Tjena bojare. Hoppas allt är riktigt bra med er!

Nu är det så att jag funderar lite på att kanske köpa en gitarr med V-formad kropp. Inget annorlunda utan bara en standard V så att säga.

Men har inte möjlighet att prova först. Jag tror jag bara testat en V-gura en enda gång i livet och det var första gången jag spelade gitarr för 30 år sedan. Så det ger inte mig någon relevant erfarenhet.

Jag undrar hur ergonomin är när man sitter ner och spelar. Jag brukar ha gitarren i så kallad klassisk position när jag sitter ner och spelar. Fungerar det bra med V-kroppar eller inte? Det är min fråga.

Undre vingen vill nog gärna hamna mellan benen sittandes om det ska vara bekvämt

Se Albert King här
https://www.youtube.com/watch?v=SeLddbrzsHk

eller Bonnamassa här (utan axelband) 2.10

https://www.youtube.com/watch?v=zQPqqnGSCqQ&t=29s

Min enda flygmaskin är en Burns Flyte och den är ju inte riktigt samma vingstorlek på

Om det är en 58á är där en gummilist på nedre vingens utsida, då blir det lite underligt å en får hålla upp halsen med handen.
Som Bonamassa blir det mer som en klassisk med fotpall, Albert har ett axelband också, gillar att sitta med den mellan då kan en "knipa" så den sticker upp mer också, dock så blir halsen lite längre "ifrån" mot Strata/ LP tillgängligheten är total.

V-ergonomi. Antingen gillar man det; eller inte. Gillar man det; tenderar man att älska det. Dvs; typ: Tycka att den ENDA formen som erbjuder en optimal ergonomi; är V-formade instrument. Detta både med (stående) -och utan (sittande) axelband. Den enda oenigheten mellan de mest ingivna Flying V-lirarna; brukar vara frågan: Var på övre hornet är den optimala positionen för den bakre axelbandsknoppen. Vissa vill ha den långt ut vid hornet (Typ: Michael Schenker); medan andra vill ha den närmare V-klykan (Typ: James Hetfield). På riktig, ultra Flying V-språk; Är detta avstånd i tum mellan center främre -kontra center bakre axelbandsknopp. Vintage orginal måttet man utgår ifrån är givetvis första 1958 Gibson Flying V't; där måttet är radius mätt från stränghållarens orginal position. Denna position hamnar lite längre in på vingen; jämfört med exempelvis 'dagens' Gibson 1967-specs. Detta avstånd används även flitigt i samband med autenticitets -koll + komprimerings koll -på äldre V-plankor.

Balans på V-gitarrer:
Designen; hängpunkterna/axelbandsknopparna -är 'tvärtom' jämfört mot de traditionella kroppsformerna på instrument. Där den främre knoppen är placerad på instrumentets centerlinje; och den bakre högre ovanför den samma. Detta för att ge instrumentet en naturlig spelkomfort. (Lägre ner bakåt -samt högre upp framåt.) Dock precis som med ex SG; får dessa instrument ändå en tendens till att halsdyka. Men orsaken till detta fel på RE-modeller; är dock oftast för tunga stämskruvar uppe på huvet. Vintage knoppar (med lägre axelhöjd) -återger alltid den 'rätta' balansen + den bättre inre tonen till V-plankor. Tyngre grover + låsbara knoppar; gör precis det motsatta.

Ergonomi på V-gitarrer:
Flera upptäcker sent i sin spelkarriär: Att formen på instrumentet är genialiskt smart designad -när man väl spelat in sig på den. Beroende hur högt eller lågt man hänger på sig detta instrument erbjuder mer eller mindre av alla dess komfortfeatures:

- All axcess över HELA brädan. Når fingrarna inte överallt på ett V; då gör man detta på någon annan instrument form.
- Inre lår stöd av den undre V-formen. En klassiker för att verkligen stabilisera instrumentet på en scen; på ett liknande sätt man kör i studion. (Få andra instrument former erbjuder just det här.)
- En Flying V har inga avrundningar för plektrumhanden. Däremot har den en extra lång kant i exakt rätt vinkel; som vilar en betydligt större del av underarmen. Detta om man har instrumentet aningen högre upp. (Man ser cool ut på en scen med ett V; oavsett var på magen man har den.)
- Sittande är instrumentet nästan likställt med att köra klassisk nylon -med fotpall; när man kör med låret i klykan. ENORMT BRA kontroll; för att verkligen forma noter och toner. Händernas positioner hamnar lite längre fram här. (Personligen anser jag; att köra '58-rubber/gummi -köret är precis det motsatta: Värdelösare än totalt värdelöst -när det gäller spelkontroll.)
- Inputjackets position sitter på ett dåligt stället på dessa instrument. Det är inte i vägen; men VÄLDIGT lätt att knäcka -om man trampar på sladden/kabeln. Det knäcker antingen sladden, jacket -och även plekan om man har otur. Därför är det viktigt att alltid dra sladden över axelbandet när man spelar. (Detta ger en llte längre sladdbit över kroppen; som kan ibland hamna lite i vägen -när man vill stabilisera instrumentet med insida lår stående.)

Personligt:
Jag älskar ergonomin i V-plankor. Jag har en hel del high-end instrument just med denna kropps form. Även en akustik gitarr; som faktiskt är min favorit akke: Såväl studio -som live. Har V-plankor med svaj och utan svaj. Samtliga dessa instrument är arbetshästar; som alltid är 'där' -när man plockar upp dem. Det enda negativa jag skulle kunna säga om dessa instrument skulle kunna vara: Att det INTE är lätt att byta mellan låtar från ett V till Ex en annan kropps form. Jag brukade alltid spela sopigast vid dessa tillfällen. I nutid; tar dock bara med mig V-plankor; när jag kör det. Och väljer bort V:na när jag spelar på traditionella instrument. På dessa sätt slipper jag bli förbannad på mig själv.

-Hjälper det där?


/ Jonken

Är det någon här; som har testat en sån här:
https://www.thomann.de/se/framus_teambuilt_artist_wh_1_sbs.htm?atr=true
https://www.youtube.com/watch?app=desktop&v=yOFLkowb6cw&t=585s

Har själv inte testat. Vore kul och höra Era erfarenheter av denna lönn konstruktion.


/ Jonken

Flyttas alltid ner på vingen till c:a 7-8 cm från centrum på 'skrevet' för bästa balans samt enklare att dra sladden bakom axelbandet.
Viktigast av allt: ANVÄND ALLTID EN VINKLAD PLUGG på Gibson med frontmonterade jack, alltså även SG.
Annan mod: Löder alltid om så den översta ratten blir Mastervolym.

Absolut. Som V-player; är det smart med vinklade kontakter i gitarren.
Löder/snor också om i elen -på mina Gibba '67 V:s. Kör stallvolym överst, hals volym nere; och tonkontrollen bak. Ett annat smart tips för stabilare el i plekor: Är ju att länka jordbryggorna mellan pothöjena + till jord jacket med överblivna, tjockare, längre kondningsben (Orange Drop); istället för kabel. På detta sätt börjar inte potar och jack snurra ifall monteringsnypet råkar slakna.

Gällande placering av axelbansknoppar på V; föredrar jag personligen dessa helt orginal '67. Det ger mig den bästa balansen. Dock med detta sagt; kör jag mestadels Kluson -style mekanik -med pressbussningar på de flesta av mina Gibba V-plankor. (Dvs mindre vikt uppe på huvet.) På andra fabrikat som ex Jackson King V, Rhoads hamnar knopparna närmare 'skrevet'. Detta pga högre mekanikvikt uppe på huvena.


/ Jonken

Aldrig haft en V.Tänkte göra det förut men nä, ser inte bekvämt ut när man sitter ned med den. Sen har jag för lätt att råka slå i gitarrer i datorbordet så vingarna skulle bli skadade direkt. Dvs jag är jävligt klantig av mig. Tappat en hel del glas, tallrikar etc i golvet och sambon hon blir tokig på mig. Så nä ska inte ha en V.

Alla V-gitarrer behöver absolut inte ha genomgående hals och en Gibson logga. Här är en av mina 'main' V's: En kraftigt modifierad gammal japansk Fernandes FV-80K (Shinomi Suzuki signatur modell). Notera placeringarna av axelbandsknopparna -för min personliga, perfekta balans -på en gitarr med större hardware vikt på huvet.

Det enda som är kvar av orginal gitarren är: -kropp, -hals, -3-läges switch, -micksarg, -jackplatta, täck plattor och -strängtryck.
På gitarren sitter: -EDGE orginal Tremolo, -Floyd R2 sadel, -GOTOH SGL510 HAP stämskruvar, -Puretone jack, -CTS pot, -DiMarzio Chopper, -DiMarzio Superdistortion (F)...

En smått fenomenalt bra Randy Rhoads -sound planka. Den täljer verkligen naturligt och fett.


/ Jonken

Det ser ju ut att kunna fungera bra. Precis som jag tänkte.

Ja han var säkert cool för 60 år sen i brist på bättre musiker och bättre musik. Såg riktigt töntig ut. Mammas pojke som försöker se cool ut.

Jag misstänker att många av mina plektrum är äldre än du !

Musiken han spelade var i alla fall tillräckligt cool och bra för att hamna på Van Halens första platta!

Man sitter inte ner med ett V. Man står upp och ser tuff ut. Repetera.

Varför skriva en sån kommentar?

Det må var hur det är med spelskickligheten och det kanske eg var Link Wray eller någon tidig bluesman som hittade på powerackordet, men har någon populariserat användningen av det eller influerat efterkommande musikstilar med det mer än Dave Davies?
Dessutom med hardcoremetoden att snitta högtalarkonerna med rakblad för det rätta soundet.

På något sätt symptomatiskt att Tokerekloker tror att tuffhet sitter i yttre attribut eller hur man utåtagerar.

Det kallas för "ironi". Han har medvetet valt ett par töntiga glasögon, och medvetet valt att posera med gitarren på ett spelmässigt inkorrekt sätt.

Inte enkelt det där med ironi...

Det tror jag inte alls. Ray Davies är född 1944. En generation som oftast inte förstår sig på ironi.

Vi som inte längre är blöta i håret av fostervatten kan roa oss med att grubbla över om det är Dave Davies eller Jimmy Page som lirar gitarren på You Realy Got Me !

Jimma Page: “This is a result of internet meddling and muddling. I wasn’t on You Really Got Me, but I did play on the Kinks’ records"

Ted Gärdestad med en vinge...på ett sätt som inte funkar så bra...om en inte sitter nära en vägg!
https://www.youtube.com/watch?v=9lyZZaN0uEQ&ab_channel=TedG%C3%A4rdestad-Topic

Jag deltager gärna!

Jag tror inte att det är Jimmy. Ingenting med ljudet eller spelstilen påminner om något Jimmy gjort annars. Det är mitt argument emot.

Det tror jag inte alls. Ray Davies är född 1944. En generation som oftast inte förstår sig på ironi.[/quote]

Och Tage Danielsson 1928………

Vad menar du eg med detta?

Det enda Gibson V som kan anklagas för att ha en 'genomgående hals' är väl denna skapelse:

Den där skulle jag lätt köpa! Lite som ett V designat av Antoni Gaudi.

[/quote]

Tyckte de var skitfula när de kom, men nu tycker jag de har nåt visst, speciellt den mörka är riktigt snygg. Lite kul med de där mickarna.

Vad heter modellen? Har de blivit dyra med tiden?

V2...lirade helt ok, fanns en på Sound Side, kommer inte ihåg vem som köpte..eller om den byttes bort med M.U.G.

Hittade den här, fanns mer modeller än en trodde..
https://www.youtube.com/watch?v=IGJiQs5c4s4&t=476s&ab_channel=TheTrogly%27sGuitarShow

Ser mer ut som en lyxig Japansk tillverkad gitarr från 80-talet typ Aria iom trä- looken.

Boomerang kallades mickarna, jag har för mig att Bill Lawrence designade micken. Micken bestod av två spolar, en för dom tre låga strängarna och en spole för dom andra tre, kopplade som en humbucker, likt fender pressision bass. Hela micken var inguten i epoxi.
Soundet som eftersträvades var att låta fender telecaster/stratocaster, som ju var Gibsons främsta konkurent på marknaden.

Bumerang designen var inte ny, både Greco och Ibanez hade liknande mickar på tidiga modeller!

Nu var det inte jag som undrade...beter sig som en singelcoil skulle jag säga! vem som gjort dem vet jag ej...kanske finns svar i "Trogly videon"?