Har i decennier slitit med att få, den olindade, G-strängen att stämma tillsammans med övriga strängar, framförallt vid ackordspel.
Stämmer man med stämmare låter t ex öppna D-dur skit…
Jag väljer då att stämma G-strängen aningen lägre, så att D-dur låter ok. Sen kompenserar jag detta genom att benda en aning när jag spelar på G-strängen.
Hur löser ni andra detta problem?????

På öppna ackord som d, c, g så skippar jag alltid att anslå tunna e strängen
Tycker det låter mindre surt då

Ett intressant, och irriterande, problem som jag också varit brydd över. Har försökt angripa det på olika sätt men inte hittat ngn perfekt lösning. Tycker mig dock ha märkt att skårornas djup i översadeln har betydelse. Om de filas ner maximalt, utan att skapa strängrassel, tycks problemet minska.

Ibland har jag stämt ner G-strängen en aning och ibland har jag stämt den i A samtidigt som jag trycker den mot band 2. Har också hänt att jag stämt den så den klingar rent tillsammans med lös D-sträng eller med ett öppet D-ackord.. Är också intresserad av hur andra gör.

Tycker att problemet är större om jag inte har spelat på ett tag, ofta beroende på att jag trycker för hårt/löst på de olika strängarna.

För det mesta trycker jag för hårt i det läget att det surnar till, och med lite mer spelande så sätter sig "trycket" i händerna.

För en tid sedan hade jag problem med att B och E lät klart sura, det visade sig att jag sänkt de strängarna lite överdrivet mycket tidigare och i och med säsongsvariationer i halsen så tog strängarna i längre upp på halsen, med ostämdhet som följd...

Här kommer vi till den mest förbisedda delen. Gitarrister går och köper ny eller beggad gitarr. Kollar att den är stämd och intonerad och sen är gitarren som den ska vara. Icke allt som oftast.

Det fixar jag givetvis på alla nya eller begagnade gitarrer, men löser inte helt problemet.

Vilka andra faktorer skulle kunna tänkas bidra till det här problemet? Själv spelar jag just nu bara på gitarrer av strata- och teletyp. Är problemet större eller mindre på gitarrer med annan mensur, t ex LP? Kan stränghöjden (action) spela in? Strängtjockleken? Nya eller slitna strängar? Bandens höjd? Utgår från att intoneringen har betydelse. Skulle man kunna minska problemet genom medveten "fel"-intonering av G-strängen?

Finns säkert mycket klokt på nätet om detta.
Jag tror att jag personligen har väldigt känsliga öron för detta, kan stämma en gitarr med öronen t ex och det blir nästan helt rätt. Därmed inte sagt att jag är en virtuos gitarrist, snarare tvärtom…

För min del löses det genom att inte spela så mycket öppna- eller stora ackord. Spelar dock inte akustisk gitarr. Elgitarr, och spelar jag ackord så blir det färre toner samtidigt och då tror jag att jag automatiskt kan kompensera om det stämmer dåligt.

Två ord:

TRUE TEMPERAMENT

Kasta era föråldrade rakbandade gitarrer/halsar på soptippen där de hör hemma!

Och du har bara gitarrer med TT på? Ett annat alternativ är evertune så slipper man ens tänka på stämma gitarren.

Ska man inte stämma lite out of tune från sträng till sträng för att få allt att smäcka ihop? Brukar stämma precis på gränsen från ljusa E och uppåt så brukar det sitta ganska bra. Sen tycker jag att G strängen är den som först blir fucked upp av slitage angående stämmning.

En acke ja kan man göra det pga det går inte ändå inte att intonera. Men elektrisk? Det funkar på vissa band att man stämmer för ett visst ackord när man spelar in för att det låter surt just på det ackordet. Men gör det du allmänt så kommer det låter surt på annat ställe. En gitarr är som den är och stämmer inte bra överallt helt enkelt.

Tycker mina elgurkor låter helt okej över hela halsen. Stämmer aldrig med apparat utan på gehör hur strängarna låter tillsammans. Gör även så vid intonering och då med nedtryckt sträng och inte harmonics som en del använder.

Det är väl typ det man talar om här https://sv.wikipedia.org/wiki/Temperering ?

Nej jag har några som är så snygga att jag inte kan förmå mig till att göra mig av med dem, än. Men de intonerar skitdåligt i jämförelse.

True Temperament ger galet mycket bättre möjligheter att intonera instrumentet än vanliga raka band. Evertune ger galet mycket bättre möjligheter att behålla gitarren stämd. Två helt olika system som löser två helt olika problem. Inget alternativ sinsemellan.

Med evertune så får man också en klart mycket bättre intonerad och mer välstämd gitarr än vad som är möjligt med vanliga fasta stall eller svaj.

God Jul alla
Kanske denna lilla sak kan hjälpa dig.
https://www.thomann.de/se/maxparts_soun ... 9&reload=1
Mvh
Mikel

Peterson’s Strobotunerapp i telefonen har möjlighet att ställa in s.k. sweetened tuning. Då snurrar stroboskopet korrekt (dvs. står still) för en något sänkt tonhöjd hos g-strängen. Bra kompromiss när man stämmer gitarren men inte när man ska intonera den.

Enda stämmisen jag använder sedan länge men ställer om till neutral vid intonering

This.

OK. By request: Here goes:

Att få strängintervallerna rätt; handlar om en korrekt intonering. En intonering är en del av en set up hos de flesta instrument techs. Detta känner nog de flesta till. Man kan säga att en set up handlar om att försöka justera in saker så bra som möjligt; utan att ändra något i grund förutsättningarna i Ex en intonering. Ni som läst mina inlägg; vet att jag alltid betonar vikten av akustisk klang i ett stränginstrument. Ju stabilare och jämnare AK-klangbild man har i ett instrument = Ju bättre förutsättningar ger detta för ALLT de flesta vill höra och känna ur ett stränginstrument. Detta låter ganska enkelt teoretiskt. Dock i verkligheten tillhör detta till de svåraste; och mest avancerade sakerna -som få Techs är riktigt duktiga på. För detta handlar så mycket mer än att Ex skruva in; nya, balla, dyra, kvalla -delar i instrumentet: Detta handlar istället om att oavsett vad som sitter på; sitter fast exakt där det ska: Optimalt.

Man skulle lätt kunna skriva en hel bok -eller avhandling just om det här. Att förklara sånt här kortfattat; dock korrekt: Omfattar i princip liknande öppningsfraser som på Nobelpris utdelningen: 'Vad man tidigare känt till om hur atomer binder sig -visade sig inte,,,-bla-bla...' Kort: Att bemästra att erhålla optimal klang ur en levande sträng; är verkligen en konst. Något man verkligen måste testa fram hållbara/fungerande resultat för. Min avsikt när jag nämner detta; är inte absolut inte att utmåla mig själv som någon jävla självutnämnd messias; utan endast belysa hur svårt detta verkligen är.

Jag skulle åter vilja lyfta fram de 4 viktigaste punkterna för god klangbild i ett sträng instrument:

1.) Mycket bra kontakt trä-mellan kropp och hals.
2.) God sträng kontakt i strängarnas utgång i stallet.
3.) God sträng kontakt för strängarna i instrumentets översadel.
4.) Mycket bra kontakt mellan hals och översadel. (Nämner detta speciellt pga låsbara översadlar.)

Notera: Det intressanta här är; att jag inte nämnde strängarna. Men optimal klangbild -fungerar nämligen även äldre strängar (så länge de är rena och oskadade) alldeles utmärkt. Faktum är att fräscha, äldre strängar faktiskt fungerar bättre; ur strikt intonerings perspektiv; då man ej behöver brottas med nya strängars uttöjnings effekt -som i sin tur adderar ytterligare klangstabilitet i stämapparaten. Dvs: Tips från coachen: Skall du bara byta till samma strängar: Dubbelkolla intoneringen med de gamla strängarna -före Du byter. Man slipper bli lurad av de nya strängarnas högre peak. De nya strängarna kommer att lägga sig intoneringsmässigt exakt rätt; när dessa har dragit ut sig.

Det finns bara två saker som kan påverka/ändra en intoneringen på ett stränginstrument:

-Halsdraget
-Komprimering

Vi kan nästan nästan räkna bort komprimering här: Dvs; att träet i halsen har krympt ihop -så att avståndet mellan Ex 1:a och 22:a bandet har blivit mensurmässigt, ojämnt kortare. Detta är ovanligt -och förekommer mestadels endast på mycket gamla vintage instrument.
Av detta kan vi slå fast följande: Egentligen ALL intoneringsproblematik; som man kan få i ett en gång optimalt justerat instrument: Har att göra med att halsen rör sig på instrumentet. Så: Tips från coachen: Känns någonting 'off' = Börja med att kolla dragstången.

Det finns egentligen ingen universal set up. Dvs: En holy grail -justering som passar alla. Vissa vill ha lite böj på sin hals -medans andra föredrar en rakare hals. Dock strikt klangmässigt fungerar det så här:

-Ju rakare justerad hals = Ju bättre klang.
-Ju mer böjd hals = Ju tröttare klang.

Dessa två alternativ ställer givetvis HELT OLIKA KRAV på instrumentets översadel. För att att inte låta 'sur' i noterna på F, #F, G -banden; kräver att strängarna ligger närmare F-bandet. Dock kräver detta en hel del erfarenhet och kunskap; för att fixa till. Detta för att det är SÅ MÅNGA faktorer som påverkar det är möjligt att justera detta i en set up:

-Dragstångs justering.
-Jämnheten på brädan.
-Uppstickande badstavar pga komprimering.
-Stränghöjd vid stallet.
-Sträng typ och strängtjocklek.
-Radius på greppbrädan
-Spelstil
-Alternera man mellan olika stämningar på gitarren.
-Svaj användning
-Rätt radie i över sadel (Floyd Rose).

Ju optimalare man justerar = Ju bättre blir det. Dock samtidigt: En optimalare justering innebär ett känsligare instrument; där man har mindre fel marginaler. Kort: Direkt halsen rör sig känns och hörs detta mycket negativare ur instrumentets funktion. Vill man köra optimalt slick; rekommenderar jag att man skall vara vass på att att skruva i trussrodden. Även att ta i åtanke för alla storsvajjare här: En massiv tappning av sträng draget -ger instant back bow på brädan. samma sak för all alterneringsstämmare: Att stämma ner -ger back bow. Vanligtvis är inget av detta något problem -på gitarrer som har lite högre stränghöjd över F-banden. Men detta på en optimalare, slick set set up (där man inte har några stämnings problem med Ex G-strängen); är det lättare att strängarna tar mot banden vid Ex dives på darr-armen. Dock optimalt justerat över jämnbräda; är detta inte heller något problem; då stränghöjden höjs i stallet i samma takt som halsdraget dras bakåt -vid svajpådrag. men för detta krävs en jämnt slipat bräda. (Ni som kör PLEKAT känner till skillnaden här.)

Det är betydligt vanligare med intoneringsproblematik i en gitarr med låsbar översadel. Detta beror på två saker:

-Stränghöjden över F-bandet är kräver mycket mer kunskap att justera till -jämfört med att fila med sadelfilar i strängskåror.
-Det är faktiskt många gånger positionen i en låsbar översadel EJ har rätt avstånd till F-bandet. (Dvs: Man har ett mensur fel i instrumentet.)

Även om man sitter med facit: Dvs: Att avståndet från strängens utgång från översadeln -till F-bandet ska vara 36.353 mm -på en gitarr med 25.5"/647.70 mm mensur. Inte bara det: Avståndet skall vara exakt samma på båda sidorna/E-strängarna . Hur många har tagit fram skjutmåtten och verkligen kollat på era gitarrer? Och Ni som har gjort detta -exakt till vilken position på F-bandet Mäter Ni? Det krävs en väldigt mycket -kunskap, -stabila händer -och väldigt raka filar; för att fila en hylla exakt. Även botten sidan på en kvalla Floyd översadel -är sällan plan; vilket också måste åtgärdas -för att erhålla en stabil klangbild.

Ett tips hur man mäter in höjd över F-bandet:
Se till att halsen har den böj ni vill ha -och att instrumentet är grovstämt i den tonart Ni vill ha. Tryck sedan ner strängen på G-bandet i spelposition med ringfingret. Använd pekfingret för att trycka ner strängen mot F-bandet -samtidigt som man fortsatt har G-strängen ned tryckt med ringfingret. Detta tenderar ge både en god bild i känsla och ögon på höjd avståndet man har i instrumentet. Jämför detta med att byta: Hålla ner F-bandet >och se/känna avståndet mellan bandstav och sträng på G-bandet. På en slick set up -skall avstånden vara likvärdiga. Tänk på att vi gillar att se/titta; men känslan är vårt exaktaste/känsligaste sinne. Dvs en god kombination av båda dessa sinnen i lugn miljö -samt i bra ljus; är att föredra. Ta gärna inte Ert dyraste/finaste instrument -om ni väljer att testa göra detta. Se först till att få till ett resultat Ni gillar på Er test/hot rod -gitarr.

Summa sum:
En god personlig set up först. Närmare avstånd på strängarna till F-bandet; baserat över Er personliga set up: Gör intoneringen och noterna trevligare. Detta en klang för sig -som flera klanger som blandas tillsammans. Ju stabilare och bättre klangbild att jobba ifrån = Ju lättare/enklare att få till ett bättre resultat.

-God Jul & Gott nytt år!


/ Jonken

Tack!
Utförligt och initierat som vanligt!

Lite mer om vikten med korrekt anpassad strängtryck i översadel:

Det är viktigt att försäkra sig över att en sträng ALLTID har bäst tryck/kontakt i översadel och i stall IN MOT brädan. Har man inte detta; tenderar att ge strängen en 'susig' och orolig klang bild. Detta speciellt om man slår an strängen hårdare. en korrekt sträng klang; skall vara distinkt och direkt. Klangen skall inte vara odistikt, trött, lam eller susig. Det efter följande, ut ringande klangen skall helst vara likvärdig i styrka och gärna lång ringande sustain. En sådan klang tenderar att få överstyrda rör förstärkare att feedbacka; så där naturligt. Och detta går då att styra med fingrarna; genom att helt enkelt hålla kvar noterna/ackorden. Det är så där trevligt 'lättare' -att bara fortsätta att gnugga strängarna mot bandstavarna (utan att slå an strängarna) -för att tonerna skall försätta att leva vidare genom förstärkaren. När tonerna väl övergår i ren feedback; gör de detta alltid i 'rätt' feedback ton; och inte i någon random tjut ton. Ju bättre klang man har i instrumentet = Ju mindre hjälp i form av boost eller dist behövs i signalkedjan -för att få detta och hända. Man kan till och med få detta och ske på rent ljud -med en riktigt klangrikt instrument. Funkar precis likadant med singlecoils -som med humbuckers.

Så hur är då detta möjligt?
I mitt exempel -för att förklara detta; väljer jag en låsbar översadel av Floyd Rose -typ. En sträng klang kräver mycket ur denna typ av översadel -för att kunna klinga ut på ett optimalt sätt:

-För att kunna överföra strängens naturliga vibrationer in i halsens trä; kräver en riktigt god, solid kontakt mellan översadeln och hyllan.
-För att tonerna inte skall bli sura (som tråden handlar om) -måste avståndet från strängarna; på såväl diskantsidan -som bas sidan; inte ligga för långt ifrån första bandstaven.
-För att klangen skall vara stabil; måste vi försäkra oss över att strängen har en solitt sträng tryck igenom nöten närmast brädan.

För att ge nöten bästa möjlighet -att kunna mata ner strängklang i halsträet; KRÄVER en väldigt god kontakt mellan nöt och hylla. Detta går ej att få exempelvis med delade shims mellan nöten och hyllan. Detta går heller ej att erhålla med en ojämn kontaktyta i översadeln -eller en ojämn kontakt yta på hyllan. Om shimsning är absolut nödvändig; är det ENDAST hel shims som gäller. Det absolut bästa är dock att limma på trä av samma typ som på brädan; Ex rosewood. Även undersidan av nöten måste slipas till jämn -så att denna KAN överföra klang till halsen.

Att eliminera sura toner handlar om fyra separata delar:
A.) Positionera nöten exakt i brädans centerlinje. Känn med fingrarna på sidorna och jämför E-strängarnas position till bandkanterna på F-bandet. Avståndet skall vara samma. Det är VÄLDIGT VANLIGT att nötterna sitter helt galet på en ny gitarr från tillverkaren. (Plugga och borra om -om detta behövs.)
B.) Positionera nöten i EXAKT rätt sett till mensuren på brädan. Mäta upp avståndet till F-bandet EXAKT -på såväl bas -som diskantsidan. (Plugga och borra om -om detta behövs.) Det skall inte finnas någon glipa mellan brädan och nöten -precis samma som Ex på en vanlig ben översadel. Perfekt och dikt emot brädkanten är det enda som är godkänt här.
C.) Att slipa höjden hyllan -så att avståndet mellan strängen och F-bandet inte är för hög eller för låg på bas -som diskant sidan.
D.) Slipa hyllan så att nöten ligger i linje med ytan på greppbrädan. Nöten skall ABSOLUT INTE luta in mot brädan! Detta ger omedelbart en 'susig' och orolig ton; pga att strängen får för lite tryck mot nöten närmast brädan. Tonmässigt är man ALDRIG beronde av att stränglåsen skall vara fast låsta. Tonen skall fungera och vara exakt samma med eller utan stränglåsen fastdragna.

Att addera mer strängtryck över en nöt av Floyd typ; kan man antingen göra med ett strängtryck -eller att byta till stämskruvar som har en kortare -eller justerbara axelhöjder. Dock: Detta påverkar inte det viktigaste delen i strängtrycket i nöten: Närmast brädan. Detta för bättrar endast tonöverföringen till halsens trä -och stränglåsnings funktionen i nöten.

En optimalt monterad nöt av Floyd Rose -typ; matar faktiskt ner mer klang i halsens trä -jämfört med en traditionell nöt av Ex bakelit. Hur mycket: och bra den gör detta beror givetvis på metall materialet i nöten; precis som att ben klingar bättre än plast när det gäller en traditionell nöt. Oavsett vilken typ kvalitets nöt man än har på sitt instrument; känner man igen den goda smaken direkt: Även de knivigaste naturliga övertonerna + flageoletterna trivs förträffligt i denna värld. Även den så svåråtkomliga, riktiga, naturliga dynamiken i strängarna finns alltid där när man spelar: Ur -eller i -pluggat; makes no difference. Typ; You may not hear it without an amp -but You sure ass hell fell it as You play.

-Stillsam julefrid ROCKS!


/ Jonken

Lösningen är kombinationen av True temperament och Evertune. Har en polare som t.o.m bytt till TT på sin Martin-acke för att han stör sig så mkt
Själv lider jag inte av problemet på en normalt fullt fungerande gitarr och slipper därmed göra någonting åt det

För att komplettera, om möjligt, Jonkens eminenta genomgång kan några mått kanske vara intressanta för de som är mer lagda åt det hållet, att mäta in läget. Då pratar jag vanliga översadlar, inte låsbara.

Det finns några olika sätt att mäta, en variant är att när man trycker ner på tredje bandet ska det få plats tjockleken av ett A4-papper, vanligt 80grams mellan strängen och 2:a bandets bandkrön.

En annan, enligt Tusq ska det vara 0,25 mm på tjocka E och 0,15mm på tunna e. Det är att "safea" lite i mitt tycke. Det är dock förbålt tröttsamt om man filar skårorna för djupt...

Har sett en del varianter på amerikanska sidor där de använder bladmått som mellanlägg/anhåll att fila mot för att inte komma för djupt. Dvs en hög med bladmått läggs på greppbrädan mot översadeln till önskat djup och sedan fila ner till det. Då har de dock lösa mått, inte sådana där behändiga som man normalt har i Sverige som sitter i hop med en skruv.

Om någon har andra bra förslag för att minska risken att fila för djupt, kom gärna med dem! Lite trådkapning kanske...

Nej. Evertune påverkar inte intonationen. Deras stall fungerar precis som vilket stall som helst i det perspektivet.

Coolt med Evertune på en acke

Jo intonationen blir bättre.

Du inser att det inte blir ett argument från din sida bara för att du påstår något utan att säga varför eller hur. Men du kanske bara vill se ditt nick i skrift..
För alla andra intresserade är det bara att kolla deras hemsida eller annat ställe som visar att man justerar intoneringen på samma sätt som vilket stall som helst där detta är möjligt.