Jag tänkte att Dr Slim måste ha något att kräkas över en fredagskväll så här kommer det.
Harley Benton Te62CC med rostad lönnhals för 1555 kr. Hur kass är den?
Att det skulle vara lite fix var väl ingen överraskning men målsättningen var att byta så lite som möjligt. Redan när jag beställde gitarren lade jag ett bensadelämne i korgen.
Väl hemma insåg jag att mekaniken inte var så mycket att hänga i granen och att stallsadlarna kanske var acceptabla men i stål. Inte min favo.
Gotoh "kluson" med lite mer massa och Gotoh kompenserade stallsadlar i mässing samt lite filande och formande av bensadeln lönade sig. Elektroniken är helt orörd så när som på höjdjusteringen av mikarna. Ljudmässigt är Roswellmikarna bra och stallsadlar i mässing gör dem mer rättvisa än stålsadlarna.
Samt att jag avlägsnat det jävla strängtrycket på D och G samt bytt till ett högre på B och E.
Totalkostnad under 2400 och faktiskt en mycket välljudande och stabil gitarr. Bättre än den Squire CV jag hade för några år sedan.
Tajt halsficka utan lack, allt monterat rakt och snyggt. Skruvarna till plektrumskyddet hade dock stora skallar som stack upp så de byttes till mer passande.
Dessutom älskar jag färgen.
Men. Den skulle inte varit så kul för en nybörjare direkt ur lådan. Varför fixar man inte ovanstående så den bara är att ta upp och lira för nybörjaren för en 5-6 hundra till?
Sedan kom jag över en Yamaha AES602 HB för nästan inget. När jag sålt förstärkaren som ingick och den jävla SH-4:an som satt i stallet, köpt nya sargar och Roswell filtertrons så hamnade totalpriset på 1600.
Jag hade egentligen gjort slut med gitarrmekano men tog mig ett återfall. Ångrar mig inte faktiskt.

Verkar prisvärda de där Bängtone? om man undviker de allra billigaste snikmodellerna, speciellt efter lite fix och vettiga uppgraderingar som du själv gjort. Bra jobbat!
Fattar dock inte var namnet Harley Benton kommer ifrån. Är det en fysisk person ?

"Roseacer skunkstripe" i artikelbeskrivningen låter lite som en åkomma man helst vill slippa .

Förstår vad du menar.
På åttiotalet sålde jag medicinsk kurslitteratur och boken som fanns på litteraturlistan inför kursen om veneriska sjukdomar kunde mycket väl innehållit en fyrfärgsbild på åkomman "Roseacer skunkstripe". Uppsatt på en pinne eftersom den ramlat av eller ägaren dött. Eller både och.
Lite tyskt alltigenom, Harley Benton låter också som någon som ställde upp när John Holms tyckte det blev för grisigt.
Passar dock för en porr-rosa gitarr.
Icke desto mindre, jag fattar inte hur det går ihop ekonomiskt. Inte bara tillverkningen, den är ju fraktad från andra sidan jordklotet också.
Jag har ägt ett ganska stort antal Telecasters varav flera som får betraktas som "fintele" och givetvis är den inte lika bra som de gitarrerna.
Men helt ok faktiskt. Efter åtgärderna jag utförde så är det en kul och bra gitarr som inte har något man stör sig på. Bra och jämn, inga döda punkter, inga utstickande bandstavar eller annat och den medger låg stränghöjd utan problem. Dragstången fungerar ypperligt utan att vara trög och ojämn och halsens trä känns stabilt.
Ger ändå lite dålig smak i munnen när jag tänker på ekonomin bakom. De som stått på fabriksgolvet har inte fått många spänn av 1555 kronorna och hur ser miljökontrollen ut i Indonesien?

Är inte Harley Benton en ond trollkarl i en av bröderna Grimms sagor? En Tysk variant av den i Amerika så populära "Mojo" ?

Nå väl, dom H-B jag spelat på har varit helt ok! Dom som har problem att spela på dom har nog snarare övat för lite!
Det jag höjt ett ögonbryn över är namnen på trät som har används. Tror det är det som i sverige kallas massaved!

Björk, gran och tall?

Snarare lite vad som helst som växer i djungeln!

Inget typiskt "djungelträ" i denna. Poppel och lönn samt vad det är i skunkranden.
Sedan är det ju inte så ovanligt med tropiska arter som tonträ överlag kanske.

Bland det vackraste jag sett...

Började bli orolig.

Jag har oxå funderingar på att skaffa en budget-Tele och sneglat lite på Harley Benton. Funderar dock lite på greppbrädans krökningsradie. Enligt specen för TE-62 tycks den vara 12". Den som jag intresserat mig mest för, TE-52, tycks ha ännu större radie, 14".

Hur upplever du att greppbrädan känns på din TE-62?

Jag kan tänka mig att det är 12" radie om jag jämför med de gitarrer som jag vet har det. Jag hade nog önskat 9,5 om jag kunnat välja men efter noggrann setup och lite tillvänjning funkar det över förväntan.
Känns lite märkligt att göra något så tydligt vintageinspirerat och klämma till med 12" men det ät väl en eftergift åt de som växt upp med wizardhalsar eller så.
Dock hellre 12 än 7,25 tycker jag.

Den ser faktisk ball ut, nu får jag passa mig så det inte blir tele igen....

Ja det är egendomligt att man inte åtminstone valt 9,5"

Har aldrig ägt en gitarr med 7,25"-hals, och kommer inte ihåg när jag provade en senast. På vilket sätt tycker du att det inte är bra?

Vad tycker du om vikten på din HB-tele? Många tycks tycka att TE-52 är påtagligt tung, men den sägs ha askkropp medan TE-62 ska ha poppel.

Hur upplever du halsens profil, "modern D"? (TE-52 tycks ha C-profil). Vet iof inte om man till 100% kan lita på Thomanns specar.

[*]7,25 kan bli knepigt med bends och låg stränghöjd. Annars bekvämt.
Vikten på min HB är knappt 3,3 kg. Ganska lätt alltså och akustiskt rätt högljud.
Halsen är nog åt D-hållet så även om den inte är jättetjock upplever man viss massa.
För mig känns den bra faktiskt.
Jag har gitarrer med tjockare halsar och en med tunnare och det känns bara avigt precis när ban växlar instrument. Hjärnan och fingrarna ställer om ganska fort men jag är väl iofs inte sprinter på greppbrädan heller.

Intressant! Kan du säga nåt om vad du inte gillade hos CV, och på vilket sätt HB är bättre?

Squiern var bra men lite tyngre samt att halsen var av ganska mjuk lönn och lite svajig och plastlackad.
HB:n är stabil och väldigt trevlig yta på.

Inte utan att man blir lite sugen på en HB. Får ju lysande recensioner på nätet också. Tack vare den här tråden tror jag i så fall att det blir en TE-62 och inte en TE-52 som jag först tänkte (verkar onödigt tung och ha för plan greppbräda t ex, kanske inte dubbelverkande truss rod). Tack för att jag blev upplyst betr TE-62. Frågan är bara vilken färg jag vill ha. Mina förstaval saknas (kanske butterscotch blonde eller ngn sunburst). Är för feg för rosa och ljusgrönt. Charcoal Frost? Lake Placid Blue?

Charcoal Frost

Tror bestämt att pudas måste ha hoppat över några slöjdlektioner i skolan

1. Det synns tydligt att det är en lönnhals .
2. Lönn växer defenitivt INTE i djungeln, utan ett typiskt eropiskt träslag.

Sen måste jag säga, att standaden på billliga gitarrer idag är milsvida bättre än när jag i min ungdom (70:tal) skulle köpa en billig el-gura.
Då var billiga kroppar gjorda i laminerat träfiber = typ en grövre "plywood" och så sen som mitt 90:tal såg jag en Fender med kropp av MDF.
Och då har jag inte nämt mickar, eletronik och stall mm. Min gamla Rockoman blev allt bytt utom kropp o hals .

Ja, den ligger nog närmast till hands.

Vilka symtom botade du med de här åtgärderna?

Kunde inte motstå. Beställde en Härlig Bengt-ton TE-62CC CF i förrgår. Tack för tipset trälhavsvägen. Färgen fick bli Charcoal Frost (uteslutningsmetoden i princip). Hoppas att den ser hyfsad ut IRL. Ska bli intressant att se "vaf' får jag för pengarna". Kanske kan komma redan till helgen.

Upptäckte att den lanserades så sent som i december 2021. Visste inte att den var så pass ny. Bra marscherat, att ha orsakat så mkt hajp på så kort tid. Men hajpen kanske gäller även äldre (lite "dyrare") HB-modeller? Eller är det möjligen så att kvaliteten har fått ett uppsving på senare tid? Om hajpen håller i sig skulle det inte förvåna om priserna sakta glider uppåt så småningom. Har en känsla av att det hände med Squier CV t ex.

Onödig på D och G och försämrar förmågan att hålla stämningen då strängarna får en punkt till att "haka" på.
Strängtrycket på B och E var för lågt och alltså blev brytvinkeln för kraftig vilket också är negativt för stämningen. Nu håller den stämningen så bra man kan begära.

Jag hoppas du blir lika nöjd med din som jag är med min.
Rätt justerad så är den väldigt trevlig och inspirerande. Byte till mässingssadlar gör mycket för ljudet, bensadel och nya stämmisar är nog också sånt som är bra att byta.
Sannolikt byts switch och potar när de visar tecken på att fallera men först då. Mikrofonerna gillar jag rakt av och ser inget skäl att byta ut dem.

Då jag är ett barn av 60-tals modell, med skolgång av "vilse i pannkakan" modell så var det nästan enbart sy-slöjd för min del!

Men som vanligt skrev jag lite obegripligt, det jag menade var namnen på träslagen i allmänhet på HB gitarrer, beskrivna med latinska namn!

Ja att man klarade den smärttröskel som min Rokkoman (ja, det ska vara två K) förmedlade med sina originalmonterade, rostiga strängar med über grov dimension!
Vad den gitarren var gjord av vet nog bara satan själv, i kaviteterna såg det ut som glasfiber, och hela gitarren till och med luktade illa!
Så Ja, helt klart är dagens budget gitarrer milsvida bättre !

Har just unboxat min HB TE-62CC. Har inte hunnit skaffa mig de slutgiltig uppfattningarna än, men här är några första intryck – uppifrån och ner:

Stämmisarna funkar helt ok. Visserligen känns dom lite billiga i vredet (verkar ihåliga med bara ett tunt plåtskal). Inga planer på att byta (just nu iaf). Tillräcklig precision och tycks hålla stämningen.

Strängträden trycker nog ner strängarna lite väl mkt (precis som trälhavsvägen säger). ”Knirkar” när man stämmer (och kanske även vid bends). Försvårar kanske även vid stämning. Kommer skifta plats på dom och bara använda den högre av dom, och putsa och smörja undersidan.

Översadeln har jag inte ngn direkt uppfattning om. Har inte märkt några problem än iaf. Är för ovan att fila och byta sadlar, så den får sitta kvar.

Halsen har förvånansvärt matt yta. Känns nästan som om man glömt att lacka den. Färgen är också oväntat mörk – nästan brun. Hade föredragit en ljusare och mer lönnlik färg och glossigare lack, men det är väl en smaksak. Annars känns halsen bra och utan vassa bandkanter. Verkar inte bli så svårt att vänja sig vid radien (12”). Känner inte att det är direkt svårare att ta barréackord. Halsprofilen skilder sig nog lite från mina andra gitarrer (men vet inte just nu vilken som pasar mig bäst), men räknar med att snabbt vänja mig. Känns även lite ovant med 010-strängar (är van vid 009), så det kan också kräva lite tillvänjning.

Eftersom jag inte är en van tele-lirare så har jag svårt att bedöma mickarna, men har inget att klaga på än iaf. Tror inte att det ens behövs treble-bleed-konding. Misstänker att det i princip alltid är så att halsmicken känns dovare än stallmicken på Telecastrar, så det får man väl vänja sig vid. Har hört att man kan koppla en konding i serie med halsmicken för att mildra detta. Kanske testar det så småningom. Kan det kanske hjälpa att höja stallmicken och sänka halsmicken?

Gitarren var bra justerad out-of-the-box. Kanske lite låg stränghöjd på bassträngarna, men det fixar man ju lätt. Annars bra relief och närmast perfekt intonation. Tycker det verkar som om det inte behövs kompenserade stallsadlar, möjligen G/D undantaget. Kanske blir det lite ”metalliskt” ljud med stålsadlarna – i alla fall unplugged. Kommer att byta till mässing och hoppas på ljudförbättring.

Köpte samtidigt ett svart plektrumskydd (känns mer råckenråll än mint tycker jag). Valde ett av märket Harley Benton och trodde att det skulle garantera perfekt passform. Men så var det inte alls. Kanske kan gå att klämma dit det med en stor portion god vilja, men bra kommer det fefintivt inte att passa. Kan få borra ngt nytt håll och kanske fila lite. Den svarta plekan hade inte fasade kanter och inga skruvhål för halsmicken. Konstigt nog hade den plekan dock exakt samma form och hålbild som en original Fender-pleka, så det är på gitarren man valt en udda montering. Egendomligt!

Trots ett hyfsat bra helhetsintryck så har jag hittat ett par kvalitetsbrister. Strängarna är inte ekvidistanta (inte samma mellanrum mellan dom). Det beror sannolikt på en (kanske två) av stallsadlarna, som konstigt nog är osymmetrisk. Den ena skåran sitter närmare mitten än den andra. Det gör att det blir lite svårt att spela. Det här problemet löser sig säkert efter sadelbyte, men det känns lite beiget att man inte sett och åtgärdat det (man har ju justerat gitarren m m). En annan sak är att halsen är lite fel linjerad mot kroppen. Låga E är tydligt närmare halsens kant än höga e. Strängarna sitter alltså inte symmetriskt jämfört med halsen. Gissar att det går att tvinga den i rätt position om man först lossar halsinfästningsskruvarna. Eller att man borrar ur infästningshålen i kroppen så att skruvarna inte gängar i kroppen (bara i halsen). Precis så var det i min Squier CV strat. På en direkt fråga svarade Thomann att alla Harley Benton-gitarrer är ”quality checked” men man undrar ju lite. Kanske tar en kontakt med dom och ber om en kommentar.

Frånsett några få och relativt små (men kanske lite onödiga) missar så tycker jag att giarren är väl värd pengarna. Man får rätt mkt för 1600 spänn. Jag är ju egentligen en strat guy, och jag har tänkt att använda den här telen för undersöka om jag kan bli kompis även med en Telecaster (har testat förr men nu är det dags för ett nytt försök). Den uppgiften tror jag att Härli’ Bengton lätt kan klara.

Har försök att lägga upp några bilder men lyckas inte. Kommer inte ihåg hur man gör eller vilka begränsningar som gäller. Kan ngn upplysa mig?

Vilken bra och omfattande recension - bilder på forumet verkar vara ett kapitel för sig, fungerar ibland och andra gånger så går det inte alls.

OM jag uppfattar första posten rätt så har de här gitarrerna rostade lönnhalsar (en sorts värmebehandling och "karamellisering" av trät)
Det ska väl bl a göra trät mekaniskt stabilare och mindre benäget att suga upp fukt. I princip ska man inte behöva lacka rostade halsar och möjligen har man sparat på den detaljen? Trät blir också mer brunaktigt i färgtonen efter processen. EN del tycker även att rostningen påverkar tonen på gott eller ont.

Tack Obi.

Aha, roasted maple är en eftersträvansvärd egenskap? Hade inte fattat det. I så fall kanske man bara ska vara glad för det. Nu är jag väl inte helt säker på att det är fråga om riktig "roast". Eller har jag fel? Blir inte förvånad om det är så att dom bara valt att lacka med en kulör ("karamell"-färg) som liknar en roastad hals ("neck made of caramel maple"). Men det är i så fall ok för 1600:-

Betr kroppens lack så har jag inga anmärkningar - känns gedigen, även om jag kunde tänka mig lite mer metallic-känsla nu när man kostat på sig en sådan lack. Man får gå rätt nära för att se lystern (smaksak givetvis).

Glömde nämna att jag även provat dragstångsjusteringen. Har inte exakt koll på hur trög en sådan bör kännas (har upplevt allt från nästan helt slapp till kärv så det nätt och jämnt går att vrida och man är rädd för att dra sönder insexgreppet). Den här är ganska kärv, men den går att vrida helt utan problem, så det känns helt ok. Dragstången sägs ju vara ju dubbelverkande och det kanske blir så att en sådan ger lite mer motstånd?

När det gäller elmekaniken är jag inte alls känslig. Den är säkert av det billigare slaget, men jag har aldrig haft problem med vare sig skitbilliga eller svindyra potar, omkopplare eller telejack. Så länge dom funkar så är det ok, och jag tror inte för ett ögonblick att det påverkar ljudet. Däremot tycker jag mickväljaren på en tele är lite obekväm. I bridge-läget är den väldigt nära volymratten, men det är ju lika på alla teles och dessutom en vanesak. Såg dock att det finns kontrollplattor där omkopplaren sitter lite snett, som på en strata ungefär. Gissar att jag kommer skaffa en sån.

Sa ju att det känns lite metalliskt och skramligt unplugged, och skyllde på stålsadlarna, men kom att tänka på att det sitter ju nya strängar på en ny gura. Man ska nog vara medveten om det när man jämför en ny gitarr med en gammal. Jag byter inte strängar så ofta och är nog lite ovan vid att spela med nya. Har nog egentligen aldrig varit så förtjust i det lite vassa skramliga ljudet från nya strängar (men det gäller nog mest unpugged).

Känner nu att jag kanske har kidnappat den här tråden. Ber i så fall om ursäkt för det trälhavsvägen.

Blev lite upplivad när jag fick veta orsaken till att jag inte lyckats lägga in bilder tidigare. Tack Goran, i en annan Tele-tråd, för tipset om att ta bort gamla bilagor i User Control Panel. Verkar som om alla bilagor tillsammans får uppta maximalt 1 MB - inte mycket!

Testar genom att lägga upp bilderna som jag tänkte lägga upp i tidigare inlägg. Genom trial and error förstår jag nu också att bilderna inte får vara för stora (kanske max 800 pixlar på längsta hållet?) om de ska visas direkt i texten (och inte bara med ett filnamn som man måste klicka på för att se bilden). Man lär sig genom att upprepa sina misstag och uppfinna hjulet på nytt varje gång.

Bilderna visar att strängarna var ojämnt fördelade på min HB TE-62CC (beroende på felaktiga stallsadlar), att halsen inte var parallell med strängarna och att strängträden är för många och/eller för låga.