Köpte en HB bas till min sambo som jag fick själv tillslut
Den var bätte än förväntat enligt mig men man märker helt klart att det inte spenderas så mycket tid på alla detaljer.

Sammanfattar här erfarenheter och åtgärder gällande inköpet av min Harley Benton tele, TE-62CC CF:

Thomann betalade tillbaka 200 kr pga felaktiga stallsadlar och olinjerad hals. Dessutom gav dom mig en ny kontrollplatta (med snedställd omkopplare och glesare mellan rattarna – fabrikat Göldo) och ett gäng plektrum som ytterligare plåster på såren. Gitarren kostade mig alltså 1200 – 1400 kr (beroende på vad man räknar in) plus en svart pleka (HB) för en hundralapp och kompenserade stallsadlar som jag redan hade (och som jag ändå skulle ha bytt). En synnerligen blygsam kostnad för ett riktigt anständigt instrument. Oerhört prisvärt tycker jag. Är riktigt nöjd med gitarren nu. Tycker oxå att jag fått ett mkt bra bemötande från Thomann.

Smorde stämmisarnas kuggväxlar en aning. Går jämnt och smooth nu. Håller stämningen bra. Finner ingen anledning att byta ut dom. Möjligen är hålet, där man sticker ner strängänden, lite grundare än jag är van vid, men det funkar.

Bytte plats på strängträden och använder bara det högsta (för e- och B-strängarna). Putsade, polerade och smorde undersidan. Knirkandet vid stämning är nästan helt borta.

Justerade dragstången/relief en aning för att få ner stränghöjden utan att få fret buzz. Spelar rätt mkt unplugged och då är strängrasslet irriterande. Upptäckte hur känsligt det är avseende relief.

Filade ner några av skårorna i översadeln lite, de grövre med nålfil och de finare mha ett bladmått som tufsats till i kanten så det funkar som en fil (funkar överraskande bra). Smorde skårorna med grafit (fr blyertspenna) och putsade till hörnen på sadeln lite.

Polerade bandstavarnas översida (med mkt fint slippaper och tvålull) och putsade deras kanter en aning med en nålfil. Halsen känns smooth och skön nu.

Fick jobba lite med att få halsen linjerad med strängarna. Borrade ur fästhålen i kroppen så att skruvarna inte gängar där. Skrapade bort lite lackrester i halsfickan (fanns inte mkt – bara precis på kanten vid gränsen till den lackade ytan). Fick ändå tillgripa milt våld när jag drog åt skruvarna för att få rätt vinkel (i sidled). Resultatet blev helt i sin ordning.

Bytte till en svart Harley Benton-pleka. Fick fila en aning på den (vid halsinfästningen) samt borra nya hål till samtliga skruvar.

Bytte ut stallsadlarna mot helt släta och cylindriska, kompenserade, mässingssadlar. En lite lurig sak med dom är att det alltså inte finns några strängspår och att strängen därför kan åka omkring (speciellt vid bends) så att avstånden mellan strängarna kan bli olika (sadlarna lutar ju dessutom en aning). Får väl fila spår om det blir nödvändigt. Annars kanske spår uppstår efter en tids användning. En fördel är iof att man kan justera inbördes strängavstånd om det känns nödvändigt.

Bytte ut kontrollplattan mot en med snedställd pickupväljare och längre avstånd mln väljaren och volymratten. Känns nu mycket behändigare att komma åt spaken när den står i bridge-läget. Väl värt ett byte enligt mig. Originalplattan var bredare (och såg lite klumpigare ut) än gängse fender-platta och satt dessutom snett så att det krävdes nya hål för den nya plattan. Ett av de gamla hålen var borrat precis på kanten till urfräsningen så skruven hade nästan inget trä alls att fästa i.

Är ju ovan vid telecasters så jag har lite svårt att bedöma mickarna, men har absolut inget att invända mot dom - än iaf, och måmga andra tycks gilla dom. Är nöjd och behåller dom (tillsvidare i alla fall). För att minska dovheten i halsmicken, jämfört med stallmicken (antar att det är så i flertalet telecasters), lödde jag dock in en kondensator (4,7 nF) i serie med halsmicken. Tycker det blev bra, och liksom öppnar upp halsmicken en hel del. Passade oxå på att installer en treble-bleed-konding (270 pF) när jag ändå var i farten.

När jag lödde på potarna råkade jag böja till lödöronen lite för att komma åt bättre. Det visade sig då att kontakten bröts mellan det mittersta lödörat och potentiometerns avtagare (på båda potarna), men det gick att fixa genom att klämma (med en platttång) på lödörats fäste. Hursomhelst så är kanske kvaliteten inte den allra bästa på elektromekaniken. Men den funkar. Byter ut potarna om dom börjar bråka igen (men det tvivlar jag på).

Ingångsjacket satt löst i jackplattan, så det behövde skruvas fast. Drog oxå åt skruvarna till axelbandsknopparna som satt lite löst.

Tror det var allt. En bild på skapelsen visas nedan.

Tack för sammanfattningen. Å riktigt snygg var den ju också i charcoal frost tycker jag

Snyggt!
Jag är som sagt mycket nöjd med min efter uppgraderingarna. Det blev en stabil Tele som låter bra med de i mitt tycke nödvändiga uppdateringarna. Alltså mässingssadlar, bensadel och nya stämskruvar. Jag tycker inte att man ska ödsla för mycket pengar på uppgraderingar på ett budgetinstrument. Jag har sparat originaldelarna och de åker på igen om jag skulle få för mig att sälja. Men det tror jag inte. Den gör liksom "Telegrejen" alldeles utmärkt och jag sitter inte och tänker att den är bra för priset och saknar en "Fin-Tele" när jag spelar på den utan den bara "är" liksom.

En liten kompletterande kommentar:

Jag tyckte ju först att halsen på min HB Tele kändes lite väl matt, nästan som om den inte var lackad alls (kan fortfarande inte svära på hur det är med den saken, men gissar att den är lackad med ett tunt lager matt klarlack). Efter en tids användning har den dock blivit lite mera blank. Har väl s a s polerats av vänsterhanden. Antar att den processen skulle gå att snabba upp med ngn sorts poleringsförfarande om det vore önskvärt, men är inte säker på hur det i så fall skulle gå till. Hursomhelst så trivs jag jättebra med halsen nu - en perfekt blandning av matt och glatt. Trivs f ö jättebra med hela gitarren, och jag tänker heller aldrig att den är bra "för att vara så billig" utan att den helt enkelt är en bra gitarr oavsett priset.

Glömde en annan liten detalj:

Halsen på min HB Tele var ju från början inte riktigt linjerad med strängarna och jag fick, för att åtgärda det, pressa halsen i sidled med rätt mkt våld när jag skruvad åt fästskruvarna. Löste problemet m h a ett litet shims, c:a ett par tiondels mm (fr plastlocket till en Créme Fraiche-burk), på ena sidan i halsfickan. Resulterade alltså i en liten, men synbar, glipa mln hals och kropp. Många verkar tycka att sånt är big no-no, men jag kan inte upptäcka några nackdelar (har nog aldrig förstått varför det är så viktigt med tajt halsficka). Gitarren låter och känns precis som innan.

Sammanfattningsvis har det alltså krävts en del pyssel med gitarren för att få den som jag vill, men det har inte varit några svåra grejer. Det är ju bara kul att pilla med sånt, och även dyrare gitarrer kräver ibland en del pyssel och justeringar.