Ok, här kommer lite kortfattad svensk instrumenthistoria (med reservation för egna fabulerande felaktigheter). Hoppas att iaf någon tycker det är kul läsning.

Levin "Pugh", en svensktillverkad gitarr att hålla utkik efter?

Mellan 1955 och 1977, dvs under ca 22 år, så tillverkade svenska Levin en gitarrmodell som hette nr 116.
En sorts föregångare till deras Levin WR 34 Ragtime. Specs -> https://www.vintage-guitars.se/Levin/Levin_Model_116_info.php

Det var en ganska anonym historia med samma utsende som en mindre vanlig klassisk nylonsträngad gitarr av concert modell. Skallängd 630mm/24.8"

Det enda som skvallrade om att det var något extra var ett föråldrat ornament i ljudhålet
samt att botten och sidor var gjorda av massiv flammig lönn



Just ornamentet har nog många ogillat för det ör ofta borttaget. Trist för autenticiteten kanske men ljudet blir bättre utan ornamentet.



Flammorna varierar. Min egen är mycket flammigare än den på bilden.

Stolparna i "slot head" huvudet var dock av stål så gitarren var även tänkt för stålsträngar.
Och mycket riktigt, tittar man i en prislista från senare delen av 60-talet så listas den som stålsträngad och det är
också den dyraste stålsträngade akustiska som Levin gjorde vid tiden om man bortser från deras större westerngitarrer.

I dagens penningvärde skulle den ändå bara kosta ca 5000:- vilket eg är otroligt billigt för en helmassiv gitarr med sidor
och botten av "flame maple". Men man ska komma ihåg att det är en mindre gitarr och hantverkarlönerna var helt andra på den tiden.

EN svensk kändis som ägde en modell 116 var Pugh Rogerfeldt. Pugh som ofta sägs ha gett ut ett av de första rockalbumen på svenska
Gitarren syns på många bilder med Pugh och det är förmodligen den han komponerat många av sina alster på.
Någon gång i början av 70-talet så hände något med Pughs gitarr och han ringde då till Levinfabriken och
frågade om de kunde laga den.
Vad skulle han göra utan gitarren som bidragit med så mycket inspiration till en massa låtar?

Den som svarade hade ingen aning om vem Pugh var och svarade något i stil med de inte brukade reparera men att han kunde få köpa en nytillverkad av
samma modell av dem. Hur det nu gick till så fortsatte diskussionen och Pughs instrumentproblem löstes och det slutade med att man döpte om modellen
till Levin "Pugh"



Man kan hitta dessa från 200:- upp tlll nästan 10000:- på loppis, auktioner, blocket och i affärer. För några hundralappar är det en "no-brainer"
Med rätt "set up" på ett friskt instrument är klangen märkbart bra jämfört med många andra instrument i budget-mediumklassen.
Gitarren lär ha förekommit med solfjäderbracing och ladder bracing och jag har bara träffat på solfjädervarianten.

De här gitarrerna har dock ingen dragstång utan bara en T-bar av Duraluminium (fotnot: den hindrar inte mollackord )
och många satte nog på för tjocka stålsträngar som drog halsen alt att "solfjäderbracingen" inte riktig mäktar en så stor belastning så locket rest lite.

Många av dessa gitarrer man hittar har därför konverterats till nylon som passar bättre med lite högre stränghöjd. Klangen med Nylon är dock superb den också.
Ska man köra stål så rekommenderas tunnna strängar typ 011 eller 010 med thin core som har en lägre "tension" som sparar de gamla träbitarna från belastning.
Volymen blir lägre men klangen består och kanske drar lite åt krispigare "vintage parlor" vad det nu betyder. Blir lika smidig att spela på som en elgitarr också.

Lycka till med hålla utkik efter eller snubbla över en där ute om nu någon blev sugen .

Jag tyckte det var kul läsning!

Att vi har haft en svensk produktion av musikinstrument på industribas känner nog dom flesta till, men dock synd att vi här har
behandlat dom så styvmordelikt.
Bland oss mer seriösa gitarrister så får ju oftast gamla Levin och Bjärton agera som fest-gitarr, eller något som barnen kan få leka med, så att dom strunta att leka med Martin gitarren!

Mitt eget förhållande till Levin är komplicerat! När jag var liten fick min kompis en Levin, troligtvis av samma modell som beskrivs i tråden, jag blev lätt avis och tjatade till mig en egen gitarr, dock en Bjärton som jag tyckte var mycket snyggare i mörk sunburst och framför allt ingen töntig skit i ljudhålet!
Många år senare köpte jag en Levin jazzburk från 40-talet i dåligt skick. Tanken var att den skulle jag renovera, men min kompetensnivån hos undertecknad räckte inte hela vägen så den gitarren befinner sig i gitarrhimlen!

Tack för mycket intressant läsning!
Fick en Levin parlour från 40-talet av min far då jag ville bli som Keith dvs lära mig spela som densamme. Var då 12 år och insåg snabbt att den behövde förstärkas, således limmades en bandspelarmikrofon inne i gitarren, det började likna något!
Har kvar den än idag givetvis. Fast med micken borttagen….

Bör vara fler än jag här som påbörjade sin bana på en Levin.

Ja, jag håller med om att vi ofta förbiser fina instrument för att de är svenska och inte amerikanska.

Vad gäller 116 så har jag ingen sådan, men väl en 114 som ska fixas till. Jag har tänkt att göra en neck reset, men jag drar mig för det, det är ett stort jobb. När jag tog upp den nu och tittade på den så ser jag att den egentligen funkar bra för att sitta och spela lite visor och annat, vilket nog är det som ägaren kommer att göra. Den är parkerad hos mig för tillfix, får ta tag i det och göra den klar.

Locket har med andra ord lyft sig kring stallet. Kan vara så att det inte är en neck reset, utan mer att ta loss baksidan och rätta till bracingen. Inget man bara gör så där.

Här är specen på en 114; https://www.vintage-guitars.se/Levin/Levin_Model_114_info.php
Det är en något större gitarr, Grand concert jämfört med 116 som är en concert. Det skiljer två cm på mensuren. 114 är dessutom en helt nyloninriktad gitarr.

Jag har en Levin 330/M2 från 1966, det är alltså en jazzburk. Massivt karvat granlock, lönn i sidor och botten. Gibsongitarrerna har ofta plywood... Otroligt trevlig gitarr att spela på! Jag har bl.a monterat på Tv Jones DeArmondkopior, låter fantastiskt. "Day tripper" om man vill. Här är en länk till lite gitarrporr, när jag hade fixat klart gitarren. https://ackegura.proboards.com/thread/9211/levin-330-klar-nu-ljudfil Det är ett forum som heter Ackegura, där finns det väldigt duktiga Levinfantaster som är hjälpsamma om man undrar något om sin gamla Levin.

Tack för positiva tillrop och tankar och anekdoter kring svensktillverkade instrument. Ja det är verkligen synd att bl a
Levin står så lågt i kurs att många misshandlas och kastas. Kollar man blocket så verkar priserna dock vara på väg upp och kanske att hundralappsdagarna snart är över.
Jag har i ärlighetens namn flera stycken Levin i princip är ospelbara. Kanske att de skulle bli bättre än man tror med lite fix och omtanke.

Den där modell 114, som du har Custom Sam, verkar ju i princip vara en storebror till 116. Förmodligen med ännu större ljud. Ska hålla utkik efter en, men den verkar vara tillverkad under kortare tid och mer sällsynta än 116.

Min första gitarr var en Lugnås. De verkar, trot eller ej, vara igång med tillverkningen fortfarande i Sverige https://www.lugnasguitars.se. Jag minns dock inte min egen som en minnesvärd upplevelse.
Lugnås verkar ha varit underleverantör under många år till Levin.

Min första elgitarr vara Rokkoman LP deluxe. Det var en bedrövlig japansk gitarr. Bytte in den mot en Aria pro II LP 1977 och det var nog smart,
.

Sällar mig till denna skara (även om Lugnås ligger närmare Mariestad ).Första riktiga (efter Parrot, från Hobbex, för 39.-) var en Lugnås Granada. Hänger fortfarande med.