Gillar du Let It Bleed men inte Exile? Vad är det med det tidiga 70-talets Stones som du tycker är sämre? (Inget fel i det, jag är bara nyfiken)

Såhär i efterhand så kan man kategorisera Stones 60-tal som garagerock och psych. Och som sådant band så är de bra tycker jag. Sen i början av 70-talet så blev de mer av ett... ja... "rockband", lite tyngre, lite mer kontrollerad ljudbild. Då funkade de inte längre och det var i synnerhet Charlie Watts som inte klarade av den nya stilen. Inte tung nog för sån musik.

Jag är inte förvånad att en minnestråd om Charlie Watts tog denna vändning.

En sann narcissist förnekar sig aldrig.

Se tidigare historik, det slutar i princip alltid på detta sätt.

Du är visst inte bara trist och patetisk. Du är dum i huvudet också. Mitt inlägg handlade överhuvudtaget inte om Stones. Något som alla utom du torde ha kunnat se.
Det handlar om hur du kommer in och trashar tråd efter tråd i detta forum med en som du hoppas tillräckligt kontroversiell åsikt för att du ska märkas.
Vad du egentligen gör är att skrika "SE MIG, SE MIG!". Och det gör du på ett anonymt gitarrforum...

RIP Charlie Watts.

Intressant uppgift om att Keith Moon trummar på Paint It Black!
Jag googlade på det men fick inte alls upp någon teori om det, däremot antyds det flera gånger typ att han spelar ovanligt fritt och drivande på den låten.
Så det kanske är Keith Moon där. Tog själv en lyssning på den; nog är det en "annorlunda" Charlie Watts på den låten.

Men förlåt då. Ni ska få dyrka Stones ifred.

Lika jävla dum i huvudet fortfarande...

Inte för att jag vill vara en del av en mobb (och jag tycker inte det har varit nån fara i den här tråden heller) – men jag tycker tyvärr att helmik har visst fog för sina anklagelser (om uppmärksamhets- och trolltendenserna)

Vilken vändning.

Såklart är det lessamt, men karln hade juh ett långt liv och vad jag skall tycka bra liv.
Nu vet inte jag men Paint it Black trummorna låder vildare..... men vad vet jag.


Från början up till när Mick Taylor slutade så tycker jag dom är helt fantastiska.

Likaså rekommenderar jag er att snabbt rusa ut och köp Blue and Lonesome som kom ut 2016.

Där är dom precis lika bra som någonsin en helt underbar skiva.



RIP

Bra inlägg som för diskussionen on-topic.
Är också svag för stones fram till 69' (även om de gjort bra saker efter också).
Paint it black är mycket stones för mig, har inte tänkt särskilt på trummorna tidigare men efter att ha lyssnat blir jag lite fundersam.
R.I.P

Hur är det barn brukar säga? ´Den som sa det han var det´. Personangrepp måste ju vara det omognaste man kan syssla med i forumssammanhang. Du är ett barn. Vad gör du här? Borde det inte vara 18-årsgräns för att registrera ett konto här? Har du mindervärdeskomplex eftersom du inte klarar av att möta mig i sak?

Jaså du tycker att han har "fog" för att anklaga mig för att vara dum? Och samtidigt så vill du inte vara en del av en mobb? Alltså jag är här - skriv till mig istället för om mig! Jag tog ett steg tillbaka för att det grinades till höger och vänster men du kanske utmanar mig att fortsätta tangentbordskriga ändå eller vadå? Om du nu har uppfattningen att jag bara vill ha uppmärksamhet - så ge mig inte det då..

Förlåt mig om du uppfattade att jag skrev om dig, utan att vända mig till dig, men tro mig, det var till dig, för jag vet att du läser här i trådarna. Det var inte just det där om att vara dum i huvudet som jag ville upprepa; jag bara kände ett behov av att påpeka att det finns fler (utöver helmik och Cabretta i detta fall) som stör sig lite på din ibland retsamma uppmärksamhetstörstande ton. Men nu tänker jag inte jiddra mer om det.

Jag vill ogärna klandras för att du har uppfattningen att jag törstar efter uppmärksamhet, det får stå för dig. Däremot så har jag själv den uppfattningen att det finns ett litet dogmatiskt gäng här på Bojen som inte kunna ta att det finns de med helt andra uppfattningar om musik än de själva. Det verkar som att du tillhör denna goa mobb som aldrig verkar ha förmågan att bemöta i sak när någon skriver något som inte tillhör vad de (ni) anser tillhöra huvudströmningen här på Bojen. Nu funkar det emellertid inte så med tanke på hur många medlemmar som finns här som är mer eller mindre aktiva.

Så till dig och alla andra som ständigt bölar över mig mfl som ett gäng barn - jag har aldrig någonsin i ett enda inlägg skrivit något med bara avsikt att provocera. Precis allt jag skriver är precis det jag tycker. Mina åsikter och min syn på saker och ting. Och det ger mig tydligen uppmärksamhet, vilket för mig är helt ointressant. Jag vill bara vara med om en seriös debatt om musik och gitarrer, något gänget som bara vill bekräfta varandras cementerade uppfattning inte alls verkar vilja ha.

Vad har det här med Charlie Watts att göra? Ingenting såklart men en sak som jag anser är att ett forum behöver vara progressivt för att vara intressant. Diskussioner kan landa var som helst. Det står alla fritt att låta det bli så eller envist följa topic och gnälla på de som inte ställer sig i ledet.

Nä just det, jag har inga problem med dina åsikter men kanske extra känsligt att gå in och bajsa i en RIP tråd för
en medlem i ett av världens mest populära rockband någonsin.

Men... det var inte ens jag som började. Någon påstod att han inte spelade på alla låtar och jag undrade vilka det var. Skäll inte på mig..

Jag håller med dig angående forum och åsiktsfrihet generellt. Klart det ska vara högt i tak och att det är bra att utmana och bredda synfältet så länge det är med en någorlunda vänlig ton. Men jag håller inte med dig om att Bojen är speciellt inskränkt och lättkränkt - jag uppfattar det som att det mest är i ditt huvud, att du ofta tolkar folks svar som kränkthet för att du vill se det så. Det jag stör mig på är ditt ibland bråkiga bemötande, absolut inte dina åsikter. Det är faktiskt fullständigt oförargligt vad du eller nån annan tycker om en viss musik, en viss Stonestrummis eller en viss gitarr.

För övrigt har jag inga problem med att det diskuteras hej vilt i en "minnestråd" om en gammal idol så länge det är på en civiliserad nivå.

Jag tycker tvärtom.

Nejdå!

Nu har du inte läst vad jag skrivit ordentligt. Jag skrev att jag tycker att det är en liten grupp med dogmatiskt synsätt på åsikter och preferenser som ofta bölar högt när det inte passar dem. Alltså raka motsatsen vad du tillskriver mig.

Om någon skriver upprepade gånger att jag är dum i huvudet istället för att bemöta mig i sak..... då tycker du att det är jag som har ett dåligt bemötande?? Du är en konstig fan du..

Jag har inget intresse av att delta i en diskussion om en diskussion. Men när det gället Charlie Watts så kan jag hålla med om att han inte var världens tightaste och mest tekniska trummis. Men det är som med Ringo, det går liksom inte att argumentera med det faktum att båda spelade exakt det trumspel som behövdes för sina respektive band. Jag menar, Stones har ju alltid varit ett band som rullat fram rytmiskt och bara just precis hållit ihop det till musik - men det är ju just det som är det unika i soundet, det drar och sliter lite här och var, men det är ändå omisstagbart Stones. Jag tänker faktiskt lite lika kring Stones och tidiga Slayer - båda håller bara precis ihop, men slutresultatet är unikt. Om det låter logiskt.

Min kritik mot dig baseras på vad jag sett av dig under många år, inte enbart den här tråden. Jag har inte den erfarenheten av helmik.

Fattar vad du menar, men håller inte med. Med en trummis mera i stil med John Bohman (tung, passar 70-talets rock) hade inte Stones haft kvar lika mycket av sin stil och karaktär. Och det funkade alldeles utmärkt med Charlie även om han inte hade samma "tunggung" som vissa andra rocktrummisar. Jimmy Miller var ju dessutom fenomenal med att få fram ett fetare trum ur Charlie (hur mycket det berodde på rattande på mixerbordet eller coachande av Charlie vet jag inte). Sen när Stones blev mindre tunga mot mitten-slutet av 70-talet så passade han (fortfarande) perfekt i deras nufunna "garageimage".

Jag håller med. Du säger faktiskt nästan exakt det Bill Wyman sa i dokumentären Crossfire Hurricane: "it threatens to fall apart any time but it's what makes it the Stones". Lite tillspetsat och töntigt men ändå sant på nåt vis. Jag har för mig att han creddar sig själv lite också för att han spelar lite "wobbly" han också.

Det fanns en intressant tråd om Charlie på Stones-forumet IORR en gång, där någon undrade vad som gjorde honom speciell, om det är för att han svänger så mycket, men det var faktiskt en del lite mer trumnördiga personer där som framhärdade i att Charlie faktiskt inte svänger nåt vidare, att han snarare spelar stelt och skevt. Och det håller jag med om. Men konsensus där var mer eller mindre att det där skeva gör honom till Stones unika trummis. Fast det finns ju rätt mycket funkig rytm i Stones, speciellt när Jimmy Miller sparkade Charlie i baken och fick honom att överträffa sig själv under deras bästa period. (En jämförelse jag kommer att tänka på nu är Pink Floyd – de lyckas också med en del riktigt funkiga grejer, t.ex. Echoes och Money, trots att de är vitare än vitast och har en brittisk poptrummis ... och det handlar väl om att spela rätt grej för låten och att alla i bandet "klickar".)

Finns ju också några roliga tillfällen där delar av Stones spelar med helt andra trummisar, och då får man en glimt av hur det lät då. Till exempel när Keith och Ronnie (och Bill?) lirar med Billy Preston live '75-76 och Ollie Brown tar över trumsetet, vilket får Charlie att kännas tämligen ofunkig för en stund. Och så finns den fenomenala "First Barbarians"-konserten från -74 där Keith och Ronnie lirar med Andy Newmark och Willie Weeks – grymt svängigt!

Det är lite creepy att du har koll på hur du upplever personer bakom pseudonymer. Själv brukar jag känna igen namnen här men har nollkoll på vem som skrivit vad i vilken tråd...

Som sagt, koncentrerar man sig på ämnena i sak så behöver man aldrig hemfalla till personangrepp när argumenten tar slut..

Jag tror jag fattar hur du menar också; att Stones har en egen stil som löper genom både 60-talet och stora delar av 70-talet? Och Charlie var definitivt en del av den. Jag gillar ju att kategorisera musik och tycker att en viss spelstill passar en viss musik extra bra. Det är egentligen just produktionen som du nämner som jag inte tycker passar dem på 70-talet när jag tänker efter. Lyssnar hellre på New York Dolls liksom.

Exakt så! Ringo är en riktig sopa men viktig för Beatles-soundet! Kiss på 70-talet är ett annat bra exempel, ibland fattar man fan inte hur Peter Criss tänkte men jävlar vad han är en del av helheten! Dave Lombardo blev ju bra på riktigt sen (Bonham-groove på steroider!).

Jag är lite creepy, det kan jag erkänna (har bra minne, kommer ihåg ansikten och namn osv), men jag menar bara din "Ljudbojen-persona" Vinyljunkie. Både du och jag har ju hängt här ett tag, och vissa lär man "känna" på stilen och jargongen (den är ju den jag jiddrade om från början). Sen är det väl en handfull till användare jag skulle känna igen genom att läsa inlägg utan att se användarnamnet, typ Mike Leaf, Jonken och några till, för att de skriver ofta och kanske har en viss stil eller nåt specialintresse. Personerna bakom känner jag inte utöver vad som kommit fram här på Bojen.

Ja, alltså, jag håller väl lite grann med dig i att en annan trummis kanske hade passat bättre i Stones tidiga 70-talsgrejer, om man ser det utifrån genren, men då hade det inte låtit Stones, som du är inne på. På sätt och vis kan man se Stones lite ur två parallella perpektiv – det ena är en föränderlig aspekt (som kanske drivs mycket av Mick Jagger som gillar utveckling och trender), att de har gått igenom så många olika stilar, från rhythm & blues till 60-talspop, psykedelia, rootsig bluesig tungrock, slickare soul och funk, punkig rock, o.s.v. Och den andra aspekten är att de samtidigt har varit väldigt fasta i sin egen (numera) gamla gubbrockstil där Keith, Charlie och kanske Bill Wyman har varit konstanterna som haft sin egen stil och varit nästan oförmögna att ändra på sig. Lite pretto analys, men ändå.