Puh...

Hoho Bra pris på den, 20000:- för en Traditional 2012, men jag stör mig på att de bytt till låsbara. Original medföljer. Den är snygg, men osäker på färgen. Ibland gillar jag den i videos och på bilder, andra gånger inte.
Här tycker jag den är snygg, 18 min https://www.youtube.com/watch?v=sz9fjUn_jY0

Inte så förtjust när de ser ut såhär https://www.youtube.com/watch?v=GM-f_6qCMyM

bara köp den jag tipsa om, innan jag gör det

Bra pris på den, jag funderade på såna för några år sen. Men de är chambrade och många tycker det tar bort för mycket av Les Paul-soundet, eftersom man får lite av 335ans ljudkaraktär (annars så brukar det ses som ett plus om det låter som en 335...) Många gillar inte Burstbucker Pro heller. Jag tycker många klipp låter bra, men blivit påverkad av sånt jag läst om de här Skulle inte våga köpa från en privatperson heller, man vet inte om mickarna är bytta t ex.

Köp den och sälj mickarna isf så har du gott om utrymme att sätta i precis vad som helst på det priset. Möjligt att chambered inte ger det mest autentiska LP ljudet men en lätt vikt är annars väldigt trevligt. Prova!

Gott folk vi kan pusta ut, Bummer var än en gång för långsam så forumet lever ännu en dag för att få nekrobumpade trådar

Eller så bildar du dig en egen uppfattning.

Jag uppfattar det som om du inte vill ha en begagnad gitarr utan köpa en nu. Är du mest ute efter en exakt Les Paul form eller ljudet av en vintage Les Paul (om man nu kan säga så om en ny gitarr) Nya gitarrer är kostar ofta relativt mycket jämfört med begagnade även om det bara är relativt få år emellan (vi bortser från vintage marknaden.)

Min personliga åsikt är att de gitarrer som överlägset utklassar det mests ljudmässigt när det gäller Les Paul inspirerade gitarrer är Johan Gustavsson´s gitarrer. http://www.jgguitars.com (inte bara ljud utan hantverk och träval, detaljnivå ner på extrem även val av plast detaljer i sargar, skruvar och rattar tex)

Jag har känt Johan sedan 90-talet och följt hans karriär från reparatör och småskalig byggare till att bli en av de mest eftertraktade gitarrbyggarna på den internationella marknaden med långa väntetider på hans byggen på grund av att efterfrågan är så stor. Flera samlare av 50-tals vintage Les Pauler har en eller flera JG "Bluesmaster" (Hans storas "signatur" model) is sina samlingar och säger att de är lika bra eller bättre än originalen.

Han är ju Sverige baserad och inte UK eller USA så här slipper man ju massa tull och sånt. Vi ska vara stolta att vi har byggare som honom i landet.

plexi

Edwards och Tokai ser ut som Gibson, men även om jag köpte en bra, så skulle jag snegla på huvudet. "Det där är ju ingen Gibson", "den är inte Made in USA"
Just Gibson vill jag köpa begagnat. Läst och sett en del om Gibson och att de är assholes, så jag har blivit påverkad och vill inte ge dom mer pengar. Sen så velar jag. Ena dagen känner jag "äh, vem fan behöver en Gibson?", nästa känner jag att måste ha en Gibson nån gång.

Säkert bra gitarrer det där, men inget för mig. Jag har tittat ibland på FGN Expert Flame, som ska vara ett underverk. Men jag har inte bestämt mig än vad jag tycker, jag vill att det ska vara som en traditionell Les Paul. Säkert gamla vanor.

Det går ju inte att bestämma sig för vad man tycker utan att ha en förstahandsupplevelse, dvs prova produkten ifråga. Så (det har sagts förut) köp en Gibson, utvärdera, behåll eller sälj vidare. Det är så man gör. Punkt.

Ja, det är nog så, att man måste känna på den för att veta om den är rätt för just dig. Man kan ha förutfattade meningar, som Lee Anderton, som inte skulle ha en R8
Får se om Gregsguitars får in en som jag blir nyfiken på. Jag velade och missade en Standard 60s och en Standard 50s. Köpa från nån privatperson på t ex Blocket kommer aldrig hända.

plus på ovan, med flera då haha
Förlåt, tror Gibson "asshole" o känsla aspekten drilla igång mig..

Finns inget annat än att prova. Visst kan man ha tankar kring Gibsons strategi att klämma oss på pengar. Som att de envisas med att göra 50-tals specarna enbart för customshop. De hade lika gärna kunnat göra en standard med 50-tals topprundning (så slipper man att micksargana spricker av spänningen. Long vs kort tenon? kanske inte jätteviktigt. De japanska 80-tals les paulerna har visat att det inte alls skulle vara så dyrt att göra les paul gitarrer med 50-tals specar som "standard"
Jag tycker det gör skillnad i hur en les paul känns att spela på, har aldrig riktigt känts "hemma" med en standard, däremot så kändes r8:an "rätt", men skillnaden mot en Burny jag hade var minimal i både ljud och känsla..
Jag menar, de hade lika gärna kunnat göra sina standards mer lika 50-tals spec utan att behöva öka priset nämnvärt, eller alls..

men drömma kan man ju om hur man tycker de skulle dela upp sina gitarrserier. Mitt drömsenario vore att Gibson som standard (i vanliga fabriken nashville) Hade gjort en "gammal" modell, typ 59-specar, kanske val mellan 50-60 hals och olika färger då. Sen kunde de göra en "modern" les paul variant för proffs som vill ha det mest spelbara, kanske som den svenska byggaren ovan? Customshop hade fått leka med sina reissues av kända gitarrer o slitet o allt vad de vill och miljonärerna vill ha stående i sina vardagsrum..

För mig har "Gibson" som märke tappat magin en aning, likadant med fender eller Gretsch. Inget fel på gitarrerna men inget känns ju speciellt "heritage-brand" om man jämför tex med att köpa ett par Red Wings eller en Schott-jacka som fortfarande görs av samma familjeägda företag i samma lokaler sedan starten..
Då kan jag lika gärna köpa den les paul modell som talar till mig mest och om "heritage" känslan ändå inte finns längre (för 50-tals les paul har jag inte råd med) kan jag lika gärna köpa en av Fernandes påhittad brand som "Burny" som dessutom tillverkats i olika japanska gitarrverkstäder, men där man åtminstone brytt sig om att göra Les paul gitarrer så som gitarristerna ville ha dem utan att man blir helt skinnad.. var ju därför som en Tokai hamnade i händerna på Billy Gibbons när han behövde ha en ersättare till sin Pearly, Gibson visste då inte hur de skulle en "gammal" les paul.. När de senare kom igång med customshop och reissuees så Började Billy köra på dessa.
Oavsett vad gäller känslan i märket...liite finns kanske kvar ändå.. hade jag fått en gitarr lika bra som mina MIJ eller den RI jag hade från Gibsons standardsortiment så hade jag tom övervägt att köpa en ny, då hade 25-30000 känts rimligt, och få en amerikanskt tillverkad gitarr.

assholes? Ledningen och marknadsstrategier kan man ju alltid ha åsikter om, men de som faktiskt tillverkar gitarrerna, på golvet..?
men det är jag det, för någon annan spelar allt sånt inte nån roll och känslan i "märket" kvarstår.. då måste man köpa och testa helt enkelt, du kommer aldrig ta dig ur detta om du inte slutar vela och skaffar en "äkta" Gibson.

Gregsguitars har haft tidiga 90-talare (Standard) inne ibland och brukar skriva att det var innan Custom Shop. Det var Standard helt enkelt. Frågan är om de är som Standard nu, eller som Custom Shop, kanske mitt emellan?
De kostar över 30000:-, som en ny Standard.

De som är på riktigt är väl egentligen Heritage, som förvaltar arvet och tillverkar sina LP i de legendariska lokalerna där de legendariska Gibson Les Paul byggdes. De som kostar flera miljoner nu. I Nashville tillverkar de R9, en reissue alltså. I Kalamazoo 1959 så byggde dom de riktiga 59orna.

Det blir saftiga priser om du köper från Gregs.
Om du ändå har dessa summor att spela på så satsa på en customshop här i sverige, har svårt att se att det kan gå fel. Varje customshop jag känt på har känts riktigt riktigt bra. En greeny RI var den bästa jag någonsin fått i händerna men utanför min prisbild.
En sak jag märkt är att jag inte vill ha dem för tunga, tycker det händer nått med ljudet, att mahognyn är för "kompakt"?
Sen det där med känsla och toppcarv, är nog många aspekter som samspelar och även kanske hur längre träet åldrats osv. En 76:a som en kompis har är hur bra som helst och så tycker säkert många om sina vanliga Nashville les pauls.

Jag betalar gärna lite mer och ökar chansen att det är en bra gitarr eftersom det känns som att han kan sånt där. Skulle aldrig lägga såna pengar på en gitarr. Custom Shop är säkert i en egen klass. Runt 20000:- känns vettigt.

Vet för lite om Heritage gitarrer, känns det rätt o coolt så är det bara o köpa

Skriv till Greg om vad du är ute efter så hör han säkert av sig när han får in nått passande

Jag tycker det känns coolt, men de kostar. 33000:- för Standard. Och så är det ingen Gibson...

https://www.youtube.com/watch?v=JPVMqNdsXiM

https://www.youtube.com/watch?v=vgnGGflX0pY&t=896s

Man blir fundersam när Danish Pete i en blindtest säger om Standard 60s att den inte känns dyr, känns inte som en Gibson. Nu är han van Custom Shop, men ändå. De kostar 30000:-
Den kom sist. Näst sist kom FGNs dyraste, LS30. Tvåa kom Les Paul Studio, och det var var överraskande. De anses vara snikversioner av Les Paul.
Visar väl mer på att gitarrer är olika, och uppfattas olika beroende på vem som håller i dom. Men man blir inte sugen på att beställa en ny Gibson. Ofta läst och sett att man måste leta efter de bra.

Är många här på bojen som skrivit andra saker men det hänvisar du aldrig till så våra ord verkar inte riktigt ha nån påverkan.

Men jag tycker ändå det är kul med dina trådar

Jag har sett här också att några säger att man måste leta efter de bra. Att de är ojämna i kvaliteten, man kan läsa det överallt på olika forum. Och att man bör testa dom, hålla i dom, det är ändå mycket pengar. Bor man bra till där det finns musikaffärer med stort sortiment så underlättar det förstås. USA måste vara en dröm om man vill köpa Gibson.

Det här stället vore kul att besöka öppnade nyligen i London

https://www.gibson.com/en-US/garage-london


plexi

"Leta efter en bra" stämmer väl i viss mån på alla gitarrer? Dels eftersom det är relativt till vad man själv har för krav på gitarrer, dels eftersom att en viss variation mellan olika exemplar är oundvikligt. Om argumentet förs utifrån ren brist på kvalitetskontroll så är det ju en annan sak, och visst där har man väl läst en och annan skräckhistoria gällande Gibson. Väl värt att tänka på att alla som köpt Gibbor (eller andra gitarrer) och är supernöjda inte är lika benägna att ropa ut detta på diverse forum på internet. Jag menar att det nog är lätt att dra felaktiga slutsatser kopplat till uppblåst urval om man hänvisar till skräckhistorier på forum.

Gällande Heritage har jag aldrig förstått deras usp, och den ständiga repetitionen av denna.. hur f-n kan lokalen där en gitarr är byggd har någon som helst mätbar inverkan på dess kvalitet?

Åter till frågan och syftet med tråden - Bummer med din budget skulle jag leta efter en standard faded och ställa mig in på en privataffär.

/J

faded brukar väl vara weight relief? tyvärr vill också många ha överpriser på sina faded, men hittar man en snygg sån till rätt pris så hade jag slagit till. Ska vara rätt skönt med den tunnare satinlacken.
Jepp, alla som älskar sina Gibsons brukar kanske inte skrika ut det direkt. Tänker också att det har med priset på en les paul att göra, de är dyrare att bygga än en tex Tele och då kanske man kräver lite mer? Eller blir lite känsligare för småskavanker osv?

Men som du skriver, det gäller ju egentligen alla gitarrer.. att varje ex är unikt osv. Tog mig genom 5 tele innan jag till slut landade på någons hemmabygge, som jag personligen tyckte var den bästa hittills.. för mig.

Småskavanker gör inget, känslan och ljudet är viktigare. Men jag vill att det ska vara en gitarr som funkar, speciellt om jag ska betala över 20000:-

Apropå skavanker så är det kul med de som gärna betalar för en relikerad gitarr, men gnäller på begagnade gitarrer som inte ser splitt nya ut.

Just Gibson verkar många vara överens om att man bör testa innan köp. Med andra märken är man i stort sett garanterad att det är bra grejer, och man kan köpa osett. Skulle aldrig köpa en Faded eller från en privatperson på nätet. Enda vore om nån bor i närheten så jag kan testa innan.

Du säger att "verkar många vara överens". Men dock inte alla. Jag har köpt fem Gibson hittills i livet. Två av dessa åkte jag hem till köparen och provade. Den ena av dessa blev inte bra förrän den hade fått en omgång hos Guitarlabs. De andra tre kom hem med posten/budbil/bussgods eller liknande. Dessa tre är samtliga fantastiska gitarrer (en av dem har dock jag tyvärr inte kvar).
En (LP Standard år 2000) har jag haft i över 20 år och den kommer att stanna livet ut. Den andra är en 335:a som jag haft i mer än 10 år.

Kanske är jag ovanligt okritisk? Det måste i så fall vara en vinstlott.

Det där är ju en klassisk internetmyt anser jag.
De som har provat många instrument vet att det skiljer sig mellan alla träbitar och att just gibson skulle ha större svaj än andra det tror jag inte en sekund på.

Det är nån slags magi i de lokalerna. Tänk bara på alla legendariska gitarrer som byggts där. Som rockhjältarna spelade på och skapade historia med. Alla som bygger LPs vill försöka återskapa den magin, men det funkar inte att göra det i Japan, Kina eller Tjeckien. Det måste vara i USA. Och inte i Nashville.

Jag hör och ser det ofta. En av tio Les Paul är bra. Kanske överdrivet, ingen aning. EytschPi42 som har nåt problem med Gibson, han känner till grejer om dom, folk som blivit illa behandlade, sa t ex om Heritage att där kan man man gå in i en butik och bara köpa en, och den är bra. Så är det inte med Gibson. T o m läst och sett grejer om Custom Shop. Där går väl gränsen. Om man betalar minst 50-70000:- för en gitarr så ska den väl vara felfri? Min FGN var perfekt, för 7500:-
Var väl en tråd här om frässkägg i en 335? Phillip McKnight ångrade sitt köp av en R0 och visade vilken fin miss de lackat över.

Läste nyss i en tråd där folk pratar om vilket skitbolag Gibson är. Nån nämnde att de drog in Elitiist för de var för bra och kostade mindre än Gibson. På Youtube läste jag häromdagen en kommentar från en som jobbat i fabriken hos Gibson, och det var inga bra erfarenheter.