… vad tycker panelen om den?

Ett ganska djärvt företag att ge sig på. Bara idén att köra Blackmores gitarr genom en Leslie-effekt på ”When a Blind Man Cries” borde kunna ge upphov till diskussioner.
Och att på ”Smoke on the Water” förstärka Rickenbackerbasens mest distortionsrika frekvensområde så att det sticker ut är ganska, öh, djärvt.

Annars tycker jag bra om det nyare trumsoundet med mycket limiter, och bassoundet. I allt blir det tyngre.
Men gitarren… distkaraktären är förändrad.
Och sången…? Och orgeln?

Av någon glimt jag sett på nätet verkar Dweezil stolt över vad han åstadkommit.

Ok, jag kan förstå att man vill anpassa klassiker för en ny generation som är van vid att dynamiken är superkomprimerad. Men här låter virveln så tilltryckt att det känns som trumhinnan imploderar. Högst oangenämt. Positivt är att basen fått mer utrymme vilket ger lite djup i ljudbilden och blir mer rytmisk.

I mina öron ganska obegripligt, men fortfarande bättre and remixen från 2012.

Jag har normalt inget emot remixer eller uppfräschiningar av gamla produktioner. Med den jag har hör av D Zappas remix är bedrövligt. Allt handlar om "Titta vad jag hittade" och "Titta vad kul det blir med en massa skojiga panorerade delayer". Han verkar inte ha någon som helst känsla för Machine Heads låtar eller arr.

Han kunde mejslat fram fler nyanser i uttrycken och eventuellt gjort den bättre på något sätt. Men jag tycker att han bara fördärvar balansen emellan de olika instrumenten och vad de gör för respektive låt.

Men frågan man måste ställa sig vad man än tycker om resultatet: Av alla tekniker och producenter i världen. Varför valde man just Dweezil Zappa? Hans stora favorit är väl EvH och han verkar ju inte särskilt intresserad av Deep Purple?

Men om någon uppskattar DZs remixer och får ut något nytt av dem, så är ju det bra. Men för mig är det tyvärr outhärdligt.

Plattan måste naturligtvis ha gått igenom ett godkännande från Blackmore/Gillan/Glover/Paice innan släpp..!?
Har inte lyssnat än. Det har ju släppts en hel del kul med Deep Purple senaste tiden, bl.a en live ifrån Montreux Casino '71.

Vågar man föreslå att han skall måla om Mona Lisa som nästa projekt?

Remix av gamla album är ett styggelseverk.
Ännu mer om det görs av en (till stora delar) klåpare som råkar ha ett mycket respekterar efternamn.
Allt han någonsin gjort själv låter ju (ljudmässigt, men på de flesta andra plan också) dynga.

//Magnus

Inte lyssnat, men håller helt med. Historierevisionism är vad det är. Som att sätta floyd på en LP-59.

Låt gamla verk vara ifred, de låter som de gör av en anledning och relaterar till den period i tiden de spelades in.
Att ge sig på att modernisera soundet (eller vad man nu vill åstadkomma) kan bara misslyckas som i detta fall.

Vad som är ÄN VÄRRE är man gräver fram gamla ratade demos från artister som gått bort och ger ut dessa helt omarbetade, med AI osv.
låtarna är ratade för att artisten inte ville ge ut dessa, att då göra det postumt är en styggelse.

Samma med osignerade konstverk av kända bortgångna konstnärer.