Gallagher hemma, och det beror på sången. Det låter som han deklamerar och inte orkar hela vägen upp och ner i tonhöjd. Och så låter det som en harkling, när han ska trycka på och låta lite aggressiv.

Trots att jag håller Rory där uppe bland de bästa (tycker jag) så är din beskrivning av sången prick i vad som skaver hos mig också.
Klippet ovan känns för mig dessutom också lite ledsamt med tanke på att där är han fem år från det oundvikliga slutet.
Och det syns (och hörs) vad ålder och alkohol gör med människan.

Jag minns helst Rory så här:


https://www.youtube.com/watch?v=NeOxA9EC4as

Jag gillade verkligen Taste & Rory på 70-talet, han var min store gitarrhjälte. Såg honom 1976 på Konserthuset i Göteborg och 1978 i Roskilde. Det var fett.
Tyvärr gör hans hundskallsliknande sångstil att jag lätt tröttnar på honom. Men visst är det kul att kolla in ”Irish Tour” och ”Isle of Wight”!
Och det var alt, inte tenor, han lirade med Taste.

-77 på Rockpalazt, den konserten var nog Rory peak för mig. Top Priority är ett album jag fastnade för, Ted McKenna på trummor där.

++ Ja man glömmer, det var jättelänge sen jag lyssnade på Rorys sax spel! Kul att någon läser mina trådsvar!!

Lyssnat lite och även om Rory har en bra ton så är verkar det som spriten tagit rätt hårt och han går på kraft men orkar inte. Får lite samma vibb på senare grejer med Johnny Winter. Fylla och ålder tar ut sin rätt och det blir odynamiskt och taffligt utan flow.

Lyssnar hellre på äldre prylar.

Hade Steve Ray Vaughan inte slutat supa och dött så hade han nog haft samma problem.

Jag tror att både Rory och Johnny har influerat SRV mer än vad de fått kred för f.ö.

Klart man läser poster av någon vars nick hedrar Folke i boxen.

Ja, han hade nog blivit större för en bredare publik om han haft bättre låtar och sjungit något som liknar melodier mellan gitarrsolona.
För mig har han aldrig fastnat, jag har en dubbel DVD med livematerial, som sagt kul att kolla in men det går liksom ut genom andra örat.