Jag har bandat om mina gitarrer själv vid behov sen 70-talet, så det har ju blivit några stycken! Som amatör så har väl resultatet blivit ok, men kanske inte alltid kosmetiskt perfekt. Då jag är amatör i ämnet så är det ju alltid lite experimenterande med både verktyg och metoder, med en stark önskan att bryta "måste" moment! Verktyg jag har använt är bla bågfil, multislip typ dremel, och även vinkelslip! Men även vanliga verkstads och snickeriverktyg.

Metoder som prövats, och regler som trottsats är: Varför byta banden på en ackegura som är över klanglådan där jag aldrig i likhet med dom flesta aldrig spelar? Nä låt dom gamla banden sitta kvar där!

Idag ifrågasätter jag den rutinmässiga globala slipningen alla tydligen gör efter en ombandning. Enligt samtliga klipp på y-t jag sett så plockar man fram spritpennan och långfilen/slipen och fila ner alla banden till allt är lika nerslipat....sen mäter man! Är man nöjd då så övergå man till att försöka återskapa bandets ursprungliga form! Om nu alla gör så, varför då sälja band som är perfekt rundade för ändamålet?

Mitt senaste projekt är en Squier affinity Strata, en så kallad skitgitarr enligt dom flesta gitarr-rävar ej värdig en kompetent, mogen gitarrist, bör med fördel spelas genom en Line-6 spider!
Gitarren köptes på loppis för 600:- på skoj. Bytte strängar och justerarade lite och hoppsan jag hade köpt en helt OK gitarr!

Men banden var bortom räddning och slitna efter säkert tusentals tragglande av doom-metal riff av någon finnig tonåring!
Tittade närmare på halsen, mätte och syftade efter alla konstens regler och satan i gatan halsen är rak som en tysk motorväg!
Sagt och gjort, banden bort och i med nya medium-jumbos. Var exstremt noga med förarbetet så att skårorna var helt perfekta och fria från slipdamm etc. Sen var det bara att hamra dit dom nya banden!
Kontrollerade efteråt och ett band var lite högt! Vilket var lätt att åtgärda, det var bara lite dåligt nerslaget. Sen limmade jag varje band omsorgsfullt med superlim, både från sida och ovanfrån.
Resultatet: Inte ett skorr eller fade vid bendning, detta med en lägre stränghöjd än jag normalt använder!

Hur har ni gjort, någon med liknande arbetsmetod?

Intressesant frågeställning. Jag tror detta är den första gången; när ett av de absolut viktigaste elementen inom processen -belyses direkt som utgångspunkt i diskussionen.

Man skulle faktiskt kunna skriva volymer om just om bandning. Även om man delade upp alla de olika metoderna/synsätten -i separata delar. Låt oss därför nöja oss med att försöka belysa den aktuella frågeställningen denna gång: "detta eviga slipande, eller inte". För att svara på detta måste vi belysa en del förutsättningar: Detta genom att ställa frågor. Och huvudfrågan här blir givetvis 'varför'. Varför detta monstruösa slipande och filande -för så många? Utöver detta är det viktigt att vi håller fokus på rätt typ av slipning här. Dvs: Vi pratar inte om varför vi omslipar bandstavar -som är nötta; utan varför vi slipar nya bandstavar i samband med om bandningar. All planslipning av höjder på bandstavar; är egentligen resultatet av att man ej lyckats få banden jämnt på en greppbräda. Bandslipning är endast en efter kompensation -för att återge funktion.

Ju ojämnare i höjd man mäktat med att få fast bandstavarna på brädan = Ju mer kompensation; i form av band/plan -slipning krävs -för att instrumentet skall bli spelbart. Detta är ren fakta. I motsats och kontrast till detta: Behövs det sällan knappt någon alls bandslipning över jämnt satta bandstavar. Som trådskaparen så korrekt nämner; behöver man bara titta på YT-klipp; där självutnämnda proffs plockar fram spritpennan; och börjar hyvla med full längd planare -som de 'amatör fjån' de i verkligheten är. Detta följt av en jäkla massa om kronande -de själva, ovetande givetvis extra bebiterar för. Vad dessa personer inte förstår; är att deras egna arbetsmetod endast är ett felaktigt försök -att apa efter arbetsmetoder som används i fabriker; där de nya instrument byggs. Vad de inte förstår är: Att i en fabrik: OM trä ytan på en greppbräda är ojämn PÅ NÅGOT SÄTT; -ja; då klarar den inte kvalitets kontrollen: Och plockas bort ELLER slipas om: TILLS den klarar kvalitetskontrollen. Att banda om ett instrument KRÄVER samma insikt! En lång historia kort: Hemligheten för att få till jämna bandstavar över en greppbräda; faktiskt börjar FÖRE innan de nya bandstavarna ens är monterade på brädan.

Skillnaden är att ett verkligt proffs VET det här. Att plana greppbrädor är hemligheten här. INTE hur man genom att slipa eller PLEK:a misstagen i efterhand man själv gjort genom om bandnings processen. Man behöver egentligen bara en lång, vanlig rak egglinjal (starightedge) + två friska ögon -alternativt glasögon; för att mäta rakheten på en obandad grepp bräda. Men för at kunna mäta; måste man även kunna förstå de korrekta förutsättningarna -för att mäta. Här är några exempel på saker som skapar problem för en korrekt mätning:

- Otillräcklig, bristande funktion i halsens dragstång.
- Upphöjningar i trä -eller skit; där de gamla bandstarvana suttit fast på ytan av brädan.
- Nersänkningar i trä; där de gamla bandstavarna har suttit. (Inslagna för hårt i samband med fabrikstillverkning.)
- Lackade brädor.

Kort: I de FLESTA FALL kräver brädan en lätt slipning över bandstavs skrårorna INNAN det ens är möjligt mäta den exakt.

Värderingar och prioriteringar:
Ibland hamnar man som tech även i situationer; där de optimala förutsättningarna för en ombandning av önskemål -ej är tillgängliga. Detta är mer vanligt på äldre instrument. Värderingar; där det aktuella instrumentet måste behållas i orginal skick. Detta ändrar förutsättningarna; och innebär en hel del mer band slipande. Kort: Hur än ojämn en bräda är; skall om bandningsjobbet baseras efter detta. Som o insatt; skulle man vid första anblick tro att ett jobb av denna typ; landar faktiskt närmare skräckexemplen vi hittar på YT. De flesta gör jobbet på detta sätt. Men så är det förstås inte. Återigen: De flesta nöjer sig med att duplicera sin om bandningsprocess efter hur den skulle gjorts i fabriken -när instrumentet byggdes. Vad de flesta inte förstår; är: Att även om det innebär mer tid; KAN ytan på brädan -som bandet vilar på ändras/påverkas -UTAN att påverka själva brädan. Detta både i höjd -samt i radie. Här går vi in i kompetensområden -man inte kan läsa eller se på nätet. De få som kan och har koll på sånt här; håller dessa saker hårt underbordet. För dessa saker är skillnaden mellan de som får jobben -som ger dem betalt: Och de övriga. När det gäller dessa jobb; måste man ofta skriva noggranna papper mellan beställaren och teknikern. Dessa omfattar vad som får göras; samt hur slutresultatet är acceptabelt. Dessa omfattar också ofta sk. 'penaties'. Kort: Om jobbet inte motsvarar -eller utförs helt enligt överenskommelse: Innebär konsekvenser för den -eller de som utför jobbet. Varje individuellt beslut längs arbetet behöver antingen ett 'OK -eller 'NO' av beställaren. Dvs: Om en radie på en greppbräda som ska enligt specs vara 7.25 tum -ojämnt varierar mellan 5.96 till 7.20 tum; innebär vanligtvis ett problem om man inte får slipa på brädan. Om ett krav enligt kontraktet säger att den mista höjdmåttet på den lägsta bandstavaren på brädan skall minst vara bla? Att verkligen se professionellt på detta -Är detta acceptabelt? -Vågar du ta jobbet?

Speciellt -på andra sidan pölen finns det betydligt fler i branschen som plågas av ett för stort personligt ego -i förhållande till deras verkliga kunnande. Dessa personer skulle inte tveka EN SEKUND -att anta jobbet; att Ex banda om ett jävligt exklusivt och unikt instrument. För att senare antingen få en 'cease and desist' -order; eller TOTALT i sin iver strunta i dialogen -för att fucka up jobbet; till smått vansinniga konsekvenser.

Så varför ballar jag helt ur; genom att nämna sånt här? Därför att det är lika viktigt för en tech -eller Dig själv att våga ifrågasätta; och värdera Dina egna metoder -samt egenskaper. Att utvecklas är inte att har koll på andras metoder. Att tuvecklas är att lyssna på sig själv: -Det där känns fel. -Hur kan man göra detta smartare och bättre? Ex: Hur ser metallytan egentligen ut på bandstavarna när jag slipar dessa längs hela längden på brädan -kontra hur ser ytan ut om jag istället slipar den som en PLEK-maskin; längs bandriktningen? -Vilka är de logiska fördelarna bara i poleringsprocessen av detta? Om en kund faktiskt vill ha kvar sina kantlist nibbar -på sin Pålle i samband med en om bandning: Hur slipar jag då brädan plan innan ombandning? Behöver jag tillverka ett custom verkltyg för radieslipning? I så fall hur ser det verktyget ut? En kund har nötta band 1 till 7, resten av banden är bra: Varför banda om hela gitarren? Är det verkligen rätt att räkna Gibson Short skala som 24.75 tum -med flatspot bandstavar; bara för att tillverkaren själv specifierar sin färdiga produkt med denna skala? Exakt var på flatspot slipade bandstavar sitter frässkäggen efter PLEK? Om ett par band helt plötsligt sticker upp på brädan: Slipar/planar man ner dessa då? -Nope.

Slutord:
Mängden bandslipning -i samband med en om bandning; är den slutliga efterföljden av kvalién och precisionen man utfört i alla föregående moment genom processen. Ju duktigare man är/blir = Ju mindre behöver man slipa i slutet + ju lägre stränghöjd utan 'buzz' kan man erbjuda sig själv eller sina kunder.
Än en gång: En kanon bra -samt specifikt berättigad frågeställning av trådskapren här. -I just raised my steaming coffee cup -with a rspectful nod to You 'P'. -Keep on chargeing and qouestioning IT ALL untill it feels just right You! -Respect...

Jag är inte ett proffs nånstans.
De brädor jag gjort där jag slipat de plan innan bandningen har krävt mindre efterarbete helt klart.
Gamla brädor jag inte velat slipa där får man slipa på banden istället.

Inte svar på frågan tyvärr, men ett tips.

Får ibland lite hjälp av en gitarrtekniker i smålands mörka skogar.
Av honom lärde jag mig en snikig men smart grej när band är gropiga - byt inte alla band bara de värsta. Funkar väldigt bra om man hittar snarlika bandstavar och klara att ta ner ev. höjdskillnad gamla/nya.

Det du tar upp har även jag funderat på, det borde inte bli något nämnvärt arbete om brädan är riktig. Sedan får man förstås vara noggrann med bandbankandet.
Och varför inte göra som du gjort, undersök banden före man drar igång hela totala bandslipen. Klart vettigare som du säger.

Har också bytt några av banden i stället för alla, då det ofta är väldigt små ytor som är spelade på. D-ackord och solon mellan 8 till 12e bandet på de tre tunna strängarna.

Lättast är väl att bara ta fram rundfilen och scallopera.

Tack för delade tankar i ämnet! Skönt att man inte är helt ensam med sina tankar!

Sen inser ju jag att det är skillnad att jobba på sina egna instrument vs att jobba yrkesmässigt. Dom gitarrer jag mepprar är endast mina egna och anpassade för mitt eget gitarrspelande och spelstil. Jag är ingen shrädder med gitarrakrobatik på agendan, utan snarare gubbrock i min egen takt! Det betyder en inte alltför låg stränghöjd och rätt grova strängar. Varför då ha 2mm stränghöjd vid 12band? Gitarren blir bara onödigt tungspelad vid bends etc högre upp på halsen.
Sen kanske ett litet förtydligande: Den Nämnda Squiren var extremt rak och fin i halsen, lätt den finaste jag ägt någonsin!
Men givetvis kan det vara nödvändigt att slipa greppbrädan före och banden efter ombandning vid behov!

Men ibland blir det fel när jag tänker! Den förra halsen jag bandade om, en All-Parts strata, där tänkte jag "varför fila bandändarna efter att man satt dit dom?" Det gick utmärkt att fila ändarna före monteringen och det blev bra........men tog en evighet och var mycket pilligt. Förstod efteråt varför gitarrverkstäder tar mer betalt för ombandning av bundna halsar!

Summa sumarum är det ett roligt och avkopplande pyssel, och man lär sig lite mer varje gång!

He, he... radikala dagen.....

Intressant, varför kör tillverkare tex PLEK på helt nya gitarrer?

Vad man måste förstå är att det är olika krav på processerna om man gör saker själv som amatör,
en extremt skicklig och noggrann yrkesman gör ett jobb på en kundgitarr där det får kosta hur mycket som helst,
och när man arbetar med volymer i fabrik.

Det är en ALLTID en kompromiss mellan nedlagd tid, resultat och materialkostnad.

Kanske använder man PLEK för att det dels sparar tid, dels ger det en extra fördel i marknadsföringen av produkten.

Vad jag menar är att man kan såklart ha en helt annan process när man jobbar på sina egna gitarrer än
om man ska göra det kommersiellt. Det behöver inte göras på samma sätt heller varje gång.

Vissa arbeten kan ju tom bli bättre eller minst lika bra om en amatör gör det pga att man kan lägga ner mer av sin tid.

Har sett alltför många exempel där 'yrkesmän' gjort taskiga jobb, även på gitarrer.

Med Plek får man ned stränghöjden och det är väl de flesta gitarristers dröm att ha så låg stränghöjd som möjligt.

Jaha elgitarristerns motsvarighet till vissångare då med att använda så få band som möjligt.