Jag har aldrig haft en amerikansk gitarr, bara känt på en. En Gibson Flying V. Det kändes ok, men det var mest en wow-känsla just för att jag aldrig hållit i en Gibson.
De gitarrerna jag haft var tillverkade i Kina, Indien, Japan, Tjeckien, Korea, Indonesien. De jag valt att behålla är från Kina, Japan och Indonesien.

ÄR det nåt särskilt med just USA-tillverkat? Jag vet att de är dyrare, och Gibson är det många som säger att de har nåt unikt. Nåt med känslan. Hur är det med de andra amerikanska märkena?

USA -tillverkade grejer tenderar att kosta mer pengar. Av denna orsak; bör även USA-grejerna bedömas med en högre ribba. Detta gör att hela diskussionen hamnar under 'prisvärt'. Och prisvärt är olika för alla. Jag tycker att även att etablerade märken 'Made in Japan' och 'Made in Germany' -håller precis lika hög prislapp och standard.
Jag kan givetvis endast ge min personliga åsikt; som tyvärr blir ett 'ja' och ett 'nej'. Och detta berättar ju egentligen ingenting. Jag köpte en Gibson SG Standard förra veckan; och håller som bäst på med att jobba med den -för att den skall få den nivå som jag kräver ur ett instrument. I mitt tycke; är det egentligen beklagligt -att man över huvudtaget skall behöva efter modifiera ett instrument som kostar närmare 20.000 kr. (felvinklade mickar -gente mot strängvinklar -samt fästningsglapp i den limmade halsfickan.)
Samma fel får man ju även om man köper exempelvis en billigare Epiphone -gitarr av liknande modell. Skillnaden är dock att; efter dessa modifieringar -så låter och funkar den dyrare Gibson varianten ljusår bättre.

Gällande just Gibson; så HATAR jag VERKLIGEN från botten av min själ -denna anrika företags 60's slim taper halsar! De suger så mycket kotte tonalt och funktions -mässigt; att det är boarderline till skrämmande i min värld! Ändå fortsätter dum-skallarna därborta; att producera mer av dessa jävla spaghettipinnar. Så fort man ser en Gibson med en FET hals av 57' eller 58' -typ: -ja; då är det customshop -med en lök-prislapp på +50.000 kr. En av de absolut coolaste och bästa modeller Gibson någonsin släppt var ju fatneck 335:orna i satin. Idag får man vara glad -om man kan få tag på en rounded neck för hyggliga pengar när det gäller dessa gitarrer. Det mesta som finns tillgängligt där ute; är ju endast spaghettipinnarna. Med andra ord: Jag är villig att betala pengar för en Gibson med de rätta specarna. Däremot är skulle jag ALDRIG betala för en spaghetti specs Gibson. -Varför? -Jo; för att jag anser att tunnhalsade Gibson med vintage specs är helt enkelt för dåliga i vårat klimat. De är helt enkelt inte värda de pengarna de kostar.

Med allt detta sagt: Respekterar jag folk som kanske har mindre händer; och föredrar därför tunnare halsar i sina instrument. Att man är tvungen att tumma på det klangmässiga; pga av fysiska omständigheter. Detta är helt OK. Skall man gå enligt Gibsons tillverknings fördelning; så har lite väl många musiker i världen väldigt små händer. Och detta köper jag inte alls. Jag tror att för många som köper en Gibson; helt enkelt nöjer sig med spaghetti -pga att de inte vet bättre. Man kan efter modifiera en slim taper Gibson i oändlighet; och den klingar tyvärr inte ens nära vad en fetare halsad dito gör. -THIS IS a fact! Och är man villig att lägga ut de större slantarna för ett instrument; vill man nog även ha de bättre grejerna.


/ Jonken

Ordet du söker är: mojo

Ja, men det gäller väl bara Gibson och Fender. Inte ens Heritage räknas väl, trots att de byggs i lokalerna där allt började för Gibson.

Jag vet inte hur feta 50 och 60tals halsarna är på Gibson. Kasugan jag lärde mig spela på, kopia på Gibson Les Paul Custom, har fet hals. Min Vintage V100 har tunn hals, och jag gillar den. Men jag är ju så van den nu efter 13 år. Vet inte om Gibsons 60tals är likadana.
Sett flera som säger att det finns bra Gibson, men man får leta. Som en video jag såg nyligen, han testade olika Tokai, och alla var konsistenta, felfria byggen. Samma säger många om FGN. Jag har en själv, och den är bästa jag köpt ny nån gång. Kan inte hitta nåt fel på den.

Du kommer inte att bli klokare i den här tråden heller. Du har ställt ungefär samma fråga här på bojen i flera år nu, utan att få svar. Är du nöjd med dina gitarrer så släpp funderingarna och spela på det du har. Dina gitarrer är med all säkerhet tillräckligt bra.

Är du däremot inte helt nöjd, eller så nyfiken så du inte kan släppa det så ut och köp och prova. Du tar ingen stor risk, värdeminskningen är så liten om du senare säljer så det är värt nån tusenlapps värdeminskning för att få lite mer erfarenhet.

Jag är bara nyfiken på om ni som har USA-tillverkade gitarrer tycker att dom är bättre än annat som ni testat.

För mig personligen är detta en icke-fråga. Därför att för mig är gitarrer inte mätbara. Att jämföra gitarrer tycker jag är lika dumt som att tävla i musik. Jag frågar mig följande om jag funderar på att köpa en gitarr (utan inbördes ordning):
* Är den tillräckligt snygg?
* Låter den bra?
* Är den skön att spela på?
* Har jag råd?
* Vill jag verkligen ha den här gitarren?

Svarar jag ja på samtliga frågor är det liksom inte intressant om den är "bättre" än någon annan gitarr som finns därute någonstans. För då är den tillräckligt bra för mig.

Det är ingen skillnad på vart gitarrer är byggda.
Det som gör skillnad är vad den skall kosta ut till kund.
Och det gör att till exempel Kina kan bygga samma gitarr en som kostar 40K från USA för 14K. Noll kvalitetsskillnad.

"made in USA" är en kvalitetsstämpel som väldigt många köper.
Det är den enda "fördelen" det har.

/Magnus

En konkret skillnad som i alla fall jag känner direkt är att Gibsons (normalt sett) är nitrolackade,
till skillnad från de flesta kopior med plastlack.

Sen luktar dom vanilj också när dom är nya

Har bara Epiphone att jämföra med i modern tid, och ja där är det skillnad, vilket är helt normalt.
Jag ser inte vitsen att hålla på och jämföra på det sättet,
jag köper den gitarr jag vill ha, det är bara småpengar ändå jämfört med andra hobbies

"Only Gibson are good enough"

Ja, många verkar tycka så. Verkar dock som att man måste leta upp en bra. Verkar vara säkrare att köpa en japan online, och att den då är körklar.
Hur är det med Fender USA? Måste man leta där också?
Bara haft en, men den var gjord i Korea. Lite Ash Tele, Seymour Duncan-mickar. På papperet lät det som bra grejer, men den hade vassaste bandändarna jag nånsin varit med om. Nu kanske trät krympt i vårt klimat, men jag hade en annan korean, Eagle Flash BB (svenska märket) och den var riktigt bra byggd.

Slarvigt, slogan är:
"Only a Gibson is good enough"

Spelar ju ingen roll vad man svarar för du lyssnar ju inte. Så har det varit i varje tråd hittills.

Du frågar samma fråga om och om igen.
Och jag bland annat har förklarat exakt hur det ligger till.
Men det tror du inte på!

Jag har haft allt för många Japanska och Amerikanska gitarrer.

En stor del av dem skulle kunnat leverera första klassig ton till vilken Jimmy Page eller Peter Green som helst.

Som jag tolkar situationen så måste du ut och testa själv.
Du kan inte mera läsa porr! ut med dig och hitta en dam för fan.

Det finns bra gitarrer från många olika märken.
Det är trä, varje bit är annorlunda.

Jag hade en Gibson Les Paul Standard från 2001.
En av mina första gitarrer jag visste inte alls om den lät bra eller dåligt.
Hörde den efter några år och jag kunde lätt ha haft den ännu idag som nummer ett.

Hade sen en Gibson Les Paul Cassic från 2003.
Köpte osedd och det var ren dynga, surved som skulle ha slängts i spisen.

Det finns ingen fairy dust i Gibson.
Dom mass producerar gitarrer vissa stockar är bättre som ton trä än andra.

Du måste ut och testa själv.


Kom ihåg dessa ord nu UT OCH TESTA!


Och sorry om tonen är lite aggressiv men jag sitter här och krånglar med annat som jävlas.... moddar en Fuzz Face med för billig lödkolv...

I slutändan har det ju ingen betydelse i sig var en gitarr är tillverkad så länge som den uppfyller köparens kriterier.
Sen att dom populäraste amerikanska modellerna är ett resultat av det musikklimat som rådde i amerika tidigt 50-60 tal, förankrad i ungdomskulturen, tidens bilar, TV, Drive-in bio, mode, frisyrer, design. Ja, är det ju upp till var och en att värdesätta!

Sen är det ju så, i alla fall med mig att man kan störa sig på petitesser. När Fender lanserade Stratocaster så ville man ju haka på den senaste flugan nämligen rymden och resor där uti, för att visa att man låg i spetsen innom modern teknologi gav gitarren ett säljande, trendigt namn

När Ibanez (exempel) lanserar en ny spetskompetens gitarr så väljer man det något mindre trendiga Ibanez "CG-2627133"

Fender och Gibson är mycket för nitro på sina gitarrer, hur viktigt är detta för känslan? Jag har sett att Maybach har nitro på sina men de är tillverkade i Tjeckien.

Jag har och haft gitarrer med olika halstjocklekar. Det har ingen betydelse för klangen som du påstår. Samma skitsnack om myten att en full thickness har så mycket bättre sustain. Att mahogny ger varmare ton etc etc. Tala om för folk vad som är verklighet och sant så kommer folk att upprepa och uppleva det som verklighet och sant och inte ifrågasätta eller tänka själva.

Och du tycker väl att en Volvo 140 är världens bästa bil också.

Jag har haft och plastlacker som fullständigt kör över Nitrolacker soundmässigt.


Glömm alla dessa gamla skrönor. Prova er fram och testullera själv!

Stratocaster låter coolare än CG-2627133.

Va??? Är du på riktigt eller driver du med oss? Finns de som t om påstår att lack överhuvudtaget påverkar och därför föredrar olackade elgitarrer/basar. Jösses så många idioter det finns.

Kul! Nu var det ju känslan som avsågs, inte ljudet.
TS hävdar att många säger att känslan är annorlunda med Gibson och Nitrolacken kan mycket väl spela in.

Och jag tycker att känslan av brown sound är som bäst innan jag går och skiter på dass.

Den eviga optimisten

EytschPi42 på Youtube sågar ofta Gibson. Han tycker att Gibson kan göra bra gitarrer men man får leta. Speciellt bland de vanliga USA-modellerna, och dom är ju rätt dyra faktiskt. När han testade FGN så medgav att Gibson har nåt som andra märken inte har. Om det är nåt med hur de formar halsarna, han kunde inte sätta fingret på det. Gibson är unika. Och så har de ofta småmissar i bygget. Passar dom som vill ha det så, han ville inte det. Han vill ha gitarrer från ett företag som gör allt för att kunden ska bli nöjd, att det är bra hantverk. Och alla FGN han testade var felfria, han kunte inte hitta några fel på dom. Förutom att de hade svårt att hålla stämningen (Neo Classic, deras LP-varianter). Han testade även Masterfield (335-stil) och Expert Flame.

Kanske inte måste vara perfekt, utan känslan är viktigast. En tyckte att hans FGN var så perfekt så den kändes steril. Samma säger en del om PRS. Ingen mojo.
En jämförde Ibanez och Sire, halvakustiska. Ibanez var snyggare byggd, men han föredrog känslan och ljudet på Sire.

Att du inte upplever några skillnader i klang -mellan olika halstjocklekar; är helt OK i min bok. Som jag nämnde i mitt förra inlägg; är du absolut inte unik i att göra detta. Respekt på att att du tänker ihop ditt egna BS själv. Precis som jag gör. Men du behöver ju definitivt tagga ner lite; va?


/ Jonken

Här är en idiot. Det var minst 25 år sen, när jag skulle lacka om en gitarr som jag upptäckte att ljudet öppnade sig när kroppen inte hade någon lack. Prova så får du se.

Jag känner mig tacksam att jag själv hållit på så länge med gitarrer och själv ägt ett stort antal att jag inte behöver eller vill bry mig vad någon (ofta betald)
tyckare på YT anser.
Dock förstår jag att många har detta som en källa för information och kunskap. Dock måste det vara näst intill omöjligt att ta till sig alla åsikter och analysera
något vettigt ur det.

Släpp hela grejen, det är bara en gitarr.
Provköp eller provspela några i den mån det är ens möjligt längre.

Alla tillverkare har skillnad i produktion mellan olika årgångar och exemplar, de ligger i sakens natur då dom dels konstant ändrar på saker
dels är de byggda av trä som inte är 100% konsistent material utan varierar från bit till bit.
Sen är tillverkningen till stora delar fortfarande ett manuellt hantverk.

Kan dock hålla med om att man förväntar sig ett bättre detalj arbete på en dyr gitarr.
De nya Gibson jag köpt senaste åren har inte haft några 'byggfel' vad jag märkt men det beror ju såklart på HUR kritiskt
man granskar saker och ting, finns folk som aldrig är nöjda.

Finns en kund på Thomann som gnällde på en SG, Thomann skickade en ny, han returnerade den också sen skrev
Thomann att dom tyvärr ej kan leva upp till hans krav och betalade tillbaka pengarna
Förutom den recensionen var alla övriga köpare nöjda med högst betyg på samma gitarrmodell.