Kul och lite annorlunda spelat...

Schysst lir, groove & sound.
Många partier som i min värld känns atonala i sammanhanget och i solot har de sin plats - det liras på bra där!
Men låtens B-tema… vågar man säga att melodislingan är riktigt… ful… så här till söndagsfrukostkaffet?
Kompet är finfint, det antyds Cory Wong i taggarna och visst! Han är väl f.n. Strata-funkens mästare och använder duktigt med kompressor; så icke här. Men likväl rejält svängigt.
Tack för låt!

Kul låt Mats!

:mrgreen:

Young Americans 1975

Lägg på lite Bowie-sång så är du hemma .

En underskattad epok, coolt!

Hej Marshall,

Tack för ett seriöst men ändå humoristiskt kommentarspaket.
En kommentar till den fula melodislingan. Det är ett intressant ordval och det skulle vara mycket intressant att få reda på om du kan berätta vad i den som gör den ful. Jag var själv tveksam om jag skulle lägga de harmoniserade gitarrerna ovanpå syntbrasset i B-delen men jag ville verkligen att B-delen skulle bryta mot A-delen. Med det sagt ville jag ju inte att den skulle bli "ful".

Tack för analys. Uppskattas!

/Mats N

Fulheten ligger i betraktarens öron, heter det ju.

Ordvalet var onödigt drastiskt, det singlades slant i mitt språkcentrum om jag skulle använda det eller inte; jag ville ju beskriva min upplevelse men verkligen inte göra dig ledsen! Kanske ordet ”oskön” vore ett bättre och mer diplomatiskt sätt att formulera samma sak, utan att tumma på det intryck slingan gjorde på mig. En annan dag i veckan, eller en (stor) kopp kaffe senare hade jag nog inte uttryckt mig lika drastiskt.

Jag tror min fulhetsupplevelse kan ha att göra med precis det som du själv berör; att slingans melodi bryter av så mot både harmonik precis under det temat, men också mot resterande öronvänlighet hos låten i sin helhet. Slingan är ”angulärt kantig” jämförelsevis och skaver helt enkelt mot resten av den slicka kompositionen. Om den förklaringen duger…