Har ibland bytt block i stratasvaj, när det varit av zink, till stål. Men har aldrig hört att något blivit direkt bättre. Möjligen mer sprill med stål, jag skriver möjligen för det är svårt ”minnas” hur det lät från början då ett byte tar tid.
Där jag absolut hört märkbar skillnad är när jag bytt ett klent, avsevärt mindre och lättare, till stål, typ Squire. Bättre sustain, fastare ton och bättre svajkänsla.

Vad har materialet i sig för betydelse, stål, zink, mässing, titan?
Är inte materialets tyngd/densitet viktigast?
Finns det några vedertagna sanningar eller är det mest hokuspokus, ja frånsett de klena då?

Skillnader är det -mellan olika material -samt storleks varianter i stallblock. Problemet varför vissa upplever dessa -medans andra inte gör dito: Är våra öron. Detta precis samma sak som; att vissa kan direkt höra Ex mindre intonering -eller stämnings problematik: Medans andra inte gör detta. Alla typer av skillnader är svårare att höra; i instrument som har andra saker som kanske inte riktigt står rätt till.
Det här med att uppleva -eller inte uppleva skillnader i hårdvara; går att testa sig tlll -genom att göra tvärt om: Efter att man monterat in sitt nya block; skall man spela på det ett tag. Sedan testa att byta till baka till orginal blocket. Detta pga att de flesta människor har enklare relatera till skillnader när någonting som saknas/fattas. Hör -eller känner man ingen skillnad efter detta: Finns det inga skillnader.
Hör man inga skillnader mellan ett stål -kontra ett zink block Ex i en Strata efter fram och tillbaka byte: Bör man nog syna andra saker på instrumentet. Denna skillnad ska höras och kännas -även av de mest envisa. Men förståss samtidigt: Har man sitt Strata svaj back stoppat med 5 styva fjädrar + ett träblock: Är ju en stor påverkningsfaktor. Jag menar detta gör ju själva stallblockets Klang -och tonala funktion en aning överflödig.
Det absolut enklaste sättet att testa en sustainblock -oavsett vilket; är ju tonlängd vid svajpådrag. Att jämföra tonlängden/sustainen vid svajning/pitch tapp > mot den o svajade klangen. Ju sämre grejer man har = Desto snabbare dör klangen ut -i paritet med hur djupt man svajar/tappar tonen. Det vanligaste problemen med dive only svaj; är just detta: Den o svajade tonen (dikt an) är MYCKET bättre, stabilare och längre -jämfört med den svajade dito. Tonen/Klangen ska vara: -Känslig, -levande och lätt arbetad; trots att man svajar. Utan detta är det inge roligt att röra spaken överhuvudtaget.

Ämnar man att få en bra ton på ett instrument: bör man först försäkra sig över följande: Att instrumentets ut ringande klang är styrkemässigt i paritet med instrumentets anslagston. Hör/känner man stora skillnader här; bör man hitta orsaken till detta först -innan man går vidare. Och detta kan bero på väldigt många saker: -Set up, -kontakt ytor både i material -samt för strängar, -strängval, etc etc. I grund så är det halv-höftat faktiskt så här: Ju jämnare klangstyrka mellan anslagtonen -samt den ut ringande tonen det är i ett stränginstrument = Ju bättre instrument spelar man på. Detta är det första man bör lyssna efter akustiskt; när man testar ett stränginstrument. Detta o avsett om det rör sig ett elektrisk eller ett akustiskt sträng instrument. Även här är det precis samma sak: Vissa är bättre än andra på att kunna höra dessa skillnader i stränginstrument.


/ Jonken

Knepig fråga det där.
Strängarna ligger ju an mot stallsadlarna och vibrerar inte bakom sadlarna, och sadlarna har i sin tur bara kontakt med resten av konstruktionen via de små skruvar man justerar stränghöjden med.
Då kunde man tycka att själva blocket inte skulle spela någon större roll?

Samma frågeställning kan man tänka kring s.k top-loaded Tele-stall vs att strängarna går genom kroppen. Dvs spelar det någon roll vad strängarna sitter fast i bakom sadlarna? Eller för den delen ovanför översadeln, alltså stämskruvar och eventuella string-trees? T.ex på de flesta nylonsträngade gitarrerna är strängarna lindade runt en plastcylinder vid stämskruvarna, vilket i så fall borde vara ett rent uselt material.

En normal Gibson är ju top-loaded och har Zinkdelar, e dyl material, knappt stål. Så de borde ju låta skit….. men det gör ju uppenbarligen inte det.

Sen är det väl så att en gitarr som har en ur alla aspekter perfekt konstruktion, tillverkat i den för uppgiften ultimata materialet sällan låter speciellt kul!
Alla vilda idéer i elgitarrens historiebok, där det "ultimata" materialvalet för varje komponent varit normen har i slutändan sällan resulterat i speciellt roliga instrument! Vi har sett mässing, kolfiber, aluminium, gitarrer snidade i trä från blomsterlandet, nej kanske inte, men väl bambupinnar! Listan kan göras lång på alla rön som gjorts rörande materialval!
Men i slutändan vill man ha en gitarr med karaktär, och en egen röst! I bland innebär det en gitarr med en kropp av masonit med ett ej intonerbart stall i aluminium!

Jag måste erkänna att jag aldrig skulle kunna höra någon skillnad på olika material i svajblocket. Möjligen skulle jag kanske kunna höra något akustiskt (men det kan vara placebo). Men jag kan inte riktigt förstå fysiken bakom idén med tyngre block. Personligen skulle tro att det gör mer skillnad hur hårt man har stallfjädrarna spända.

Att addera fler fjädrar till ett flytande svaj -ger ingen tonal skillnad. Detta för att fjädrarnas primära uppgift är att balansera för strängdraget i o svajat läge. Fysiken med fetare block funkar så här: att addera en större massa till stallet stabiliserar det mer; så att strängen tillåts att ringa ut -istället för att strängens vibrationer tillåts att dö ut i förtid. Den större massan arbetar/stabiliserar på samma sätt även vid svajpådrag uppåt -eller neråt. Materialskillnader i metall har att göra med hur effektivt klangen från strängen leds/når kroppens trä via stallstolparna. På traditionell Floyd ser klang-vägen ut så här:
Sträng > bakre stallsadel klack > sprint mellan bakre stallsadel klack och främre stallsadel klack > främre stallsadel klack > basplatta > stall skruv > stall stud. Detta parallellt med:
Sträng > bakre stallsadel klack > stränglåsnings skruv > finstämmar skruv > basplatta > stall skruv > stall stud.
Ju bättre metallen i alla delar på svajet är på att inte döda klang = Ju effektivare kan klangen ledas till kroppen.

-Ungefär så.


/ Jonken

Och vilken metall dödar tonen minst?
Vi hamnar i den frågan till sist….
Är inte ironisk på något sätt, detta är viktiga frågor!

Alla har vi ju våra olika preferenser. Men frågar du mig; föredrar jag:

1.) Stål
2.) Tungsten
3.) Mässing

...Beronde på vilken gitarr och svaj typ blocket skall in i.


/ Jonken

Tungsten?
Vad är det?

Materialet är en metall. Heter egentligen Volfram: https://sv.wikipedia.org/wiki/Volfram
Dessa kostar ju en slant:https://gitarrdelar.se/floyd-rose-tungsten-sustain-block-37mm-p-4583.html?language=en&vat_disp=0


/ Jonken

Herrejävlar, ska vi köpa ultrasällsynta metaller för att få bra ton…..

Fortfarande inte ironisk, detta är intressant!

Att större massa låter strängen vibrera längre är jag helt med på, även om jag lite tveksam till hur mycket av vibrationerna som egentligen kan fortplantas till blocket.

Sen blir det litet motsägelsefullt i min hjärna: Borde inte ett material som leder vibrationer vara bättre på att transportera dem ut i kroppens trä?

Dvs ett träblock borde vara mycket bättre än kompakt stål på den punkten?

Sitter av en händelse (som inte hör till denna historia) med en fiol framför mig.
Uppe vid snäckan är strängarna virade runt stämskruvar av trä. I nedre änden är de fästade i en stränghållare som svävar i luften och som sitter fast i kroppen med en tjock nylonögla runt en trätapp i bakre sargen.
Den avgörande tonskapande funktionen är det smala trästallet som håller strängarna upp och leder ner vibrationerna i locket.

Med elgitarrlogik riktiga "tone killers", men det håller inte fiolisterna med om eftersom de inte betraktar delarna på "fel" sida stall och översadel som tonskapande faktorer.

Ja, även jag har provspelat en och annan PRS

De små blocken utan massa , typ asienstrata, låter inte roligt. Dessa kan man med fördel blocka med trä-.

Det fanns en gång ett klipp på youtube där man jämförde fullstort zinkblock med stål där jag mot min förmodan föredrog zinkblocket som mer organiskt och musikaliskt. och där stålblocket gjorde klangen ljusare men skrikigt och inte på ett snyggt sätt i just den gitarren.
Skillnaden var klart hörbar och ganska påtaglig.

Men stålblock är nog annars ett bra sätt att "brighta upp" en för dov klang. Gillar man inte det så kan man testa mässingblock eller varför ine zink
.

Ska man vara petig så finns många olika sorters stål också som låter olika.

Om man tar en stämgaffel och slipar ner anliggningsytan som är rund från början till en platt yta, hur skulle det påverka öveföringen?

Jag har lekt mycket med detta ämne.
Och för att försöka minska risken för placebo och "den kostade en del så jag vill ha en skillnad" så spelar jag in före/efter (både det akustiska och det "uppmickad stärkare" ljudet) och jämför.

Vad jag kommit fram till är att det inte finns någon skillnad som alltid är där och ingen konstant egenskap som alltid är där när man väljer X material. På somliga gitarrer gör det klart märkbar skillnad medan ett exakt likadant byte inte gör någon skillnad alls på en annan gitarr.
Samma sak gäller förövrigt allt som kan bytas på en elgitarr, ibland märkbar skillnad, ibland ingen skillnad alls.
Ibland märkbar skillnad men helt olika skillnader på olika gitarrer.

Min summa summarum är att man får köpa, chansa och hoppas.
Alternativt gilla tanken av placebo och snake oil och köpa skillnader som inte finns.

Det enda jag märkt som verkar mer eller mindre "alltid där, om än olika mycket" är skillnaden mellan rostfria och vanliga band.

/Magnus

Så där. Stäng tråden.

Det har nog inte med att de inte beaktar det som är "på fel sida stall och sadel" att göra utan att de inte är beroende av sustain på samma sätt som en gitarr. Gitarren knäpps till vid ett givet tillfälle och sedan ska gitarristen skapa något med tonen så länge den lever. Fioltonen hålls ju levande så länge stråken är i rörelse. Här kan tvärt om det mjukare träets (jfm metall då) dämpande effekt vara av godo.

Förvånad över att titan inte kom överst på din lista .

Så är det givetvis, ingen klockren jämförelse från min sida där. Jag tänkte närmast på "ton" och vilken del av strängen som alstrar tonen.
På stråkinstrument är det viktigt att tonen fortplantas som resonans, och frågan var då om strängarnas "döda" delar alls har en betydelse för det.

Sen är ju diskussionen om detta bland oss elgitarrister ofta lite motsägelsefull. Vi vill ha gitarrer där vibrationerna fortplantas till träet, samtidigt som vi också vill ha sustain - vilket eventuellt är varandras motsatser?

Har några titan block liggandes i lådorna. Har med åren 'fasat ur' dessa. (Föredrar idag egenskaperna i nämnda material.)


/ Jonken

Nyfiken fråga - Vad upplever du för skillnad?

Rostfria har markant mer bright och hårdare attack.
En skillnad som inte går att skruva bort eller ”fixa” efter gitarren.

Man hör om det är rostfria efter att ha spelat ett par toner på en gitarr man aldrig testat innan.

Det är nog en ganska utbredd uppfattning, vad det verkar.
Men många tycker det hörs när man spelar oinkopplat men inte när man pluggar in.
Vilket i mina öron är en helt omöjlig tanke (hörs det oinpluggat så är det där alltid).

/Magnus

Tack för svar Magnus. Jag har spelat på rostfritt så länge att jag inte tänker på saken längre.
Har fortfarande några gitarrer med "vanliga" band och någon uppenbar skillnad till det sämre hör jag inte (men det kan ju bero på knäck i lurarna....)

Det du nämner är intressant, jag har en Levin 330 jazzburk som när jag köpte den hade ett trästall med en sadel i ebenholz. Detta var uppallat på mitten med en bit kopparplåt som var tillbankad så att det precis passade mellan stallet och sadeln så att det blev bättre kontakt än med bara de två skruvarna i var ände av stallet, som i sin tur hade var sitt tumhjul som sadeln vilade på.

När jag testade att ta bort plåtbiten blev det avsevärt svagare ljud, betydligt mindre kraftfullt m.m.

Nu är ebenholzstallet ersatt av ett Tune-O-maticstall som är tillslipat så att det ligger an mot stallet under, men det hålls på plats via de två skruvarna med tumhjul.

Det är självklart ett betydligt mer distinkt ljud, samtidigt är det ju alla ofullkomligheter som ger ett instrument dess karaktär.

Jag tycker att skillnaden är rejält tydlig.
Det var dock inget jag satte samma med rostfritt förrän jag bandade om gitarrer från vanliga till rostfritt (alltså haft båda på samma gitarr).

Tror inte att höra skillnaden eller inte är knäck i lurarna, mer att man är olika känslig för olika saker.
Just "fel bright" är något jag är mycket känslig för.
Samma egenskap har gjort att jag alltid tar bort titan delar på gitarrer som har det från fabrik (många på senare tid).
Att jag tycker att vanlig lönnhals låter bättre än rostad dito.

Det sagt, ibland väger andra viktiga egenskaper hos prylen tyngre så jag använder rostfria band och rostade halsar ändå.

/Magnus