Ytterligare en musiker som slängt in handduken, Manny Charlton i Nazareth.
Kanske ingen hörnsten i den tyngre skolan av gitarrism, snarare en slitvarg med lång och trogen tjänst!
Men fan vad man grubblade över solon i "This flight tonight" och "Love Hurts"! Hur fan fick han till det där vinande gitarrsolot som gav den där ödesmättade känslan?
Hur jag en vände och vred på min Rokkoman gitarr och skruvade på min Farfisa dragspelsförstärkare kom jag inte ens nära!
Nej, inga nätforum fanns att tillgå för information!

Så jag tycker att gamla Manny är värd en R.I.P !

Absolut en hjälte och inspirationskälla under uppväxten tillsammans med många andra från samma era. RIP


Lustigt nog var min första elgitarr också en Rokkoman (som väl eg var en musikaffärskedja eller instrumentgrossist i japan?)
en svart Les Paul Custom . Om sanningen ska fram var den väl ganska usel i kvaliten.

Det fanns en fantasi i själva spelet som man kan sakna hos dagens gitarrister, skulle det låta spännande, ja då fick man spela spännande saker! Fanns ju inga effekter direkt annat än det mest rudimentära som eko, fuzz, wha.
Mick Ronson, Zal Cleminson, Blackmore, Iomi etc drev ju gitarren till sin spetts!

Kul att man inte är ensam att vara fd Rokkoman ägare! "Usel kvalitet" är nog ett understatement! Kommer ihåg att allt sög på denna gitarr! (också LP custom modell). Den till och med luktade illa, öppnade man elektronik luckan så välde en odör ut som bäst kan beskrivas som en mix av Bajs, spya och gammalt avlopp!

Nej vad trist att läsa. Det hade jag missat helt. Älskade bettet/anslaget han hade i sin ton och lyssnar man på t.ex ”Telegram” så reser sig håret på armarna. Tråkigt som sagt men han var ju inte direkt barnet heller.

Alltid tråkigt när ens inspirationskällor går ur tiden.
Jag minns en bra konsert med Nazareth på Scandinavium för väldigt många år sedan.

/Mats N

För mig är det bara Razamatazz (stavning?) och Hair of the dog som sugit tag i mig men de var ett coolt band, kanske i synnerhet mest vad gäller sången! Pionjärerna håller på att försvinna en efter en.

Så, kom du sedermera på hur du skulle få till den vinande känslan pudas?

Nej, inte då. Fick nog släppa problemet! Men soundet har nog gnagt en aning efteråt ändå! Några år efteråt köpte jag en E-bow, en av dom allra första som kom till sverige. Sen kunde även jag vina hela natten lång, eller till batteriet tog slut!

Men efter 30-40 år läste jag en intervju med Manny, i gamla tidningen Fuzz , där han fick frågan hur det gick till att få den eviga sustainen.
Han svarade: Jag satte på sex likadana strängar på gitarren, stämda till samma ton, vred upp mashall förstärkaren till max och på med slajd röret!
För övrigt samma teknik som sedermera sexual dåren Garry Glitter använde för att ge Glitterband sitt kompakta sound!

Trist.
Undrar hur många gånger jag satt med min gitarr och försökte följa med i alla licks på Razamanaz? Och riffet på Hair of the Dog anser jag är ett av de 10 bästa någonsin.

Dessa två (Razamanaz stavas det) plus Loud 'n' Proud och Rampant är de fyra som jag håller allra högst. Därefter kommer Exercises och Close Enough for Rock 'n' Roll.

En dag (kanske var det runt 1974?) skulle jag gå på Gröna Lund med min mamma. Tyvärr vände vi vid entrén eftersom entréavgiften var för hög pga ett band som hette "Nazareth" skulle spela där den kvällen. Då när jag var runt 10-11 hade jag ännu aldrig hört talas om dem. Känns rätt surt i efterhand att jag missade det.

Såg dem dock ca 1987-88 på något som kallades Glädjehuset i Stockholm. Tror det låg på Holländargatan. Minns inga detaljer mer än att det var bra.

Blir grymt sugen på att testa det! Undrar vilken strängtjocklek de hade (och om de hade samma?)?

Rampant är nästan lika bra faktiskt. Jag upptäckte dessutom Yardbirds via den!

En polare fick se KISS på Grönan av en slump när han bara var 6 år gammal. Han var där med sin mamma och åkte karusell och fick se dem på köpet. Har alltid varit galet avundsjuk på det.

Bra gig. Jag var där, dock utan mamma eller karuseller.
Det var ett av de allra sista giggen på DTK/Alive! delen av turnén med Alive kostymerna.

Lyssnade en del på Nazareth, Hair of the dog samt Loud n Proud förr. Fastnade aldrig riktigt för Rampant. Får leta upp skivorna igen då det var ett tag sen nu. Kanske gillar man Rampant mer nu.

Jag hade tyvärr ingen möjlighet att se orginalsättningen. 2006 såg jag Manny spela på SRF. Det var någon tillfällig grej i bandet From Behind.
På signeringen tog jag med min ukulele och Manny signerade den glatt och bad mig spela en trudelutt. Jag spelade Good Company och han skrev Keep Rockin Manny Charlton 2006. Han hade en stor kamera med sig och tog ett kort på mig med Ukulelen svingandes. Trevligt minne, han gav intrycket av att vara en väldigt trevlig snubbe.
Något år senare gav Uli Jon Roth mig och ukulelen en tyst misstänksam granskning innan han skrev på. Nog lika bra det.

[quote="Vinyljunkie"
Blir grymt sugen på att testa det! Undrar vilken strängtjocklek de hade (och om de hade samma?)?[/quote]

Jag skulle gissa att det var ospunna strängar, troligen stämda i låtens tonart för att ge max resonans runt 12e band.
OBS! Bara en vild gissning, men så hade nog jag gjort till att börja med i studion!