Marshall är ett svårt kapitel för mig. En stor del av mina favoriter har spelat genom Marshall och levererat gitarrsound som jag verkligen älskat på plattor. Till saken hör att jag själv har ägt mer än en handfull olika Marshallförstärkare och aldrig fått till det ljudet som jag gillar, eller det ljudet jag har hört på de där plattorna jag älskar. Det har alltid låtit för bright, sizzligt och aggressivt. Det Marshallsound jag gillar är varmt och runt och har en slags growlande och vokal låg-mid. Min första var en Valvestate-combo och den lät faktiskt väldigt bra när man använde den där Contour-ratten på rätt sätt. Efter den har jag haft JCM800 2205, '71 Bass 50 watts-topp, JCM800 2003 samt Super Lead reissue. Det vore en dröm att lyckas hitta en Marshall som låter precis sådär som jag gillar. En som inte har den där brighta vässade diskanten som liksom bara tar över allt. Jag förstår att högtalarna spelar in lika mycket som själva förstärkaren, men jag har även där provat ett gäng. Eminence, Celestion G12-H, Celestion G12-65, Altec Lansing 15"..

Vilken eller vilka Marshallstärkare skulle ni rekommendera om det ska låta fett och krämigt med en snygg låg-mid och avsaknad av vasst diskant-sizzle?

Du kan inte jämföra med ett färdiginspelat ljud och mixat med resten av låten och mastrad på det hela. Du kan inte få det ljudet i rummet. Sen om du hade hört de favvo-ljuden isolerade från resten av låten så hade du hört att de inte lät så kul solo. Det är ju tillsammans med resten av låten som man får det magiska ljudet.

Som vanligt så är jag inte rätt person att ge ett uttömmande svar, men under dryga femtio år av gitarrkliande så har man väl lärt sig något!

Den enda Marshall förstärkare jag ägt, och fortfarande äger är en Valvestate 15r som låter förträffligt! Men har sina volymbegränsningar, inget man står i repan med sitt lokala doom-metal projekt med ! Precis som med alla andra transingar så är inte maxvolym läget dess hemmaplan! Jag har gjort inspelningar med den, endast uppmickad med en SM-57a och när man frågat folk vad dom tror det är för förstärkare så har jag hört både Boogie och Bad Cat! Visst detta i en mix med allt vad trolleri från min sida i mixen lagts till!

Dock har jag nog spelat på det mesta i Marshall väg som lånad, hyrd, eller som fast utrustning i div replokaler och slås av hur viktigt det är med rätt förstärkare och kanske i synnerhet rätt högtalare för lokalen. Att spela på en plexi med volymen på 1,5 är oinspirernade i bästa fall!
Vidare har jag varit förvånad över hur bra deras transingar låter, både större Valvestate, och Mosfet och dom här M-nånting!

Har dock varit förvånad över hur bra diverse 15tums lådor låter med gamla vintage Marshall!
Johan Segerborn har ett par klipp som låter knäckande bra, bla en 4x15 låda som bara äger!

+1 på Tokerekloker inlägg. Men det kanske ändå underlättar om du kan ge exempel på låtar från dina favoritgitarristers ljud….Modulering, då kommer man nära det färdiga uppmickade ljudet.

Jag tycker att din beskrivning låter som att du vill ha en Fender Bassman men ge gärna exempel på vilka Marshall-toner du vill ha så blir det nog lättare att förstå. Sen är det ju flera klassiska Marshall-sound som inte är Marshall överhuvudtaget. Blackmore körde ju t.ex. på Vox.

Om det går att jämföra med ett "färdiginspelat ljud, mixat med resten av låten och mastrad på det hela" eller inte beror på.

När favoriten kör guran rakt in i stärkaren, rattar på ordentligt och allt eller mycket spelas in live, så går det att komma väldigt nära. Kort sagt, ju mindre "processning" dessto enklare. I "old school" inspelningssituationer kan dock rummet spela stor roll för soundet, vilket är en utmaning att komma runt.

De Marshall och Fender sound jag gillar mest är från 60-70 talet, inspelade live i fullsatta lokaler som tar typ 1000 till 3000 pers. Att det är mycket folk dämpar lite, förutom att det är allmänt nice...

Tänk vad olika man vill att ett "typiskt" Marshall-ljud ska låta. För mig är det det nasala morret jag är ute efter. Det är det som är gammel-Marshall för mig.

En sak jag lärde mig ganska nyligen är att det finns två olika kretsar som båda är JMP. En med lite mer attack och en lite krämigare (för att generalisera). Det fick mig att förstå varför jag tyckte att mina två JMP från 70-talet lät så olika (ja ja, olika exemplar och allt det där men nu menar jag en lite grövre generalisering än så).

Sen fattar jag inte alls när folk tycker att Valvestate låter Marshall alls. Det är en helt annan värld av ljud för mig liksom allt annat som kom efter den som det står Marshall på och som inte är reissues. Den sista Marshall-förstärkaren som låter som arvet av ljud är den lilla övningskombon Lead 12 (100w toppen som kom samtidigt låter halvnära även den för att vara transistor men ett steg åt fel håll ändå).

Du har inte testat standardknepet att sätta en tubescreamer framför som ren boost med volym på max och gain nästan ingenting och sen justera tonkontrollen för att få bort oönskad diskant? Detta funkar iofs bara på rena rördrivna förstärkare.

Annars har du diverse Orange som låter ganska mycket Marshall men som har ett lite mörkare grundljud.

Jag har ju några mil på Marshalls genom åren. Dock de enda orginal (oskruvade) Marshalls jag äger idag -är gamla vintage grejer.
Som lång Marshall älskare; förstår man direkt vad du beskriver och vad du är ute efter -när det gäller ljudet. Soundet du söker kan uppnås på flera olika sätt genom en just en juste Marshall stärkare.

Förstärkare -precis som instrument mår och funkar alltid bäst; av att de är bestyckade och justerade efter dina personliga preferenser. Jag skulle vilja lyfta fram den 'by far' vanligaste missen folk gör när det gäller sina rörförstärkare: Att låta en som kan; kolla igenom stärkaren, dess rör > och ställa/justera in bias för just ditt personliga användningsområde i förstärkaren. Den vanligaste frågan en duktig förstärkartekniker ställer till dig är: -Hur högt spelar du? Hur högt drar du maximalt upp förstärkarens volym? Denna information använder teknikern som underlag -för hur optimalt, varmt det är smartast att biassa slutrören i din stärkare. Ju närmare rörens värden = Ju bättre kommer stärkaren att låta.
När exempelvis Marshall förstärkare rullar av fabriksgolvet i Bletchley, Milton Keynes; har förstärkaren en ganska kallställd och säker bias set up. Den skall helt enkelt fixa att vridas upp på max -utan att den pajjar eller laggar ur. De flesta av oss vanliga, dödliga musikanter; som inte spelar i AC/DC; vrider ju sällan upp våra stärkare på järnet -när det gäller vårat användningsområde. Gör man dock detta; får man ju full effekt från slutrören. Det finns hur många ställen som helst att läsa på om vilka sound olika rör ger i en rörförstärkare. Kolla exempelvis in det här:https://www.eurotubes.com/store/pc/Retube%E2%84%A2-Kits-For-Marshall-c13.htm

Här är det bara att välja vilken förstärkartyp av Marshall man har; läsa, välja vilket rör kit man vill ha i den samma. Beställa rören; och få en kompetent förstärkar tekniker att montera in rören i stärkaren samt justera in bias för dina personliga volym preferenser. That's it basicly.

På senare tid har jag föredragit dessa 'billigare' JJ E34L rör i Marshalls: https://www.eurotubes.com/store/pc/E34L-c62.htm
De har en lite varmare karaktär -med en tight botten; som låter fantastiskt i överstyrda förstärkare. Kort skulle man kunna säga: Tänk: Old school EVH brown sound här. Även rena ljud blir fylligare.

Tips: Ljudbojens rörforum har RIKTIGT kompetenta filurer -som är RIKTIGT duktiga på just de här grejerna!

Kort: Vad man egentligen vill uppnå med en rörförstärkare; är att slutrören levererar så optimalt som möjligt inom den volymmässiga användningsområde -vi personligen använder den i/till. Med olika typer av rör; kan vi välja en del av sound karaktären i förstärkaren. Det finns givetvis massor med annat som spelar in här; men just rören är ju det absolut vanligaste.

Ögon öppnaren: Hur många av Marshall sounden som du hört på inspelningarna tror du inte är optimalt injusterade just för den musikern som lirar på förstärkaren? -Inte många... Vill du ha ett liknande grundljud som dessa har; då bör du också se till att dina rör stärkare är bestyckade och justerade på ett optimalare sätt.

Mig personligen som exempel:
När jag lirar genom mina orginal Marshall stärkare; använder jag mig av mer än själva mina optinalt justerade och bestyckade förstärkare -för att uppnå ljudbilden jag oftast vill ha. Jag har på senare tid graviterat mer till att bygga upp mitt sound på old school -vis. Typ; liknande som exempelvis Gary Moore gjorde. Detta genom att använda mig av en extra dist eller boost pedal för att tighta till soundet och få det att sjunga. Man kan säga den totala grundljudbilden altså blir enkombination av en överstyrd förstärkare och en 'grit' pedal. I kombination med detta; styr jag det mesta mellan exempelvis rent, halvskititgt eller helskitigt sound endast med volym kontrollen på mina instrument. I en optimal förstärkare behöver du inte ens slå av disten -utan bara vrida ner på volymkontrollen; ända ner till ett himmelskt vackert rent sound som verkligen lever. Och givetvis med allt häftigt och halvskitigt däremellan.

Dock med allt detta sagt: Mina absoluta favorit och go-to förstärkare är mina gamla JMP Marshall 100W toppar som är moddade av Tommy Folkesson. Och mina Marshall lådor är bestyckade med olika celestion högtalar element: Seventy/80, Greenbacks och Vintage 30. Har även andra äldre lådor med andra element, men de tre först nämnda är lådorna jag använder.

-En förstärkare är som en gitarr: Är den väljusterad och kvalitativt bestyckad låter det alltid bra.
-Hoppas denna info hjälper dig lite på traven...


/ Jonken

Det är ju naturligtvis som en del av er menar på, att ett producerat gitarrljud i en mix säger ganska lite om hur en förstärkare egentligen låter...
https://youtu.be/ihT7qtubX5o?si=u8UABox_ypmvuX76 Jag skulle säga att detta klipp med UFO - Michael Schenker säger en del om hur jag skulle vilja ha en Marshall. Inte en massa vass diskant utan ett snyggt träigt "honk". Lite nasalt på rätt sätt, som Vinyljunkie poängterade. Tycker framförallt att det låter bra när han kommer till solot.
Även gitarrljuden på Motvind's platta "Jo jo ja ja" tillhör den typ av Marshallsound som jag har jagat.. Men inte riktigt hittat fram till.. https://youtu.be/rNURPytbWZw?si=bcETwTgIbxPOvmLH

Där sa du flera riktigt bra saker, Jonken!
Att ta med sin förstärkare till en duktig tekniker, och förklara vad man är ute efter, vilken volym man lirar på, huruvida man använder pedaler etc.
När jag hade min Super Lead reissue så hade jag faktiskt en pågående diskussion med Björn Juhl om att låta honom modifiera den lite för att få den att låta just som jag beskrev ovan, samt att dista lite tidigare och mer. Han hade en plan som bl.a innefattade att ändra lite i filtreringen, minns jag. Jag hamnade lite på villovägar genom att jag hittade en Morgan MVP23 topp som jag tycker är en helt underbar förstärkare i den watt-klassen. Så Marshalltoppen såldes. Björn fick istället modifiera min gamla MXR Dist+ med helt underbart resultat. Men det är en annan historia.

Intressant. När du säger, menar du då tweed Bassman eller Bassman-topp? Två gitarrljud jag älskar är inspelade med Bassmantoppar.. Chico Lindvall's ljud på första Lotusplattan (60-tals Bassman), samt Beno Zeno på "Scenbuddism" (silverface Bassman 100).

Absolut! Dock första besöket hos 'förstärkardoktorn'; skall man nog hålla sig ifrån att modda något: Endast få in ett fräscht set rör; och få dessa personligt in justerade. Detta kommer att medföra -att stärkaren 'levlar' upp ungefär 10-snäpp; och låter bättre än man någonsin hört den göra. Det är i detta ögonblick som det riktiga samspelet och respekten mellan musiker och förstärkare startar. Efter detta tycker man att det endast är jobbigt -att lira på kallställda orginal stärkare. Något man ändå inte kommer att komma ifrån -om man är en turnerande musiker och inte alltid har möjlighet att rodda omkring på sin egna Marshall topp. Kostander för flyg skall ju hållas nere; vilket innebär: Att det blir hyr/låne stärk på många av giggen. Så: Det är bara att bita ihop, plugga in och köra fast det tar emot som fan.

Så detta ställer det här med hjälppedaler före stärk i ett helt annat läge; eftersom en förstärkare som andas optimalt behöver inte lite mycket hjälp ifrån en pedal -som en orginal kallställd förstärkare gör. På din egna justerade stärk har du ju inte 'det tafatta' mellan register problemet; som antingen är för vasst -eller för vekt. Detta innebär att du behöver två olika uppsättningar av hjälp pedaler:

-Ett set för Din egna, optimalt ställda stärk.
-Ett turné set för kallställd, lånad backline.

Skillnaderna mellan dessa är som 'natt och dag'!
Till en topp med optimalt justerad topp; söker man efter transparenta/ofärgande pedaler. För orginal kallställda stärks söker man efter mer push/boost. Även själva instrumentets el styrka -som mickar hamnar i ett helt annat läge; eftersom man även kan pusha med hårigare mickar. (Inte alls till samma resultat som med pedaler -men funkar till en viss del.)

Det är givetvis möjligt lösa problemet med en kallställd stärkare med en attenuator. Dvs: Vrida upp stärkaren hårt och bromsa volymen med en power soak. Nackdelarna i detta alternativ är: Olika stärkare har olika utgångstransformatorer; och många av dessa är i olika ohm tal. Man måste ha rätt ohm värde på sin volym broms här. Den andra nackdelen är att en power soak endast ger det volymmässiga läget man ställer in på enheten. Meao: Vill man ha mer volym i sina solo partier på scenen; måste detta lösas på ett annat sätt. (Vilket är deluxe jobbigt...)

Det BY FAR jobbigaste problemet blir när det handlar om gig -där rent (odistat) rör sound skall köras. Här är det nästan omöjliigt att tämja peakarna: Dvs: Anslagets signal styrka kontra ut ringande signals styrka -utan att detta låter billigt 'fusk dynamiskt' och tillgjort (no tube clean boost). Dock med en optimalt bestyckad + justerad stärk med en ren karaktär: Är det ju bara att plugga in guran och köra. Detta brukar man dock kunna kring gå genom gå Hendrix/SRV: Man använder en överstyrd kanal -i kombination med att tappa ner på gitarrens volymkontroll. Här gäller det att hitta sweet-spotten; och få knoppen att hålla sig i detta läge.

-A tube is a tube -as they say...


/ Jonken

Jag anar att vi har ganska lika ljudideal när det gäller Marshall. Vi föredrar slutstegshäng och -dist. Och det magiska ljudet hörs live, inte bara på mastrade plattor. Du har säkert hört både Plankton och Abramis Brama live.

Tror du ska ha en fyrhåls Marshalls av något slag.

Möjligen en JTM45 som i min värld är det klassiskt ursprungliga Marshall-ljudet (Clapton på Beano-plattan) och den är egentligen nästan en tweed Fender Bassman. De är på bara 30W och hyfsat hanterliga volymmässigt. Dock än mer hanterliga med en attenuator av något slag.
De finns som RI.
Jag har en 1989 RI som låter ypperligt, endast moddad med mindre filterkondingar för något mindre stiffhet och mer vintage spelkänsla. 5881-rör. Provat med EL34 och det låter i stort sett likadant.

Alternativ 2 är en JMP50 med Lead eller kanske hellre Bass kretslösning med ”shared cathode”. De spelar något starkare och kräver nog en attenuator av något slag.
Har en gammal plexi som lät hårt och spretigt ända tills Daniel Forsberg i Halmstad moddade den till Bass-variant, nu är den fantastisk att spela genom. EL34:or.
De finns som RI (1987) och jag tror att en modern 1987 väldigt enkelt går att få till på liknande sätt.

Viktigare än rörtyp och -märke är vilka högtalare man låter stärkaren ljuda genom. Det där är än mer snårskog, och en smaksak förstås, har själv inte så mycket koll på Celestionvarianterna men många gillar ju de gamla klenare Celestion-trattarna (greenbacks och allt vad de heter), som nog iofs kräver att man lirar jättestarkt för att de ska ”fladdra med” och gifta sig med stärkardisten.
Jag gillar gamla G12-65 som är rejält inspelade och ganska mjuka i ljudet. De funkar bra även med attenuator till stärkaren.
V30 ger vassare topp och Altec Lansing ger definitivt en hårdare mer hifi-mässig topp.

"Marshallsound jag gillar är varmt och runt och har en slags growlande och vokal låg-mid. "

Om du vill ha lite varmare, rundare sound så låter det som att du har lite samma ljudideal som jag. Mina toppar: ett par JMP, en 2204:a och en Vintage Modern, låter rätt lika när jag lirar på dem. Jag brukar ställa bias lite efter örat - hur det låter - med bias-proben installerad så att jag ser bias-värdet. Jag har märkt att jag gillar när bias är lite lägre ställd. Då blir ljudet mindre "bright, sizzligt och aggressivt". Sen jobba med tonkontrollerna på stärken, tillsammans med vol och master, för att hitta rätt sound. Ibland en pedal framför. Way Huge Green Rhino är nice för den har bra mid-kontroller. Jag kör genom Celestion G12H-30 eller G12M-25.

Förslag om du vill gå all in and back in time:

Använd en eller två 50 watts 1987 Marshall toppar och 4x12 lådor.
Ställ presence, treble, mid och bass på 10, och vrid upp volymen till 8.
Använd få effekter = Crybaby wah pedal och ett bandeko (WEM Copycat).
Schenker använde Crybaby'n som eq/booster och ställde den i ett visst fast läge för att forma sitt gitarrljud. Jag har en liggande om någon skulle vara intresserad...
Ang. gitarr, om steget till ett V känns långt, satsa på att byta mickar till tidiga (1971) T-tops. Jag har ett par liggande om någon skulle vara intresserad...
Strängar Fender 009, plektrum Jim Dunlop/Herco gråa nylon

Bra input, Marshall och Mmannen.

När vi kommer in på modeller som JTM45, JMP50 och 1987 så påminns jag om en till bit som ingår i spelet. Stärkaren måste kunna dista på behagligt sätt även utan en pedal, helst redan med single coils. Provade en 1987X på gamla Second Hand Music för kanske 15 år sedan och den hade den hade Gain och sjung med en Strata utan pedaler, och som jag minns det så lät den inte vasst och aggresssivt på Bright-ingångarna. JTM45 tycker jag kan tendera att vara snudd på för rena - man måste boosta dem för att det ska börja sjunga.

Jag har fått för mig att jag gillar JMP 2205 modellen med master volym. Var flera som använde den i början av 80-talet och fick också det där Marshallsoundet som inte lät spikigt och vasst. Ibland kan man ju ha tur och hitta dessa för runt 12k fortfarande. 4-håls Marshalls (inte reissue) har ju dragit iväg så att man får ont i magen.

Börjar ta in mer och mer av vad ni säger om att hitta en modell och ett ex som redan i grunden har det man gillar, för att sedan låta en tekniker byta till passande rör och biasjustera dessa efter den typ av respons man vill ha.

Ska väl börja med att säga att jag inte har läst igenom alla svar i tråden, då jag helt enkelt inte orkar plöja igenom en så masiv mängd text.

Jag tror att man gör det svårt för sig om man försöker återskapa ett gitarrsound man hör på plattor. Så många faktorer utöver val av förstärkare påverkar. Inte ens säkert att det är en förstärkare man normalt förknippar med en viss musiker!
Marshall sponsrade redan på sextiotalet artister med utrustning som framför allt lovade att hålla långa turneer. Detta var före någon uppfann "roadcase", så förstärkarna transporterades med en liten galonhätta som enda skydd vid väg och flygtransport.
I andra hand lovades distotionsfri ljudåtergivning med en ljudvolym som skulle räcka till med råge!

Man kan med andra ord säga att behovet av förstärkare av typen Marshall 100W utan master och två 4x12 inte finns längre, och ej häller att det finns situationer då dylik förstärkare är speciellt lämplig heller!
Vad man sen använde i studion kunde vara lite vad som helst. I England är det garranterat mer AC-30 än Marshall, mycket i lineades också, inte bara för rena ljud utan även distat! En del Brittiska mixerbord hade förförstäkare som lät mycket snyggt till gitarr, exempelvis mycket Pink Floyd, 10cc, sena Beatles

Bästa rådet från mig om det ska vara Marshall, är väl deras digitala modelingsförstärkare om man vill komma riktigt nära "ett sound som på skiva" !

Viktigt att förstå när det gäller att inte få vasst eller sizzligt ljud ur (fyrhåls-) Marshall är att man måste vrida upp volymen till åtminstone kl. 12, gärna mer, för att få det mjuka slutstegsljudet.

Man kan börja med den högra (Normal) kanalen som ju är rundare i sitt grundljud.
Vad gäller den vänstra (Bright/Brilliant) kanalen så minskar brightness ju mer man vrider upp, precis motsvarande en treble bleed-krets på gitarren. Vid kl. 12-13 är effekten av brightkondingen i princip borta.
Vi snackar så höga ljudtryck att en attenuator i princip är nödvändig för att möjliggöra dessa volymsinställningar.

Sedan är det så att det övre ingångsjacket ger starkare insignal än det nedre; man vill i allmänhet använda det övre för att få bättre skjuts i signalen.

Med mastervolym går det förvisso att få ned ljudtrycket men då utnyttjar man hos Marshall inte den karakteristiska slutstegssaturationen som är vad som gör ljudet mjukt och njutbart. Risken är också stor att man nöjer sig med förstegsdisten, som enligt min erfarenhet tenderar att låta getingbo och då är man till råttorna.

Problemet med bra Marshall-ljud och bra Marshalls är att de inte har någon volymkontroll. Det där braiga hittar man på en enda volym-inställning och allt annat är en kompromiss.
Därför jag flera Marshalls i olika storlekar. Från dubbla 100w-toppar med fyra fyrtolvor ner till Origin 20 ställd i 0,5w läget med 1x12. För ännu lägre volym får det bli Universal Audio Lion '68 eller Marshall med dämpare och UA OX Stomp.

Men det finns förstås en massa vägar till bra klassiskt Marshall-ljud.

Den förstärkare som jag använder mest är en Marshall Studio Vintage 20H. Det är en förminskad Super Lead 100/Lead 50 på 20w som går att ställa om till 5w med Marshalls variant av Power Scaling. Tillsammans med en bra 1x12 passar den bra volymässigt i vårt band. För att göra den mer flexibel, så trycker jag på den med en Himmelstrutz Miss Nutcracker (opto-kompressor/booster) för crunch-ljud och en Himmelstrutz FETTO LaRocca för distljud och solo. En snygg diskret opto-kompressor är ett bra sätt att få tryck- och punch-känsla på lite lägre volym. Och en Marshall-linkande distpedal gör förstärkaren mer flexibel och mångsidig om du använder mer än en typ av ljud. I mitt fall använder jag två olika kompljud och då funkar min kombination bra för mig.

För att få det du beskriver bör du nog bygla ingångarna på en Lead/Super Lead/ SV20H så att du kan balansera de två kanalerna så att det inte blir varken skrikigt eller muddigt. För få ner volymen vid behov, så måste man gå ner på högtalarestorlek. Det jag tycker liknar mina gamla 70-tals fyrtolvor mest är högtalare med öppet bakstycke laddade med en Celestion Vintage 30. Fast ännu bättre funkar Barfaced lilla märkliga 1x12:a med Vintage 30 för mig. Reformer heter den förresten. https://barefacedaudio.com/products/reformer-112

Med rätt högtalare och med mastern på max och med en bra högtalare, så kan du få en Origin 20H att låta bra. Men då får du använde power-scaling knappen som master eftersom du måste trycka på slutsteget på dem för att de ska låta bra. Försteget bidrar inte med någon kul dist om du drar ner mastern på Origin, inte i mina öron i alla fall.

Det finns förstås många för vägar till bra Marshall-ljud. Men det här är vad som funkar för mig.

Nyfiken fråga, givet att du vill bli av med ett vasst jobbigt ljud och närma dig Schenkers sound, har du testat att sätta en wah-wah i signalkedjan som han gjorde?

Mycket bra input från samtliga i denna tråd. Jag tar till mig för fullt.

SV20H har jag kikat mycket på. Den dyker upp till salu med jämna mellanrum. (Av någon anledning verkar många sälja dem efter ett tag. Kanske är lite oroväckande). Klippen låter trevligt, även där man kör genom andra högtalare än G12M. Spontant står det nog mellan en sådan och en JMP 2204 alternativt 1987 modellen. Attenuator kommer nog att bli aktuellt i vilket fall som helst. Högtalare är ju också sånt som kan dra iväg i pris. Jag har en gammal J&J 4x12 låda med gamla Celestion G12-65 som jag tycker kan låta rätt bra med vissa toppar. Har även en Orange 4x12 som innehåller antingen G12-75 eller V30. Har faktiskt glömt bort. Samt en HiWatt 2x12 som jag har för mig innehåller Fane-element. Att köpa en 4x12 låda med schyssta G12M högtalare idag kan ju dra iväg till samma priser som stärkaren i sig.

Det är inte endast Schenkers ljud som är Marshallidealet här, men hans ljud med UFO är ett exempel på hur jag gillar när det låter. Brian Robertson i Thin Lizzy är ett annat exempel, och även Fast Eddie i Motorhead.

Som någon som lagar, renoverat och moddat Marshalls (och även fendrar) mer än jag kan minnas, så delar jag gärna med mig.

När det gäller gain stärkare så finns det 2 stärkare står ut: Marshall 2203/4 och Soldano.

Soldano har kopieras av mängder av förstärkar märken för att nämna några : Peavy, EVH, Elmwood och roligast av alla Meas boogi = roligt då mesa historisk patenterar allt dom kan hitta på (dom har till o med patenterat mastervolym , trotts att dom alldrig kommit på något nytt och hotat andra tillverkare stämning om DOM plagierat mesas stärkare ( men det går bra att planka soldano) .

När det kommer till 2203/4 som är en av dom bästa kretser Marshall kommit upp med(enligt mig), och denna krets har plankas av mer än jag har fingar .
Laney, Bogner och Fridman och dom sista gör sin egen "tvist" på stärkan , men är ändå samma i grunden.

Men för att svara på din fråga då jag förstår ditt "avsaknad av vasst diskant-sizzle"
Men svaret är : en 2203/4 men med en instalerad cut kontroll.
En Cutkontroll tar bort just det du inte gillar, och är simpel att installera: du en pot ,en kondin och lite tåtar.
Skippa ett högtalar utag och sätt potten där.
Alla vettiga förstärkar meckar kan fixa detta åt dig.

Just det! Jag hade faktiskt en 2203 topp ett tag. När kan den ha varit ifrån? Mitten av 80-talet kanske. Hade brunt fronttyg. Den lät bra. Men spelade naturligtvis enormt starkt med sina 100 watt. Och som vår medlem Marshall poängterade så resulterar det att man öppnar upp gainkontrollen och håller nere utvolymen med mastern, vilket resulterar i en mer bålgeting liknande distkaraktär. Jag hade ingen attenuator på den tiden. Var nog det som var problemet. Minns att när man gjorde tvärt om, drog upp mastern rejält och höll nere gain så blev det bara högt och rent. Twangigt. Inte alls det där crunchet man gillar.

Parallelt med att jag hade min 50 wattare från 71 - Bas-modell - så provade jag en 1987 reissue i musikaffär och den tyckte jag lät roligare än den gamla toppen jag hade då.
Mycket piggare, trevligare distkaraktär och roligare att spela genom.

Juris Salmins i Motvind lirade länge på SG Standard och (fyrhåls) Marshall 50W big box halvstack (Marshallåda) live och hade makalöst ljud live, lät som på skivorna (som f.ö. var ganska primitivt inspelade i Nacksvingstudion). Jag antar att stärkare och kabinett var stock från första halvan av 70-talet. Mot slutet i gamla tidens Motvind vill jag minnas att han började spela på Les Paul.

Han hänger på Facebook och kallar sig sedan ett antal år Jack McGuinness, dra iväg en fråga vetja!

Beror nog på hur kräsen man är. Folkesson moddar ju Marshall. Och moddar sina egna moddar
Zappa moddade väl allt, inget var heligt. Vissa gör allt för att få ljudet som de vill ha det. Sen så finns det de som använder pedaler, och kontrollerna på både gitarrer och förstärkaren...

Apropå Marshall, jag tappade hakan när jag läste att Andy Summers mest spelade genom Marshall när han var med i The Police.

Låter mycket som det ljud jag hade i början av 2000-talet, jag använde då en 1959 Plexi reissue, 4x12 med greenbacks, attenuator (Powerbrake)
samt Gibsom med HB, SG, LP, Flying V, alltid stallmicken.

Ställde volymen på fullt på toppen, backade av prescense och backade några steg på PB, fortfarande RIKTIGT högt men användbart.

Alltså, inga modifikationer med lödkolven.

Innan spelade jag på 2203 i flera år, oftast med V30 och det låter bra, men en annan typ av ljud helt klart.

Jag är uppvuxen med MSG, Thin Lizzy, ACDC , Kiss mfl och det verkar vara ett klassiskt sound du är ute efter, dock som sagt knepigt utan MV att tygla även en 50w topp.

Jorå, för tusan! Jag och Juris (Jack) har surrat rätt mycket om allt möjligt från gitarrer och stärkare till samhällsklimat och kvinnor. Jag trodde att han och Janne Brynstedt hade JMP tvåhålsmodeller med mastervolym, men det kanske kom senare. Alltid fått för mig att ”Jo jo ja ja” var såna men det kanske är som du säger. 50 wattare från första halvan av 70-talet utan mastervolym. En polare hade en sådan från ’72 och den hade utstickande mängd Gain faktiskt. Lät underbart. Brynstedt satte ju iaf en DiMarzio i stallet på sin Les Paul Deluxe. Gissningsvis Super Distortion eller Dual Sound som pressade hans stärkare extra. Möjligt att Juris hade det också. Tror hans Les Paul var en Standard snarare än en Deluxe som Jannes.

Det är i alla fall bland mina absoluta favorit-Marshall-ljud på platta. Helt klart. Lika bra som Schenker och Angus. Eller Van Halen för den delen.

Då måste du ha hittat ett trevligt ex av en SLP1959 reissue, för min lät inte sådär snyggt med Celestion 4x12, attenuator och Les Paul/SG/335 etc. Den var vass, aggressiv och torr på något sätt. Och ganska clean. Visserligen kan den som Jonken m.fl poängterat ovan mått bra av att ställas in av en tekniker. På beskrivningen lät det som ”kallställd” bias osv.

Nja, jag hade 2st toppar, sen även en 50W i samma serie, alla hade snygg slutstegsdist.
Om Du redan provat mer än en handfull olika stärkare, inkl vintage så handlar det kanske mer om att ratta in ljudet?
Eller vad vill Du eg ha för info, tips om modifieringar?

Du kan ju ta valfri topp till en tech och laborera med olika motstånd, rör, bias mm för att få till ett exakt ljud.

[/quote]

Hörde Motvind någon gång runt 1975 på den lokala ungdomsgården, båda körde på Marshall och var sin Laney Klipp 4x12a
Så elementen var nog Goodman eller möjligen Fane. Hur som haver, ljudet var fläskigt, trotts att dom inte spelade på öronbedövande volym, vilket innebar hörbar sång (viktigt vid denna tid) från en sånganläggning av enklare snitt och trummor som ej var uppmickade. Detta talar nog för att en mastervolym ingick i receptet!
Men det som är lite kul är den tidigare kopplingen till den lille holländare med sin egen nyans av brunt, en liten orange box med en svart ratt på ovansidan som det trampades flitigt på!