Har på senare tid haft flera intressanta diskussioner med musiker gällande personlig 'approach'. Mer specifikt:
-Tar Du Dig an uppgiften annorlunda -med ett alternativt verktyg?

Detta har ingenting med med den klassiska diskussionen -med ljudbilder att göra. Utan här pratar vi istället om: 'Om alls' -eller 'hur mycket' man påverkas av att medvetet dra sig ur sin egna 'comfort zone'; som musiker. Och vad detta faktiskt kan ge för effekter -i själva spelandet?

Vi människor är ofta 'vane djur'. Vi vill gärna vara så trygga som möjligt inför uppgifterna vi har framför oss. När det gäller musiker biten i detta; känner Ni säkert igen det här: Min 'favvo' -gitarr funkar alltid för mig -etc etc.

Men hur tror Ni själva Ni skulle reagera i en studio; när Ni kommer tillbaka till rummet med den röda lampan efter lunch eller kaffe: Och istället för att se Er 'trusty' favvogura i gitarrstället; skulle Ni se en gitarr med en helt annan form (gärna något som ej tilltalar Ert öga) -utrustad med EXAKT SAMMA set up och sound som på Er egna favvogura? När denna chock väl lagt sig; står det klart att DET ÄR denna gura Ni skall lägga nästa spår med.
Ni plockar motvilligt upp instrumentet -och knäpper igång prylarna...
Till Er stora förvåning: Både känns och låter instrumentet riktigt jävla bra. Precis så som Ni vill ha det. -Men; asså: Den den här jävla formen på instrumentet...? -Till Er STORA FÖRVÅNING känns den mindre och mindre irriterande...
Det är dags för skarp läge: Röda lampan tänds: -Klick, -klick -klick -klick: And off You go!

Nu kommer vi till frågan: -Tror Ni att Ert slutresultatet skulle bli annorlunda?

Det är här diskussionen blir intressant. -På vilket sätt skulle detta alltså påverkat Er prestation? Detta antingen positivt -eller negativt? Skulle en sån här erfarenhet tvinga Er mer 'på tå' i ett skarpt läge?

Vidare:
Om Ni skulle få möjlighet att förbereda Er hemma; med Er favvo gura + detta nya 'bastard instrument': Skulle Ni lira precis lika på båda dessa instrument -när Ni spelar in i en studio? (Hemma vid datorn + live räknas inte här. Detta måste vara en situation; där Ni befinner Er 'under luppen' så att säga.)

Tydliggörande:
Det här är inte samma sak; som att exempelvis spela med en scalloperad bräda -kontra inte etc etc. Detta blir någonting helt annat. För att hålla frågeställningen/diskussionen på korrekt nivå: Tänk så här: ALLT är EXAKT samma . Det enda skillnaden är att Er 'bastard' gitarr har en kroppsform -samt eventuellt en annan balans -sett till Er favorit gitarr. Dvs: Det är den psykologiska effekten i detta -i våra egna skallar; som är det intressanta här. Ett tips -för att sno Era skallar ordentligt runt det här: Tänk gärna på en gitarrform -som kanske inte tilltalar Er. Men samtidigt: Gå inte heller overboard extreme när det gäller detta. Ert 'Bastard' instrumentet skall ej omfatta några hinder -för att Ni inte skall kunna göra samma sak på detta instrument -som Ni gör på Er favvo gitarr. Vad det här handlar om; är hur Ni själva tror att Ni reagerar av att ta ett steg ur Er egna, trygga comfortzone i Ert egna lir.

Yes:
Ni som inte gjort -eller har erfarenhet av detta: Känn efter och spekulera hur detta skulle påverka Er. Och Ni som testat detta: PLEASE BE SPECIFIC AS HELL!!!

-WTF! -La just en av mina bästa bluesslingor på en för kantig-jävla gitarr...


/ Jonken

Alla förändringar påverkar och i ditt scenario så måste man ta hänsyn till att man har samma dåliga hårdag, sovit gott, eller illa, på natten, hur länge sen det var man drack kaffe osv osv så det kommer inte gå att reda ut detta.

Intressant ämne.

Ditt exempel i studion.
Förr hade det gjort mig nervös och helt säkert påverkat mig mycket men nuförtiden spelar jag på så många olika gitarrer att jag i princip inte tänker på hur det känns (så länge det inte är en Les Paul, för då går jag hem och surar ). Låter det sen likadant skulle det inte påverka alls. Låter det annorlunda tar det ett par minuter att anpassa sig och, troligen, skulle jag spela annorlunda.
Har aktivt jobbat med att bli av med "vane djur" under väldigt många år. Jag blir inspirerad av att få oväntat och/eller annat. Visst har jag gitarrer jag gillar mer än andra men har ingen favorit "go to" gitarr. Live favoriserar jag några gitarrer framför andra, mest för sånt var switchen sitter osv.
Har varit i studio så mycket att jag inte direkt behöver någon comfort zone, eller skall jag säga "vet inte vad det beror på men röda lampan gör mig mer fokuserad än rädd".
Att ha gjort massor av gitarrclinics har nog också hjälp detta massor, en mer onaturlig och pressande spelsituation går inte att hitta.
Det enda som totalt sänker ett spel är för låg stränghöjd, helt omöjligt att spela med.
7" radie är långt ifrån en favorit, men det funkar om det är bra setup.

De flesta instrument påverkar inte så mycket hur man spelar men massor på vad man spelar (om det är skillnad på instrumenten).
Ju äldre man blir ju bättre blir man på att anpassa sig och sitt spel för det ljud som bjuds.
Förstärkare är känsligare, beroende på vad man skall spela självklart. Speciellt då om man som jag inte direkt använder pedaler för mina ljud.

Jag försöker leva efter tankesättet att det du kan spela på vad som helst och sätta varje gång (efter du fått värma upp lite), det kan du verkligen spela. Det är din nivå.
Det som kräver specifika förutsättningar, rätt vindriktning, fullmåne och 100% rätt ljud osv för att du skall få till det ibland är inte din nivå.

/Magnus

Intressant fråga som nån skrev eller kanske snarare flera intressanta frågor:

Tar Du Dig an uppgiften annorlunda -med ett alternativt verktyg?
Tror Ni att Ert slutresultatet skulle bli annorlunda?
På vilket sätt skulle detta alltså påverkat Er prestation? Detta antingen positivt -eller negativt?
Skulle en sån här erfarenhet tvinga Er mer 'på tå' i ett skarpt läge?
Om Ni skulle få möjlighet att förbereda Er hemma; med Er favvo gura + detta nya 'bastard instrument': Skulle Ni lira precis lika på båda dessa instrument -när Ni spelar in i en studio?

Nu har jag inte testat detta live så lite OT (sorry Jonken), men jag spelade nyligen in några olika Gibsongitarrer (Epiphone Olympic m Lollar P90 för MelodyMaker, Les Paul Special, R9:a, ES-175 och ES-335).
Jag använde samma rockkomp och spelade in med exakt samma utrustning, så det enda som ändrades var gitarrerna.
Man kan ju tycka att skillnaden borde vara rätt stor, men icke sa nicke. Möjligen går en P90 att urskilja...

Tillbaka till första frågan - Tar Du Dig an uppgiften annorlunda -med ett alternativt verktyg? - Mitt svar blir nja inte egentligen.
Så fort man är där så gör man sitt bästa för att få till det, och då blir det som det blir oavsett instrument.
Jaha, det var mina två pengar i frågan...

Om intresse finnes kan jag länka till klippen i en annan tråd...

Håller med, gitarrer gör väldigt liten skillnad. Mer på rena ljud än överstyrda men fortfarande väldigt liten sett hur mycket uppmärksamhet gitarr får. Gitarrljud bor i inspelningen (uppmickning osv), högtalarlåda , förstärkare, gitarrist (i den ordningen) och sen kanske gitarr.

/magnus

Skulle vara i någon typ av nödsituation jag skulle ta en okänd gitarr i studio eller på scen.
Dock handlar det absolut inte om LJUDET.

Däremot stärkare har man ju fått låna och dela i backline osv, där gäller det att kunna ratta fram ett acceptabelt ljud ur ibland rena sopor till
prylar, du vet när sångaren säger 'det finns grejer på plats'

Så om jag fattar inlägget rätt så handlar det om fåfänga..?
Om man skulle spela annorlunda på den ful gitarr som känns precis som ens fina gitarr. Svar: Nej och ja eller kanske..?
Fattar kanske inte... spelar nog annorlunda på en gibson vs tele for soundet i tele är twangigare och per automatik tar fram stones ackord eller bender mer sträng och spelar mer bluesigt typ.
Men om det handlar om ren fåfänga så tror jag inte att jag skulle bry mig hur den ser ut och om låten kräver ett visst stuk skulle jag spela samma sak oavsett gitarr.

Kan inte ens föreställa mig hur jag skulle spela på t.ex. en glittrig lilaglänsande gitarr. Men illa skulle det låta, och jag skulle förmodligen behöva psykologhjälp efteråt. Förresten brukar jag tänka att om inte musik har med psykologi att göra vet jag inte om jag vill vara med. Att gitarrer är psykologiska är ju det som gör det kul.

Det här handlar faktiskt inte alls om 'fåfänga' -utan om hur man presterar i jämförelse; genom att ta ett steg ur sin egna comfort-zone. Precis som du själv var lite inne på i ditt inlägg: Du spelar själv annorlunda på en Gibson och en Tele. Orsaken till detta var det där med 'twangigare' ljudbild etc etc. Men betänk om du exempelvis skulle ha en Gibson med Telemickar -eller en Tele med Gibson mickar? Eller ännu hellre: Ex en extremt distinkt klingande Ask Explorer med Telemickar -till Stones ackord? -Vore dina ingångsvärden till att lira exakt samma -som med Ex den vanliga telen? Skulle detta innebära att du behöver vara mer 'på tå' -för att leverera då? Tror du att du är en bättre gitarrist när tvingas att vara 'på tå'; eller presterar bättre när du får vara kvar i Din egna comfort-zone?

Här är blir effekten kanske inte riktigt lika effektfull; om du bara lirar covers. Det här framträder mer om Du förväntas vara krispig och kreativ samtidigt i ditt lir. Ex: När du skall spela in; och lägga de där gitarrspåren så att dessa faktiskt bidrar den extra lilla kryddan till låten i fråga.

-Två instrument låter ilka -men känns olika att lira på. -Hur reagerar man egentligen på att skifta mellan dessa två? Positivt -eller negativt? Detta är mindgames deluxe.


/ Jonken

Inga mind games, självklart spelar man bättre på den gitarr man är van vid, hela frågeställningen känns extremt konstlad.
Klart man ska testa nya grejer, men gärna hemma i lugn och ro och inte påtvingat i en situation där det sista man vill behöva bry sig om
är att prylarna fungerar.

Jag är väl fel person att yttra mig då min erfarenhet från studioinspelning i stor studio på betald tid är minimal, på gränsen till obefintlig!
Men olika amatör till semiproffstudios har det ju blivit några stycken genom åren!

Oavsett så förbereder man sig ju alltid för att göra ett gott jobb och försöker minimera allt tekniskt jidder.
För mig har gitarrtypen en underordnad betydelse så länge gitarren är justerad och strängad som jag vill ha den. Har inga problem att spela Country på en Les Paul, eller blues på en strata med ett svaj som ser ut som tandställningen på Willy Wonka!
För mig är låten prio ett, gitarren ett verktyg!

Det enda som går fetbort är gitarrer som man inte kan sitta i en stol med när man spelar, som diverse metall gitarrer, modell "Lövsågsmassakern" !

Skall man sammanfatta så tror jag att det hänger extremt lite på instrumentet och prylar och allt sitter i ens förhållande till "REC" knappen och sin egen förmåga.
Har man en verklighetsförankrad bild av sig själv eller en helt upplåst dito.
Förhållandet till röda lampan och ens trygghet i till eget musicerande är nog vart allt sitter. Båda nog väldigt styrda av erfarenhet av det som skall göras och ens förmåga att kontrollera nervositet och prestationsångest (i brist på bättre ord).

Precis som att spela live, somliga går sönder av nervositet och andra känner ingenting mer än att de skärper sig mer (och i båda fallen spelar prylar mycket liten roll).


//Magnus

För mig spelar det roll på så sätt att om jag känner mig trygg med utrustningen samt kan repertoaren bra så slappnar jag av
och känner ingen oro, och presterar troligen bättre. Om det är en 'comfort zone' så är jag gärna i den.

I studiosammanhang skulle jag möjligen kunna vara mer experementiell med ny annorlunad utrustning, men vi har inte haft
samma resurser som tex Metallica att kunna vara 2 år i studion, utan det har alltid varit tidspressat
och då vill man bara köra på utan att fundera på prylarna